Jag hoppas att Dilsa Demirbag-Stens utmärkta inlägg i DN vitaliserar den svenska debatten om religionsutövning kontra andra fri- och rättigheter. I likhet med Dilsa Demirbag – Sten har jag under lång tid efterlyst en öppen diskussion om de värdeladdade konflikter som uppstår när olika fri- och rättigheter kommer på kollisionskurs. Läs exempelvis mitt blogginlägg ”Utan burka eller bara bröst".
Det är uppenbart att bärandet av niqab är svårt att förena med många andra företeelser i ett modernt västerländskt samhälle. Det är inget konstigt med det – människor har i alla tider inom alla religioner valt att ge religionen en så central roll i livet att deras val begränsat deltagandet i det övriga samhällslivet. Det är faktiskt miljontals människor som varje år väljer klosterliv, ställer sig utanför det moderna samhället, väljer bort familjebildning för att tjäna Gud eller bara väljer att bära en mycket specifik klädsel. De flesta av dessa människor gör aktiva val – väl medvetna om att de därigenom även väljer bort och försakar något annat.
Dilsa Demirbag – Sten beskriver det träffsäkert:
”En demokrati ska inte diktera för individen hur hon ska gå klädd, men arbetsgivare kan kräva att anställda på sin arbetstid först och främst är där i egenskap av sin profession, inte konfession. Lika lite som jag kan hävda en rätt att gå in i moskén i bikini, lika lite kan jag hävda en rätt att bära burka på arbetsplatsen.”
Jag hoppas att Alia Khalifa, som studerar till barnskötare på Åsö vuxengymnasium i Tensta, inser att valet att bära niqab innebär att hon även väljer bort något. Hon kanske inte initialt förstod att hon antagligen valde bort sina studier och ett framtida arbete som barnskötare, men förhoppningsvis kan hon finna ett annat arbete som är lättare att förena med hennes val.
Avslutningsvis så tänker jag inte hymla om att jag personligen anser att niqab som företeelse är ett extremt utttryck för kvinnoförtryck och vittnar om en skev människosyn, men samtidigt kan jag hos enskilda kvinnor som väljer att bära niqab ”se” en stark och ärlig vilja att följa sin religiösa övertygelse.
Jag är pappa till tre små barn och för mig är det otänkbart att mina barn skulle tas om hand och uppfostras av personal som bär niqab. En heltäckande slöja försvårar utan tvekan det dagliga arbetet på dagis och kommunikationen med mig som manlig förälder. Det tyngsta argumentet mot niqab inom barnomsorgen är dock att bärandet av niqab är förenad med en fundamentalistisk hållning som omöjliggör ett arbete inom barnomsorgen. En kvinna som anser att kvinnor och män knappt ska se varandra, än mindre röra vid varandra eller umgås har inte den värdegrund eller människosyn som ska prägla verksamheten på dagis.
Bloggar: Dick Erixon, Katarina Brännström, Progressiv Debatt, Oscar Fredriksson, Mikael Wendt
Mathias Knutsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar