Ett några dagars intensiv debatt som verkligen har avslöjat skråmentaliteten och kotteriet inom sjukvården så har den ansvariga kammaråklagaren hävt häktningsbeslutet och den misstänkta kvinnan är försatt på fri fot.
Det ännu för tidigt att ens spekulera i skuldfrågan, men de senaste dagarnas absurda övertoner i debatten och drevet mot en åklagare som faktiskt bara gjort sitt jobb talar sitt tydliga språk: kulturen inom sjukvård präglas av starkt förblindande kollegialitet och en synnerligen skev självbild.
”Den som lärt mig denna konst, skall jag akta lika högt som mina föräldrar, dela med honom vad jag äger och vid förefallande behov hjälpa honom”...
Allt för många röststarka debattörer har utan skammens rodnad på kinderna försökt att blanda bort korten och mot bättre vetande hävda att utredningen av ett misstänkt mord/dråp just i det här specifika fallet ska hanteras av andra än polis och åklagare. För de hävdar förhoppningsvis inte att vårdpersonal ska stå över lagen…
Jag anser att åklagaren har agerat korrekt givet sin uppgift och sina befogenheter. Eftersom jag inte har insyn i utredningen så kan jag inte bedöma huruvida jag har kommit till samma slutsats, MEN (och läs noga nu) givet att hon är åklagare så har hon rätt att göra som hon gör!
Det behövs ingen medicinsk kompetens hos åklagaren för att agera mot läkare som misstänks bryta mot lagen i sin yrkesutövning lika lite som hon behöver teologisk kompetens för att agera mot präster som misstänks bryta mot lagen när de predikar…
I Sverige har polis och åklagare ansvar för att brottsutredningar. Polis och åklagare har sålunda en exklusiv kompetens att avgöra när nödvändiga och tillräckliga villkor är uppfyllda för ett gripande eller begäran om häktning ska ske. Sen kan vi som glada amatörer med eller utan fakta på hand diskutera om det var rätt eller fel men det är likväl de som är experter på området som ska fatta beslut när det är skarpt läge.
För hur kan vissa debattörer vara så tvärsäkra på att kammaråklagaren har begått ett fel när de själva i sin argumentation avslöjar att deras juridiska kunskap och kompetens är obefintlig?
Hur kan vissa debattörer inbilla sig att det behövs medicinsk kompetens för att initiera en brottsutredning?
Hur kan det komma sig att samma personer som oftast är ”juridiska amatörer” utan att tveka dömer ut en kammaråklagares arbete men med emfas hävdar att ingen utan deras egen utbildning och erfarenhet av sjukvård ens kan förstå hur sjukvården fungerar?
Läs mer i DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Sydsvenskan,
Bloggar: Mårten Schultz
Mathias Knutsson
31 kommentarer:
Tyvärr tror jag att det råder ganska grava missuppfattningar från båda sidor. Personligen kan jag tycka att både polis och åklagare borde ha kontrollerat fakta lite noggrannare innan man slog på stora trumman.
Att en hel yrkeskår sedan fördömer en enskild åklagare som faktiskt bara gör det hon blivit ålagd att göra är minst lika skrämmande.
Att vi sedan sitter och gissar utan att faktiskt ha koll på vad förundersökningen gett är också lite skrämmande.
Men snälla du, menar du på fullaste allvar att åklagaren "gjort sitt jobb"? Har du följt med i debatten över huvudtaget eller uttrycker du bara din åsikt som du hade redan innan häktningen?
Jag tror det är lönlöst att försöka motivera för dig det absurda i den här situationen. Lycka till i framtiden!
Får man säga: "tänk på Christer van der Kwast"? Två veckor efter hans fel preskriberats -- så kommer en wannabe...
Mathias... Du ger inte upp. Hur kan det komma sig att du så blint litar på åklagarens kompetens och varför litar du inte på läkarens kompetens? Det har inte framkommit någonting som bekräftar att läkaren har gjort någonting annat än sitt jobb. Hennes yrkesutövning har du själv påstått ska granskas av Socialstyrelsen. Vad är det som gör att du inte litar på mig och andra läkares medicinska kompetens när vi förklarar att hon tillsynes har gjort sitt jobb?
Det är en sak att vara förvirrad och tycka något innan man inhämtat eller fått ta del av andras kunskap. Att du trots att du och jag har haft en lång diskussion i samband med ditt förra inlägg inte verkar ta till dig någonting är anmärkningsvärt.
Jag har rätt att frihetsberöva människor som har tappat verklighetsförankringen, vill ta sitt liv eller skada någon annan och vägrar att ta emot hjälp. Det är en rätt jag har. Jag har även en kompetens att bedöma när det är lämpligt att frihetberöva. Det betyder inte att jag per automatik gör rätt om jag frihetsberövar någon, eller? Jag förväntar mig att du dömer mig efter samma måttstock som du använder när du försvarar åklagaren. Ta fram måttstocken i samband med att jag frihetsberövar ett antal politiker som är på väg att fatta beslut som kommer att leda till att ett stort antal människor kommer att drabbas av svårt lidande, sjukdomar och möjligen även död, helt i onödan.
Förespråkar du en polisstat där polis och åklagare inte får ifrågasättas?
Har du funderat på att den massiva kritiken från läkare, präster, politiker, anhöriga som varit med om liknande saker och journalister kan ha en grund i en kunskap som inte du besitter? Har du förmåga att ändra åsikt utifrån ny kunskap?
Vilket trams. Klart det behövs medicinsk kompetens för att öht kunna uttala sig kring ett medicinsk skeende. Om det efter granskning av medicinskt sakkunniga (HSAN!)dras slutsatsen att ett brott i lagens bemärkelse har begåtts, då först är det dags att blanda in åklagare. Du verkar mer känna efter med ryggmärgsreflexen än analysera problemet sakligt och logiskt.
Ja du, har du följt debatten? Till mitt fösvar får jag väl tillkännage att jag är ingenjör och inte medicinskt utbildad. Det handlar inte om huruvida åklagaren gjort sitt jobb eller ej, det handlar om hur hon gjort det. Dessutom, jag har, tll skillnad mot dig, följt mitt barn på neonatal intensivvård, jag vet således väsentligt mer än vad du gör.
Jag är själv läkare, jobbar dock inte med barn, däremot har jag gjort mig skyldig till ev dråp ett antal gånger. Jag har nämligen smärtstillat och ångestlindrat ett antal terminala patienter som ligger och inväntar döden. Doseringarna har i samtliga fall överskridit normaldosen för att patienten fortfarande haft ont el plågats av dödsångest. Så fungerar det förstår du. På alla sjukhus i landet. Varje dag.
Jag skulle rekommendera nästa hungriga åklagare att massarrestera hela läkarstaben på onkologen, där har vi ett gäng massmördare om man följer åklagare Brandts linje.
Hej!
Jag håller med om att det är för tidigt att spekulera i skuldfrågan - naturligtvis ska det här ha sin gång - men oavsett utfallet finns det intressanta aspekter i det här, inte minst etiska, och jag hittade den här artikeln som jag tycker ger en intressant vinkling av hur händelser som den här kan upplevas: www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=11589
bra mathias, du har helt rätt! det är sånt här (alltså inte det eventuella brottet, men den enorma överreaktionen på hämtningen på arbetsplatsen och häktningen) som får folk att tycka illa om läkare.
robin: HSAN är inga jurister, hur ska dom kunna avgöra om ett brott har begåtts i lagens mening? trams var ordet.
hans: tråkigt att du har tillbringat tid på neonatal, själv har jag jobbat där en hel sommar. betyder det att jag kan mycket mer än du??
lars: nedlåtande ton, och dessutom delvis irrelevant, om du inte också menar att dina patienter dött tidigare pga medicineringen.
Såsom medicinare kan jag bara hålla med mina kollegor; det är faktiskt som så att åklagare och polis inte besitter kompetens att avgöra om brott begåtts - att en människa dött räcker faktiskt inte. Där måste rättsväsendet förlita sig på den medicinska professionen, och där verkar ju någonting ha brustit. Man har helt enkelt inte gjort sin hemläxa; man borde ha sett till att inhämta någon sorts sakkunskap inom området. Att man inte gjort så visar ju den här mediestormen, vilken anestesiolog som helst (bland ett flertal discipliner) hade kunnat förklara hur saker och ting ligger till i godan ro. Då hade man sluppit den här pinsamma och plågsamma situationen.
Har du månne en egen gås oplockad med vården eller vadan denna halsstarrighet?
Först av allt tack för era kommentarer – det gläder mig att så många vill diskutera mitt inlägg.
Till anonym (1),
Vi tycks ha samma uppfattning – det finns många grava missuppfattningar i debatten. Tack för ett trevligt inlägg!
Till Peter,
Lycka till själv!
Till anonym (2),
Jag ser ingen anledning att avvisa din kommentar bara för att du omnämner Christer van der Kwast…
Till Salvan,
Tack för att du så tydligt bekräftar min tes om den skeva självbilden hos vissa företrädare för läkaryrket.
Trots att du inte förmått att ta till dig något jag skrivit tidigare så vill jag ändå ge dig ett gott råd. Det är inte speciellt begåvat att på offentliga webbplatser rikta förtäckta hot om att tvångsomhänderta folkvalda politiker bara för att du ogillar deras åsikter och inte kan hantera debatten.
Till Robin,
Läs på: det är polisen och åklagare som har ansvar för brottsutredningar.
Till Hans,
Tack för ditt inlägg. Jag betvivlar varken din kunskap eller ditt engagemang i frågan. Även personer med samma bakgrund och förkunskaper kan göra vitt skilda bedömningar.
Till Lars,
Då är det hög tid att åtgärder vidtas och vi inleder en diskussion om hur vi ska hantera dessa frågor framgent.
Till anonym (3),
Tack för lästipset! Jag återkommer när jag har läst artikeln.
Till justme-ag-thinking,
Tack för de uppskattande orden! Jag ser fram emot en fortsatt diskussion!
Med vänliga hälsningar
Mathias
Det är skrämmande att majoriteten har redan dömt barnläkaren. Det är faktiskt så att man är oskyldig till motsatsen bevisats. Och äklagaren har inte bevisat något utan det finns bara en misstanke. Åklagaren har blivit anmäld till JO för sitt agerande vid arresteringstillfället, för det var oproffessionellt gjort. Det rörde sig inte om en känd brottsling som var beväpnad och farlig och krävde att polisen var tvungen storma in på avdelningen och arrestera läkaren för att hon skulle kunna rymma landet. Hallå!!!
Mathias, du verkar glömma/inte vara medveten om att de jurister i domstolar och på andra myndigheter som har att döma/besluta rörande frågor som rör medicinska angelägenheter regelmässigt inhämtar läkarvetenskapens synpunkter på frågan och ytterst ytterst sällan gör någon annan bedömning än den läkarna gör. I detta fall verkar inte något sådant faktainhämtande ha skett, vilket är märkligt, oavsett huruvida brott har begåtts eller inte. Vad det hela handlar om lär nu vara huruvida läkaren har injicerat en dödande dos i syfte att avsluta ett lidande (dråp) eller följt gängse rutiner och smärtstillat innan avstängning av livsuppehållande åtgärder (inget brott). Det är ju omöjligt för oss som står vid sidan om att idag veta, vare sig vi är läkare, advokater eller politiker.
/Advokaten
Haha.. att ni orkar kommentera Mathias blogg. Han är ju uppenbarligen ett troll.
Mathias, vad är det jag inte förstått?
Du menar att polis och åklagare ska granska brott. Du har själv sagt att Socialstyrelsen ska granska vården, däribland läkare i sin yrkesutövning. Jag håller med dig och eftersom jag har förståelse för att det som skett är något som hänt i läkarens yrkesutövning så vill jag att åklagaren ska rådfråga Socialstyrelsen. Du tycker att åklagaren har rätt att frihetsberöva och att läkare som har god inblick i det som skett inte ska yttra sig eftersom de bara håller varandra om ryggen.
Din bild av läkare förbryllar mig. Bara det att du bedömer det som att jag hotar någon när jag skapar en fiktiv situation där jag frihetsberövar någon från ditt gebit. Detta för att visa på att befogenhet och rätt är två skilda saker. Jag har ju trots allt rätt att göra det som jag beskriver. Precis som du hävdar att åklagaren har rätt att göra det hon har gjort. Du bevisar tydligt med din reaktion att du inte dömer alla lika. Frågan är varför det inte ska finnas rättssäkerhet för läkare?
Alla som läser det du och jag skriver till varandra kommer att märka att jag svarar på de frågor du ställer till mig och kommenterar dina påståenden. Hävdar du att det är jag som inte kan hantera debatten för att slippa svara på mina frågor och ta ställning till mina påståenden?
Jag känner mig själv ganska bra, tack! Hur är det med din insikt? Har du lagt märke till att en hel del människor inte orkar med att debattera med dig för de tycker att du befinner dig allt för långt ifrån verkligheten?
Jag har inte gett upp. Jag anser att du fortfarande är svar skyldig. Jag vill veta vad du har för bild av rättssamhället egentligen. Kan en åklagare göra fel? Är befogenhet och att ha rätt samma sak? Ska vi låta människor frihetsberövas innan självklar information som kan belysa ärendet eftersökts?
Jag vill be om ursäkt för att du känt dig hotad. Det var inte min avsikt. Jag ville få dig att förstå någonting. Kan du gissa vad?
Om du kände mig skulle du veta att jag inte är maktfullkomlig. Jag accepterar inte heller att andra anser sig vara eller tillåts vara maktfullkomliga bara för att de har befogenheter. För mig gäller detta både läkare, politiker, polis och åklagare.
Är du folkvald? Stod dina åsikter i valmanifestet eller är dina åsikter här inte att beblanda med Centerns åsikter?
Kommentarer som den ovan om att du är ett troll ser jag som känsloyttringar och inget som för debatten framåt. Har DU något att säga som för debatten framåt?
Mathias, ditt försvar av åklagaren i dennes dubiösa hantering av ärendet kan ha grund i ett gemensamt intresse:
När Sveriges grundlag gjordes om år 1974, togs tjänstemannaansvaret bort. 1989 infördes det igen, men med rejält devalverad innebörd. Det har i praktiken gjort politiker och tjänstemän immuna vid missbruk av sina åligganden.
Jonny Svensson
Överdos (mer än vad som behövs
för att lindra) är dråp (aktiv dödshjälp).
Kan inte ställa upp på att det generellt finns någon "förblindande kollegialitet" bland just läkare. Detta fall är unikt beroende på misstanken att det är åklagaren som inte gjort sin hemläxa. När det gällde tex plastikkirurgen i Malmö som förgrep sig på sina patienter var inte uppslutningen bland kollegorna särskilt stor....
Märklig syn på rättssäkerhet du har Matihas! Polisen och åklagare behöver alltså inte ha eller ta hjälp av medicinsk kompetens för att bedöma eventuella brott inom sjukvården.
Polis/åklagare behöver kanske inte ha tillgång till ekonomiskt kunnande heller för att bedöma eko-brott osv.?
Nej det bara att stövla in och anhålla folk man misstänker! Gärna på deras arbetsplatser!
Varför inte arrestera distriktsläkare som missat en öroninflammaton för vållande till kroppsskada? In med buset på häktet bara!
För den som har n å g o n kunskap hur det fungerar inom intensivvården i Sverige och stora delar av Europa är åklagarens handläggning helt absurd.
Detta handlar inte om skråmentalitet, det handlar om ett mycket tragiskt fall där man beslutat att om att upphöra med behandlingen då den är utsiktslös och där en läkare nu suttit frihetsberövad därför att hon fullgjort sina plikter i, av allt att döma, överensstämmelse med "vetenskap och beprövad erfarenhet"och gällande rutiner.
Självklart ska vården i Sverige granskas noga och misstänkta mördare ställas till svars men detta fallet luktar inkompetens alternativ sensationslystnad lång väg från åklagaren.
IVA-läkare
Skråandan och bristen på självkritik inom läkarkåren är slående. Det är också skrämmande hur många läkare i sina inlägg blandar korten. Smärtlindring är en sak och att förkorta livet en annan. Om det nu är praxis att i sjukvården aktivt förkorta livet så är det inte helt orimligt att detta lyfts fram och prövas. Hur mycket är det rimligt att förkorta livet? Sekunder, timmar, dagar eller år? Mig veterligt finns inget lagligt stöd för att förkorta någons liv oavsett med vilken tid det handlar om. Detta av det naturliga skälet att vi inte vet hur mycket vi förkortar någons liv. Dessa frågor involverar svåra avvägande och diskussionen underlättas knappast av många läkares förvånande självgodhet.
Problemet är ju faktiskt att fallet bygger på om flickan hann dö av sig själv eller om möjligen morfinet hon fick för smärtlindring dödade henne.
Med andra ord har vi (kanske) ett brott utan offer. Skillnaden mellan ett klanderfritt agerande av läkaren och att hon får skaka galler i X antal år har alltså inte haft det minsta inverkan på någon.
Därmed är det absurt och därmed borde socialstyrelsen tagit hand om ärendet istället för en medicinskt okunnig åklagare som kanske till och med bedriver en egen agende byggt på en egen moralsyn som inte är i samklang med samhället.
Att läkarkåren får panik är helt enkelt förtsåeligt. Döms överläkaren så är det en hel del kollegor ute i landet som sitter pyrt till, och detta för att de gjort sitt jobb.
Av de delar från det rättsmedicinska utlåtandet som blivit kända tycks ingenting finnas som styrker att överdosering skett. Det talas om doser som kan vara dödliga, men det är på intet sätt bevis för oegentligheter.
Hade åklagaren bemödat sig om att ringa och fråga t ex Socialstyrelsen om obduktionsresultatet hade kanske fallet kunnat avskrivas direkt.
Hade medicinsk expertis hållit med om att det fanns märkliga omständigheter vid obduktionen hade det varit helt korrekt att driva brottsutredningen vidare, men att dra icke underbyggda slutsatser i stället för att fråga någon som vet är förfärande.
Frågan är om det var av lättja, dumhet, hybris eller illvilja som gjorde att man valde att gripa läkaren i stället för att ringa expertisen
Tack för era kommentarer,
Flera av er väljer att diskutera hur ni TYCKER att lagstiftningen och regelverk bör utformas samt hur rättsväsendet bör agera. Självklar så ni gärna framföra er åsikter men det för inte diskussionen framåt om ni lanserar era egna tankar, spekulationer och (miss)uppfattningar som fakta.
Jag har medvetet valt att inte kommentera skuldfrågan eller hur jag tycker att utredningen bör skötas. De som har gjort inlägg på temat att åklagaren borde ha kontaktat vissa medicinska experter får gärna framföra sin åsikt men det är direkt felaktigt att hävda att det åligger åklagaren att inhämta information eller än värre – ett ”godkännande” - från exempelvis Socialstyrelsen för att agera mot vårdpersonal som misstänkts för dråp eller mord.
I inlägget skrev jag:
”Jag anser att åklagaren har agerat korrekt givet sin uppgift och sina befogenheter. Eftersom jag inte har insyn i utredningen så kan jag inte bedöma huruvida jag har kommit till samma slutsats, MEN (och läs noga nu) givet att hon är åklagare så har hon rätt att göra som hon gör!
Det behövs ingen medicinsk kompetens hos åklagaren för att agera mot läkare som misstänks bryta mot lagen i sin yrkesutövning lika lite som hon behöver teologisk kompetens för att agera mot präster som misstänks bryta mot lagen när de predikar…”
Det kan ju vara värt att notera att även tingsrätten delade åklagarens uppfattning och häktade kvinnan. Jag är faktiskt förvånad över att all kritik riktas mot en enskild tjänsteman istället för exempelvis tingsrätten.
Jag förstår att fallet skapar oro hos vårdpersonal, men det har funnits extrema övertoner i debatten som definitivt inte gynnar en saklig diskussion. Mitt påstående att det finns ett starkt och skadligt skråväsende som förblindande har tyvärr bekräftats av ett flertal debattinlägg. Det finns bara på min blogg ett tjugotal anonyma debattörer som ägnar sig åt allt från simpla retoriska knep och härskartekniker till att komma med förtäckta hot mot mig och hela patientkollektivet som uppenbarligen kommer att få lida om vårdpersonal underkastas rikets lagar…
Till signaturen Salvan: Jag har besvarat dina frågor i tidigare kommentarer och andra inlägg på bloggen. Om det är någon specifik fråga du anser att jag inte besvarat så får du gärna återkomma. Jag tycker dock att du bör använda en hövligare ton och inte kasta ur dig en massa påståenden om mig som person eller implicit hota mig. Nu känner jag mig inte personligen hotad av dig, men ditt hot var oerhört omdömeslöst och korkat. Hur hade du sett på mig som sjukvårdspolitiker om jag hade hotat med att halvera budgeten för psykiatrin i Region Skåne bara för att jag inte uppskattar dina åsikter eller att du som yrkesman hotar politikerkåren?
Jag vill även informera dig om att jag uppfattar påståenden som ”Vad är det som gör att du inte litar på mig och andra läkares medicinska kompetens när vi förklarar att hon tillsynes har gjort sitt jobb” som både förmätna och löjeväckande. För mig med en mångårig erfarenhet som politiker och andra ledande positioner i både privat och offentlig verksamhet så har jag lärt mig att respektera andra människor och även mina meningsmotståndare så pass att jag inte antar att åsiktsskillnader alltid beror på kunskapsskillnader. Det kanske vore något att fundera på?
Mathias Knutsson
Mathias,
det är helt ointressant att föra någon diskussion överhuvudtaget om fallet om man inte tar hänsyn till grundförhållandena. De är fortfarande att fallet helt bygger på om flickan hann dö av sig själv eller om möjligen morfinet hon fick för smärtlindring dödade henne.
Med det i baktanke så är det ologiskt att som du få det här fallet till att bli en fråga där ett läkarkollegium ställs mot patienter. För det finns ingen patient i det här fallet som har lidit av någon felbehandling av läkaren i fråga.
Om det hade varit ett fall där någon lidit av en felbehandling och en sammansvetsad läkarkår hade krävt att fallet inte skulle utredas då hade jag förstått dig. Men när du nu kommer med påståenden om ett ”förblindande kollegialitet inom sjukvården” tycker jag att det gränsar till ett rent läkarhat som inte hör hemma inom centerpartiet.
/Centerpartist och inte läkare
Mathias, bra skrivet! Nu har jag en bättre bild av vad du menar.
Återigen, jag ber om ursäkt om du eller någon annan känt sig hotad. Min avsikt var att få bl a dig att förstå hur befogenhet använd på ett ogenomtänkt sätt kan kännas mycket hotande. Jag har aldrig påstått eller haft för avsikt att bete mig maktfullkomligt.
Jag tar till mig din kritik av att jag inte tycks ha en hövlig ton. Jag anstränger mig för att se sakligt på debatten och fokuserar på att förmedla min mening och den oro för rättssäkerheten hos läkare som uppstått i samband med gripandet. Detta, vill jag tillägga, oavsett om läkaren är skyldig eller inte. Det är svårt att få fram nyanser som kan vara viktiga för hur man uppfattas. Jag ska försöka bättra mig. Du får gärna ge något exempel förutom det som du upplevde som ett "förtäckt hot".
På tal om hövlig ton så skrev du så här till mig:
"Tack för att du så tydligt bekräftar min tes om den skeva självbilden hos vissa företrädare för läkaryrket.
Trots att du inte förmått att ta till dig något jag skrivit tidigare så vill jag ändå ge dig ett gott råd. Det är inte speciellt begåvat att på offentliga webbplatser rikta förtäckta hot om att tvångsomhänderta folkvalda politiker bara för att du ogillar deras åsikter och inte kan hantera debatten."
Du använder alltså härskartekniker för att mästra mig och i din senaste kommentar använder du dessutom precis samma teknik som gjorde att du upplevde det jag skrev som ett förtäckt hot.
"Hur hade du sett på mig som sjukvårdspolitiker om jag hade hotat med att halvera budgeten för psykiatrin i Region Skåne bara för att jag inte uppskattar dina åsikter eller att du som yrkesman hotar politikerkåren?"
Att det kan gå övertoner i debatten har vi alla sett. Att du kritiserar andra för precis sådana tekniker och tillmälen som du själv använder är svårförståligt.
Du har hävdat att jag beter mig "omdömeslöst", "korkat", "förmätet" och "löjeväckande". Du påstår att jag bekräftar din förutfattade mening om den "skeva självbilden" hos vissa läkare. Du hävdar att jag inte klarar debatten. Hövligt?
Jag vet inte riktigt vad jag påstått om dig som person. Jag har frågat en hel del för att jag har haft mycket svårt att förstå vad du egentligen har menat. Du får gärna ge något exempel som gör det tydligare för mig vad du menar.
Jag har fortfarande svårt att förstå vad du egentligen tycker. Om du vill svara på mina frågor så ber jag dig att gå tillbaka till min förra kommentar och titta på alla meningar som slutar med ett frågetecken. Jag uppfattar i och med frågorna att du inte varit tillräckligt tydlig. Min tolkning av det du skrivit är inte till fördel för dig och jag vill att du förtydligar innan jag dömer dig.
Med din erfarenhet så kanske du även lärt dig att man aldrig bör lita blint på någon, varken läkare eller åklagare. Min fråga kvarstår: Varför litar du så blint på att åklagaren gjort rätt? Varför litar du inte lika mycket på läkaren? Båda har agerat inom sin yrkesroll.
Tilläggas bör att Åklagarembetet nu lagt fram ytterligare uppgifter som gör att i alla fall jag känner mig mindre hotad utifrån min yrkesroll.
Den stora trumman är det väl varken läkare eller jurister som slagit på, den stora trumman är medierna...ett viktigt inslag i vår demokrati.
Viktigt i vår demokrati är också att inte döma någon på förhand. Här verkar det för övrigt bland vissa ha uppstått ett missförstånd: barnläkaren är åtalad, inte dömd.
Uppenbart är även att många, utan att känna till alla fakta, tycks ha identifierat sig med den åtalade läkaren - och upplevt att hon i och med häktningen och åtalet är dömd för samma sidor av läkares yrkesutövning som de själva ägnar sig åt. Så mången läkare känner sig utpekad, åtalad, ja även dömd, i sin yrkesgärning. Yrkeshedern angripen av någon som inte alls har koll, så tycks det upplevas - och då svarar man inte bara med att söka påpeka fakta angående den egna yrkesrollen, utan även med att ifrågasätta åklagarens yrkesutövning. Dessvärre dock, vad jag kan se, med inte mycket större kunskap om juridik och hur rättsväsendet fungerar...än man menar att åklagare har om medicinen...
Det yttrar sig inte bara i sammanblandningen av åtal och fällande dom, utan även i ex.vis signaturen Salvans idé om att omfattandet av tanken att åklagaren ägnar sig åt yrkesutövning enligt gällande praxis skulle vara liktydigt med uppfattningen att den åtalade barnläkaren är skyldig. Dvs att åklagaren skulle "ha rätt".
Åklagares uppgift är dock inte att ha rätt, utan att agera utifrån uppfattningen att en misstanke skulle kunna visa sig vara berättigad.
Slutligen: det finns även en undertext till diskussionen, gällande distinktionen mellan passiv och aktiv dödshjälp - oavsett om det i detta fall varit frågan om sistnämnda eller ej. Här kommer vi in på etiska frågor som sträcker sig långt bortom såväl medicinen som juridiken. Som det kan vara svårt att finna ett definitivt svar på. Oavsett hur många terminers studier inom den ena eller andra fakulteten och hur många års erfarenhet från exempelvis intensivvård som finns att lägga i vågskålen...så handlar den frågeställningen till syvende og sidst en fråga om etik och filosofi, om övertygelse - snarare än vetenskap. Likväl är den onekligen mer påtaglig och brännande för en del yrkesgrupper än för andra (och även nationaliteter, gäller t ex Tyskland, med sin historia)
Intressant inlägg av anonym.
Jag vill förtydliga att jag inte på något sätt påstått att läkaren är varken dömd eller oskyldig. Jag har ifrågasatt att åklagaren inte inhämtat information som är av avgörande värde för åtalet, trots att denna kunskap är tillgänglig. När jag skriver om åklagarens "rätt" så handlar det om hennes befogenhet att frihetsberöva. Bara för att hon har befogenheten betyder det inte att det är "rätt" att frihetsberöva.
Jag har inte läst juridik mer än på mycket basal nivå, men det förefaller orimligt att åklagaren skulle få frihetberöva godtyckligt utan att ha inhämtat och lagt fram bevis för att frihetsberövande är motiverad. Att bara samla in bevis för något och bortse från eventuella bevis emot ter sig även det orimligt. Har jag missat någon viktig juridisk princip så får gärna en jurist förtydliga detta.
Anonym,
Jag tycker du ser det från helt fel perspektiv. Frågan är inte huruvida läkaren inte är dömd, åklagarens uppgift förhållandevis till vad som är ”rätt” etc, etc.
Problematiken i den här frågan är ju vad det eventuella brottet skulle vara. Nämligen är det ett brott ifall en döende flicka inte avlider pga av att respiratorn är avslagen, utan att de smärtstillande preparaten som man ger av praxis hinner före. Är det ett tillräckligt brott för att döma någon för dråp och en påföljd som då lär bli fängelse?
Det innebär 1. Att läkaren i det här fallet kan få skaka galler trots att det inte gjorde någon skillnad för flicka ifråga. 2. Och om så blir fallet, att läkare överlag kan anklagas för mord eller dråp när de försöker göra sitt jobb som bland annat handlar om att lindra lidande.
Alltså handlar det snarare om den moralsyn vi har. i vårt samhälle där vi har kommit fram till en praxis som läkare skall jobba efter. I den ingår att man ger smärtstillande mediciner till döenden patienter i livets sista ögonblick som kan döda av sig själv.
Därmed måste man undra VARÖR åklagaren utmanar den praxis som sjukvården idag arbetar efter. Är det 1. För att hon inte förstår vad läkarpraxis i detta fall faktiskt innebär (vilket är den huvudsakliga kritiken från läkarhåll) eller 2 För att hon inte godtar samhällets moralsyn.
Detta är orsaken till varför kritiken har varit så hård. Vi har ju förövrigt haft riktiga fall där läkare har åtalats för brott, exempelvis den famösa plastikkirurgen i Malmö. Inte tusan stormade läkarkollegiatet då inte.
Ganska skrämmande att det finns så många personer som helt och hållet litar på att polis och åklagare gör en korrekt bedömning av vad som är korrekt medicinsk vård eller ej, och det i efterhand.
Polisstat var namnet!
Och, ja,jag tycker att experter skall utreda olika fackspecifika händelser. Annars har vi något som kan kallas lotteriverksamhet.
Många verkar helt flummigt definiera det som brott när sjukvården inte klarar av att rädda et liv... Som om det här var första gången! Det är lätt att ifrågasätta, framförallt att göra det utan kompetens.
Skicka en kommentar