Mathias Knutsson

Efter en lång härlig julledighet är det hög tid att ta upp bloggandet igen. Vi närmar oss ju dessutom års- och decennieskiftet och det är min förhoppning att min blogg ska bli än mer läsvärd, aktuell och tankeväckande under 2010. Det gångna politiska året dominerades av klimatmötet i Köpenhamn, EU-val, integritetsfrågor, finanskrisens fortsatta härjningar, Barack Obama, bilindustrins kollaps och ändlösa diskussioner om opinionsläget inför valåret 2010. Debaclet i Köpenhamn vittnar om både nödvändigheten av att global samling för att möta klimatutmaningen och svårigheterna att nå fram till gemensamma lösningarna. Den stora sabotören av klimatförhandlingarna var utan tvekan Kina och det var bedrövligt att se den kinesiska uppvisningen i cynism, egoism och motstånd mot ett bindande avtal. Endast den oinformerade eller hopplöst naive kan vara förvånad över Kina agerande. När Kina så sent som sommaren 2007 presenterade sin första nationella plan för klimatfrågor var det uppenbart att den k...

Igår stack några analytiker ut hakan i Dagens Industri och förutspådde att vändningen kan komma tidigare än förväntat under ”skitåret” 2009. De senaste amerikanska konjunkturindikatorerna avseende sysselsättningen i den privata sektorn i kombination med vinstvarningar och oljeprisutvecklingen dämpade dock snabbt optimismen och både de amerikanska och de asiatiska börserna backade rejält. Många tycks lite överraskade av den kraftiga reaktionen i främst USA, men jag hävdar att många svenska bedömare tycks ha dock missat en mycket viktig faktor: ett minskat kinesiskt intresse för utlåning till USA. Nu finns det likväl många som vill köpa ”säkra” papper räntebärande i oroliga tider och en förskjutning av kinesiska investeringar från USA till Kina kan mycket väl var positiv för världsekonomin, men den försiktigare kinesiska linjen förstärker likväl oron på finansmarknaderna. Det är viktigare än någonsin tidigare att vi följer utvecklingen i Kina och inser landets betydelse i världsekonomin....

Invigningen av de 29:e olympiska spelen var en magnifik tillställning – en passande inledning på en gigantisk propagandaföreställning. Det kinesiska kommunistpartiet har satsat enorma resurser, både ekonomiskt och politiskt, på de olympiska spelen och en möjlighet att marknadsföra det moderna Kina. Dagens Kina präglas av både hyperkapitalism och kommunistiska dogmer samt en oerhört stark vilja att skapa en positiv bild av Kina i omvärlden. Kinas vägval kan te sig besynnerligt, men i ljuset av vad som hände i – och med – ondskans imperium under 1990-talet så insåg säkerligen de kinesiska ledarna att de inte kunde klamra sig fast vid varken Marx eller Maos irrläror utan att de var tvungna att förändra, reformera och öppna Kina. Men trots omvälvningen av ekonomin och ambitionen att marknadsföra det nya Kina så har ytterst lite gjorts för att stärka och trygga de mänskliga rättigheterna i Kina. Kommunistregimens övergrepp, kränkningar och brott är fortfarande lika uppenbara som de är vidri...

På den internationella miljödagen kan det vara värt att uppmärksamma att Kina äntligen tycks visa ett visst intresse för miljöfrågor. Igår presenterade världens nästa största ”syndare” avseende utsläpp av växthusgaser sin första nationella plan för klimatfrågor. Men efter en hastig genomläsning av programmet och flera uttalanden av det ansvariga statsrådet Ma Kai så är det uppenbart att programmet mest tycks vara ett sätt att blidka världsopinionen inför G8-mötet. Statsrådet Ma övervältrar ansvaret på övriga länder och Kina sätter fortfarande ekonomin före miljön vilket innebär att Kina inom två år har passerat USA i den globala utsläppsligan och tagit över en allt skitigare ledartröja… Men enligt den kinesiska regeringen så vilar ansvaret likväl på andra länder om vi ska förmå att minska utsläppen av växthusgaser. Enligt CNN sa Ma Kai följande: ”It is neither realistic nor fair to ... overlook the different stages of development that different countries are in and to use climate chang...