En manual för det goda livet?

Dagens Industri gläder oss med ett ypperligt reportage om en inspirerande entreprenör och livsnjutare. Läs gärna artikeln om uppfinnaren, filantropen och förebilden Nils Stormby.

Mathias Knutsson

Ekonomutbildningarna är ett utbildningspolitiskt haveri

Beskedet att 17 av 23 aspirerande lärosäten av kvalitetsskäl inte får utfärda den nya svenska civilekonomexamen vittnar om den socialdemokratiska utbildningspolitikens misslyckanden. Ni kan läsa om mer om beslutet i SvD, DN och DI samt i Högskoleverkets rapport.

Det har varit uppenbart under flera år att civilekonomutbildningarna har präglats av en tilltagande utbildningsinflation – allt fler studenter utexamineras från allt fler lärosäten utan kvalitetskontroll och erforderliga satsningar. Problemen bottnar i ett ersättningssystem till högskolorna som i praktiken var ett direktiv att satsa på kvantitet istället för kvalitet. När s-regimen skulle bygga ut den högre utbildningen för att ge sken av fler unga kunde göra ”klassresor” och dölja den galopperande ungdomsarbetslösheten drabbades ekonomutbildningarna extra hårt. Kombinationen av ekonomutbildningar är relativt billiga att anordna, låga investeringskostnader för utbildningen och en enhetlig ersättning per utexaminerad student till lärosätena medförde att (nästan) varenda högskola drog igång en ekonomutbildning.

Idag ser vi konsekvenserna: enorma kvalitetsskillnader mellan skolorna som skapar osäkerhet hos både studenter och framtida arbetsgivare. Det är anmärkningsvärt att så många debattörer diskuterar Sven-Otto Littorins tvivelaktiga utbildning samtidigt som ytterst få reagerar över förfallet och politiseringen inom den akademiska sfären.

Mathias Knutsson


PS Instiftande av den nya och skyddade civilekonomtiteln bottnar i en ambition att kvalitetssäkra utbildningen men utvecklingen går tyvärr stick i stäv med Bolognamodellen. Det är endast två svenska lärosäten: Handelshögskolan i Stockholm och Uppsala Universitet som följer den gemensamma europeiska linjen i Bolognamodellen. De övriga har valt att satsa på en svensk väg och en nationell examen – civilekonomexamen – som inte är internationellt gångbar. Jag uppmanar alla som vill läsa ekonomi att söka sig till dessa två lärosäten. DS

Mer om den oberoende mannen i mitten

I det kommande numret av magasinet The New Yorker finns en mycket läsvärd krönika om borgmästaren Michael Bloomberg. Ett litet smakprov: “Last week, Bloomberg ended his affiliation with the Republican Party, as he did seven years ago with the Democratic Party (thereby changing his political registration as many times as Hillary Clinton has had a geographical makeover and Rudolph Giuliani has torn up his marriage license). “

Mathias Knutsson

Lägg ner CSN

Både SvD och DN rapporterar om Centerpartiets förslag för att förbättra studiemedelssystemet. Centerpartiets förslag att bankerna ska ta hand om studielånen är mycket välkommet och skulle leda till bättre service och på sikt även bättre lånevillkor för studenterna. Om bankerna ges möjlighet att ta över studielånen öppnar vi även dörren för ökad flexibilitet och ett samarbete mellan högskolorna, bankerna och studenterna om studielånens utformning.

För varför ska staten driva en särskild bank för studenter? En bank som dessutom präglas av bedrövlig service och undermåliga tjänster? Och varför ska vi ha stelbenta återbetalningssystem som i praktiken tvingar akademiker att betala en extra akademikerskatt under resten av sitt liv istället för att snabbt kunna betala tillbaka studielånet? Tja, antagligen för att socialdemokraterna en gång i tiden bestämde sig för att så skulle det vara…

Om det mot all förmodan finns några CSN-kramare kvar så vill jag berätta min egen CSN-historia för er. Jag läste vid Handelshögskolan och Stockholms Universitet under några år och hade vid flera tillfällen problem med CSN. Jag minns särskilt debaclet under inledningen av mitt tredje studieår. Under det föregående studieåret hade jag tagit runt 70 studiepoäng vilket är mer än tillräckligt för att klara CSN:s krav för heltidsstudier. I augusti skrev jag en tenta för en fempoängskurs och kompletterade betygsutskrifterna från mina lärosäten med det sista resultatet. Jag stoppade allt i kuvertet till CSN och skickade iväg handlingarna. Dagarna gick, veckorna gick och inget besked kom från CSN. Till slut kom beskedet: jag uppfyllde inte kraven för att få studiemedel…

Efter löjligt många försök och absurt långa väntetider så kom jag äntligen fram till CSN och en handläggare som upplyste mig om följande: studiemedlen för Handelshögskolans och Stockholms Universitets studenter hanterades vid olika kontor. Vart och ett av kontoren hade bara tillgång till ”sin” skolas betygssystem så mina poäng från Universitetet kunde inte verifieras på det kontoret som jag hade skickat min studiemedelsansökan till. Handläggare tillade att om jag inte hade kompletterat min ansökan med den fempoängskursen så hade de antagligen godkänt ansökan men nu var de tvungna att underkänna hela ansökan och neka mig studiemedel. När handläggaren redogjord för sitt Kafkaliknande resonemang så frågade henne om hon verkligen menade att ansökan hade blivit godkänd om jag inte hade följt deras instruktioner och avstått från att kompletterat handlingarna med resultatet från den sista kursen. Eller om min ansökan hade blivit godkänd om jag bara hade skickat in mina resultat från Handels som gott och väl hade räckt till för att jag skull uppfylla studiemedelskraven…

Efter att jag tvingats begära ut ett nytt intyg från Stockholms Universitet med en maskinell utskrift av min sista fempoängskurs så fick jag efter några veckor mina första studiemedel för terminen. I slutet av november - drygt tre månader efter terminsstarten…

Mathias Knutsson

Det är lugnt och stilla nere i sanden sa strutsarna...

Socialdemokraterna Thomas Östros och Luciano Astudillo står för dagens stora ickenyhet när de på DN:s debattsida tillstår att ”s förtjänade inte att vinna valet 2006”. Herrarna Östros och Astudillo har fått i uppdrag att ”förnya, modernisera och utveckla” socialdemokraternas jobbpolitik som enligt partiets egen analys inte höll måttet och fick väljarna att överge partiet.

Sent ska syndaren vakna, men frågan är om inte både Östros och Astudillo egentligen vill stanna kvar i sängen, dra täcket över huvudet och beklaga sig över högerspökena… För det är inte mycket till självkritik som framkommer i artikeln: alliansen vann egentligen inte valet – det var socialdemokraterna som förlorade valet på grund av jobbkonjunkturen inte vände tillräckligt snabbt. Och alla nya arbeten som har skapats efter valet är egentligen de försmådda socialdemokraternas förtjänst. Och alliansen lurade visst regeringen i en fälla (!!!) genom att diskutera jobbfrågan. Och borgarna är förtvivlat elaka som dels lurade sossarna i en fälla och dels tvingar människor att ta ”flera extremt lågt avlönade jobb för att klara sin grundläggande försörjning” (så att alla ska tänka på hur ruskigt det är i länder (USA, USA, USA) där det finns okvalificerad arbeten för de som saknar utbildning).

Östros och Astudillo illustrerar på ett nästan tragikomiskt sätt varför socialdemokraterna förlorade valet 2006. Deras argumentation vittnar om hur oförmögna socialdemokraterna är att se och diskutera en av vår tids stora politiska utmaningar: hur vi ska skapa goda förutsättningar för fler riktiga jobb. Socialdemokraterna tycks helt sakna självkritik och probleminsikt samt är helt obekymrade över att deras argumentation är djupt motsägelsefull. För vilket ansvar anser att socialdemokraterna för att arbetslösheten och utanförskapet ökade år efter år under deras tid vid makten? Östros och Astudillo berör inte ens frågan utan ingenjörerna bakom morgondagens socialdemokratiska jobbpolitik reducerar massarbetslösheten till en smärre bagatell som hade på något sätt hade ordnat sig om ”jobbkonjunkturen” hade varit starkare och socialdemokraterna hade haft mer oförtjänt tur…

Den enkla och bistra sanningen är att Östros och Astudillo enbart har rätt i en enda sak: socialdemokraterna förtjänade inte att vinna valet 2006. Men frågan är om de hundratusentals svenskar som tvingades ut i arbetslöshet och utanförskap till följd av socialdemokraternas förödande arbetsmarknadspolitik tycker att s förtjänade valsegrarna 2002, 1998 eller 1994?

Och hur kommer väljarna att resonera om tre år? Kommer socialdemokraterna verkligen att hålla fast vid gårdagens socialistiska lösningar eller kommer de att erbjuda väljarna något nytt? Östros och Astudillo presenterar inte några nydanande förslag i sin artikel – de nöjer sig med att konstatera att det är viktigt att bekämpa arbetslösheten. I synnerhet ungdoms- och långtidsarbetslösheten… Och satsa på forskning och utbildning samt se till att människor upplever trygghet under förändringar och omställningar…

Det blir lite patetiskt att självklarheter presenteras som vägmärken och paradigmskiften av Östros och Astudillo. Frågan är om socialdemokraterna tror att väljarna är så lätta att dupera eller om socialdemokraterna helt enkelt inte förmår att presentera något bättre.

Mathias Knutsson

Lästips

Om det blir en regning midsommar så kan ni fördriva tiden med att läsa det senaste numret av Fokus och ta del av den politiska reportern Torbjörn Nilssons artikel om Centerpartiet och Maud Olofsson. Nilsson skildrar resan i Centerpartiet fram mot målet att bli det största borgerliga partiet 2010…

Mathias Knutsson

En oberoende kraft att räkna med

När Michael Bloomberg, borgmästare i New York, igår tillkännagav att han lämnar republikanerna för att bli oberoende satte han ytterligare fart på rykteskarusellen om hans planer att kandiderar i presidentvalet 2008.

Det är andra gången som finansmannen Bloomberg byter parti – fram till 2001 var han demokrat men lagom till borgmästarvalet blev han republikanernas kandidat. Partibytena kan lite skämtsamt beskrivas som en mycket handgriplig trianguleringsstrategi, men min bedömning är att Bloombergs agerande indikerar att han tänker ge sig in i presidentvalet. Om Bloomberg kandidera kan vi mycket väl få tre kandidater som kommer från New York vilket kan leda till en backlash i andra delar av landet som inte är lika förtjusta i välutbildade och lattedrickande östkustliberaler… Denna problematik drabbar antagligen både republikanernas och demokraternas kandidater hårdare än en oberoende politiker som inte behöver ta hänsyn partiintern maktbalans. Lägg därtill att Bloomberg verkligen är en oberoende kandidat – en man som är både mångmiljardär och mediemagnat behöver inte stryka alla medhårs…

Mathias Knutsson

PS

Vårt ansvar för morgondagens sjukvård

Gårdagen tillbringades med regionfullmäktigegruppen och förberedelser inför dagens möte med regionfullmäktige. När Region Skånes högsta beslutande organ idag samlades för att debattera de ekonomiska planeringsförutsättningarna för 2008 var det mycket tydligt att både socialdemokraterna och vänsterpartiet kommer att driva en mycket populistisk överbudspolitik i opposition. För trots att majoritetspartierna satsar mer pengar på den skånska sjukvården än någonsin tidigare – vi skjuter till nästan 900 miljoner kronor mer jämfört med 2007 samtidigt som ekonomin är i balans – så anser oppositionspartierna att det är långt ifrån tillräckligt.

Nu tänker de forna majoritetspartierna göra allt de inte gjorde eller ens planerade att göra under den förra mandatperioden. De hanterar skattepengarna ytterst ovarsamt och sätter glatt sprätt på flera hundra miljoner mer än majoriteten. Min bedömning är att deras satsningar inte är möjliga att finansiera utan ytterligare en skattehöjning vilket innebär att skattebetalarna tvingas att betala ännu mer utan att få varken mer eller bättre sjukvård.

Jag tar mitt politiska uppdrag på större ansvar – jag vill inte övervältra kostnaden för fler politiska misstag på skattebetalarna. Det är min uppgift som politiker att hantera motstridiga krav och prioritera mellan olika verksamheter. Det går inte längre att bara kräva mer och mer av den gamla landstingsorganisationen och därefter skicka räkningen till våra allt mer luttrade skattebetalare. Vi måste tänka nytt och tänka rätt! Det krävs att resurserna används på ett rationellt och framåtsyftande sätt. Vi måste fullfölja intentionerna bakom utvecklingsprojektet Skånsk Livskraft; vi måste göra bättre uppföljningar, analysera våra verksamheter och ompröva tidigare beslut. Och den viktigaste förändringsfaktorn – vi måste inse att det inte finns någon motsättning mellan en god ekonomi och en bra sjukvård. Om vi överkonsumerar idag så får vi och våra barn betala priset imorgon! En stark ekonomi är en nödvändig förutsättning för att vi ska ha möjlighet att erbjuda skåningarna en väl fungerande sjukvård i framtiden.

Mathias Knutsson

Pojken med de röda guldbyxorna

På sistone har mitt klädval väckt en hel del uppmärksamhet och nu förstår jag varför...

Mathias Knutsson

Framgångsrik förnyelse

Idag presenterar SCB sin senaste partisympatiundersökning. SCB:s undersökning bygger på intervjuer med 9 426 svenskar och eftersom materialet är så pass omfattande blir även de regionala siffrorna intressanta. Centerpartiets siffror vittnar om att trenden från valet 2006 håller i sig. Vi befäster nyligen erövrad mark i de större städerna samtidigt som vi tappar marginellt på landsbygden.

Det tycks också finnas ett starkt samband mellan lokal förnyelse av partiet och väljarstöd. Ett tydligt exempel är att de två områden vi tappar minst i är Malmö och Stockholm (i Stockholm tappar vi inget alls). Vi ser även att stödet för (c) ökar i hela sydvästra Skåne samtidigt som vi förlorar i övriga Skåne och Blekinge. Tendensen är klar: i de områden väljarna känner igen vår rikspolitik i de lokala företrädarnas agerande och vice versa så går har partiet lyckats att behålla de nya centerväljarna från valet 2006.


Mathias Knutsson

Presidenten har republikens fulla stöd...

Den franske presidenten Nicolas Sarkozy - vars politiska mod och initiativförmåga jag hyllade den 7 juni – har fått en tydlig bekräftelse på att den politiska kurs han har tagit ut för Frankrike uppskattas av de franska väljarna. I den första omgången av de franska parlamentsvalen fick Sarkozys parti UMP 110 av 111 mandat… Jag hoppas att fler politiker oavsett om de verkar i Frankrike eller Sverige inser att väljare som röstat borgerligt faktiskt uppskattar och förväntar sig borgerlig politik. Låt den frihetliga vinden svepa vidare!

Mathias Knutsson

Nya nejsägarpartiet...

Nej! Nej! Nej! Nej! Nej! Nej – det är inte min tvååring som protesterar mot mat, påklädning, sänggående eller hemfärd från lekplatsen utan moderaternas partisekreterare Per Schlingmann som på DN:s debattsida deklarerar att ”nu tänker vi stoppa Svegfors storregioner”. I artikeln som publicerades igår använder Schlingmann förvisso mer vuxna begrepp som avvisa, ifrågasätta och kritisera men budskapet är likväl enbart ”nej, nej och nej igen” eftersom (m) inte förmår att presentera ett enda konstruktivt förslag. Schlingmanns argumentation blir även motsägelsefull när han påtalar vikten av förändringen ska komma underifrån och behovet av samordning men ägnar hela den mångordiga artikeln till att avvisa alla konkreta förslag som leder till ökad samordning och starkt regionalt självstyre.

Schlingmanns resonemang sänder tankarna till vissa EU-kritikers utspel inför folkomröstningen 1994. Det fanns en förhållandevis stora grupp nej-sägare som bestämt hävdade att de var för internationellt samarbete och betonade vikten av att lyfta flera politiska frågor till europeisk nivå men samtidigt så vill de absolut inte gå med i den organisation som nästan alla andra europeiska länder hade valt som samarbetsorgan.

Jag hade förväntat mig mycket mer av vårt största regeringsparti än en bedrövlig och världsfrånvänd strutsattityd samt återanvänt gammalt landstingshat.

Mathias Knutsson

Oppositionen lämnade walk-over i budgetdebatten

Gårdagens möte med kommunfullmäktige i Kristianstad dominerades av debatten om budgeten för 2008. Debatten blev dock lite väl enahanda eftersom oppositionspartierna med undantag för vänsterpartiet inte ens hade bemödat sig att ta fram egna budgetförslag. Både socialdemokraterna och kristdemokraterna påstod att de inte givits möjlighet att ta fram egna förslag eftersom de saknade nödvändig information och budgetunderlag men dessa gigantiska kunskapsluckor hindrade dem inte från att kritisera majoritetens förslag och våra budgetramar.

Ni kan ta del av debatten på Kristianstads kommuns hemsida samt i lokaltidningarna Norra Skåne och Kristianstadsbladet.

Mathias Knutsson

Ps Lästips - i Norra Skåne hittar ni några av mina kommentarer i budgetdebatten DS

Håll ögonen på Darfur istället för på svenskarnas e-post

Idag när riksdagen debatterar det bedrövliga förslaget om FRA:s signalspaning – även benämnt ”Lex Orwell” – så vill jag tipsa er om ett av få tillfällen då det är bra att ”storebror” ser oss. Om ni besöker Amnestys nya projekt ”Eyes on Darfur” så får ni information om konflikten och en möjlighet att aktivt hjälpa och skydda människorna i området genom att följa utvecklingen i byarna via satellitkameror.

Mathias Knutsson

Fler huliganer och kravaller…

Enligt SvD och DN samlades några hundra lärare tidigare idag utanför stadshuset i Stockholm för att visa sitt missnöje med kommunens bud i de pågående löneförhandlingarna. Det är helt i sin ordning att Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet trycker på i löneförhandlingarna, men jag finner det synnerligen anmärkningsvärt och djupt beklagligt att runt 150 demonstranter valde att storma in i stadshuset och störa det pågående fullmäktigemötet. Demonstranterna tvingade fram ett avbrott i fullmäktigeförhandlingarna och situationen löstes först efter att polis tillkallats och hela åhörarläktaren hade tömts.

Det är svårt att veta om demonstranterna var inspirerade av rödvita fotbollshuliganer, kravallerna i Rostock eller franska bönder med stora traktorer men det är uppenbart att krisen i skolan är oerhört djup när personer som visar så lite respekt för vårt demokratiska system ges möjlighet att verka som lärare. Rimligtvis borde lärarfacken vidta åtgärder mot missdådarna som knappast är besjälade av den demokratiska anda och de värderingar som ska prägla den svenska skolan.

Lärarnas Riksförbund borde även fundera på om det verkligen är lämpligt att beskriva uppmaningarna att ”räkna med bråk” och ”släppa loss vreden” som fyndiga ramsor när manifestationen därefter spårade ur fullkomligt och tvingade fram ett polisingripande. Jag kan inte heller släppa tanken varför lärarfacken plötsligt är så irriterade över löneförhandlingarna när lärarna som yrkesgrupp faktiskt har tappat mark lönemässigt under många, många år. Kan det vara så att det finns andra (s)yften med manifestationen och tidningsrubrikerna?

Mathias Knutsson

En nödvändig förändring av ersättningssystemet till friskolorna

En av de första frågor som jag tog upp i barn- och utbildningsnämnden var ersättningen till friskolorna för deras lokalkostnader. Kommunens nuvarande modell innebär att skattebetalarna står för skolornas faktiska lokalkostnader och att ersättningen är utöver den fastställda skolpengen. Det gläder mig att mina synpunkter så snabbt vann gehör hos nämnden och nu informerar nämndens ordförande Pierre Månsson om BUN:s intentioner i Kristianstadsbladet.

Jag anser att den nuvarande ersättningsmodellen är alltför generös, kostnadsdrivande och snedvrider konkurrensen på utbildningsmarknaden eftersom den inte är konkurrensneutral avseende utbildningsinriktning eller anordnare. För det första så premierar systemet yta framför innehåll – ersättningsmodellen gynnar de skolor som väljer nya och dyra lokaler i attraktiva lägen som sitt främsta konkurrensmedel. De utbildningsanordnare som istället vill profilera sig med en visst pedagogisk inriktning, modern IT-utrustning eller hälsovård får stöd för ett konkurrensmedel de inte värderar lika högt. Om ersättningen istället utgick från en schablon så är det upp till varje utbildningsanordnare att välja hur samtliga resurser allokeras. För det andra, modellen är inte konkurrensneutral mellan friskolor och kommunala skolor. För det tredje, en ersättningsmodell som innebär att skattebetalarna alltid skjuter till mer pengar om kostnaderna ökar är alltid kostnadsdrivande och leder till slöseri. Det är som bekant allt för få som är lika rädda om andras pengar som sina egna… För det fjärde, ett system som är så här kostnadsdrivande är inte hållbart på sikt och hade förr eller senare påverkat både etableringen av friskolor i kommunen och investeringsnivån i kommunala skolorna.


Mathias Knutsson

Viva la France!

Efter gårdagens nationaldagsfirande i Tollarp med Mora Träsk valde vi bort sommarens första Strandhuggskonsert i Tivoliparken. Men eftersom vi bor grannar med parken kunde vi ändå skönja tonerna av Måns Zelmerlövs Cara Mia när vi satt och njöt av kvällsfikat på balkongen.

En ljuvlig sommarkväll som denna känns det nästa lite småtossigt att sitta vid datorn men jag ville inte försitta en möjlighet att uppmärksamma dagens hjälte, den franske presidenten Nicolas Sarkozy, som håller vad han lovat och nu inleder sin ämbetsperiod med att reformera den franska skattepolitiken. Enligt finanstidningen Les Echos så uppgår skattesänkningarna till runt 11,6 miljarder euro och syftet är främst att stimulera fransmännen till att arbeta mer. En nära medarbetare till både presidenten och premiärministern François Fillon beskriver skattepaketet som en chockterapi som syftar till att omvandla negativa beteenden till positiva och produktiva. (”Nous voulons, poursuit celui-ci, inverser les tendances à l'oeuvre dans la société, transformer un cercle vicieux en cercle vertueux.” )

Läs gärna mer om Nicolas Sarkozy i Le Figaros intervju med den franska presidenten.

Mathias Knutsson

Sätt press på Kina i klimatfrågan!

På den internationella miljödagen kan det vara värt att uppmärksamma att Kina äntligen tycks visa ett visst intresse för miljöfrågor. Igår presenterade världens nästa största ”syndare” avseende utsläpp av växthusgaser sin första nationella plan för klimatfrågor. Men efter en hastig genomläsning av programmet och flera uttalanden av det ansvariga statsrådet Ma Kai så är det uppenbart att programmet mest tycks vara ett sätt att blidka världsopinionen inför G8-mötet. Statsrådet Ma övervältrar ansvaret på övriga länder och Kina sätter fortfarande ekonomin före miljön vilket innebär att Kina inom två år har passerat USA i den globala utsläppsligan och tagit över en allt skitigare ledartröja…

Men enligt den kinesiska regeringen så vilar ansvaret likväl på andra länder om vi ska förmå att minska utsläppen av växthusgaser. Enligt CNN sa Ma Kai följande: ”It is neither realistic nor fair to ... overlook the different stages of development that different countries are in and to use climate change as an excuse to ask them to undertake quantified emissions-reductions commitments".

Den kinesiska hållningen är lika bedrövlig som den är kontraproduktiv. Kina har en stor möjlighet att undvika de misstag som västvärlden begick under industrialismens framväxt under 1900-talet, men nu lockas uppenbarligen kommunisterna av de snabba och kortsiktiga vinsterna… Nu måste övriga länder sätta press på Kina under G8-mötet och kräva att Kina vidtar kraftfulla åtgärder och ta sitt ansvar för att minska utsläppen av växthusgaser.

Mathias Knutsson

Den stora skillnaden mellan rödvita och rödsvarta idioter

Skandalmatchen mellan Danmark och Sverige kommer utan tvekan att diskuteras flitigt under lång tid framöver. Många röster kommer att höjas för att öka säkerheten och en trolig åtgärd är att den europeiska fotbollsorganisationen UEFA tvingar Danmark att spela resten av sina matcher för tomma läktare…

Det är sunt att reagera mot våldsverkare men frågan är varför alla är upprörda över incidenten i Parken i Köpenhamn samtidigt som de flesta rycker på axlarna åt extremisternas härjningar och upplopp i Rostock inför G8-mötet den 6-8 juni? Är det verkligen så stor skillnad på rödvita och rödsvarta idioter?

Visst finns det skillnader, men allt som skiljer en berusad fotbollssupporter från de svartklädda terroristerna som går bärsärkargång vid varje EU, G8 eller annat politiskt möte de ogillar borde få oss att rikta fokus mot extremvänsterns framfart istället för tokstollen som enbart är skyldig till att sabotera en fotbollsfest.

Det är hög tid att markera mot våldet som ALLTID uppstår när vänsterrörelsen eller globaliseringsmotståndare genomför demonstrationer eller ”gatufester”. Läs gärna i SvD eller DN om kravallerna. Gränsen är inte bara nådd - den är passerad och vi måste skydda det öppna och demokratiska samhället mot extremister som inte tvekar att använda terror och våld mot sina medmänniskor. Jag hävdar att den övriga vänsterrörelsen har ett extra stort ansvar för att freda sina led och markera mot de destruktiva krafterna. I Rostock har gatstenarna vint genom luften i flera dagar, hundratals poliser skadats och den materiella förstörelsen är omfattande, men likväl så har övriga organisationer som protesterar inför G8-mötet knappt vidtagit några åtgärder mot de ”autonoma grupper” som förvandlar fredliga demonstrationer till blodiga slagfält. När kommer exempelvis Attac eller den frihetliga vänstern med ett starkt avståndstagande? Antagligen först när det gagnar deras egna syften… Just nu är det allt för behändigt att kunna svära sig fri från allt ansvar för våldet och skylla allt på några svartklädda idioter.

Mathias Knutsson

Ps Läs gärna Per Gudmundsons kommentar i SvD DS

Vi får aldrig glömma

Den 4 juni 2007 är artonårsdagen av massakern på Den himmelska fridens torg. En fredlig studentdemonstration slogs ner av den kommunistiska diktaturen som antagligen befarade att frihetsvågen som svepte över Östeuropa skulle spridas till Kina. Strax efter midnatt rullade röda armens stridsvagnar in på Pekings torg och gator. Tragedin som följde kostade hundratals människor livet och följdes av massarresteringar av kinesiska regimkritiker.

Inför varje årsdag av massakern har kinesisk polis gripit medborgarrättsaktivister i syfte att förhindra minneshögtider. Jag önskar att fler svenska politiker hade modet att kritisera den kinesiska regeringen för alla grova kränkningarna av de mänskliga rättigheterna som sker dagligen i Kina. Förhoppningsvis så kommer Sverige och EU att skärpa tonen mot de kinesiska myndigheterna samt se till att frågan tas upp vid G8-mötet den 6-8 juni.

Mathias Knutsson

Varför stannar debattörerna kvar inne i garderoben?

I DN ger sig åtta borgerliga politiker och föredettingar in i debatten om könsneutrala äktenskap och påstår att det är ”ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel”.

Jag kan förstå och respektera att inte alla delar min uppfattning att homosexuella ska få ingå äktenskap och adoptera barn, men argumentationen i debattartikeln är så pass förvirrad och svag att det är svårt att ta den på allvar.

För när blev äktenskap ett biologisk faktum eller en biologisk institution? Äktenskap kan beskrivas som en rättslig, social, religiös eller moralisk företeelse men det är svårt att se kopplingen till biologin… Artikelförfattarna försöker att dölja svagheterna i sin argumentation genom att hänvisa till barnens rättigheter och behov av en god uppväxtmiljö men det finns likväl inte någon koppling till ett ”biologiskt faktum”. Jag vill passa på att upplysa Fälldin, Wallmark och Svensson m.fl. om ett annat och uppenbart biologiskt faktum: att människor har skaffat barn i alla tider och givit dem en trygg uppväxt – långt före äktenskapet instiftades som institution.

Så varför använder då så vana och slipade debattörer en så brisfällig argumentation? Tja, antagligen för att de argument de egentligen vill använda är än mer politiskt inkorrekta… Men om de hade skrivit att könsneutrala äktenskap vittnar om en moralisk uppluckring eller samhällets förfall så hade de förtjänat all respekt för sitt politiska mod och viljan att ta en tuff debatt. Men debattörerna valde tyvärr en annan strategi och stannade kvar inne i garderoben…

Mathias Knutsson