Debatten om Sverigedemokraternas framryckning i väljaropinionen och partiets eventuella vågmästarställning efter valet 2010 har fått allt mer hysteriska övertoner, men jag hade inte förväntat mig så pass extrema utspel som Martin Petersons debattinlägg i SvD. En kort sammanfattning av Petersons argumentation är ”problemet”, det vill säga sverigedemokraternas intåg i riksdagen, ska lösas genom att övriga partier formerar ett antiparti till (sd) som konsekvent röstar mot, och därmed neutraliserar, sd:s samtliga förslag.
Petersons utspel vittnar om en skev syn på demokratin och förslaget skulle med största sannolikhet bara gynna (sd) i väljaropinionen. Varje sann demokrat måste inse att oavsett hur stor antipati vi än hyser för våra meningsmotståndares åsikter så måste vi respektera våra politiska motståndare, deras väljare och det demokratiska systemet. Att systematiskt marginalisera ett enda riksdagsparti genom att i praktiken kasta bort lika många andra riksdagsmandat är ett illa genomtänkt förslag som är kontraproduktivt, ger sd ett på tok för stort inflytande över svensk politik och är en utmärkt grogrund för ett litet populistisk antietablissemangsparti.
Jag vill dessutom hävda att det inte blir ett parlamentariskt kaos bara för att sd får några riksdagsmandat. Det stora problemet kan väl knappas vara övriga partiers oförmåga att hantera sd i plenisalen utan vilka politiska frågor som för in dem i riksdagen? Låt oss inte reducera en viktig debatt om centrala framtidsfrågor såsom integrationspolitik, samhällets mångfald och en öppen arbetsmarknad till att handla om enbart det politiska ”spelet” efter valet 2010.
Läs mer i SvD och SvD
Mathias Knutsson
tisdag, december 29, 2009
”Ingen ska hamna utanför” – ”När det värsta händer så finns kassan där för dig”
”Ingen ska hamna utanför” och ”Nu får man hjälp i tid” – så löd några av försäkringskassans slogans i en mycket påkostad reklamkampanj under hösten 2008. Då kritiserades ”kassan” för extremt långa handläggningstider, slarv och obefintligt ekonomisk styrning.
Under 2009 har vi tvingats att inse att problemen är betydligt värre – nu kan vi lägga fullständig avsaknad av empati, vanvettigt paragrafrytteri och förödande inkompetens till listan över försäkringskassans misslyckanden.
För något är fundamentalt fel när ansvariga tjänstemän inte kan, vill eller vågar hjälpa en mor som efter att hennes son avlidit går vilse i försäkringskassans och arbetsförmedlingens snåriga bidragsdjungel.
Från SvD:
Det var i våras som kvinnans cancersjuke son avled i hennes famn på sjukhuset. Hon hade då varit mammaledig och sjukskriven i drygt ett och ett halvt år.
När sonen dog avbröts mammaledigheten och sjukersättningen. Kvinnan var då enligt lag arbetssökande och skulle ha skrivit in sig på Arbetsförmedlingen.
Kvinnan sjukskrev sig efter hennes sons död, men kunde under omständigheterna inte skriva in sig på Arbetsförmedlingen.
Försäkringskassan beslutade då att inte betala ut sjukpenning under de första 14 dagarna och grundade beslutet på att kvinnan inte var inbokad för arbete och inte heller anmäld som arbetssökande.
Kvinnan överklagade beslutet till Länsrätten. ”Vid en samlad bedömning av praxis finner Länsrätten att det finns situationer där det kan vara aktuellt att göra undantag från kravet på att en försäkrad som är arbetslös ska vara anmäld hos Arbetsförmedlingen för att ha rätt till sjukpenning de första 14 dagarna i en sjukperiod”, skriver Länsrätten i sitt beslut, och fortsätter:
”Det framstår enligt Länsrättens mening inte rimligt att kräva att XX i denna situation – dagen efter att hennes son avlidit – skulle ha anmält sig till Arbetsförmedlingen som arbetssökande.”
Länsrättens dom ger henne alltså rätt till sjukpenning för de 14 dagarna, men Försäkringskassan står fast vid att hon borde ha anmält sig som arbetssökande och överklagar nu till Kammarrätten.
För mig är det uppenbart att Försäkringskassan är en ineffektiv, inkompetent och överbyråkratiserad myndighet som mer och mer påminner om DDR:s Kafkaliknande statsapparat. Försäkringskassan och dess ledning har gång på gång visat att de varken kan sköta verksamhet eller ekonomi så frågan är om det inte är läge för ett fullständigt systemskifte inom socialförsäkringssystemet.
Jag undrar vad som blir kassans motdrag efter den senaste skandalen? En ny dyr och världsfrånvänd reklamkampanj som ytterligare skymfar de som drabbats av försäkringskassans senaste idiotier? Måhända med nya slogans som ”När det värsta händer så finns kassan där för dig” eller ”Du kan lita på kassan när det otänkbara inträffar”…
Läs mer i SvD, DN, Aftonbladet,
Mathias Knutsson
Under 2009 har vi tvingats att inse att problemen är betydligt värre – nu kan vi lägga fullständig avsaknad av empati, vanvettigt paragrafrytteri och förödande inkompetens till listan över försäkringskassans misslyckanden.
För något är fundamentalt fel när ansvariga tjänstemän inte kan, vill eller vågar hjälpa en mor som efter att hennes son avlidit går vilse i försäkringskassans och arbetsförmedlingens snåriga bidragsdjungel.
Från SvD:
Det var i våras som kvinnans cancersjuke son avled i hennes famn på sjukhuset. Hon hade då varit mammaledig och sjukskriven i drygt ett och ett halvt år.
När sonen dog avbröts mammaledigheten och sjukersättningen. Kvinnan var då enligt lag arbetssökande och skulle ha skrivit in sig på Arbetsförmedlingen.
Kvinnan sjukskrev sig efter hennes sons död, men kunde under omständigheterna inte skriva in sig på Arbetsförmedlingen.
Försäkringskassan beslutade då att inte betala ut sjukpenning under de första 14 dagarna och grundade beslutet på att kvinnan inte var inbokad för arbete och inte heller anmäld som arbetssökande.
Kvinnan överklagade beslutet till Länsrätten. ”Vid en samlad bedömning av praxis finner Länsrätten att det finns situationer där det kan vara aktuellt att göra undantag från kravet på att en försäkrad som är arbetslös ska vara anmäld hos Arbetsförmedlingen för att ha rätt till sjukpenning de första 14 dagarna i en sjukperiod”, skriver Länsrätten i sitt beslut, och fortsätter:
”Det framstår enligt Länsrättens mening inte rimligt att kräva att XX i denna situation – dagen efter att hennes son avlidit – skulle ha anmält sig till Arbetsförmedlingen som arbetssökande.”
Länsrättens dom ger henne alltså rätt till sjukpenning för de 14 dagarna, men Försäkringskassan står fast vid att hon borde ha anmält sig som arbetssökande och överklagar nu till Kammarrätten.
För mig är det uppenbart att Försäkringskassan är en ineffektiv, inkompetent och överbyråkratiserad myndighet som mer och mer påminner om DDR:s Kafkaliknande statsapparat. Försäkringskassan och dess ledning har gång på gång visat att de varken kan sköta verksamhet eller ekonomi så frågan är om det inte är läge för ett fullständigt systemskifte inom socialförsäkringssystemet.
Jag undrar vad som blir kassans motdrag efter den senaste skandalen? En ny dyr och världsfrånvänd reklamkampanj som ytterligare skymfar de som drabbats av försäkringskassans senaste idiotier? Måhända med nya slogans som ”När det värsta händer så finns kassan där för dig” eller ”Du kan lita på kassan när det otänkbara inträffar”…
Läs mer i SvD, DN, Aftonbladet,
Mathias Knutsson
Nyårskrönika, del 1
Efter en lång härlig julledighet är det hög tid att ta upp bloggandet igen. Vi närmar oss ju dessutom års- och decennieskiftet och det är min förhoppning att min blogg ska bli än mer läsvärd, aktuell och tankeväckande under 2010.
Det gångna politiska året dominerades av klimatmötet i Köpenhamn, EU-val, integritetsfrågor, finanskrisens fortsatta härjningar, Barack Obama, bilindustrins kollaps och ändlösa diskussioner om opinionsläget inför valåret 2010.
Debaclet i Köpenhamn vittnar om både nödvändigheten av att global samling för att möta klimatutmaningen och svårigheterna att nå fram till gemensamma lösningarna. Den stora sabotören av klimatförhandlingarna var utan tvekan Kina och det var bedrövligt att se den kinesiska uppvisningen i cynism, egoism och motstånd mot ett bindande avtal.
Endast den oinformerade eller hopplöst naive kan vara förvånad över Kina agerande. När Kina så sent som sommaren 2007 presenterade sin första nationella plan för klimatfrågor var det uppenbart att den kinesiska regeringen var helt ointresserad av ta sitt ansvar för att minska utsläppen av växthusgaser. Läs gärna mer i mitt inlägg från juni 2007 så inser ni att Kinas ståndpunkt var densamma för två år sedan som den var under Köpenhamnsmötet – enligt Kina så har helt enkelt alla andra länder det fulla ansvaret för att lösa klimatkrisen.
På hemmaplan blev klimatmötet mest en möjlighet för att oppositionen att ta billiga politiska poänger och klandra Sveriges förhandlare för fiaskot. Det är talande att när Maria Wetterstrand (mp) den 19 december kommenterade förhandlingarna i DN så pekar hon inte på de faktiska problemen under klimatförhandlingar eller Kinas ansvar för haveriet utan lanserade den något vaga idén om ”klimatprogressiv allians av länder”. Utan att vara allt för raljant så vill jag påstå att den alliansen redan finns och att den heter Europeiska Unionen…
Jag kommer att återkomma till de övriga (lite) större händelserna under 2009 i de kommande delarna av min nyårskrönika.
Mathias Knutsson
Det gångna politiska året dominerades av klimatmötet i Köpenhamn, EU-val, integritetsfrågor, finanskrisens fortsatta härjningar, Barack Obama, bilindustrins kollaps och ändlösa diskussioner om opinionsläget inför valåret 2010.
Debaclet i Köpenhamn vittnar om både nödvändigheten av att global samling för att möta klimatutmaningen och svårigheterna att nå fram till gemensamma lösningarna. Den stora sabotören av klimatförhandlingarna var utan tvekan Kina och det var bedrövligt att se den kinesiska uppvisningen i cynism, egoism och motstånd mot ett bindande avtal.
Endast den oinformerade eller hopplöst naive kan vara förvånad över Kina agerande. När Kina så sent som sommaren 2007 presenterade sin första nationella plan för klimatfrågor var det uppenbart att den kinesiska regeringen var helt ointresserad av ta sitt ansvar för att minska utsläppen av växthusgaser. Läs gärna mer i mitt inlägg från juni 2007 så inser ni att Kinas ståndpunkt var densamma för två år sedan som den var under Köpenhamnsmötet – enligt Kina så har helt enkelt alla andra länder det fulla ansvaret för att lösa klimatkrisen.
På hemmaplan blev klimatmötet mest en möjlighet för att oppositionen att ta billiga politiska poänger och klandra Sveriges förhandlare för fiaskot. Det är talande att när Maria Wetterstrand (mp) den 19 december kommenterade förhandlingarna i DN så pekar hon inte på de faktiska problemen under klimatförhandlingar eller Kinas ansvar för haveriet utan lanserade den något vaga idén om ”klimatprogressiv allians av länder”. Utan att vara allt för raljant så vill jag påstå att den alliansen redan finns och att den heter Europeiska Unionen…
Jag kommer att återkomma till de övriga (lite) större händelserna under 2009 i de kommande delarna av min nyårskrönika.
Mathias Knutsson
torsdag, december 03, 2009
Efter 25 år hänger molnet fortfarande kvar över Bhopal
Natten till den 3 december 1984 inträffade världshistoriens värsta industrikatastrof i den indiska mångmiljonstaden Bhopal.
Den amerikanska kemijätten Union Carbides fabrik för framställning av insektsbekämpningsmedel hade varit stängd i flera år och de få anställda som var kvar på anläggningen var främst okvalificerad bevaknings- och underhållspersonal.
Tidigare under eftermiddagen den 2 december hade några tekniker försökt att spola rent i några rostiga rör, men då ventilerna i rörledningarna var trasiga så hamnade vattnet tillsammans med all smuts och diverse kemikalier från rören i en gigantisk tank med 42 ton metylisocyanat. Metylisocyanat är ett riktigt farligt ämne som måste förvaras vid låg temperatur för att inte ombildas till giftgaser. Strax efter att ämnena blandats så reagerar de och temperaturen stiger upp mot två hundra grader. Rörventilerna exploderade av hettan och flera synnerliga giftiga gaser läckte ut. Eftersom fabriken var stängd så hade Union Carbide dessutom valt att stänga av kylsystemen för att spara pengar och säkerhetssystemen hade inte underhållits på flera år så de var också avstängda. Så det var först när katastrofen var ett faktum och det dödliga giftmolnet redan hade börjat driva bort med vinden mot slumområdena i Bhopal som de anställda på fabriken upptäckte faran.
Minst tre tusen människor dog direkt den natten och ytterligare minst 15 000 människor har avlidit till följd av de skador de ådrog sig under natten till den 3 december. Ett mycket stort antal människor skadades och idag anses en halv miljon människor var påverkade av gasutsläppet.
Katastrofen fick dessutom ett mycket skamligt efterspel. Varken Union Carbide eller den indiska staten ville ta ansvar för olyckan, vilket har lett till att överlevande och anhöriga har förvägrats stöd eller rimlig ersättning. Enligt rapporter så är området dessutom fortfarande förgiftat och en miljömässig katastrofzon. Ägarna till Union Carbide har dessutom sålt företaget en annan kemijätte, Dow Chemicals, och den nye ägaren har tydligt deklarerat att de inte vill ta ansvar för katastrofen.
Det är bedrövligt att 25 år efter gasolyckan så undflyr fortfarande ansvariga företag och den indiska staten allt ansvar för den enorma katastrofen. Hur länge kommer några av världens rikaste företag och en allt mer välmående indisk stat att nonchalera de mycket fattiga och utsatta offrens rättmättiga krav på stöd och ersättning?
Mathias Knutsson
Läs mer i DN och SvD,
Den amerikanska kemijätten Union Carbides fabrik för framställning av insektsbekämpningsmedel hade varit stängd i flera år och de få anställda som var kvar på anläggningen var främst okvalificerad bevaknings- och underhållspersonal.
Tidigare under eftermiddagen den 2 december hade några tekniker försökt att spola rent i några rostiga rör, men då ventilerna i rörledningarna var trasiga så hamnade vattnet tillsammans med all smuts och diverse kemikalier från rören i en gigantisk tank med 42 ton metylisocyanat. Metylisocyanat är ett riktigt farligt ämne som måste förvaras vid låg temperatur för att inte ombildas till giftgaser. Strax efter att ämnena blandats så reagerar de och temperaturen stiger upp mot två hundra grader. Rörventilerna exploderade av hettan och flera synnerliga giftiga gaser läckte ut. Eftersom fabriken var stängd så hade Union Carbide dessutom valt att stänga av kylsystemen för att spara pengar och säkerhetssystemen hade inte underhållits på flera år så de var också avstängda. Så det var först när katastrofen var ett faktum och det dödliga giftmolnet redan hade börjat driva bort med vinden mot slumområdena i Bhopal som de anställda på fabriken upptäckte faran.
Minst tre tusen människor dog direkt den natten och ytterligare minst 15 000 människor har avlidit till följd av de skador de ådrog sig under natten till den 3 december. Ett mycket stort antal människor skadades och idag anses en halv miljon människor var påverkade av gasutsläppet.
Katastrofen fick dessutom ett mycket skamligt efterspel. Varken Union Carbide eller den indiska staten ville ta ansvar för olyckan, vilket har lett till att överlevande och anhöriga har förvägrats stöd eller rimlig ersättning. Enligt rapporter så är området dessutom fortfarande förgiftat och en miljömässig katastrofzon. Ägarna till Union Carbide har dessutom sålt företaget en annan kemijätte, Dow Chemicals, och den nye ägaren har tydligt deklarerat att de inte vill ta ansvar för katastrofen.
Det är bedrövligt att 25 år efter gasolyckan så undflyr fortfarande ansvariga företag och den indiska staten allt ansvar för den enorma katastrofen. Hur länge kommer några av världens rikaste företag och en allt mer välmående indisk stat att nonchalera de mycket fattiga och utsatta offrens rättmättiga krav på stöd och ersättning?
Mathias Knutsson
Läs mer i DN och SvD,
måndag, november 09, 2009
Murens fall följdes av två fantastiska decennier
Murens fall i Berlin den 9 november 1989 markerade i flera avseenden slutet på det kommunistiska vanvettet och förtrycket i Europa. Tjugoårsjubileet firas med pompa och ståt i den återförenade tyska huvudstaden, men jag har likväl en känsla av att många inte inser vilken fantastisk och epokgörelse händelse vi bevittnade när både Berlinmuren och ondskans imperium föll.
President Ronald Reagans klassiska "Riv denna mur" -tal vid Brandenburger Tor 1987 (talet hördes ända in i Östberlin)
För de som inte minns vill jag påminna om att många då spådde en mycket mörk framtid för Europa. Många fruktade en återförenad stark tysk stat, varnade för ökad nationalism och befarade en fullständig kollaps i de forna kommunistdiktaturerna i Centraleuropa. Jag vill inte på något sätt förringa krigets fasor på Balkan under inledningen av nittiotalet eller förneka att flera tidigare Sovjetrepubliker fortfarande styrs av makthungriga despoter, men vi får inte låta dessa tragiska händelser överskugga den positiva utveckling som skett i Tyskland, Polen, Baltikum, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Rumänien och Bulgarien. I dessa länder är de gångna två decennierna den mest fredliga och demokratiska perioden på drygt 300 år…
Mathias Knutsson
Läs gärna mer: SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, Newsmill, Kristianstadsbladet, Aftonbladet, Expressen, Expressen
President Ronald Reagans klassiska "Riv denna mur" -tal vid Brandenburger Tor 1987 (talet hördes ända in i Östberlin)
För de som inte minns vill jag påminna om att många då spådde en mycket mörk framtid för Europa. Många fruktade en återförenad stark tysk stat, varnade för ökad nationalism och befarade en fullständig kollaps i de forna kommunistdiktaturerna i Centraleuropa. Jag vill inte på något sätt förringa krigets fasor på Balkan under inledningen av nittiotalet eller förneka att flera tidigare Sovjetrepubliker fortfarande styrs av makthungriga despoter, men vi får inte låta dessa tragiska händelser överskugga den positiva utveckling som skett i Tyskland, Polen, Baltikum, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Rumänien och Bulgarien. I dessa länder är de gångna två decennierna den mest fredliga och demokratiska perioden på drygt 300 år…
Mathias Knutsson
Läs gärna mer: SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, Newsmill, Kristianstadsbladet, Aftonbladet, Expressen, Expressen
S behöver (S)chyffert, men frågan är om Schyffert behöver (s)…
Socialdemokraternas jobbkongress förra veckan illustrerar den svenska (och europeiska) socialdemokratins stora problem. Bilden av ett parti i djup kris utan tydlig ledning, trovärdiga politiska förslag och verklighetsförankring förstärktes för varje kongressdag.
Under kongressen försökte (s) att dölja alla politiska svagheter och tillkortakommanden genom med hjälp av populism, överbudspolitik och kändisar.
Och av antalet visningar på Youtube att döma är kändisstrategin mycket ”framgångsrik” eftersom (nästan) ingen tittar på de politiska filmklippen.
Ett talande exempel är att Mona Sahlins, Ingvar Carlssons och Göran Perssons tre tal tillsammans har lockat 2 000 besökare samtidigt som drygt 15 000 har sett Henrik Schyfferts anförande... Jag antar att socialdemokraternas kampanj- och mediestrateger är mycket nöjda med utfallet – det hade varit förödande för (s) om fler sett klippen med Sahlin, Carlsson och Persson.
Mathias Knutsson
Under kongressen försökte (s) att dölja alla politiska svagheter och tillkortakommanden genom med hjälp av populism, överbudspolitik och kändisar.
Och av antalet visningar på Youtube att döma är kändisstrategin mycket ”framgångsrik” eftersom (nästan) ingen tittar på de politiska filmklippen.
Ett talande exempel är att Mona Sahlins, Ingvar Carlssons och Göran Perssons tre tal tillsammans har lockat 2 000 besökare samtidigt som drygt 15 000 har sett Henrik Schyfferts anförande... Jag antar att socialdemokraternas kampanj- och mediestrateger är mycket nöjda med utfallet – det hade varit förödande för (s) om fler sett klippen med Sahlin, Carlsson och Persson.
Mathias Knutsson
tisdag, oktober 27, 2009
Vi är i alla fall överens om att vi vill ta makten och du ska betala mer i skatt!
I en debattartikel fylld med svepande formuleringar, överbudspolitik, generella målformuleringar och substanslös kritik av alliansen försöker socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet i Stockholm stad att förmedla bilden att den rödgröna röran är ett tydligt och starkt alternativ i landets största stad.
Men vänstertrojkans skönmålning av sin egen politik räcker inte för att täcka över de uppenbara bristerna och svagheterna i deras politik. I deras artikel blandas självklara påståenden och rena plattityder med eftergifter (profilfrågor) för vart och ett av de tre partierna.
Ett tydligt exempel på detta är följande stycke: ”Vi rödgröna antar jobbutmaningen. Vi vill genomföra en särskild jobbsatsning. Vi vill avskaffa långtidsarbetslösheten för unga. Vi vill föra en aktivare näringspolitik och satsar på nya gröna jobb.”
OK, ni vill i likhet med alla andra partier hejda långtidsarbetslösheten bland de unga, förbättra företagsklimatet och satsa på nya gröna jobb? Detta är förvisso en lovvärd ambition, men var finns era konkreta förslag?
Ett annat exempel: ”Vi rödgröna antar kunskapsutmaningen. Barn, unga och vuxna stockholmare ska få bättre chanser att stå rustade inför framtiden. Vi satsar på språkutveckling, modersmålsundervisning, undervisning i kärnämnen på sitt modersmål samt och matematik och tidig kunskapsuppföljning. Vi avsätter resurser till elevhälsa och demokratiarbete i skolan. Vi vill förbättra kvaliteten och minska grupperna på undervisningen i svenska för invandrare (SFI).”
OK, det var ju verkligen revolutionerande och nytänkande skolpolitik... Vilket svenskt parti skriver inte under dessa målformuleringar?
För de konkreta politiska förslagen och nytänkandet lyser med sin frånvaro. Som borgerlig politiker blir jag ju varken förvånad eller bekymrad, men frågan är vad de socialdemokrater i Stockholm som efterlyst förnyelse och utveckling tycker om dagens utspel?
Stockholmsoppositionens utspel vittnar om vänsteralliansens oförmåga att enas om en gemensam och konstruktiv politik som för vårt samhälle framåt. Vi kommer att se samma tillkortakommanden och politiska rävspel överallt. Vår framtid är för värdefull för att slarvas bort på vänsterpolitiker som enbart kan enas om skattehöjningar…
Läs mer i SvD, SvD och DN samt Per Ankersjö, Stina Bengtsson och Dick Erixon
Mathias Knutsson
Men vänstertrojkans skönmålning av sin egen politik räcker inte för att täcka över de uppenbara bristerna och svagheterna i deras politik. I deras artikel blandas självklara påståenden och rena plattityder med eftergifter (profilfrågor) för vart och ett av de tre partierna.
Ett tydligt exempel på detta är följande stycke: ”Vi rödgröna antar jobbutmaningen. Vi vill genomföra en särskild jobbsatsning. Vi vill avskaffa långtidsarbetslösheten för unga. Vi vill föra en aktivare näringspolitik och satsar på nya gröna jobb.”
OK, ni vill i likhet med alla andra partier hejda långtidsarbetslösheten bland de unga, förbättra företagsklimatet och satsa på nya gröna jobb? Detta är förvisso en lovvärd ambition, men var finns era konkreta förslag?
Ett annat exempel: ”Vi rödgröna antar kunskapsutmaningen. Barn, unga och vuxna stockholmare ska få bättre chanser att stå rustade inför framtiden. Vi satsar på språkutveckling, modersmålsundervisning, undervisning i kärnämnen på sitt modersmål samt och matematik och tidig kunskapsuppföljning. Vi avsätter resurser till elevhälsa och demokratiarbete i skolan. Vi vill förbättra kvaliteten och minska grupperna på undervisningen i svenska för invandrare (SFI).”
OK, det var ju verkligen revolutionerande och nytänkande skolpolitik... Vilket svenskt parti skriver inte under dessa målformuleringar?
För de konkreta politiska förslagen och nytänkandet lyser med sin frånvaro. Som borgerlig politiker blir jag ju varken förvånad eller bekymrad, men frågan är vad de socialdemokrater i Stockholm som efterlyst förnyelse och utveckling tycker om dagens utspel?
Stockholmsoppositionens utspel vittnar om vänsteralliansens oförmåga att enas om en gemensam och konstruktiv politik som för vårt samhälle framåt. Vi kommer att se samma tillkortakommanden och politiska rävspel överallt. Vår framtid är för värdefull för att slarvas bort på vänsterpolitiker som enbart kan enas om skattehöjningar…
Läs mer i SvD, SvD och DN samt Per Ankersjö, Stina Bengtsson och Dick Erixon
Mathias Knutsson
måndag, oktober 26, 2009
En (1) av 50000 tyska miljonärer vill betala mer i skatt…
Den tyske miljonären Dieter Lehmkuhl vill betala mer i skatt och han har därför startat en liten aktionsgrupp för att återinföra förmögenhetsskatten i Tyskland. Dieter Lehmkuhl, som har ärvt sin förmögenhet, har lyckats att samla 44 namnunderskrifter i ett upprop till stöd för att straffbeskatta landets 2,2 miljoner rikaste medborgare.
Om vi nu utgår ifrån att samtliga som skrivit under uppropet även tillhör den grupp som skulle drabbas av förslaget så innebär det att endast en (1) av 50 000 tyska miljonärer stöder Lehmkuhls förslag. Frågan är varför Lehmkuhls lilla klubb överhuvudtaget uppmärksammas av media. Det är förstås medialt att miljonärer vill betala mer i skatt och samlas för att kasta leksakspengar (borde de inte ha råd med riktiga sedlar?), men är det verkligen ett fullgott skäl för att uppmärksamma en pytteliten kompisklubb?
Svaret finns nog i vissa kommentarer till ”nyheten”. För vissa vill så gärna se Lehmkuhls ploj som ett kraftfullt utspel till stöd för höjda skatter trots att 49 999 av 50 000 miljonärer inte vill återinföra förmögenhetsskatten. Och detta beror inte (enbart) på snålhet eller girighet…
Det är kanske dags att påminna Lehmkuhl, media och vänsterdebattörer om varför de flesta länder har avskaffat förmögenhetsskatten. Förmögenhetsskatten är nämligen ett synnerligen dåligt instrument om ambitionen är att förstärka statsfinanserna och utveckla samhällsekonomin. Förmögenhetsskatt leder dels till att kapital flyr landet och dels att skatten som betalas i allt för hög grad blir påverkbar av skatteplanering vilket snedvrider hela skatteuttaget. Det är bättre för både statsfinanserna och samhällsekonomin att kapitalet stannar hos människor och entreprenörer med vilja att investera i intressanta projekt och företag som utvecklar näringslivet och ekonomin.
Mathias Knutsson
Om vi nu utgår ifrån att samtliga som skrivit under uppropet även tillhör den grupp som skulle drabbas av förslaget så innebär det att endast en (1) av 50 000 tyska miljonärer stöder Lehmkuhls förslag. Frågan är varför Lehmkuhls lilla klubb överhuvudtaget uppmärksammas av media. Det är förstås medialt att miljonärer vill betala mer i skatt och samlas för att kasta leksakspengar (borde de inte ha råd med riktiga sedlar?), men är det verkligen ett fullgott skäl för att uppmärksamma en pytteliten kompisklubb?
Svaret finns nog i vissa kommentarer till ”nyheten”. För vissa vill så gärna se Lehmkuhls ploj som ett kraftfullt utspel till stöd för höjda skatter trots att 49 999 av 50 000 miljonärer inte vill återinföra förmögenhetsskatten. Och detta beror inte (enbart) på snålhet eller girighet…
Det är kanske dags att påminna Lehmkuhl, media och vänsterdebattörer om varför de flesta länder har avskaffat förmögenhetsskatten. Förmögenhetsskatten är nämligen ett synnerligen dåligt instrument om ambitionen är att förstärka statsfinanserna och utveckla samhällsekonomin. Förmögenhetsskatt leder dels till att kapital flyr landet och dels att skatten som betalas i allt för hög grad blir påverkbar av skatteplanering vilket snedvrider hela skatteuttaget. Det är bättre för både statsfinanserna och samhällsekonomin att kapitalet stannar hos människor och entreprenörer med vilja att investera i intressanta projekt och företag som utvecklar näringslivet och ekonomin.
Mathias Knutsson
söndag, oktober 25, 2009
Ovärdigt och omdömeslöst!
Jag gläds oerhört mycket över Svenska Kyrkans beslut att samkönade par ska få vigas i kyrkan. För mig som kristen liberal är det självklart att det kristna kärleksbudskapet omfattar alla och att den svenska kyrkan ska vara en öppen, välkomnande och livsbejakande kyrka.
I likhet med president Bartlet i tv-serien West Wing finner jag det anmärkningsvärt att de som med stöd av diverse Bibelcitat motsätter sig samkönade äktenskap och vill utestänga homo-, bi- och transsexuella från kyrkan inte bedriver samma inkvisitoriska hetsjakt på andra ”syndare och förtappade”…
I ljuset av denna diskussion ter sig prästen Dag Sandahls vulgära språkbruk vid kyrkomötet än mer ovärdigt och omdömeslöst. Det är bedrövligt att en företrädare för Svenska Kyrkan och kyrkomötesledamot visar så ringa respekt för sina medmänniskor! Det vore intressant att få veta om prästen Dag Sandahl har några teologiska argument mot samkönade äktenskap eller om Sandahl motstånd enbart bygger på sexuella preferenser.
Läs mer i SMP, Dagen, SvD, DN och Karin Långström Vinge samt Dag Sandahl
Mathias Knutsson
I likhet med president Bartlet i tv-serien West Wing finner jag det anmärkningsvärt att de som med stöd av diverse Bibelcitat motsätter sig samkönade äktenskap och vill utestänga homo-, bi- och transsexuella från kyrkan inte bedriver samma inkvisitoriska hetsjakt på andra ”syndare och förtappade”…
I ljuset av denna diskussion ter sig prästen Dag Sandahls vulgära språkbruk vid kyrkomötet än mer ovärdigt och omdömeslöst. Det är bedrövligt att en företrädare för Svenska Kyrkan och kyrkomötesledamot visar så ringa respekt för sina medmänniskor! Det vore intressant att få veta om prästen Dag Sandahl har några teologiska argument mot samkönade äktenskap eller om Sandahl motstånd enbart bygger på sexuella preferenser.
Läs mer i SMP, Dagen, SvD, DN och Karin Långström Vinge samt Dag Sandahl
Mathias Knutsson
lördag, oktober 24, 2009
2-graderskampanj i Växjö
Om 45 dagar inleds FN:s klimatkonferens i Köpenhamn. Förhoppningarna är stora att det ska bli en global klimatöverenskommelse och därför har Centerpartiet tillsammans med ett stort antal andra organisationer, däribland Rädda Barnen, Röda Korset och LO, inlett en kampanj för att verka för ett globalt klimat avtal.
Kampanjen heter 2grader och syftar till att få internationell samling bakom en klimatöverenskommelse som minskar utsläppen och begränsar vår klimatpåverkan. Namnet 2grader är valt för att illustrera att medeltemperaturen på jorden inte får öka mer än 2 grader för att klimatpåverkan inte ska bli farlig eller oacceptabel.
2-graderskampanj tillsammans med Jenny Löwerot och Karin Nilsson
Under lördagsförmiddagen informerade jag tillsammans med flera andra centerpartister växjöborna om kampanjen. Det gläder mig att så många vill diskutera klimatfrågan och inser betydelsen av vi nu kraftsamlar för att förändring och en grönare framtid. Besök gärna kampanjens hemsida för mer information och skriv under uppropet för ett globalt klimatavtal.
Mathias Knutsson
Kampanjen heter 2grader och syftar till att få internationell samling bakom en klimatöverenskommelse som minskar utsläppen och begränsar vår klimatpåverkan. Namnet 2grader är valt för att illustrera att medeltemperaturen på jorden inte får öka mer än 2 grader för att klimatpåverkan inte ska bli farlig eller oacceptabel.
2-graderskampanj tillsammans med Jenny Löwerot och Karin Nilsson
Under lördagsförmiddagen informerade jag tillsammans med flera andra centerpartister växjöborna om kampanjen. Det gläder mig att så många vill diskutera klimatfrågan och inser betydelsen av vi nu kraftsamlar för att förändring och en grönare framtid. Besök gärna kampanjens hemsida för mer information och skriv under uppropet för ett globalt klimatavtal.
Mathias Knutsson
onsdag, oktober 21, 2009
Därför kämpande han på Normandies stränder...
Så starkt. Så rätt. Lyssna till krigsveteranen Philip Spooner om varför han kämpade på Normandies stränder…
Och imorgon fattar kyrkomötet förhoppningsvis rätt beslut och öppnar för vigsel av samkönade par... Så starkt. Så rätt.
PHILIP SPOONER, SR: Good morning, committee. My name is Phillip Spooner and I live at [redacted] in Biddeford. I am 86 years old, a lifetime Republican, and an active VFW chaplain. I still serve three hospitals and two nursing homes, and I also served meals on wheels for twenty years. My wife of 54 years, Jenny, died in 1997. Together we had four children, including one gay son. All four of our boys were in the service.
I was born on a potato farm north of Caribou and Perham, where I was raised to believe that all men are created equal, and I’ve never forgotten that. I served in the US Army 1940-1945 in the First Army as a medic and an ambulance driver. I worked with every outfit over there including Patton’s Third Army. I saw action in all five major battles in Europe including the Battle of the Bulge. My unit was awarded Presidential Citations for transporting more patients with fewer accidents than any other ambulance unit in Europe, and I was in the liberation of Paris. After the war, I carried POWs back from Poland, Hungary, and Yugoslavia, and also hauled hundreds of injured Germans back to Germany.
I’m here today because of a conversation I had last year when I was voting. A woman at my polling place asked me, “Do you believe in equality for gay and lesbian people?” I was pretty surprised to be asked a question like that; it made no sense to me.
Finally I asked her, “What do you think I fought for at Omaha Beach?” I have seen so much blood and guts, so much suffering, so much sacrifice. For what? For freedom and equality. These are the values that make America a great nation, one worth dying for.
I give talks to eighth grade teachers about World War II, and I don’t tell them about the horror. Maybe I have to invite them to the ovens at Buchenwald and Dachau. I’ve seen with my own eyes the consequences of caste systems, and it makes some people less than others, or second class.
Never again. We must have equal rights for everyone; it’s what this country was started for. It takes all kinds of people to make a world. It doesn’t make sense that some people who love each other can marry and others can’t, just because of who they are. This is what we fought for in World War II, that idea that we can be different and still be equal.
My wife and I did not raise four sons with the idea that three of them would have a certain set of rights, but our gay child would be left out. We raised them all to be hard-working, proud, and loyal Americans, and they all did good.
I think if two adults who love each other want to get married, they should be able to. Everybody’s supposed to be equal in this country. Let gay people have the right to marry.
Thank you.
Och imorgon fattar kyrkomötet förhoppningsvis rätt beslut och öppnar för vigsel av samkönade par... Så starkt. Så rätt.
PHILIP SPOONER, SR: Good morning, committee. My name is Phillip Spooner and I live at [redacted] in Biddeford. I am 86 years old, a lifetime Republican, and an active VFW chaplain. I still serve three hospitals and two nursing homes, and I also served meals on wheels for twenty years. My wife of 54 years, Jenny, died in 1997. Together we had four children, including one gay son. All four of our boys were in the service.
I was born on a potato farm north of Caribou and Perham, where I was raised to believe that all men are created equal, and I’ve never forgotten that. I served in the US Army 1940-1945 in the First Army as a medic and an ambulance driver. I worked with every outfit over there including Patton’s Third Army. I saw action in all five major battles in Europe including the Battle of the Bulge. My unit was awarded Presidential Citations for transporting more patients with fewer accidents than any other ambulance unit in Europe, and I was in the liberation of Paris. After the war, I carried POWs back from Poland, Hungary, and Yugoslavia, and also hauled hundreds of injured Germans back to Germany.
I’m here today because of a conversation I had last year when I was voting. A woman at my polling place asked me, “Do you believe in equality for gay and lesbian people?” I was pretty surprised to be asked a question like that; it made no sense to me.
Finally I asked her, “What do you think I fought for at Omaha Beach?” I have seen so much blood and guts, so much suffering, so much sacrifice. For what? For freedom and equality. These are the values that make America a great nation, one worth dying for.
I give talks to eighth grade teachers about World War II, and I don’t tell them about the horror. Maybe I have to invite them to the ovens at Buchenwald and Dachau. I’ve seen with my own eyes the consequences of caste systems, and it makes some people less than others, or second class.
Never again. We must have equal rights for everyone; it’s what this country was started for. It takes all kinds of people to make a world. It doesn’t make sense that some people who love each other can marry and others can’t, just because of who they are. This is what we fought for in World War II, that idea that we can be different and still be equal.
My wife and I did not raise four sons with the idea that three of them would have a certain set of rights, but our gay child would be left out. We raised them all to be hard-working, proud, and loyal Americans, and they all did good.
I think if two adults who love each other want to get married, they should be able to. Everybody’s supposed to be equal in this country. Let gay people have the right to marry.
Thank you.
tisdag, oktober 20, 2009
En debatt som enbart gynnar Sverigedemokraterna...
De starka – och mycket förutsägbara - reaktionerna på Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet kommer med största sannolikhet att stärka Sverigedemokraterna. För är det någon som på fullaste allvar tror att en intern tävling politiker emellan i konsten att stämpla Sverigedemokraterna som främlingsfientliga kommer att stoppa deras intåg i riksdagen?
När jag läser Jimmie Åkessons debattartikel så är uppenbart att inläggets syfte är att provocera fram en debatt som ger (sd) rejält med uppmärksamhet, befäster deras position som DET invandringskritiska partiet och dessutom förstärker deras egen självbild som partiet som står upp mot etablissemanget i samhället. Det är dessutom värt att notera att den mycket aggressiva rubriken ”Muslimerna är vårt största hot” inte är Åkessons egna ord utan Aftonbladets tillspetsning av Åkessons budskap…
Debatten förs nu på Sverigedemokraternas villkor och övriga kan bara reagera på Åkessons utspel. Allt för många debattörer har debattmässigt valt att sänka sig själva till den låga nivå de anser att (sd) befinner sig på genom att använda en mycket grov politiskt argumentation.
Tänk om vi i riksdagspartierna istället tagit initiativet i debatten genom att lyfta fram det öppna och liberala samhällets stora förtjänster samtidigt som vi även erkänner problemen med det ökande utanförskapet och den socialdemokratiska integrationspolitikens misslyckanden. Då hade Sverigedemokraternas politiska svagheter och oförmåga att föra en konstruktiv debatt avslöjats, men såsom debatten nu utvecklats gynnas enbart Sverigedemokraterna.
Mathias Knutsson
Läs mer i Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Smp, Kristianstadsbladet, Eva Westerberg, Mymlan
När jag läser Jimmie Åkessons debattartikel så är uppenbart att inläggets syfte är att provocera fram en debatt som ger (sd) rejält med uppmärksamhet, befäster deras position som DET invandringskritiska partiet och dessutom förstärker deras egen självbild som partiet som står upp mot etablissemanget i samhället. Det är dessutom värt att notera att den mycket aggressiva rubriken ”Muslimerna är vårt största hot” inte är Åkessons egna ord utan Aftonbladets tillspetsning av Åkessons budskap…
Debatten förs nu på Sverigedemokraternas villkor och övriga kan bara reagera på Åkessons utspel. Allt för många debattörer har debattmässigt valt att sänka sig själva till den låga nivå de anser att (sd) befinner sig på genom att använda en mycket grov politiskt argumentation.
Tänk om vi i riksdagspartierna istället tagit initiativet i debatten genom att lyfta fram det öppna och liberala samhällets stora förtjänster samtidigt som vi även erkänner problemen med det ökande utanförskapet och den socialdemokratiska integrationspolitikens misslyckanden. Då hade Sverigedemokraternas politiska svagheter och oförmåga att föra en konstruktiv debatt avslöjats, men såsom debatten nu utvecklats gynnas enbart Sverigedemokraterna.
Mathias Knutsson
Läs mer i Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Smp, Kristianstadsbladet, Eva Westerberg, Mymlan
fredag, oktober 16, 2009
Politik är att vilja (och att tycka)
Jag är inte övertygad om att ett generellt förbud mot niqab är rätt väg att gå, men mina partikamrater Staffan Danielsson och Lennart Pettersson förtjänar likväl en eloge för att de i motsats till så många andra politiker är beredda – och vågar - att diskutera lämpligheten i religiösa påbud om heltäckande klädsel och slöjor.
Det gläder mig att Danielsson och Pettersson sticker ut hakan och i likhet med mig efterlyser en öppen diskussion hur samhället ska förhålla sig till extrema religiösa och kulturella yttringar. Jag hoppas att fler (liberala) politiker vågar ta ställning i dessa svåra frågor och inte flyr undan frågeställningarna genom att (felaktigt) hävda att en god liberal inte ska ha någon uppfattning i värdeladdade konflikter…
Läs gärna mer: SvD, Staffan Danielsson
Mathias Knutsson
Det gläder mig att Danielsson och Pettersson sticker ut hakan och i likhet med mig efterlyser en öppen diskussion hur samhället ska förhålla sig till extrema religiösa och kulturella yttringar. Jag hoppas att fler (liberala) politiker vågar ta ställning i dessa svåra frågor och inte flyr undan frågeställningarna genom att (felaktigt) hävda att en god liberal inte ska ha någon uppfattning i värdeladdade konflikter…
Läs gärna mer: SvD, Staffan Danielsson
Mathias Knutsson
Därtill är jag nödd och tvungen...
Efter att ha följt mina borgerliga bröders och systrars våndor under gårdagens debatt om ”FRA 2.0” så tvingas jag konstatera att alliansregeringen nu har drivit igenom en lag som är ett stort och avgörande steg mot ett kontroll- och övervakningssamhälle.
I valet mellan pest och kolera valde de FRA-kritiska borgerliga riksdagsledamöterna det minsta onda alternativet och röstade för de integritetsskyddande tillägg som trots allt finns i ”FRA 2.0”. Men enligt mig försvinner inte de grundläggande problem med lagstiftningen bara för att lagen har blivit ”något mindre” grundlagsvidrig och integritetskränkande. Lagen strider ju fortfarande mot alla liberala och frihetliga värderingar så vad har FRA-kritikerna egentligen åstadkommit?
Tja, det är uppenbart att FRA-anhängarna är mindre nöjda med den nya lagen men frågan är om deras irritation över vissa förändringar av lagen är tillräcklig kompensation för att alla liberaler i riksdagen ska tvingas att dagtinga med sitt samvete och införa en betydande inskränkning av medborgarnas personliga frihet och integritet?
Läs mer SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, SMP, Kristianstadsbladet,
Mathias Knutsson
I valet mellan pest och kolera valde de FRA-kritiska borgerliga riksdagsledamöterna det minsta onda alternativet och röstade för de integritetsskyddande tillägg som trots allt finns i ”FRA 2.0”. Men enligt mig försvinner inte de grundläggande problem med lagstiftningen bara för att lagen har blivit ”något mindre” grundlagsvidrig och integritetskränkande. Lagen strider ju fortfarande mot alla liberala och frihetliga värderingar så vad har FRA-kritikerna egentligen åstadkommit?
Tja, det är uppenbart att FRA-anhängarna är mindre nöjda med den nya lagen men frågan är om deras irritation över vissa förändringar av lagen är tillräcklig kompensation för att alla liberaler i riksdagen ska tvingas att dagtinga med sitt samvete och införa en betydande inskränkning av medborgarnas personliga frihet och integritet?
Läs mer SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, SMP, Kristianstadsbladet,
Mathias Knutsson
onsdag, oktober 14, 2009
Premiär på CenterNätet
Idag är det bloggpremiär för mig på CenterNätet, mathiasknutsson.centerpartiet.net . Jag kommer självklart att fortsätta att blogga "här" och min nya blogg är främst ett sätt att förbättra kommunikationen med väljarna inför valet 2010.
Jag hoppas att ni kommer att uppskatta min nya blogg och finna den lika läsvärd som mina övriga bloggar.
Mathias Knutsson
Jag hoppas att ni kommer att uppskatta min nya blogg och finna den lika läsvärd som mina övriga bloggar.
Mathias Knutsson
söndag, oktober 04, 2009
Ge papperslösa och gömda flyktingar sjukvård!
Jag har aldrig tvekat i frågan om sjukvård till gömda och papperslösa flyktingar. För mig är det självklart att människor som är i behov av hälso- och sjukvård ska kunna söka vård utan rädsla för repressalier. Denna rätt till vård ska omfatta alla – oavsett etnisk härkomst, legal status eller betalningsförmåga.
Det är helt oacceptabelt att Sverige fortfarande förvägrar en de svagaste grupperna i samhället nödvändig vård. Jag är i likhet med debattörerna i DN oerhört tacksam för de frivilliginsatser som görs inom sjukvården, men det är inte rimligt att livsavgörande vård ska vara beroende av volontärarbete som staten dessutom både ogillar och motarbetar.
Det är hög tid för Sverige att i likhet med övriga europeiska länder erbjuda gömda och papperslösa flyktingar hälso- och sjukvård. Nu måste (m)otståndarsidan rannsaka sig själva och inta en betydligt mer human hållning.
Läs mer i DN
Andra bloggar: Centerpartiets Integrationsnätverk, Oscar Fredriksson, Jonssons funderingar, Kent Persson
Mathias Knutsson
Det är helt oacceptabelt att Sverige fortfarande förvägrar en de svagaste grupperna i samhället nödvändig vård. Jag är i likhet med debattörerna i DN oerhört tacksam för de frivilliginsatser som görs inom sjukvården, men det är inte rimligt att livsavgörande vård ska vara beroende av volontärarbete som staten dessutom både ogillar och motarbetar.
Det är hög tid för Sverige att i likhet med övriga europeiska länder erbjuda gömda och papperslösa flyktingar hälso- och sjukvård. Nu måste (m)otståndarsidan rannsaka sig själva och inta en betydligt mer human hållning.
Läs mer i DN
Andra bloggar: Centerpartiets Integrationsnätverk, Oscar Fredriksson, Jonssons funderingar, Kent Persson
Mathias Knutsson
Ingen är privat på nätet....
Det har aldrig varit en fråga om - utan snarast när och i vilken omfattning – Facebook och andra social medier blir ett eldorado för de som vill ägna sig åt pekfingerviftande, smygtittande och skandalsökande.
I Smålandsposten uppmärksammas att Alvestas kommunstyrelseordförande Robert Olesen (s) i likhet med 2,7 miljoner andra svenskar har en profil på Facebook och att han använder de programapplikationer som finns för att umgås med sina vänner. I artikeln presenteras Robert Olesen som ”en maffiaboss på Facebook” eftersom han deltar i ett maffiaspel på Facebook. Vidare ifrågasätts vissa av hans statusuppdateringar och frågan ställs om det är lämpligt att överhuvudtaget använda Facebook på arbetstid.
I anslutning till artiklarna ställs en fråga till läsarna på Internet: ”Kan en politiker vara privat på facebook?” Det är talande att svarsalternativen är ja, nej och tveksamt, samtidigt som det enligt mig korrekta svarsalternativet ”nej, det kan ingen vara” saknas…
För den enkla sanningen är att trots att alla borde ha ”rätt” till både privatliv och integritet på nätet så är ingen av oss varken privat eller skyddad på nätet. Det är dessutom uppenbart att på nätet gäller (fortfarande) andra regler än i ute i verkliga livet. Tror ni exempelvis att tidningen hade uppmärksammat om det fanns maffiaspel eller maffiafilmer hemma i kommunalrådets bokhylla? Och varför skulle det vara mer slöseri med arbetstid och skattepengar om någon chattar med en vän på Facebook än om du växlar några ord om fotbollslandskampen med en kollega på kontoret?
Faktum är att många moderna arbetsgivare uppmuntrar sina medarbetare att använda sociala medier på arbetstid för att de inser att medarbetarnas nätverk är en mycket värdefull tillgång. Jag använder själv alla tänkbara moderna kommunikationskanaler både i mitt yrkesliv och som politiker. Bloggar, nyhetsbrev, hemsidor, nätverkssidor och alla andra medier är oerhört användbara och skapar ett mervärde – om du använder dem på rätt sätt och inser att du definitivt inte är privat på nätet.
Läs mer i Smp, Smp och Anna Tenje
Mina tidigare inlägg på samma tema: Om konsten att välja den svåra vägen och En riktigt urusel Norgehistoria...
Mathias Knutsson
I Smålandsposten uppmärksammas att Alvestas kommunstyrelseordförande Robert Olesen (s) i likhet med 2,7 miljoner andra svenskar har en profil på Facebook och att han använder de programapplikationer som finns för att umgås med sina vänner. I artikeln presenteras Robert Olesen som ”en maffiaboss på Facebook” eftersom han deltar i ett maffiaspel på Facebook. Vidare ifrågasätts vissa av hans statusuppdateringar och frågan ställs om det är lämpligt att överhuvudtaget använda Facebook på arbetstid.
I anslutning till artiklarna ställs en fråga till läsarna på Internet: ”Kan en politiker vara privat på facebook?” Det är talande att svarsalternativen är ja, nej och tveksamt, samtidigt som det enligt mig korrekta svarsalternativet ”nej, det kan ingen vara” saknas…
För den enkla sanningen är att trots att alla borde ha ”rätt” till både privatliv och integritet på nätet så är ingen av oss varken privat eller skyddad på nätet. Det är dessutom uppenbart att på nätet gäller (fortfarande) andra regler än i ute i verkliga livet. Tror ni exempelvis att tidningen hade uppmärksammat om det fanns maffiaspel eller maffiafilmer hemma i kommunalrådets bokhylla? Och varför skulle det vara mer slöseri med arbetstid och skattepengar om någon chattar med en vän på Facebook än om du växlar några ord om fotbollslandskampen med en kollega på kontoret?
Faktum är att många moderna arbetsgivare uppmuntrar sina medarbetare att använda sociala medier på arbetstid för att de inser att medarbetarnas nätverk är en mycket värdefull tillgång. Jag använder själv alla tänkbara moderna kommunikationskanaler både i mitt yrkesliv och som politiker. Bloggar, nyhetsbrev, hemsidor, nätverkssidor och alla andra medier är oerhört användbara och skapar ett mervärde – om du använder dem på rätt sätt och inser att du definitivt inte är privat på nätet.
Läs mer i Smp, Smp och Anna Tenje
Mina tidigare inlägg på samma tema: Om konsten att välja den svåra vägen och En riktigt urusel Norgehistoria...
Mathias Knutsson
Ett litet steg för Irland men ett stort språng för Europa
Nu står det klart att mer än två tredjedelar av de irländska väljarna röstat för Lissabonfördraget. Det irländska folkets tydliga ställningstagande vittnar om en stark vilja att tillsammans med övriga medlemsländer utveckla och stärka den Europeiska Unionen.
Resultatet i folkomröstningen är utan tvekan en stor och avgörande framgång för Europasamarbetet. Det är dock viktigt att poängtera att Lissabonfördraget enbart ger oss de nödvändiga förutsättningarna för att unionen ska kunna förändras - om unionen verkligen ska utvecklas så krävs en tydlig politisk vilja och förmåga att ta nästa steg i samarbetet så att vi gemensamt kan forma en bättre framtid för Europa.
Det irländska folkets röst möjliggör för EU att utvecklas men formandet av morgondagens Europasamarbete kräver så mycket mer än att Lissabonfördraget träder i kraft. Steget som togs i helgen på Irland markerar att vi står på tröskeln till en ny era för hela Europasamarbetet. Den Europeiska Unionen behöver förnyas och stärkas så att vi gemensamt kan möta vår tids – och även morgondagens – stora utmaningar.
Läs mer i SvD, SvD, SvD, DN, DN
Mathias Knutsson
Resultatet i folkomröstningen är utan tvekan en stor och avgörande framgång för Europasamarbetet. Det är dock viktigt att poängtera att Lissabonfördraget enbart ger oss de nödvändiga förutsättningarna för att unionen ska kunna förändras - om unionen verkligen ska utvecklas så krävs en tydlig politisk vilja och förmåga att ta nästa steg i samarbetet så att vi gemensamt kan forma en bättre framtid för Europa.
Det irländska folkets röst möjliggör för EU att utvecklas men formandet av morgondagens Europasamarbete kräver så mycket mer än att Lissabonfördraget träder i kraft. Steget som togs i helgen på Irland markerar att vi står på tröskeln till en ny era för hela Europasamarbetet. Den Europeiska Unionen behöver förnyas och stärkas så att vi gemensamt kan möta vår tids – och även morgondagens – stora utmaningar.
Läs mer i SvD, SvD, SvD, DN, DN
Mathias Knutsson
torsdag, oktober 01, 2009
torsdag, september 24, 2009
Ge papperslösa och gömda flyktingar vård!
Organisationen Läkare i världen presenterade idag en ny rapport om papperslösa och gömda flyktingars möjlighet att få sjukvård i elva europeiska länder. Undersökningen visar dels att Sverige tyvärr fortfarande har Europas mest restriktiva regelverk beträffande tillgången till vård för asylsökande, papperslösa och gömda flyktingar, och dels att fri sjukvård inte leder till ökad migrantströmmar och ”sjukvårdsturism”.
Jag tror inte många känner till att Sverige tillsammans med Österrike är de enda länderna i EU som inte ger vård till papperslösa och gömda flyktingar. FN har vid flera tillfällen kritiserat Sverige för vår restriktiva hållning som strider mot både FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och Barnkonventionen.
För mig är det helt oacceptabelt att Sverige fortsätter att bryta mot internationella överenskommelser och förvägrar de mest utsatta och sårbara grupperna i samhället hälso- och sjukvård. Jag har tillsammans med flera partikamrater varit engagerad i frågan under många år och sett hur både mitt eget parti och flera landsting tagit intryck av vår argumentation. Nu är det hög tid för regeringen att följa Centerpartiets öppna, solidariska och medmänskliga linje och erbjuda vård utan hänsyn till den vårdsökandes etniska bakgrund, legala status eller betalningsförmåga.
Läs mer i DN, SR, Läkare i världen, SMP
Andra bloggar: Christer Jonsson, Olle Edblom och Mats Persson
Mathias Knutsson
Jag tror inte många känner till att Sverige tillsammans med Österrike är de enda länderna i EU som inte ger vård till papperslösa och gömda flyktingar. FN har vid flera tillfällen kritiserat Sverige för vår restriktiva hållning som strider mot både FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och Barnkonventionen.
För mig är det helt oacceptabelt att Sverige fortsätter att bryta mot internationella överenskommelser och förvägrar de mest utsatta och sårbara grupperna i samhället hälso- och sjukvård. Jag har tillsammans med flera partikamrater varit engagerad i frågan under många år och sett hur både mitt eget parti och flera landsting tagit intryck av vår argumentation. Nu är det hög tid för regeringen att följa Centerpartiets öppna, solidariska och medmänskliga linje och erbjuda vård utan hänsyn till den vårdsökandes etniska bakgrund, legala status eller betalningsförmåga.
Läs mer i DN, SR, Läkare i världen, SMP
Andra bloggar: Christer Jonsson, Olle Edblom och Mats Persson
Mathias Knutsson
Foresseminarium: "Därför lyckas Kanada med integrationen"
Tankesmedjan FORES bjöd nyligen in till ett mycket intressant seminarium om det framgångsrika integrationsarbetet i Kanada. Howard Duncan, chef för The Metropolis Project, var inbjuden för att diskutera och "avslöja" framgångsreceptet.
Kanada är ett av västvärldens mest framgångsrika samhällen i fråga om integration. Invandrare har relativt snabbt kunnat etablera sig i landets större städer och skaffat egen försörjning, boende och utbildning. Det finns sålunda mycket att lära av den kanadensiska modellen. Vid seminariet medverkade även Fredrik Rosenqvist och Martin Ådahl.
Mathias Knutsson
Kanada är ett av västvärldens mest framgångsrika samhällen i fråga om integration. Invandrare har relativt snabbt kunnat etablera sig i landets större städer och skaffat egen försörjning, boende och utbildning. Det finns sålunda mycket att lära av den kanadensiska modellen. Vid seminariet medverkade även Fredrik Rosenqvist och Martin Ådahl.
Mathias Knutsson
En fri röst på DN debatt
Jag hoppas att Dilsa Demirbag-Stens utmärkta inlägg i DN vitaliserar den svenska debatten om religionsutövning kontra andra fri- och rättigheter. I likhet med Dilsa Demirbag – Sten har jag under lång tid efterlyst en öppen diskussion om de värdeladdade konflikter som uppstår när olika fri- och rättigheter kommer på kollisionskurs. Läs exempelvis mitt blogginlägg ”Utan burka eller bara bröst".
Det är uppenbart att bärandet av niqab är svårt att förena med många andra företeelser i ett modernt västerländskt samhälle. Det är inget konstigt med det – människor har i alla tider inom alla religioner valt att ge religionen en så central roll i livet att deras val begränsat deltagandet i det övriga samhällslivet. Det är faktiskt miljontals människor som varje år väljer klosterliv, ställer sig utanför det moderna samhället, väljer bort familjebildning för att tjäna Gud eller bara väljer att bära en mycket specifik klädsel. De flesta av dessa människor gör aktiva val – väl medvetna om att de därigenom även väljer bort och försakar något annat.
Dilsa Demirbag – Sten beskriver det träffsäkert:
”En demokrati ska inte diktera för individen hur hon ska gå klädd, men arbetsgivare kan kräva att anställda på sin arbetstid först och främst är där i egenskap av sin profession, inte konfession. Lika lite som jag kan hävda en rätt att gå in i moskén i bikini, lika lite kan jag hävda en rätt att bära burka på arbetsplatsen.”
Jag hoppas att Alia Khalifa, som studerar till barnskötare på Åsö vuxengymnasium i Tensta, inser att valet att bära niqab innebär att hon även väljer bort något. Hon kanske inte initialt förstod att hon antagligen valde bort sina studier och ett framtida arbete som barnskötare, men förhoppningsvis kan hon finna ett annat arbete som är lättare att förena med hennes val.
Avslutningsvis så tänker jag inte hymla om att jag personligen anser att niqab som företeelse är ett extremt utttryck för kvinnoförtryck och vittnar om en skev människosyn, men samtidigt kan jag hos enskilda kvinnor som väljer att bära niqab ”se” en stark och ärlig vilja att följa sin religiösa övertygelse.
Jag är pappa till tre små barn och för mig är det otänkbart att mina barn skulle tas om hand och uppfostras av personal som bär niqab. En heltäckande slöja försvårar utan tvekan det dagliga arbetet på dagis och kommunikationen med mig som manlig förälder. Det tyngsta argumentet mot niqab inom barnomsorgen är dock att bärandet av niqab är förenad med en fundamentalistisk hållning som omöjliggör ett arbete inom barnomsorgen. En kvinna som anser att kvinnor och män knappt ska se varandra, än mindre röra vid varandra eller umgås har inte den värdegrund eller människosyn som ska prägla verksamheten på dagis.
Bloggar: Dick Erixon, Katarina Brännström, Progressiv Debatt, Oscar Fredriksson, Mikael Wendt
Mathias Knutsson
Det är uppenbart att bärandet av niqab är svårt att förena med många andra företeelser i ett modernt västerländskt samhälle. Det är inget konstigt med det – människor har i alla tider inom alla religioner valt att ge religionen en så central roll i livet att deras val begränsat deltagandet i det övriga samhällslivet. Det är faktiskt miljontals människor som varje år väljer klosterliv, ställer sig utanför det moderna samhället, väljer bort familjebildning för att tjäna Gud eller bara väljer att bära en mycket specifik klädsel. De flesta av dessa människor gör aktiva val – väl medvetna om att de därigenom även väljer bort och försakar något annat.
Dilsa Demirbag – Sten beskriver det träffsäkert:
”En demokrati ska inte diktera för individen hur hon ska gå klädd, men arbetsgivare kan kräva att anställda på sin arbetstid först och främst är där i egenskap av sin profession, inte konfession. Lika lite som jag kan hävda en rätt att gå in i moskén i bikini, lika lite kan jag hävda en rätt att bära burka på arbetsplatsen.”
Jag hoppas att Alia Khalifa, som studerar till barnskötare på Åsö vuxengymnasium i Tensta, inser att valet att bära niqab innebär att hon även väljer bort något. Hon kanske inte initialt förstod att hon antagligen valde bort sina studier och ett framtida arbete som barnskötare, men förhoppningsvis kan hon finna ett annat arbete som är lättare att förena med hennes val.
Avslutningsvis så tänker jag inte hymla om att jag personligen anser att niqab som företeelse är ett extremt utttryck för kvinnoförtryck och vittnar om en skev människosyn, men samtidigt kan jag hos enskilda kvinnor som väljer att bära niqab ”se” en stark och ärlig vilja att följa sin religiösa övertygelse.
Jag är pappa till tre små barn och för mig är det otänkbart att mina barn skulle tas om hand och uppfostras av personal som bär niqab. En heltäckande slöja försvårar utan tvekan det dagliga arbetet på dagis och kommunikationen med mig som manlig förälder. Det tyngsta argumentet mot niqab inom barnomsorgen är dock att bärandet av niqab är förenad med en fundamentalistisk hållning som omöjliggör ett arbete inom barnomsorgen. En kvinna som anser att kvinnor och män knappt ska se varandra, än mindre röra vid varandra eller umgås har inte den värdegrund eller människosyn som ska prägla verksamheten på dagis.
Bloggar: Dick Erixon, Katarina Brännström, Progressiv Debatt, Oscar Fredriksson, Mikael Wendt
Mathias Knutsson
Utblick: Den svenska yttrandefrihetscharaden
Den alltid lika läsvärda The New Republic skriver insiktsfullt om den svenska ”yttrandefrihetscharaden”. Utgångspunkten är Aftonbladets famösa artikel om påstådd organstöld och den därpå följande svenska pseudodebatten om att all internationell kritik mot artikeln bara handlade om att omvärlden inte förstår den ”fina svenska yttrande- och tryckfriheten”.
Debatten om Aftonbladets publicering börjar bli överspelad, men i The New Republic lyfts den mycket berättigade frågan varför vi i Sverige tycks bedöma olika opinionsyttringa r helt olika beroende av vem som är måltavlan för kritiken. Artikelförfattaren exemplifierar bland annat med Aftonbladets agerande i samband med JyllandsPostens publicering av Muhammedkarikatyrerna:
”Aftonbladet hasn’t even acknowledged its record of hypocrisy. As most European publications stood in solidarity with Jyllands-Posten and other Danish newspapers during the 2006 controversy, the Swedish tabloid branded Denmark “the most prejudiced, bigoted and narrow-minded country in Western Europe.” But now that its own work is under attack, Aftonbladet has embraced the free-speech defense (and unlike Jyllands-Posten, which apologized for its slight, has expressed no regrets).”
För mig är det uppenbart att den svenska yttrande- och tryckfriheten ger Aftonbladet rätt att publicera artikeln, men frågan är varför Aftonbladet publicerade en illa underbyggd artikeln fylld med svepande anklagelser om organhandel? Eftersom det inte finns ett uns av bevis för de teser som förs fram så tycker inte jag att artikeln överensstämmer med en god pressetik.
Mathias Knutsson
Debatten om Aftonbladets publicering börjar bli överspelad, men i The New Republic lyfts den mycket berättigade frågan varför vi i Sverige tycks bedöma olika opinionsyttringa r helt olika beroende av vem som är måltavlan för kritiken. Artikelförfattaren exemplifierar bland annat med Aftonbladets agerande i samband med JyllandsPostens publicering av Muhammedkarikatyrerna:
”Aftonbladet hasn’t even acknowledged its record of hypocrisy. As most European publications stood in solidarity with Jyllands-Posten and other Danish newspapers during the 2006 controversy, the Swedish tabloid branded Denmark “the most prejudiced, bigoted and narrow-minded country in Western Europe.” But now that its own work is under attack, Aftonbladet has embraced the free-speech defense (and unlike Jyllands-Posten, which apologized for its slight, has expressed no regrets).”
För mig är det uppenbart att den svenska yttrande- och tryckfriheten ger Aftonbladet rätt att publicera artikeln, men frågan är varför Aftonbladet publicerade en illa underbyggd artikeln fylld med svepande anklagelser om organhandel? Eftersom det inte finns ett uns av bevis för de teser som förs fram så tycker inte jag att artikeln överensstämmer med en god pressetik.
Mathias Knutsson
onsdag, september 23, 2009
Mot nya utmaningar...
“This is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning”
Winston Churchill, efter slaget vid El-Alamein i Egypten 1942
Efter sex härliga, spännande och fantastiskt utvecklande år i Kristianstad så har jag och min familj bestämt oss för att flytta till Växjö. Beslutet har växt fram under det senaste året och i augusti gick flyttlasset tolv mil uppströms längs Helgeå.
Det har varit ett svårt - men samtidigt självklart – val att lämna Kristianstad. Det finns nämligen starka familje- och hälsoskäl bakom beslutet att flytta till Växjö. Vi får dels ett starkare socialt nätverk vilket sannerligen behövs när barnaskaran växer och dels hoppas vi att våra barns astmaproblem kommer att bli lindrigare när vi bor i de djupa, gröna och friska småländska skogarna.
Det har ingalunda varit enkelt att lämna Kristianstad. Vi saknar alla våra underbara vänner och den förträffliga stämningen i Lilla Paris. Jag har dessutom mycket svårt att släppa mitt politiska engagemang för Kristianstad. Det kommer att ta lång tid innan jag kan förlika mig med tanken att jag numera saknar möjlighet att förverkliga den politik som jag fick väljarnas förtroende att driva efter valet 2006.
Jag hoppas att alla väljare, sympatisörer och bloggläsare förstår och respekterar mitt beslut. Det är min förhoppning att jag även i framtiden kommer att ha möjlighet att verka för att utveckla och stärka Kristianstad, Skåne och Sverige.
Roller, uppdrag, befattningar och postadresser kan alltid (lätt) förändras, men jag garanterar er att min politiska vilja, drivkraft och övertygelse alltid kommer att finnas kvar.
Med detta tillkännagivande så avslutar jag inlägg nummer 400 på min blogg och hälsar er hjärtligt välkomna att följa med mig på min bloggresa mot inlägg nummer 4000.
Mathias Knutsson
Winston Churchill, efter slaget vid El-Alamein i Egypten 1942
Efter sex härliga, spännande och fantastiskt utvecklande år i Kristianstad så har jag och min familj bestämt oss för att flytta till Växjö. Beslutet har växt fram under det senaste året och i augusti gick flyttlasset tolv mil uppströms längs Helgeå.
Det har varit ett svårt - men samtidigt självklart – val att lämna Kristianstad. Det finns nämligen starka familje- och hälsoskäl bakom beslutet att flytta till Växjö. Vi får dels ett starkare socialt nätverk vilket sannerligen behövs när barnaskaran växer och dels hoppas vi att våra barns astmaproblem kommer att bli lindrigare när vi bor i de djupa, gröna och friska småländska skogarna.
Det har ingalunda varit enkelt att lämna Kristianstad. Vi saknar alla våra underbara vänner och den förträffliga stämningen i Lilla Paris. Jag har dessutom mycket svårt att släppa mitt politiska engagemang för Kristianstad. Det kommer att ta lång tid innan jag kan förlika mig med tanken att jag numera saknar möjlighet att förverkliga den politik som jag fick väljarnas förtroende att driva efter valet 2006.
Jag hoppas att alla väljare, sympatisörer och bloggläsare förstår och respekterar mitt beslut. Det är min förhoppning att jag även i framtiden kommer att ha möjlighet att verka för att utveckla och stärka Kristianstad, Skåne och Sverige.
Roller, uppdrag, befattningar och postadresser kan alltid (lätt) förändras, men jag garanterar er att min politiska vilja, drivkraft och övertygelse alltid kommer att finnas kvar.
Med detta tillkännagivande så avslutar jag inlägg nummer 400 på min blogg och hälsar er hjärtligt välkomna att följa med mig på min bloggresa mot inlägg nummer 4000.
Mathias Knutsson
söndag, juli 19, 2009
Ett vimsigt inlägg om heteronormativitet, procentsatser och väjningsplikt i kyrkan
Arrangörerna marknadsför årets Pridefestival med hjälp av en ”heteromätare”. Kul idé som säkert väcker både skratt och frågor samt garanterat generar en enorm internettrafik till festivalens hemsida.
Genom att analysera mitt kvittrande på Twitter så kommer de fram till att jag är ”vimshetero” eller 53 procent hetero. Analysen lyder ”Du verkar vimshetero. Dina vänner vet. Din släkt vet. Det är nog bara du som inte är säker på var du står.” I mina tweets hittades nämligen orden sugar, milk, shopping, Barcelona och Stockholm vilket tycks ha sänkt min heteropoäng rejält.
Nu tänker jag inte ”spela med i spelet” och diskutera det uppenbara att orden sugar, milk och Barcelona kan ha olika betydelse men jag blir lite småsur på ordvalet vimshetero :-). För vad 17 är en vimshetero? En heterograd på 53 procent tyder väl snarast på balans mellan hetero- och homonormativitet vilket borde vara positivt i HBT-versionen av yin och yang.
Och inte blir jag gladare när jag testar en annan politikers namn, den före detta guvenören och vicepresidentkandidaten Sarah Palin. Sarah Palin landar på 47 procent hetero, eller tre procentenhets avvikelse från 50-procentsgränsen, men åt andra hållet… Den procentsatsen borde rimligtvis innebära ”vimshomo”, men Sarah Palin beskrivs som äventyrshetero!
Enligt Pridefestivalens arrangörer så är det tydligen en tunn, men väldigt tydlig gräns mellan äventyrslusta och vimsighet :-) !
Avslutningsvis vill jag rekommendera er att läsa min partikamrat Helen Törnqvists intressanta debattinlägg i SvD. Helen anser att Svenska Kyrkan bör slopa väjningsplikten som innebär att en präst kan säga nej till att viga samkönande par.
Helens artikel är mycket läsvärd och träffsäker: "Att ägna sig åt diskriminering inom en demokratisk organisation är för mig otänkbart. En rasistisk lärare skulle aldrig kunna välja bort att undervisa en viss grupp barn. Rasismen får finnas i tanken och i det privata, men ska synas i varken ord eller handlingar inom ämbetet."
Läs gärna även blogginläggen av Helen Törnqvist, Stina Bengtsson och Per Ankersjö
Mathias Knutsson
Genom att analysera mitt kvittrande på Twitter så kommer de fram till att jag är ”vimshetero” eller 53 procent hetero. Analysen lyder ”Du verkar vimshetero. Dina vänner vet. Din släkt vet. Det är nog bara du som inte är säker på var du står.” I mina tweets hittades nämligen orden sugar, milk, shopping, Barcelona och Stockholm vilket tycks ha sänkt min heteropoäng rejält.
Nu tänker jag inte ”spela med i spelet” och diskutera det uppenbara att orden sugar, milk och Barcelona kan ha olika betydelse men jag blir lite småsur på ordvalet vimshetero :-). För vad 17 är en vimshetero? En heterograd på 53 procent tyder väl snarast på balans mellan hetero- och homonormativitet vilket borde vara positivt i HBT-versionen av yin och yang.
Och inte blir jag gladare när jag testar en annan politikers namn, den före detta guvenören och vicepresidentkandidaten Sarah Palin. Sarah Palin landar på 47 procent hetero, eller tre procentenhets avvikelse från 50-procentsgränsen, men åt andra hållet… Den procentsatsen borde rimligtvis innebära ”vimshomo”, men Sarah Palin beskrivs som äventyrshetero!
Enligt Pridefestivalens arrangörer så är det tydligen en tunn, men väldigt tydlig gräns mellan äventyrslusta och vimsighet :-) !
Avslutningsvis vill jag rekommendera er att läsa min partikamrat Helen Törnqvists intressanta debattinlägg i SvD. Helen anser att Svenska Kyrkan bör slopa väjningsplikten som innebär att en präst kan säga nej till att viga samkönande par.
Helens artikel är mycket läsvärd och träffsäker: "Att ägna sig åt diskriminering inom en demokratisk organisation är för mig otänkbart. En rasistisk lärare skulle aldrig kunna välja bort att undervisa en viss grupp barn. Rasismen får finnas i tanken och i det privata, men ska synas i varken ord eller handlingar inom ämbetet."
Läs gärna även blogginläggen av Helen Törnqvist, Stina Bengtsson och Per Ankersjö
Mathias Knutsson
lördag, juli 18, 2009
En riktigt urusel Norgehistoria om faran med en mångkulturell trafikmiljö…
Vissa populister försitter inte en enda chans att sprida gift… När den norske parlamentarikern Jørund H. Rytman (Framskritspartiet) nyligen var inblandad i bilolycka så kablade han snabbt ut via twitter att han blivit påkörd av en invandrare: ”har nettopp blitt påkjørt av en innvandrer..” Läs mer i Verdens Gang
Hmmm…. Varför måste alltid våra värsta fördomar bekräftas? Och nu avser jag varken olika folkgruppers förmåga att köra bil eller de nordiska brödrafolkens hatkärlek till varandra utan alla populisters osvikliga förmåga att förr eller senare avslöja sig själva som fullständiga idioter…
För när vi lyfter på stenen och låter det ”digitala solljuset” flöda fritt så exponeras mycket som fått växa i den bruna myllan. Nätet är en mycket farligare plats än en ”mångkulturell trafikmiljö” för obetänksamma främlingsfientliga populister som försöker att bli rumsrena och accepterade av övriga partier.
Det är dessutom uppenbart att många populistiska politiker och partier är riktigt duktiga på att använda moderna och sociala medier samtidigt som de inte inser att ”informationssvärdet” är tveeggat. Det är så lätt att råka säga vad du EGENTLIGEN tycker när det går så snabbt och enkelt att blogga eller kvittra… Och på nätet finns det dessutom alltid någon som upptäcker ditt misstag.
Mathias Knutsson
Hmmm…. Varför måste alltid våra värsta fördomar bekräftas? Och nu avser jag varken olika folkgruppers förmåga att köra bil eller de nordiska brödrafolkens hatkärlek till varandra utan alla populisters osvikliga förmåga att förr eller senare avslöja sig själva som fullständiga idioter…
För när vi lyfter på stenen och låter det ”digitala solljuset” flöda fritt så exponeras mycket som fått växa i den bruna myllan. Nätet är en mycket farligare plats än en ”mångkulturell trafikmiljö” för obetänksamma främlingsfientliga populister som försöker att bli rumsrena och accepterade av övriga partier.
Det är dessutom uppenbart att många populistiska politiker och partier är riktigt duktiga på att använda moderna och sociala medier samtidigt som de inte inser att ”informationssvärdet” är tveeggat. Det är så lätt att råka säga vad du EGENTLIGEN tycker när det går så snabbt och enkelt att blogga eller kvittra… Och på nätet finns det dessutom alltid någon som upptäcker ditt misstag.
Mathias Knutsson
torsdag, juli 16, 2009
Nystart mitt i högsommaren
Mitt i den fantastiskt vackra och varma högsommaren så ”nystartar” bloggen efter några veckor fyllda av både tidsbrist och barnafödande (!). Nu är det snart en vecka sedan min lillflicka kom till världen och tiden är kommen att ta upp skrivandet igen.
Jag vill även passa på att tacka alla mina kära vänner för alla gratulationer och hälsningar. Det gläder mig att så många vill dela min lycka och välkomna vår lillflicka till världen. Hela familjen mår bra och vi vill önskar er alla en riktigt härlig sommar!
Hälsningar
Mathias Knutsson
Jag vill även passa på att tacka alla mina kära vänner för alla gratulationer och hälsningar. Det gläder mig att så många vill dela min lycka och välkomna vår lillflicka till världen. Hela familjen mår bra och vi vill önskar er alla en riktigt härlig sommar!
Hälsningar
Mathias Knutsson
torsdag, juli 02, 2009
Debattartikel om Vårdval Sverige i KvP
Idag publicerar Kvällsposten en debattartikel om Vårdval Sverige som jag har skrivit tillsammans med Thomas Idergard, Timbro, och Linda Wahlquist, medförfattare till rapporten om Vårdval Sverige och regionpolitiker (m).
"Vårdvalet är bara början på en ny tid inom hälso- och sjukvården. Och ytterst handlar det om att vårdvalet vänder perspektiven rätt för vårdgivarna: pengarna kommer inte längre från en anonym källa från ovan, utan in genom dörren. Och den vårdgivare som inte erbjuder vård på patienternas villkor, kan förlora pengarna lika snabbt som de kom"
För mig är det uppenbart att det är de svenska patienter som tvingats att sitta i vårdens väntrum som tjänar mest på vårdvalsreformen - under de kommande åren kommer den svenska sjukvården att förändras, reformeras och öppnas för nytänkande. Genom att införa ett fritt vårdval i närsjukvården tas nu steget från monopol, byråkrati och politikerstyre till patientmakt, konkurrens och stora möjligheter för driftiga vårdentreprenörer.
Mathias Knutsson
"Vårdvalet är bara början på en ny tid inom hälso- och sjukvården. Och ytterst handlar det om att vårdvalet vänder perspektiven rätt för vårdgivarna: pengarna kommer inte längre från en anonym källa från ovan, utan in genom dörren. Och den vårdgivare som inte erbjuder vård på patienternas villkor, kan förlora pengarna lika snabbt som de kom"
För mig är det uppenbart att det är de svenska patienter som tvingats att sitta i vårdens väntrum som tjänar mest på vårdvalsreformen - under de kommande åren kommer den svenska sjukvården att förändras, reformeras och öppnas för nytänkande. Genom att införa ett fritt vårdval i närsjukvården tas nu steget från monopol, byråkrati och politikerstyre till patientmakt, konkurrens och stora möjligheter för driftiga vårdentreprenörer.
Mathias Knutsson
onsdag, juni 17, 2009
Seminarium om Vårdval Sverige
I Timbrorapporten ”Vårdval Sverige - hur skriver vi ett recept för framgång?” beskriver och analyserar jag och Linda Wahlquist olika modeller för kundval och patientmakt i närsjukvården. Tillsammans med Timbro genomför vi nu en liten "vårdvalsturné" i Sverige och idag bjöd vi in till seminarium i Stockholm.
I diskussionen deltog även Filippa Reinfeldt, landstingsråd i Stockholm, och Eva Nilsson Bågenholm, ordförande för Sveriges Läkarförbund. På Timbros hemsida hittar ni både vår rapport och en webbsändning från dagens trevliga och mycket givande lunchmöte. Jag vill passa på att tacka Timbro för ett fantastiskt bra evenemang!
Nästa turnéstopp blir i Örebro den 26 augusti och ni kan redan nu anmäla er på Timbros hemsida.
Mathias Knutsson
I diskussionen deltog även Filippa Reinfeldt, landstingsråd i Stockholm, och Eva Nilsson Bågenholm, ordförande för Sveriges Läkarförbund. På Timbros hemsida hittar ni både vår rapport och en webbsändning från dagens trevliga och mycket givande lunchmöte. Jag vill passa på att tacka Timbro för ett fantastiskt bra evenemang!
Nästa turnéstopp blir i Örebro den 26 augusti och ni kan redan nu anmäla er på Timbros hemsida.
Mathias Knutsson
fredag, juni 05, 2009
Will the real Gunnar Hökmark please stand up
Antagligen den bästa kampanjfilmen inför Europaparlamentsvalet...
Till minne av president Reagan
Till minne av Ronald Reagan som gick bort den 5 juni 2004. Lady Margaret Thatcher minns sin vän president Ronald Reagan och ger oss en inblick i president Reagan fantastiska livsgärning.
Mathias Knutsson
onsdag, maj 27, 2009
Rapportsläpp Vårdval Sverige och länktips!
Imorgon släpps Timbrorapporten "Vårdval Sverige - ett recept för framgång" författad av mig och Linda Wahlquist. Ni är hjärtligt välkomna till seminariet och rapportsläppet på Hotell Rica i Malmö mellan klockan 0730 och 0900.
Ni anmäler er till seminariet på Timbros hemsida.
Läs gärna även Eva Westerbergs blogg
Mathias Knutsson
Ni anmäler er till seminariet på Timbros hemsida.
Läs gärna även Eva Westerbergs blogg
Mathias Knutsson
måndag, maj 18, 2009
Den ofrivillige brottslingen (?)
Idag rapporterar båda lokaltidningarna Kristianstadsbladet och Norra Skåne om två vitt skilda händelser som var för sig illustrerar hur lätt det är att bryta mot upphovsrättslagen.
Det första ”fallet” är den välkände kristdemokratiske politikern Tuve Skånberg, som kopierade en tidningsartikel från Kristianstadsbladet om Skånberg och publicerade den i dess helhet på sin blogg. Det andra fallet är ironiskt nog självaste Polismyndigheten som publicerade en bild på sin egen hemsida utan att inhämta tillstånd från upphovsmannen.
Dessa två exempel vittnar om hur enkelt det är att bryta mot upphovsrättslagen. Skånberg kommer till slutsatsen att han antagligen bör avstå från att citera tidningsartiklar – trots att han är noga med att ange källa och den aktuella artikeln huvudsakligen består av hans egna ord.
Polisen har antagligen bara tagit en bild de har hittat på nätet och använt den utan att ens reflekterar över det upphovsrättsliga intrånget. Den som tog bilden har helt enkelt gjort som alla andra gör, och när till och med polisen begår detta misstag så inser de flesta hur lätt det är att bryta mot upphovsrätten.
Tänk då hur lätt det är att som vanlig ”surfare” bryta mot upphovsrättslagen. Det är ofta svårt (läs omöjligt) att veta om ett verk, exempelvis en bild eller text, sprids med upphovsmannens goda minne eller om varje nedladdning är ett lagbrott.
Jag är i grunden en varm anhängare av en stark upphovsrätt, men frågan är om det är rimligt att övervältra allt ansvar på den vanlige ”surfaren” att avgöra vilket material som är tillåtet att använda på nätet. Jämför med att ni går in i en vanlig livsmedelsaffär och istället för att snabbt och enkelt kunna fylla korgen så måste ni tillbringa timmar med att säkerställa att butiksägaren verkligen äger varorna som säljs i butiken. Och att inte ens en försäkran från butiksägaren räcker för att du ska kunna använda varorna. För även om du har handlat dina varor i god i tro så kan den rätte ägaren kräva ersättning av dig om butiksägaren inte äger varorna som säljs i butiken…
I fallet med Skånberg innebär lagstiftningen att om jag hade velat diskutera hans inlägg och använt materialet på hans blogg så hade den rätte upphovsmannen, journalisten på Kristianstadsbladet, kunnat kräva ersättning av mig. Tänk då hur oerhört enkelt det är att råka ladda ner fel material på nätet och bryta mot upphovsrätten...
Det är bra att vi skyddar och tillvaratar upphovsmännens rättigheter, men vi får inte gå från ett läge där en grupp, upphovsmännen, saknar tillräckligt skydd och rättigheter, till ett läge där det stora flertalet medborgare inte vet eller kan veta om de begår ett brott eller inte.
Läs gärna även Tuve Skånbergs kommentar på hans egen blogg
Mathias Knutsson
Det första ”fallet” är den välkände kristdemokratiske politikern Tuve Skånberg, som kopierade en tidningsartikel från Kristianstadsbladet om Skånberg och publicerade den i dess helhet på sin blogg. Det andra fallet är ironiskt nog självaste Polismyndigheten som publicerade en bild på sin egen hemsida utan att inhämta tillstånd från upphovsmannen.
Dessa två exempel vittnar om hur enkelt det är att bryta mot upphovsrättslagen. Skånberg kommer till slutsatsen att han antagligen bör avstå från att citera tidningsartiklar – trots att han är noga med att ange källa och den aktuella artikeln huvudsakligen består av hans egna ord.
Polisen har antagligen bara tagit en bild de har hittat på nätet och använt den utan att ens reflekterar över det upphovsrättsliga intrånget. Den som tog bilden har helt enkelt gjort som alla andra gör, och när till och med polisen begår detta misstag så inser de flesta hur lätt det är att bryta mot upphovsrätten.
Tänk då hur lätt det är att som vanlig ”surfare” bryta mot upphovsrättslagen. Det är ofta svårt (läs omöjligt) att veta om ett verk, exempelvis en bild eller text, sprids med upphovsmannens goda minne eller om varje nedladdning är ett lagbrott.
Jag är i grunden en varm anhängare av en stark upphovsrätt, men frågan är om det är rimligt att övervältra allt ansvar på den vanlige ”surfaren” att avgöra vilket material som är tillåtet att använda på nätet. Jämför med att ni går in i en vanlig livsmedelsaffär och istället för att snabbt och enkelt kunna fylla korgen så måste ni tillbringa timmar med att säkerställa att butiksägaren verkligen äger varorna som säljs i butiken. Och att inte ens en försäkran från butiksägaren räcker för att du ska kunna använda varorna. För även om du har handlat dina varor i god i tro så kan den rätte ägaren kräva ersättning av dig om butiksägaren inte äger varorna som säljs i butiken…
I fallet med Skånberg innebär lagstiftningen att om jag hade velat diskutera hans inlägg och använt materialet på hans blogg så hade den rätte upphovsmannen, journalisten på Kristianstadsbladet, kunnat kräva ersättning av mig. Tänk då hur oerhört enkelt det är att råka ladda ner fel material på nätet och bryta mot upphovsrätten...
Det är bra att vi skyddar och tillvaratar upphovsmännens rättigheter, men vi får inte gå från ett läge där en grupp, upphovsmännen, saknar tillräckligt skydd och rättigheter, till ett läge där det stora flertalet medborgare inte vet eller kan veta om de begår ett brott eller inte.
Läs gärna även Tuve Skånbergs kommentar på hans egen blogg
Mathias Knutsson
torsdag, maj 14, 2009
Rapporten om Vårdval Sverige presenteras den 28 maj
Den 28 maj presenterar jag och Linda Wahlquist vår nya rapport ”Vårdval Sverige – hur skriver vi ett recept för framgång?” utgiven av Timbro.
I rapporten beskriver vi vårdvalets möjligheter och utmaningar. Vårdvalet innebär att medborgaren stärker sin ställning mot vårdgivarna. Vårdproducenterna blir tvungna att se över sina roller när patienterna, utan prövning, kan lämna sin valda vårdgivare och gå till en annan. Hur kommer den framtida sjukvården att se ut när politikernas inflytande minskar och patienternas ökar i och med rätten att fritt välja vårdgivare inom närsjukvården i hela landet? Vilka blir egentligen konsekvenserna för medborgare, aktörer och anställda inom vården och för politiken?
Rapporten presenteras i Malmö den 28 maj. Ni finner mer information och kan anmäla er på Timbros hemsida eller på Facebook.
Mathias Knutsson
I rapporten beskriver vi vårdvalets möjligheter och utmaningar. Vårdvalet innebär att medborgaren stärker sin ställning mot vårdgivarna. Vårdproducenterna blir tvungna att se över sina roller när patienterna, utan prövning, kan lämna sin valda vårdgivare och gå till en annan. Hur kommer den framtida sjukvården att se ut när politikernas inflytande minskar och patienternas ökar i och med rätten att fritt välja vårdgivare inom närsjukvården i hela landet? Vilka blir egentligen konsekvenserna för medborgare, aktörer och anställda inom vården och för politiken?
Rapporten presenteras i Malmö den 28 maj. Ni finner mer information och kan anmäla er på Timbros hemsida eller på Facebook.
Mathias Knutsson
onsdag, maj 13, 2009
Väljarkompass och valmyndighetens kristallkula...
Inför valet till Europaparlamentet den 7 juni rekommenderar jag er att besöka hemsidan och väljarkompassen EU-Profiler. Det som är mest intressant med EU Profiler är sidan erbjuder besökarna att jämföra sina svar med inte enbart de svenska partierna utan även övriga europeiska partier som ställer upp i valet till Europaparlamentet.
Mina svar stämmer väldigt väl överens med både Centerpartiets och Folkpartiets valprogram, men det är positionen gentemot andra europeiska partier som är riktigt intressant. Jag upptäckte exempelvis att jag ligger nära både finska KOK, som är moderaternas syskonparti, och den polska valalliansen PdP CentroLewica som består av borgerliga socialdemokrater, gröna och liberaler. Det vittnar om spännvidden i den europeiska politiken och behovet av att föra en diskussion utifrån den europeiska politiska arenan istället för den nationella.
Avslutningsvis så kan jag inte låta bli att notera att Valmyndigheten sticker ut hakan och har redan lagt upp ”valresultatet” på sin hemsida. Självklart så är det bara en testsida inför valet, men jag tycker att Valmyndigheten borde ta ner sidan eftersom texten både kan misstolkas och missuppfattas.
Mathias Knutsson
Mina svar stämmer väldigt väl överens med både Centerpartiets och Folkpartiets valprogram, men det är positionen gentemot andra europeiska partier som är riktigt intressant. Jag upptäckte exempelvis att jag ligger nära både finska KOK, som är moderaternas syskonparti, och den polska valalliansen PdP CentroLewica som består av borgerliga socialdemokrater, gröna och liberaler. Det vittnar om spännvidden i den europeiska politiken och behovet av att föra en diskussion utifrån den europeiska politiska arenan istället för den nationella.
Avslutningsvis så kan jag inte låta bli att notera att Valmyndigheten sticker ut hakan och har redan lagt upp ”valresultatet” på sin hemsida. Självklart så är det bara en testsida inför valet, men jag tycker att Valmyndigheten borde ta ner sidan eftersom texten både kan misstolkas och missuppfattas.
Mathias Knutsson
torsdag, april 16, 2009
Korkat debattinlägg eller "bara" korkat?
Vice chefsåklagare Mikael Hammarstrands utspel att ”han inte skulle tveka att åtala den som skriver ut p-piller till någon under femton år för medhjälp till våldtäkt” är förhoppningsvis bara ett mycket, mycket, mycket misslyckat försök att skapa debatt om de svagheter som finns i dagens sexualbrottslag.
Om syftet inte är att initiera en diskussion om det (o)rimliga i att sexualbrottslagen från 2005 kriminaliserar alla femtonåriga flickor och pojkar som har sex med en fjortonårig partner så är det tur för Mikael Hammarstrand att dumhet i motsats till tonårssex ännu inte har kriminaliserats i Sverige.
För bara tanken att åtala som skriver ut eller säljer preventivmedel till unga under femton år för medhjälp till våldtäkt är så absurd att det finns skäl att ifrågasätta Hammarstrands lämplighet som åklagare. Det är borde vara uppenbart för de flesta att de som skriver ut p-piller inte är gärningsmannens medhjälpare utan brottsoffrets medhjälpare vilket inte är straffbart enligt svensk lag.
Hammarstrands resonemang bygger ju på att den som säljer en viss vara eller tjänst med ett mycket specifikt syfte även har ansvar för att kunden eller andra personer inte brukar varan eller tjänsten för att begå ett brott eller utsättas för brott… (Vi får bortse ifrån att preventivmedel kan skrivas ut av andra skäl än att flickan tänker skydda sig när hon har sex) Då skulle ju exempelvis alla affärer som säljer korkskruvar till personer under 20 år kunna åtalas för medhjälp till langning om korkskruven används när tonåringarna öppnar vinflaskan de köpt av langaren… Och hur gör vi med affärer som säljer tändstickor till fjortonåringar? Tändstickor kan ju användas till allt från cigarettrökning till mordbrand…
Läs i DN, SvD, Expressen, Dagens Medicin, Aftonbladet, Dagen
Bloggar: Jakob Heidbrink och Mårten Schultz
Mathias Knutsson
Om syftet inte är att initiera en diskussion om det (o)rimliga i att sexualbrottslagen från 2005 kriminaliserar alla femtonåriga flickor och pojkar som har sex med en fjortonårig partner så är det tur för Mikael Hammarstrand att dumhet i motsats till tonårssex ännu inte har kriminaliserats i Sverige.
För bara tanken att åtala som skriver ut eller säljer preventivmedel till unga under femton år för medhjälp till våldtäkt är så absurd att det finns skäl att ifrågasätta Hammarstrands lämplighet som åklagare. Det är borde vara uppenbart för de flesta att de som skriver ut p-piller inte är gärningsmannens medhjälpare utan brottsoffrets medhjälpare vilket inte är straffbart enligt svensk lag.
Hammarstrands resonemang bygger ju på att den som säljer en viss vara eller tjänst med ett mycket specifikt syfte även har ansvar för att kunden eller andra personer inte brukar varan eller tjänsten för att begå ett brott eller utsättas för brott… (Vi får bortse ifrån att preventivmedel kan skrivas ut av andra skäl än att flickan tänker skydda sig när hon har sex) Då skulle ju exempelvis alla affärer som säljer korkskruvar till personer under 20 år kunna åtalas för medhjälp till langning om korkskruven används när tonåringarna öppnar vinflaskan de köpt av langaren… Och hur gör vi med affärer som säljer tändstickor till fjortonåringar? Tändstickor kan ju användas till allt från cigarettrökning till mordbrand…
Läs i DN, SvD, Expressen, Dagens Medicin, Aftonbladet, Dagen
Bloggar: Jakob Heidbrink och Mårten Schultz
Mathias Knutsson
onsdag, april 15, 2009
Att sila mygg men svälja kameler
Kommunfullmäktiges sammanträde dominerades av debatten om den föreslagna revideringen av årets budget. Kommunens ekonomi påverkas i likhet med alla andra företag och organisationer av den globala finanskrisen och den djupa lågkonjunkturen så de åtgärdsförslag som nu genomförs är nödvändiga och behövliga trots att de innebär betydande konsekvenser i flera av våra verksamheter.
Gårdagens debatt präglades av en välkommen ekonomisk medvetenhet och sparsamhet bland fullmäktiges ledamöter, men likväl hamnade diskussion ofta helt fel och kretsade kring ett fåtal mer eller minde ovidkommande poster i investeringsbudgeten. Sällan har uttrycket att sila mygg men svälja kameler varit så träffande för diskussionerna i kommunfullmäktige. Jag kan exempelvis informera de ledamöter som tror att kommunens ekonomi skulle räddas om satsningen på Naturum i Vattenrike senareläggs att den ekonomiska effekten av deras förslag är i det närmaste försumbar. Jag har full respekt för det principiella argumentet att Naturum knappast är en kommunal kärnverksamhet, men det är att bedra både sig själv och väljarna att påstå att stoppa Naturum vars årskostnad på åtta miljoner kronor utgör två promille av kommunens verksamhetskostnader på något sätt skulle kunna rädda den kommunala ekonomin.
Det är hög tid för oss kommunpolitiker att erkänna att dagens besvärliga ekonomiska situation inte är kopplad till framtida satsningar eller beror på att skatteintäkterna minskar och att staten inte kompenserar bortfallet med ökade bidrag. Problemet bottnar i att Kristianstad i likhet med nästan alla andra kommuner INTE sparade i ladorna under de goda åren utan lät kostnaderna springa iväg och nå nya rekordnivåer. Under de senaste fem åren har exempelvis kommunens årliga personalkostnader ökat från 2 284 miljoner kronor (år 2004) till 2 713 miljoner kronor (år 2008). Ökningen av den årliga kostnaden är 429 miljoner kronor vilket innebär personalkostnaderna idag är nästan 19 procent högre än 2004. Kostnadsökningen motsvarar exempelvis ungefär nya 1 060 lärartjänster i Kristianstad… Eller årskostnaden för nästan 55 Naturum… Är det någon som har lagt märke till denna gigantiska resursförstärkning? Inte?
Det är min förhoppning att vi i fullmäktige framgent ska föra en mer konstruktiv debatt och fokusera på rätt frågor. Det gagnar inte någon att vi politiker undviker de verkligt tuffa frågeställningarna och utmaningar. Denna insikt behövs mer än någonsin i dagens kärva ekonomiska läge eftersom politiska misstag i kriser tenderar att bli oerhört kostsamma och effekterna av eventuella felprioriteringar ofta drabbar de allra svagaste i samhället.
Läs mer i Kristianstadsbladet, Kristianstadsbladet och NSK
Du kan lyssna på debatten på Kristianstads kommuns hemsida
Mathias Knutsson
Gårdagens debatt präglades av en välkommen ekonomisk medvetenhet och sparsamhet bland fullmäktiges ledamöter, men likväl hamnade diskussion ofta helt fel och kretsade kring ett fåtal mer eller minde ovidkommande poster i investeringsbudgeten. Sällan har uttrycket att sila mygg men svälja kameler varit så träffande för diskussionerna i kommunfullmäktige. Jag kan exempelvis informera de ledamöter som tror att kommunens ekonomi skulle räddas om satsningen på Naturum i Vattenrike senareläggs att den ekonomiska effekten av deras förslag är i det närmaste försumbar. Jag har full respekt för det principiella argumentet att Naturum knappast är en kommunal kärnverksamhet, men det är att bedra både sig själv och väljarna att påstå att stoppa Naturum vars årskostnad på åtta miljoner kronor utgör två promille av kommunens verksamhetskostnader på något sätt skulle kunna rädda den kommunala ekonomin.
Det är hög tid för oss kommunpolitiker att erkänna att dagens besvärliga ekonomiska situation inte är kopplad till framtida satsningar eller beror på att skatteintäkterna minskar och att staten inte kompenserar bortfallet med ökade bidrag. Problemet bottnar i att Kristianstad i likhet med nästan alla andra kommuner INTE sparade i ladorna under de goda åren utan lät kostnaderna springa iväg och nå nya rekordnivåer. Under de senaste fem åren har exempelvis kommunens årliga personalkostnader ökat från 2 284 miljoner kronor (år 2004) till 2 713 miljoner kronor (år 2008). Ökningen av den årliga kostnaden är 429 miljoner kronor vilket innebär personalkostnaderna idag är nästan 19 procent högre än 2004. Kostnadsökningen motsvarar exempelvis ungefär nya 1 060 lärartjänster i Kristianstad… Eller årskostnaden för nästan 55 Naturum… Är det någon som har lagt märke till denna gigantiska resursförstärkning? Inte?
Det är min förhoppning att vi i fullmäktige framgent ska föra en mer konstruktiv debatt och fokusera på rätt frågor. Det gagnar inte någon att vi politiker undviker de verkligt tuffa frågeställningarna och utmaningar. Denna insikt behövs mer än någonsin i dagens kärva ekonomiska läge eftersom politiska misstag i kriser tenderar att bli oerhört kostsamma och effekterna av eventuella felprioriteringar ofta drabbar de allra svagaste i samhället.
Läs mer i Kristianstadsbladet, Kristianstadsbladet och NSK
Du kan lyssna på debatten på Kristianstads kommuns hemsida
Mathias Knutsson
tisdag, april 14, 2009
Ett oacceptabelt förtryck!
En ny rapport beställd av Stockholms stad vittnar om hur utbrett hedersförtrycket är bland stadens och förorternas familjer. Nästan var fjärde flicka och sju procent av pojkar drabbas hårt av ”hederskultur” och tillåts exempelvis inte umgås med jämnåriga av motsatt kön, får ej bestämma själva vem de ska gifta sig med och förbjuds att delta i delar av skolundervisningen.
Rapporten pekar på hur oerhört – och ofattbart - utbrett förtrycket av främst barn, ungdomar och kvinnor är i dagens Sverige. Det är upprörande att tiotusentals medborgare kränks dagligen i Sverige och att förövarna enkelt ”kommer undan” genom att hänvisa till religiösa, kulturella eller etniska seder och traditioner.
Rapporten sätter fingret på en mycket öm punkt i den politiska debatten i Sverige: oförmågan att hantera värdeladdade konflikter och situationer när olika rättigheter kolliderar. Det är hög tid för svenska politiker att inse det orimliga i att barn och ungdomar i dagens Sveriges av religiösa eller kulturella skäl utsätts för systematiska kränkningar och tvingas in i ett könssegregerat samhälle.
Det är hög tid för oss att initiera en bred och övergripande debatt om jämlikhets-, rättvise- och frihetsidealen i Sverige och om hur vi ska hantera de konflikter som uppkommer när olika friheter och rättigheter kommer på kollisionskurs. Hederskultur, barnäktenskap och könsstympning (både kvinnlig och manlig) är tydliga exempel på frågor där individers fri- och rättigheter ständigt sätts på undantag för att tillgodose religiösa eller kulturella krav.
Nu måste vi skifta fokus och sätta allas fri- och rättigheter i främsta rummet samtidigt som vi respekterar religionsfriheten och kulturella särdrag. I ett civiliserat, öppet och liberalt samhälle kan vi inte tillåta ett systematiskt förtryck och ständiga kränkningar oavsett styrka i de religiösa eller kulturella argumenten.
Läs mer i Aftonbladet, och SvD
Mathias Knutsson
Rapporten pekar på hur oerhört – och ofattbart - utbrett förtrycket av främst barn, ungdomar och kvinnor är i dagens Sverige. Det är upprörande att tiotusentals medborgare kränks dagligen i Sverige och att förövarna enkelt ”kommer undan” genom att hänvisa till religiösa, kulturella eller etniska seder och traditioner.
Rapporten sätter fingret på en mycket öm punkt i den politiska debatten i Sverige: oförmågan att hantera värdeladdade konflikter och situationer när olika rättigheter kolliderar. Det är hög tid för svenska politiker att inse det orimliga i att barn och ungdomar i dagens Sveriges av religiösa eller kulturella skäl utsätts för systematiska kränkningar och tvingas in i ett könssegregerat samhälle.
Det är hög tid för oss att initiera en bred och övergripande debatt om jämlikhets-, rättvise- och frihetsidealen i Sverige och om hur vi ska hantera de konflikter som uppkommer när olika friheter och rättigheter kommer på kollisionskurs. Hederskultur, barnäktenskap och könsstympning (både kvinnlig och manlig) är tydliga exempel på frågor där individers fri- och rättigheter ständigt sätts på undantag för att tillgodose religiösa eller kulturella krav.
Nu måste vi skifta fokus och sätta allas fri- och rättigheter i främsta rummet samtidigt som vi respekterar religionsfriheten och kulturella särdrag. I ett civiliserat, öppet och liberalt samhälle kan vi inte tillåta ett systematiskt förtryck och ständiga kränkningar oavsett styrka i de religiösa eller kulturella argumenten.
Läs mer i Aftonbladet, och SvD
Mathias Knutsson
måndag, mars 09, 2009
En förblindande kollegialitet inom sjukvården
Ett några dagars intensiv debatt som verkligen har avslöjat skråmentaliteten och kotteriet inom sjukvården så har den ansvariga kammaråklagaren hävt häktningsbeslutet och den misstänkta kvinnan är försatt på fri fot.
Det ännu för tidigt att ens spekulera i skuldfrågan, men de senaste dagarnas absurda övertoner i debatten och drevet mot en åklagare som faktiskt bara gjort sitt jobb talar sitt tydliga språk: kulturen inom sjukvård präglas av starkt förblindande kollegialitet och en synnerligen skev självbild.
”Den som lärt mig denna konst, skall jag akta lika högt som mina föräldrar, dela med honom vad jag äger och vid förefallande behov hjälpa honom”...
Allt för många röststarka debattörer har utan skammens rodnad på kinderna försökt att blanda bort korten och mot bättre vetande hävda att utredningen av ett misstänkt mord/dråp just i det här specifika fallet ska hanteras av andra än polis och åklagare. För de hävdar förhoppningsvis inte att vårdpersonal ska stå över lagen…
Jag anser att åklagaren har agerat korrekt givet sin uppgift och sina befogenheter. Eftersom jag inte har insyn i utredningen så kan jag inte bedöma huruvida jag har kommit till samma slutsats, MEN (och läs noga nu) givet att hon är åklagare så har hon rätt att göra som hon gör!
Det behövs ingen medicinsk kompetens hos åklagaren för att agera mot läkare som misstänks bryta mot lagen i sin yrkesutövning lika lite som hon behöver teologisk kompetens för att agera mot präster som misstänks bryta mot lagen när de predikar…
I Sverige har polis och åklagare ansvar för att brottsutredningar. Polis och åklagare har sålunda en exklusiv kompetens att avgöra när nödvändiga och tillräckliga villkor är uppfyllda för ett gripande eller begäran om häktning ska ske. Sen kan vi som glada amatörer med eller utan fakta på hand diskutera om det var rätt eller fel men det är likväl de som är experter på området som ska fatta beslut när det är skarpt läge.
För hur kan vissa debattörer vara så tvärsäkra på att kammaråklagaren har begått ett fel när de själva i sin argumentation avslöjar att deras juridiska kunskap och kompetens är obefintlig?
Hur kan vissa debattörer inbilla sig att det behövs medicinsk kompetens för att initiera en brottsutredning?
Hur kan det komma sig att samma personer som oftast är ”juridiska amatörer” utan att tveka dömer ut en kammaråklagares arbete men med emfas hävdar att ingen utan deras egen utbildning och erfarenhet av sjukvård ens kan förstå hur sjukvården fungerar?
Läs mer i DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Sydsvenskan,
Bloggar: Mårten Schultz
Mathias Knutsson
Det ännu för tidigt att ens spekulera i skuldfrågan, men de senaste dagarnas absurda övertoner i debatten och drevet mot en åklagare som faktiskt bara gjort sitt jobb talar sitt tydliga språk: kulturen inom sjukvård präglas av starkt förblindande kollegialitet och en synnerligen skev självbild.
”Den som lärt mig denna konst, skall jag akta lika högt som mina föräldrar, dela med honom vad jag äger och vid förefallande behov hjälpa honom”...
Allt för många röststarka debattörer har utan skammens rodnad på kinderna försökt att blanda bort korten och mot bättre vetande hävda att utredningen av ett misstänkt mord/dråp just i det här specifika fallet ska hanteras av andra än polis och åklagare. För de hävdar förhoppningsvis inte att vårdpersonal ska stå över lagen…
Jag anser att åklagaren har agerat korrekt givet sin uppgift och sina befogenheter. Eftersom jag inte har insyn i utredningen så kan jag inte bedöma huruvida jag har kommit till samma slutsats, MEN (och läs noga nu) givet att hon är åklagare så har hon rätt att göra som hon gör!
Det behövs ingen medicinsk kompetens hos åklagaren för att agera mot läkare som misstänks bryta mot lagen i sin yrkesutövning lika lite som hon behöver teologisk kompetens för att agera mot präster som misstänks bryta mot lagen när de predikar…
I Sverige har polis och åklagare ansvar för att brottsutredningar. Polis och åklagare har sålunda en exklusiv kompetens att avgöra när nödvändiga och tillräckliga villkor är uppfyllda för ett gripande eller begäran om häktning ska ske. Sen kan vi som glada amatörer med eller utan fakta på hand diskutera om det var rätt eller fel men det är likväl de som är experter på området som ska fatta beslut när det är skarpt läge.
För hur kan vissa debattörer vara så tvärsäkra på att kammaråklagaren har begått ett fel när de själva i sin argumentation avslöjar att deras juridiska kunskap och kompetens är obefintlig?
Hur kan vissa debattörer inbilla sig att det behövs medicinsk kompetens för att initiera en brottsutredning?
Hur kan det komma sig att samma personer som oftast är ”juridiska amatörer” utan att tveka dömer ut en kammaråklagares arbete men med emfas hävdar att ingen utan deras egen utbildning och erfarenhet av sjukvård ens kan förstå hur sjukvården fungerar?
Läs mer i DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Sydsvenskan,
Bloggar: Mårten Schultz
Mathias Knutsson
söndag, mars 08, 2009
lördag, mars 07, 2009
Står vi inte över lagen?
Tänk om…
Upprörd bankdirektör kritiserar åklagare för att allvarligt skada vårt finansiella system.
"Kammaråklagaren XX har gjort stor skada med sin häktningsorder och bör ställas till svars. Det aktuella fallet med den häktade finansmannen kommer att leda till att vi måste fortsätta att ge även av de mest hopplösa fallen stöd och de finansiella institutionerna blir därmed helt blockerade"
"Konsekvenserna av häktningen av banktjänstemannen blir att det finansiella systemet kommer att kollapsa och Sveriges ekonomi sparkas tillbaka till medeltiden."
Civilekonomernas ordförande instämmer i kritiken: ”Det här är inte utredning för polisen eller ekobrottsmyndigheten”, och ”Jag kan inte uttrycka mig om detaljerna för dem känner jag inte till. Men jag är mycket kritisk till brottsrubriceringen och att detta utreds av polisen.”
”De har inte kunskaperna om de finansiella (medicinska) förutsättningar som gäller för den här typen av transaktioner (vård av en patient i livets slutskede).”
Läs mer i DN och DN
Mathias Knutsson
Upprörd bankdirektör kritiserar åklagare för att allvarligt skada vårt finansiella system.
"Kammaråklagaren XX har gjort stor skada med sin häktningsorder och bör ställas till svars. Det aktuella fallet med den häktade finansmannen kommer att leda till att vi måste fortsätta att ge även av de mest hopplösa fallen stöd och de finansiella institutionerna blir därmed helt blockerade"
"Konsekvenserna av häktningen av banktjänstemannen blir att det finansiella systemet kommer att kollapsa och Sveriges ekonomi sparkas tillbaka till medeltiden."
Civilekonomernas ordförande instämmer i kritiken: ”Det här är inte utredning för polisen eller ekobrottsmyndigheten”, och ”Jag kan inte uttrycka mig om detaljerna för dem känner jag inte till. Men jag är mycket kritisk till brottsrubriceringen och att detta utreds av polisen.”
”De har inte kunskaperna om de finansiella (medicinska) förutsättningar som gäller för den här typen av transaktioner (vård av en patient i livets slutskede).”
Läs mer i DN och DN
Mathias Knutsson
fredag, mars 06, 2009
Diagnos: kroniskt kotteri...
Numera skall det mycket till innan jag häpnar över kotteriet, skråtänkandet och den skeva självbilden som är ovanligt utbredd inom läkarkåren, men de senaste dagarnas händelseutveckling efter att en läkare har blivit häktad misstänkt för dråp på en patient överträffar tyvärr det mesta jag har upplevt tidigare.
Hur kan det komma sig att vårdpersonal utan någon som helst kunskap om faktiska omständigheter direkt uttalar sitt stöd för den misstänka kvinnan? Det är även på sin plats att påtala för all vårdpersonal som uttryckt sitt stöd för den häktade läkaren att det verkliga offret är en liten flicka som lämnade jordelivet allt för tidigt.
Att helt utan fakta med undantag för en misstänkt gärningsmans yrkesval uttala sitt stöd för personen ifråga vittnar om en absurd kollegialitet eller acceptans för att all vårdpersonal när de finner det lämpligt släcker andra människors liv.
Läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm drar resonemanget till sin spets när hon säger ”polisen har ingen kunskap om den här typen av ärenden”. Den givna följdfrågan till Eva Nilsson Bågenholm blir ju då vem som förväntas genomföra brottsutredningar om inte polisen har kompetensen?
Jag hoppas verkligen att de flesta läkare inser att deras yrke inte medför särskilda favörer eller en särställning inför lagen. Denna insikt finns nog hos de flesta läkare, men den närbesläktade vanföreställningen att enbart läkare kan värdera, granska och analysera andra läkares arbete tycks fortfarande vara vanligt förekommande. I likhet med andra yrkesutövare som erbjuder sina kunder kvalificerade tjänster så får även vårdpersonal finna sig i att kunderna och allmänheten är fullt kapabel att bedöma tjänsternas kvalitet.
Det är ju uppenbart att exempelvis de flesta ekonomer, jurister och ingenjörer i likhet med läkare besitter kunskap och erfarenhet som vida överstiger kundernas nivå, men likväl får dessa grupper finna sig att bli kritiskt granskade OCH de får faktiskt – sina fina akademiska examina till trots - följa samma lagar som övriga medborgare. Om denna insikt sprider sig inom vårdsektorn så kanske vi slipper fler överilade och korkade kommentarer från fackliga företrädare eller att även andra patienter drabbas för att kollegorna till en misstänkt gärningsman är så chockade att de inte förmår att utföra sitt arbete…
Läs mer i DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet,
Andra bloggar: The Killer Clown,
Mathias Knutsson
Hur kan det komma sig att vårdpersonal utan någon som helst kunskap om faktiska omständigheter direkt uttalar sitt stöd för den misstänka kvinnan? Det är även på sin plats att påtala för all vårdpersonal som uttryckt sitt stöd för den häktade läkaren att det verkliga offret är en liten flicka som lämnade jordelivet allt för tidigt.
Att helt utan fakta med undantag för en misstänkt gärningsmans yrkesval uttala sitt stöd för personen ifråga vittnar om en absurd kollegialitet eller acceptans för att all vårdpersonal när de finner det lämpligt släcker andra människors liv.
Läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm drar resonemanget till sin spets när hon säger ”polisen har ingen kunskap om den här typen av ärenden”. Den givna följdfrågan till Eva Nilsson Bågenholm blir ju då vem som förväntas genomföra brottsutredningar om inte polisen har kompetensen?
Jag hoppas verkligen att de flesta läkare inser att deras yrke inte medför särskilda favörer eller en särställning inför lagen. Denna insikt finns nog hos de flesta läkare, men den närbesläktade vanföreställningen att enbart läkare kan värdera, granska och analysera andra läkares arbete tycks fortfarande vara vanligt förekommande. I likhet med andra yrkesutövare som erbjuder sina kunder kvalificerade tjänster så får även vårdpersonal finna sig i att kunderna och allmänheten är fullt kapabel att bedöma tjänsternas kvalitet.
Det är ju uppenbart att exempelvis de flesta ekonomer, jurister och ingenjörer i likhet med läkare besitter kunskap och erfarenhet som vida överstiger kundernas nivå, men likväl får dessa grupper finna sig att bli kritiskt granskade OCH de får faktiskt – sina fina akademiska examina till trots - följa samma lagar som övriga medborgare. Om denna insikt sprider sig inom vårdsektorn så kanske vi slipper fler överilade och korkade kommentarer från fackliga företrädare eller att även andra patienter drabbas för att kollegorna till en misstänkt gärningsman är så chockade att de inte förmår att utföra sitt arbete…
Läs mer i DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet,
Andra bloggar: The Killer Clown,
Mathias Knutsson
Ett nytt lågvattenmärke av Schyman
Det är svårt att tro det, men Gudrun Schyman har faktiskt lyckats att sätta ett nytt lågvattenmärke. I sin iver att synas i media, få nya rubriker och väcka uppmärksamhet så exploaterat och politiserar Schyman nu skilsmässan mellan Linda och Johan Skugge. Ni hittar Schymans skamlösa utnyttjande av familjen Skugges privatliv på Newsmill.
I en artikel som osar skadeglädje generaliserar Schyman vilt och letar i sedvanlig ordning stödjande information för tesen att kärnfamiljen bara är ett förlegat uttryck för förtryck av vissa (väljar-)grupper . I drapan om kärnfamiljen så hycklar Schyman dessutom hejdlöst när hon poängterar att hon inte är intresserad av Skugges privatliv, men ”som den symbol hon är finns det en intressant utveckling” och ”Tänk om det är så att Skugges skilsmässa är ett tecken på att kärnfamiljtrenden håller på att förlora greppet, också inom kulturen? I så fall är det ett gott tecken. Något att glädjas över så här före 8 mars”.
Det är uppenbart att i Schymans värld är det inte enbart är kärnfamiljen som en rest från en svunnen tid utan även vårt privatliv. Devisen ”det personliga är politiskt” och den än värre vidareutvecklingen ”det privata är offentligt” tycks vara helt förhärskande och vägleda Schyman i hennes politiska gärning.
Det skulle vara lika enkelt som förkastligt av mig att angripa Feministiskt Initiativ med argumentet att det partiet bara är ett förlegat uttryck - och en arena - för bittra, försupna och skattesmittande fifflare och fördettingar som bara vill synas med i media och kampanja inför det kommande valet till Europaparlamentet…
För Schyman förtjänar inte mer uppmärksamhet men hon förtjänar att bli motsagd. För när Schyman skriver att ”Det ringer aldrig ut till rast och det är aldrig sommarlov i livets skola. I alla fall inte på kursen Kärnfamilj” så säger hon att den smått omöjliga tidskonflikten mellan småbarnsliv och yrkesarbete bäst löses genom att vi avskaffar kärnfamiljen. Är det verkligen någon som tror småbarnsfamiljernas livspussel faller på plats om skilsmässotalen ökar och fler kärnfamiljer splittras? Nå, är det någon mer än Gudrun ”Skicka mig till Bryssel” Schyman som räcker upp handen?
Mathias Knutsson
I en artikel som osar skadeglädje generaliserar Schyman vilt och letar i sedvanlig ordning stödjande information för tesen att kärnfamiljen bara är ett förlegat uttryck för förtryck av vissa (väljar-)grupper . I drapan om kärnfamiljen så hycklar Schyman dessutom hejdlöst när hon poängterar att hon inte är intresserad av Skugges privatliv, men ”som den symbol hon är finns det en intressant utveckling” och ”Tänk om det är så att Skugges skilsmässa är ett tecken på att kärnfamiljtrenden håller på att förlora greppet, också inom kulturen? I så fall är det ett gott tecken. Något att glädjas över så här före 8 mars”.
Det är uppenbart att i Schymans värld är det inte enbart är kärnfamiljen som en rest från en svunnen tid utan även vårt privatliv. Devisen ”det personliga är politiskt” och den än värre vidareutvecklingen ”det privata är offentligt” tycks vara helt förhärskande och vägleda Schyman i hennes politiska gärning.
Det skulle vara lika enkelt som förkastligt av mig att angripa Feministiskt Initiativ med argumentet att det partiet bara är ett förlegat uttryck - och en arena - för bittra, försupna och skattesmittande fifflare och fördettingar som bara vill synas med i media och kampanja inför det kommande valet till Europaparlamentet…
För Schyman förtjänar inte mer uppmärksamhet men hon förtjänar att bli motsagd. För när Schyman skriver att ”Det ringer aldrig ut till rast och det är aldrig sommarlov i livets skola. I alla fall inte på kursen Kärnfamilj” så säger hon att den smått omöjliga tidskonflikten mellan småbarnsliv och yrkesarbete bäst löses genom att vi avskaffar kärnfamiljen. Är det verkligen någon som tror småbarnsfamiljernas livspussel faller på plats om skilsmässotalen ökar och fler kärnfamiljer splittras? Nå, är det någon mer än Gudrun ”Skicka mig till Bryssel” Schyman som räcker upp handen?
Mathias Knutsson
onsdag, mars 04, 2009
Ett av de verkligt STORA problemen i Kristianstad
Maciej Zaremba är idéhistorikern och kulturskribenten som alltid erbjuder alltid sina och DN:s läsare träffsäkra och mycket läsvärda reportage. Ni minns kanske ”Du gamla, du sjuka” och ”Den polske rörmokaren” som väckte stor uppmärksamhet för några år sedan?
Den nya artikelserie heter ”I väntan på Sverige” och beskriver hur integrationsarbetet fungerar, eller rättare sagt inte fungerar, i landets kommuner. I den första artikeln beskriver Zaremba verksamheten i Kristianstad och hans inblick avslöjar allt för många tillkortakommanden och misstag i en av våra mest centrala och viktiga verksamheter: integrationen av nyanlända invandrare.
Ett utdrag ur artikeln:
"Issa och Haddad har ändå haft tur. En tredje irakisk doktor ville integrerarna skicka till Kristianstad Lego för att skruva ihop lampor. ”Det är viktigt med erfarenhet av svenskt arbetsliv”, fick han höra. (På integrationskontoret har den praktiken ett annat namn: Han får ”en nära-jobbet-upplevelse”, skrockar handläggarna.) Om han vägrade skulle det bli slut på bidraget. Att han praktiserar hos folktandvården beror på ett rådigt ingripande från hans SFI-lärare. Som inte vill ha sitt namn i DN. ”När jag kontaktade folktandvården överträdde jag mina befogenheter.”
Skall vi tro att somliga ”integrationssekreterare” i Kristianstad, som skall ge ”ge den bästa möjliga service på vägen” inte känner till att det finns intensivkurser för medicinsk personal? Eller att de inte ids googla ”sjukvårdssvenska” varpå all information dyker upp? En kvinnlig tjänsteman ber mig betänka att det lönar sig bättre för kommunen om dessa doktorer får jobb i städbranschen. Då inkasserar Kristianstad 20.000 från staten för att ha fått flyktingen i arbete. Men skall de skickas på kurs till Göteborg får integrerarna ta från den statliga ”schablonersättningen” som finansierar introduktionen. Däribland deras egna löner. Just så sinnrikt är det ordnat.
Jag bör inte heller underskatta den skånska vardagsrasismen, säger hon. Så rättar hon sig: ”Rasism är fel ord, men vad skall jag kalla det som dessa tjänstemän känner när de inser att dessa svartmuskiga personer, som de alltid sett ned på, snart skall tjäna dubbelt mot dem och tilltalas fru doktor?"
Resten av artikeln hittar ni i DN.
Om jag uttrycker mig försiktig så är jag djupt upprörd över tjänstemännens arbetssätt, metoder och attityder. Nu krävs uppenbarligen räfts och rättarting för att få ordning på integrationsarbetet i Kristianstad. Det finns måhända rimliga förklaringar till varför verksamheten fullkomligt har havererat, men nu krävs snabba förbättringar, framåtsyftande politik och starkt ledarskap för att få ordning på verksamheten.
Mathias Knutsson
Den nya artikelserie heter ”I väntan på Sverige” och beskriver hur integrationsarbetet fungerar, eller rättare sagt inte fungerar, i landets kommuner. I den första artikeln beskriver Zaremba verksamheten i Kristianstad och hans inblick avslöjar allt för många tillkortakommanden och misstag i en av våra mest centrala och viktiga verksamheter: integrationen av nyanlända invandrare.
Ett utdrag ur artikeln:
"Issa och Haddad har ändå haft tur. En tredje irakisk doktor ville integrerarna skicka till Kristianstad Lego för att skruva ihop lampor. ”Det är viktigt med erfarenhet av svenskt arbetsliv”, fick han höra. (På integrationskontoret har den praktiken ett annat namn: Han får ”en nära-jobbet-upplevelse”, skrockar handläggarna.) Om han vägrade skulle det bli slut på bidraget. Att han praktiserar hos folktandvården beror på ett rådigt ingripande från hans SFI-lärare. Som inte vill ha sitt namn i DN. ”När jag kontaktade folktandvården överträdde jag mina befogenheter.”
Skall vi tro att somliga ”integrationssekreterare” i Kristianstad, som skall ge ”ge den bästa möjliga service på vägen” inte känner till att det finns intensivkurser för medicinsk personal? Eller att de inte ids googla ”sjukvårdssvenska” varpå all information dyker upp? En kvinnlig tjänsteman ber mig betänka att det lönar sig bättre för kommunen om dessa doktorer får jobb i städbranschen. Då inkasserar Kristianstad 20.000 från staten för att ha fått flyktingen i arbete. Men skall de skickas på kurs till Göteborg får integrerarna ta från den statliga ”schablonersättningen” som finansierar introduktionen. Däribland deras egna löner. Just så sinnrikt är det ordnat.
Jag bör inte heller underskatta den skånska vardagsrasismen, säger hon. Så rättar hon sig: ”Rasism är fel ord, men vad skall jag kalla det som dessa tjänstemän känner när de inser att dessa svartmuskiga personer, som de alltid sett ned på, snart skall tjäna dubbelt mot dem och tilltalas fru doktor?"
Resten av artikeln hittar ni i DN.
Om jag uttrycker mig försiktig så är jag djupt upprörd över tjänstemännens arbetssätt, metoder och attityder. Nu krävs uppenbarligen räfts och rättarting för att få ordning på integrationsarbetet i Kristianstad. Det finns måhända rimliga förklaringar till varför verksamheten fullkomligt har havererat, men nu krävs snabba förbättringar, framåtsyftande politik och starkt ledarskap för att få ordning på verksamheten.
Mathias Knutsson
Är verkligen de SMÅ skolorna det STORA problemet i Kristianstad?
Beslutet att lägga ner Trolle Ljungby skola är djupt olyckligt. Jag beklagar att elever, föräldrar och personal ska behöva drabbas så oerhört hårt av barn- och utbildningsnämndens (BUN) beslut.
När frågan om framtiden för småskolorna var uppe på den politiska agendan 2007 och 2008 insåg jag att flera partier redan innan utredningsarbetet hade inletts hade bestämt sig för att nämndens ekonomiska problem i huvudsak bottnade i småskolornas existens och att den enda lösningen var att lägga ner dessa skolor. Jag försökte påverka övriga politiker i nämnden genom att föreslå att utredningens fokus skulle förskjutas från att enbart handla om de mindre skolorna och deras ekonomi till att handla om en större del av skolorganisationen och utbildningarnas kvalitet.
Jag tycker att det är viktigare att utgå från elevperspektivet och driva frågan att alla elever – oavsett var de bor i kommunen - ska ha tillgång till utbildningar av yppersta klass istället för att ständigt återkomma till frågorna om skolornas fortlevnad. När jag har träffat företrädare för de mindre skolorna så är de rörande överens med mig om att skolorna måste få förändras för att kunna utvecklas och överleva. Elever, föräldrar och skolpersonal tvingas ofta att leva i osäkerhet om skolans framtid istället för att ett tydligt och konkret besked om verksamhetens framtid. Denna osäkerhet är en hämsko för verksamheten och avskräcker elever att söka sig till de små skolorna.
Vissa partiers och politikers bedömning (och intellektuella låsning) att BUN:s problem bottnar i verksamheten på de mindre skolorna är både felaktig och vilseledande. De utredningar som gjorts av externa aktörer, exempelvis Skolverket, har nämligen pekat på att de mindre skolorna generellt har samma utbildningskvalitet som de större skolorna och att småskolorna även erbjuder eleverna en positiv miljö för inlärning och utveckling som i många fall är bättre än de större skolorna. Lägg därtill att verksamheten vid mindre skolorna är helt enkelt för liten - och den eventuella merkostnaden därmed mycket begränsad - för att en nedläggning av dessa skolor ska ge någon större ekonomisk effekt. Det finns sålunda inget samband mellan skolornas storlek och de verksamhetsmässiga och ekonomiska problemen i BUN:s verksamhet.
Likväl så fortsätter flera politiker att hävda att de SMÅ skolorna är det STORA problemet… Varför? Antagligen för att de vill slippa ta tag i de stora och VERKLIGA utmaningarna och problemen i skolväsendet i Kristianstad.
Det är min förhoppning att vi under de kommande åren ska ändra inriktning och arbeta tillsammans för att skapa en skola med hög utbildningskvalitet som präglas av utveckling, valfrihet och stort lokalt inflytande. Jag välkomnar förslaget att starta en friskola i Trolle Ljungby och jag önskar initiativtagarna lycka till!
Läs gärna mer i Kristianstadsbladet, Kristianstadsbladet och NSK
Mathias Knutsson
(Som satt i BUN 2007-2008)
När frågan om framtiden för småskolorna var uppe på den politiska agendan 2007 och 2008 insåg jag att flera partier redan innan utredningsarbetet hade inletts hade bestämt sig för att nämndens ekonomiska problem i huvudsak bottnade i småskolornas existens och att den enda lösningen var att lägga ner dessa skolor. Jag försökte påverka övriga politiker i nämnden genom att föreslå att utredningens fokus skulle förskjutas från att enbart handla om de mindre skolorna och deras ekonomi till att handla om en större del av skolorganisationen och utbildningarnas kvalitet.
Jag tycker att det är viktigare att utgå från elevperspektivet och driva frågan att alla elever – oavsett var de bor i kommunen - ska ha tillgång till utbildningar av yppersta klass istället för att ständigt återkomma till frågorna om skolornas fortlevnad. När jag har träffat företrädare för de mindre skolorna så är de rörande överens med mig om att skolorna måste få förändras för att kunna utvecklas och överleva. Elever, föräldrar och skolpersonal tvingas ofta att leva i osäkerhet om skolans framtid istället för att ett tydligt och konkret besked om verksamhetens framtid. Denna osäkerhet är en hämsko för verksamheten och avskräcker elever att söka sig till de små skolorna.
Vissa partiers och politikers bedömning (och intellektuella låsning) att BUN:s problem bottnar i verksamheten på de mindre skolorna är både felaktig och vilseledande. De utredningar som gjorts av externa aktörer, exempelvis Skolverket, har nämligen pekat på att de mindre skolorna generellt har samma utbildningskvalitet som de större skolorna och att småskolorna även erbjuder eleverna en positiv miljö för inlärning och utveckling som i många fall är bättre än de större skolorna. Lägg därtill att verksamheten vid mindre skolorna är helt enkelt för liten - och den eventuella merkostnaden därmed mycket begränsad - för att en nedläggning av dessa skolor ska ge någon större ekonomisk effekt. Det finns sålunda inget samband mellan skolornas storlek och de verksamhetsmässiga och ekonomiska problemen i BUN:s verksamhet.
Likväl så fortsätter flera politiker att hävda att de SMÅ skolorna är det STORA problemet… Varför? Antagligen för att de vill slippa ta tag i de stora och VERKLIGA utmaningarna och problemen i skolväsendet i Kristianstad.
Det är min förhoppning att vi under de kommande åren ska ändra inriktning och arbeta tillsammans för att skapa en skola med hög utbildningskvalitet som präglas av utveckling, valfrihet och stort lokalt inflytande. Jag välkomnar förslaget att starta en friskola i Trolle Ljungby och jag önskar initiativtagarna lycka till!
Läs gärna mer i Kristianstadsbladet, Kristianstadsbladet och NSK
Mathias Knutsson
(Som satt i BUN 2007-2008)
söndag, februari 22, 2009
Efter fyra års tystnad... Wrong!
I was born with the wrong sign
In the wrong house
With the wrong ascendancy
I took the wrong road
That led to the wrong tendencies
I was in the wrong place at the wrong time
For the wrong reason and the wrong rhyme
On the wrong day of the wrong week
I used the wrong method with the wrong technique
Wrong...
In the wrong house
With the wrong ascendancy
I took the wrong road
That led to the wrong tendencies
I was in the wrong place at the wrong time
For the wrong reason and the wrong rhyme
On the wrong day of the wrong week
I used the wrong method with the wrong technique
Wrong...
Ett ljus i mörkret
Ibland så tänds hoppet om fred, stabilitet och trygghet i de mest osannolika miljöer och under extrema omständigheter. Jag hoppas att världen lyssnar när en av grundarna av Al-Qaida, Sayyid Imam al-Sharif, i israeliska Haaretz riktar skarp kritik mot Usama bin Laden och hans anhängare för deras omoraliska terror, våldsdåd och övergrep. Det borde också leda till eftertanke hos svenska debattörer som stödjer exempelvis Hamas att till och med Al-Qaidas grundare ifrågasätter de arabiska terrororganisationerna och deras arbetsmetoder.
Mathias Knutsson
Mathias Knutsson
Hög tid att bryta tystnaden...
Efter några veckors stiltje på bloggen så är det äntligen dags att ta upp skrivandet igen. Jag har nyligen bytt arbete och under en övergångsperiod har jag valt att lägga mindre tid på mitt bloggande. Vid senaste månadsskiftet lämnade jag min tjänst som politisk sekreterare i Region Skåne för att börja arbeta med näringslivs- och utvecklingsfrågor i Örkelljunga kommun. Det känns fantastiskt stimulerande och givande att få tillträda en helt nyinrättad tjänst som förenar flera spännande verksamhetsområden. Nu - efter några veckor - börjar jag bli lite varm i kläderna och tycker att det är hög tid att återvända till bloggosfären igen.
Mathias Knutsson
Mathias Knutsson
måndag, februari 02, 2009
söndag, januari 11, 2009
"Krossa förnuftet, krossa Israel"
Jag är djupt bedrövad efter att tagit del av rapporteringen från dagens demonstationer mot Israel. Tusentals demonstranter har samlats för att ta ställning mot Israel – den enda demokratin i Mellanöstern – och det israeliska folkets rätt att försvara sig mot Hamas terrorkrig.
Det är lätt att känna sympati med civilbefolkningen i Gaza, men det är helt orimligt att kritisera ett land som i nödvärn agerar mot en fundamentalistisk terrororganisation. Hamas är terrorstämplad av FN, USA och EU på grund av de självmordsbombningar och raketattacker som organisationen och dess militära gren utför mot mål i Israel. Det är faktiskt fullt förståeligt att Israel agerar efter att Hamas under åtta års tid har genomfört ett stort antal terrorattacker.
Samtidigt är uppenbart att det stora flertalet palestinier och israeler inte önskar något annat än fred. Hamas ledning är dock inte intresserade av fred för i samma ögonblick som kriget och det palestinska folkets lidande upphör så eroderar även stödet för terrororganisationerna. Hamas väljer därför att förstärka konflikten och öka blodspillan genom ständiga terrorattacker och att använda den palestinska civilbefolkningen som mänskliga sköldar när israelerna går till motattack.
Hamas ovilja att skapa fred och stabilitet är grundproblemet för miljontals fredliga palestinier och israeler som drabbas av krigets fasor och umbäranden.Dagens demonstrationer blir därför en manifestation för Hamas,terror och fundamentalism istället för ett ställningstagande mot kriget.
På det lokala planet blir jag oerhört förvånad över att se hur ledande socialdemokrater, miljöpartister och representanter för FN-föreningen marscherar tillsammans med extremvänstern, stämmer in i gemensamma slagord mot Israel och bränner den israeliska flaggan. Det är inget annat än en skandal att den lokala s-ledningen i Kristianstad, ”fredsaktivister” och ett tidigare (s)tatsråd och landshövding deltar i en demonstration som enbart gynnar terroristerna och krigshetsarna i Hamas.
Det är förståeligt att människor som är drabbade på ett personligt plan väljer att ge uttryck för sin sorg, vrede och smärta. Jag riktar ingen kritik mot dem eller deras protester mot kriget. Men det är uppenbart att förnuft och saklighet försvinner när extremister, populister, nyttiga idioter och de som förhoppningsvis "bara" är vilseledda samlas under röda fanor och hetsiga paroller för att protestera mot fred och Israel. Hur kan vi annars förklara deras stöd till terrororganisationen Hamas?
Läs mer i Kristianstadsbladet, Kristianstadsbladet, DN, SvD, Sydsvenskan, HD,
Mathias Knutsson
Det är lätt att känna sympati med civilbefolkningen i Gaza, men det är helt orimligt att kritisera ett land som i nödvärn agerar mot en fundamentalistisk terrororganisation. Hamas är terrorstämplad av FN, USA och EU på grund av de självmordsbombningar och raketattacker som organisationen och dess militära gren utför mot mål i Israel. Det är faktiskt fullt förståeligt att Israel agerar efter att Hamas under åtta års tid har genomfört ett stort antal terrorattacker.
Samtidigt är uppenbart att det stora flertalet palestinier och israeler inte önskar något annat än fred. Hamas ledning är dock inte intresserade av fred för i samma ögonblick som kriget och det palestinska folkets lidande upphör så eroderar även stödet för terrororganisationerna. Hamas väljer därför att förstärka konflikten och öka blodspillan genom ständiga terrorattacker och att använda den palestinska civilbefolkningen som mänskliga sköldar när israelerna går till motattack.
Hamas ovilja att skapa fred och stabilitet är grundproblemet för miljontals fredliga palestinier och israeler som drabbas av krigets fasor och umbäranden.Dagens demonstrationer blir därför en manifestation för Hamas,terror och fundamentalism istället för ett ställningstagande mot kriget.
På det lokala planet blir jag oerhört förvånad över att se hur ledande socialdemokrater, miljöpartister och representanter för FN-föreningen marscherar tillsammans med extremvänstern, stämmer in i gemensamma slagord mot Israel och bränner den israeliska flaggan. Det är inget annat än en skandal att den lokala s-ledningen i Kristianstad, ”fredsaktivister” och ett tidigare (s)tatsråd och landshövding deltar i en demonstration som enbart gynnar terroristerna och krigshetsarna i Hamas.
Det är förståeligt att människor som är drabbade på ett personligt plan väljer att ge uttryck för sin sorg, vrede och smärta. Jag riktar ingen kritik mot dem eller deras protester mot kriget. Men det är uppenbart att förnuft och saklighet försvinner när extremister, populister, nyttiga idioter och de som förhoppningsvis "bara" är vilseledda samlas under röda fanor och hetsiga paroller för att protestera mot fred och Israel. Hur kan vi annars förklara deras stöd till terrororganisationen Hamas?
Läs mer i Kristianstadsbladet, Kristianstadsbladet, DN, SvD, Sydsvenskan, HD,
Mathias Knutsson
torsdag, januari 08, 2009
Mathias Knutsson finns inte!
Jag vill än en gång tacka er för alla positiva kommentarer och all uppskattning jag har fått efter publiceringen av ledaren ”Att våga lyfta blicken”. Jag ska göra mitt yttersta för att förtjäna ert stöd och ert förtroende. Flera skriver att artikeln har väckt många tankar om politikens villkor och politikerrollen, vilket även Mats Pettersson skriver om i sitt debattinlägg i Kristianstadsbladet.
Mats Pettersson skriver insiktsfullt och med humor om både politikens och politikerns utmaningar: ”Efter att ha läst artikeln frågar jag mig om detta är på riktigt eller "hitte-på"? Finns det verkligen politiker i vår lilla ankdam som har mod att utmana det bestående - läs insnöade - och driva egna teser, vara intresserad av att förändra/förnya, och inte minst ha ett - som det verkar - äkta engagemang för politiken i Kristianstad? Det sägs att han ju inte är ens härifrån! Nej, det låter för bra. Mathias Knutsson finns inte ...”
Sen var det där med att jag känns som ett UFO... Jag får väl säga som Barack Obama: "I was born on Krypton and sent by my father, Jor-El, to save the planet Earth".
Läs gärna mer i Kristianstadsbladet
Mathias Knutsson (som definitivt finns…)
Mats Pettersson skriver insiktsfullt och med humor om både politikens och politikerns utmaningar: ”Efter att ha läst artikeln frågar jag mig om detta är på riktigt eller "hitte-på"? Finns det verkligen politiker i vår lilla ankdam som har mod att utmana det bestående - läs insnöade - och driva egna teser, vara intresserad av att förändra/förnya, och inte minst ha ett - som det verkar - äkta engagemang för politiken i Kristianstad? Det sägs att han ju inte är ens härifrån! Nej, det låter för bra. Mathias Knutsson finns inte ...”
Sen var det där med att jag känns som ett UFO... Jag får väl säga som Barack Obama: "I was born on Krypton and sent by my father, Jor-El, to save the planet Earth".
Läs gärna mer i Kristianstadsbladet
Mathias Knutsson (som definitivt finns…)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)