Invigningen av de 29:e olympiska spelen var en magnifik tillställning – en passande inledning på en gigantisk propagandaföreställning. Det kinesiska kommunistpartiet har satsat enorma resurser, både ekonomiskt och politiskt, på de olympiska spelen och en möjlighet att marknadsföra det moderna Kina.
Dagens Kina präglas av både hyperkapitalism och kommunistiska dogmer samt en oerhört stark vilja att skapa en positiv bild av Kina i omvärlden. Kinas vägval kan te sig besynnerligt, men i ljuset av vad som hände i – och med – ondskans imperium under 1990-talet så insåg säkerligen de kinesiska ledarna att de inte kunde klamra sig fast vid varken Marx eller Maos irrläror utan att de var tvungna att förändra, reformera och öppna Kina.
Men trots omvälvningen av ekonomin och ambitionen att marknadsföra det nya Kina så har ytterst lite gjorts för att stärka och trygga de mänskliga rättigheterna i Kina. Kommunistregimens övergrepp, kränkningar och brott är fortfarande lika uppenbara som de är vidriga: avsaknaden av politiska friheter, tiotusentals politiska fångar, slavarbetare, tortyr, påtvingade aborter, tystade journalister och svaga religiösa rättigheter. Lägg därtill Kinas agerande i och förhållningssätt till exempelvis Darfur, Tibet, Burma, Taiwan, Turkmenistan, och Nordkorea så är det uppenbart att Kina har en mycket lång resa kvar att göra innan landet förtjänar den positiva bild som landets ledare så desperat försöker att förmedla till omvärlden.
Mathias Knutsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar