Försvarspolitisk vattvälling eller FRA-propaganda?

Det svenska försvaret är inte bara i en djup kris utan försvaret tycks även sakna intresse för sin huvuduppgift: att skydda Sverige.

I sedvanlig ordning beror inte tillkortakommanden i den offentliga sektorn på pengabrist. Sverige har jämfört med övriga västländer en väl tilltagen försvarsbudget. Försvaret kostar fortfarande de svenska skattebetalarna 40 miljarder kronor varje år men till skillnad från exempelvis våra nordiska grannar så får vi ytterst lite försvar och säkerhet för varje satsad skattekrona. En stor del av problematiken bottnar i mer eller mindre tokiga politiska vägval som baserats på regional-, närings-, industri- och sysselsättningspolitiska hänsynstaganden istället för försvars- och säkerhetspolitiska överväganden. Lägg därtill försvarets, dess anställdas och andra parters intresse att bevara otidsenliga, ineffektiva och extremt kostsamma – men för de berörda ack så bekväma och lukrativa - strukturer så har vi det svenska försvarets problem i ett nötskal.

Problemen inom försvaret är lika välkända som de är allvarliga, så dagens debattinlägg i SvD av försvarsminister Sten Tolgfors känns mest som ett slag i luften. Förutsatt att syftet med artikeln inte enbart var att få skriva en eller två rader till stöd för FRA…

Jag uppskattar försvarsminister Tolgfors kraftiga markering mot Ryssland, med i övrigt är försvarsministerns argumentation minst sagt besynnerlig. För Tolgfors skriver följande:

”Förutsättningen för det tidigare storskaliga invasionshotet mot Sverige från en militär supermakt är borta. Östersjön kantas idag av Nato- och EU-länder. Den europeiska säkerhetsordningen är vidgad till de länder i vårt närområde som tidigare kontrollerades av Sovjetunionen. ”

"Rysslands militärutgifter ökar starkt, men utgör ändå bara en bråkdel av USA:s och kom först 2006 tillbaka på 1992 års nivå. De är betydligt lägre än till exempel Tysklands och bara hälften av Kinas (i PPP).”

”Ryssland vill kunna projicera makt, inte minst gentemot sina södra gränser. I svensk debatt har förutsatts att östvästkonflikten dominerar ryskt tänkande och den är central.”

”Att vårt närområde ser helt annorlunda ut än Kaukasus betyder inte att vi kan utesluta risk för militära kriser och incidenter i vårt närområde. På Östersjön kan på sikt finnas risk för intressekonflikter… Rysslands patrullering och stationering av strategiska styrkor visar landets intressen.”

Om jag nu förstår försvarsministern så blåser han först faran över, men sen så är han rätt oroad över den ryska upprustningen samtidigt som den inte bekymrar honom så mycket eftersom USA, Tyskland och Kina satsar ännu mer… (Jag ska inte ens väcka frågan varför andra länder satsar så mycket på försvaret…) Därefter hävdar han att den svenska debatten har varit oinformerad och präglats av en vanföreställning att Rysslands fokus är gränsen mot väster. Sen stödjer han den nyss nämnda och avfärdade missuppfattningen genom att påså att Rysslands agerande och ”intressekonflikter” kan leda till militära kriser och incidenter i vårt närområde.

Försvarsministern säger vidare att kriget i Georgien tvingar Sverige att modernisera och effektivisera vårt försvar. Nu ska vi nämligen kräva att de 20 000 av 30 000 man som enligt Tolgfors saknar militära uppgifter faktiskt ska göra något vettigt... Tänka sig att det ska krävas en kris i det avlägsna Kaukasus – som ser helt annorlunda ut än vårt närområde – för att det svenska försvaret ska bli intresserat av att se till att två av tre medarbetare verkligen gör någon nytta för sin uppdragsgivare. Sen kan det vara intressant att reflektera över hur många soldater det finns plats för i Tolgfors framtida insatsorganisation. För om styrkan ska krympas till 10 000 man så lär det bli få platser kvar för fotfolket när dagens drygt 9 500 yrkesofficerare har fått något att göra.


Sen avslutar Sten Tolgfors i bästa ”för övrigt anser jag”-stil:

”Kriget i Georgien visar vikten av en effektiv underrättelseverksamhet. Detta för att vi tidigt ska kunna se och analysera förändringar i hotbild, men även för vår möjlighet att genomskåda de ofta motstridiga uppgifter som kringgärdar dagens konflikter.

Inte minst för Sveriges möjligheter att fatta välgrundande och självständiga politiska beslut är en välfungerande underrättelseverksamhet av vikt. Därför är också den nya signalspaningslagen en förutsättning för den som vill värna vår säkerhet och militära alliansfrihet.”

Jahaja… Så exakt hur skulle FRA snappat upp information om kriget i Georgien genom att avlyssna svenska kablar och läsa mina mejl? Måhända hade FRA fått lite information om de hade följt mina Internetspår till exempelvis Washington Post eller RIA Novosti…

Mathias Knutsson