Aftonbladet uppmärksammar att Sverige saknar ett sexbrottsregister med syfte att övervaka dömda sexbrottslingar och deras förehavanden. I sedvanlig ordning så hänvisar myndigheterna till den personliga integriteten och sekretesslagen utformning när de ska försöka att ge någon form av begripligt svar på frågan varför vi inte följer återfallsförbrytare som uppenbarligen utgör ett stort hot mot samhället.
Det är faktiskt helt absurt att polis, rättsväsende och sociala myndigheter av hänsyn till brottslingarnas integritet inte tillåts att kontrollera dömda sexualförbrytare när vår riksdag inte hade några större betänkligheter när de antog ”Lex Orwell” och gav FRA i uppdrag att spionera på varje svensk som skickar e-post. Det finns uppenbarligen behov av att ändra flera lagar än FRA-lagen…
Läs mer i Aftonbladets artikelserie
Mathias Knutsson
2 kommentarer:
Jag vet inte om det är et register som behövs för att lösa problemet - sexualåterfallsförbrytare kanske inte ska vara ute i samhället alls?
Hej Markus,
Tack för din kommentar. Min poäng var förvisso att det är besynnerligt att berörda myndigheter anser att ett sexbrottsregister är allt för integritetskränkande, men att ”Lex Orwell” är förenlig med högt ställd krav på personlig integritet…
Det finns återfallsförbrytare som alltid kommer att utgöra en fara för samhället och därför bör låsas in, men vi kan knappast döma alla till livstidsstraff… Det finns en gråskala i den här diskussionen och det kan vara intressant att ha ett register och eventuellt pröva den amerikanska modellen, ”Megans lag” som innebär att allmänheten får tillgång till information om dömda sexbrottslingar. Vi behöver inte gå lika långt som i USA utan kanske i likhet med engelsmännens pilotprojekt ge föräldrar viss begränsad information.
Mathias Knutsson
Skicka en kommentar