De flesta tycks stödja brottaren Ara Abrahamian och hans protest mot korruptionen inom brottningen. De få som invänder, förutom de som bara är motvallskärringar eller debattsugna bloggare, anser att hans agerande är barnsligt och inte hör hemma i OS så därför var det helt i sin ordning att Abrahamian kastades ut från tävlingarna. De tycks anse att eftersom Ara Abrahamian tävlar i en bedömningssport så borde han lärt sig hur ”systemet” fungera och den som ger sin in i leken får också leken tåla… Läs mer i Aftonbladet, DN och SvD.
Men frågan är då när och hur en enskild idrottsutövare ska protestera mot mygel, fiffel och problem? Eller skall vi förvänta oss att alla idrottsutövare i bedömningssporter hänger sig åt korruption? Det är inte vad jag kommer att lära mina barn om de visar intresse för brottning, gymnastik eller konståkning. Tvärtom, jag förväntar mig att bedömningsidrotterna ständigt utvecklar domarbedömningarna och strävar efter att vara ledstjärnor för utövare och domaren inom andra idrotter.
Det massiva stödet för Ara Abrahamian bottnar i en längtan efter klassiska ideal som civilkurage, mod och integritet. Ideal som borde hyllas i de olympiska spelen istället för att tryckas ner...
Jag tror inte att någon som börjar att träning i brottning gör det med tanken att vägen till framgång går via mutor eller falskspel. Ara Abrahamians protest vittnar om att det finns hopp för brottningen. Så länge det finns personer som engagerar sig, reagerar mot orättvisor och törs protestera så finns det alltid en möjlighet att förändra och förbättra.
Det är lätt att dra en parallell till en annan bedömningssport: politiken. Tänk exempelvis på turbulensen kring riksdagens beslut om FRA eller de besynnerliga turerna och vänskapskorruptionen inom partiorganisationerna. Det behövs verkligen fler modiga sanningssägare som Ara Abrahamian, både inom brottningen och politiken…
Mathias Knutsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar