onsdag, april 30, 2008

Får en pingvin som hamnar i problem djupt nere i underjorden skylla sig själv?

För några år sedan hamnade en god vän i bekymmer enbart på grund av sin ”utmanande klädsel”. Min vän hade varit på fest, var salongsberusad, klädd i frack och valde att ta t-banans blå linje hem… Var det hans fel att han blev antastad, hotad och misshandlad? Får en pingvin som hamnar i problem djupt nere i underjorden skylla sig själv?

Nej, självklart inte! Min gode vän utsattes för ett hemskt och vedervärdigt brott. Hans klädsel, bakåtslickade hår och promillehalt ursäktar inte tonårsgänget som kränkte och misshandlade honom. Och rimligtvis borde ingen våldtäktsman kunna slingra sig undan sitt ansvar med påstå att övergreppet inte var en våldtäkt eftersom kvinnan hade för kort kjol eller var allt för trevlig, vacker och flirtig.

Men – och detta är ett riktigt stort MEN – alla har ett ansvar för sin egen säkerhet och vi måste inse att en viss klädsel, beteende eller attityd kan medföra att vi exponerar oss för större risk att utsättas för brott eller drabbas av olyckor. Det spelar ingen roll om både jag och Aftonbladets krönikör Maria Wollin tycker att hon ska kunna ”gå halvnaken insmord i honung och gnida mig mot gatskyltar och ändå vara en fredad kvinna” för den enkla sanningen är att om hon sätter sin plan i verket så ökar hon risken att bli överfallen av både människor och bin.

För oavsett vad vi själva tycker och anser om vad vi bör kunna göra – gå naken eller iklädd frack - så påverkas vi av hur andra människor uppfattar oss, vårt agerande samt vårt samspel med dem. Jag tror att det är denna insikt som präglar flera av svaren i Amnestys studie av hur svenskar ser på våldtäkt. Rapporten har väckt en hel del debatt, se exempelvis Aftonbladets tre artiklar I, II och III, och flera debattörer förfasar sig i likhet med Maria Wollin över att många reflekterar över våldtäktsoffren roll. Jag tror dock att ytterst få anser att offren bör skuldbeläggas utan att frågeställningarna i Amnestys rapport öppnar för en sammanblandning av ansvaret för sin egen säkerhet och ansvaret för våldtäkten.

Våldtäkt är ett fasanfullt övergrepp på en annan människa och det finns inget som varken kan förringa eller ursäkta kränkningen men låt oss aldrig bortse från vårt eget ansvar för att se till att vi inte hamnar på fel plats vid fel tillfälle. Jag hoppas att många tänker på det denna valborgsmässoafton.



Mathias Knutsson

lördag, april 12, 2008