I Sverige görs minst en fjärdedel av de tidiga aborterna med abortmedlet Mifegyne, RU-486. Trots mängder av komplikationer, flera dödsfall och krav på förbättrad information om läkemedlets risker så ökar användningen av abortpillret. Den svenska representanten för det ansvariga läkemedelsföretaget Exelgyn, Ketty Gunnerholm, kommenterade ett av dödsfallen, svenska Jessica 16 år som förblödde i duschen, på följande sätt: ”Det är sorgligt att abortmotståndarna får vatten på sin kvarn... Dödsfallen har också handlat om feldosering. Mifegyne är ett av världens säkraste läkemedel och det finns absolut ingenting som tyder på att vi ska dra in det.”
Men nu har The New York Times avslöjat att tillverkaren av ”abortpillren” det statliga kinesiska läkemedelsföretaget Shanghai Hualian, är i rejält blåsväder i Kina efter en skandal med skadliga och förorenade cancermediciner. Läkemedlet har orsakat förlamning och andra skador hos minst 200 cancerpatienter. Den kinesiska motsvarigheten till läkemedelsverket har stängt den aktuella fabriken och misstänker att företaget har försökt att dölja problemen. De aktuella problemen härrör från förra sommaren men Shanghai Hualian har ifrågasatts under många år. Enligt The New York Times vill exempelvis den välkända läkemedelskoncernen Pfizer inte befatta sig med företaget eftersom Shanghai Hualian inte når upp till rimliga kvalitetskrav. Vid två tillfällen har även det amerikanska läkemedelsverket stoppat leveranser av läkemedel från Shanghai Hualian.
Enligt mina uppgifter så levererar Shanghai Hualain även till Europa och Sverige, men jag kan inte bekräfta om all tillverkning av Mifegyne/Mifeprex/Mifepristone/RU-486 flyttades från Frankrike till Kina efter att det amerikanska läkemedelsverket, FDA, hade godkänt preparatet år 2000. Oavsett vilket så bör skandalen och främst mörkläggningen i Kina väcka till eftertanke hos alla – även de betraktar Mifegyne som ett av ”världens säkraste läkemedel”.
Mathias Knutsson
torsdag, januari 31, 2008
DAF: Brothers
Det blir lite si och så med bloggandet de dagar mina faderliga plikter (förkylda barn) kallar på mig. Men jag har i alla fall de två minuter som krävs att kommentera de senaste veckornas elaka skvaller och påhopp. Det sägs att jag numera bara lyssnar på gubbrock och musik vars BPM aldrig överstiger 90 vilket självklart är helt fel… Men istället för att bara dementera detta illasinnade rykte så få ni njuta av musiken som farfar dansade till i ungdomens dagar!
Dansgolvsklassikern (?) Brothers är antagligen inte Deutsch-Amerikanische Freundschaft, DAF, mest kända sång men den svänger rejält och det händer faktiskt att jag dammar av den 23 år gamla tolvtumssingeln…
Mathias Knutsson
onsdag, januari 30, 2008
Och så var de bara två...
Enligt The New York Times, Washington Post, SvD, DN och Aftonbladet kommer John Edwards att ge upp kampen om att bli demokraternas presidentkandidat. John Edwards besked är inte oväntat för trots att Edwards har drivit en skicklig kampanj med ett vasst och bitvis populistiskt budskap så har han haft förtvivlat svårt att få samma genomslag som mediafavoriterna Hillary Clinton och Barack Obama.
En intressant aspekt av John Edwards avhopp är att demokraterna nu förlorar den kandidat som antagligen hade störst chans att bli president. Det kommer säkert som en överraskning för de som enbart följer svenska media men opinionsundersökningarna indikerar att om John McCain blir republikanernas presidentkandidat så skulle han besegra samtliga av demokraternas kandidater. John McCain skulle besegra Clinton, Obama eller Edwards men att McCains segermarginal hade varit minst om demokraternas kandidat hade varit John Edwards...
Mathias Knutsson
En intressant aspekt av John Edwards avhopp är att demokraterna nu förlorar den kandidat som antagligen hade störst chans att bli president. Det kommer säkert som en överraskning för de som enbart följer svenska media men opinionsundersökningarna indikerar att om John McCain blir republikanernas presidentkandidat så skulle han besegra samtliga av demokraternas kandidater. John McCain skulle besegra Clinton, Obama eller Edwards men att McCains segermarginal hade varit minst om demokraternas kandidat hade varit John Edwards...
Mathias Knutsson
John McCain vinner primärvalet i Florida
Min favoritkandidat John McCain tog i natt ett stort steg mot att bli republikanernas presidentkandidat. John McCain vann republikanernas primärval i Florida före Mitt Romney och Rudy Giuliani. Envisa rykten gör dessutom gällande att Rudy Giuliani kommer att stiga åt sidan inom kort och ge sitt stöd till McCain i god tid inför ”Super Tuesday” den 5 februari då primärval eller nomineringar genomförs i 22 delstater.
Mathias Knutsson
tisdag, januari 29, 2008
Om konsten att än en gång våga att välja den svåra vägen...
Idag presenterar Kristianstadsbladet en opinionsundersökning som visar ett nästan två tredjedelar av kommuninvånarna vill ha en folkomröstning om den planerade idrotts- och evenemangsarena i Kristianstad. En majoritet av de tillfrågade är även kritiska till arenaprojektet och anser att kommunen inte ska bygga Kristianstad Arena.
Kristianstad Arena har diskuterats under flera år men uppenbarligen har allt för lite gjorts för att sprida debatten och förankra arenaprojektet hos kristianstadsborna. I likhet med de flesta politiska projekt i Kristianstad fastnade både diskussionen och beslutsfattandet i rådhusets korridorer och mycket slutna sammanträdesrum. De senaste dagarna händelseutveckling med utspelet ”aldrig att i livet att vi lyssnar på folk eller omprövar vårt beslut” från kommunstyrelsens arbetsutskott samtidigt som samma gäng politiker vill satsa på en informationskampanj för att övertyga kristianstadsborna om arenans förträfflighet bekräftar denna dystra (nid)bild av kommunpolitiken i Kristianstad. För är det verkligen någon som tror att alla kristianstadsbor som kritiska mot arenan byter åsikt bara för att kommunledningen satsar skattebetalarnas pengar på en kampanj som ska upplysa invånarna om att de har fel och att politikerna har rätt?
Dilemmat är att allt för få politiker i Kristianstad (vill) inse att motståndet mot arenan inte bara handlar om arenans lokalisering, inriktning eller kostnad. Folkstormen handlar inte heller om att kristianstadspolitikerna vägrar att lyssna på folket i denna specifika fråga utan bör snarast tolkas som ett symptom på mer generellt och utbrett missnöje med politikerna i vår kommun. Efter alla år av politiska misslyckanden, tillkortakommanden och skandaler så blir arenaprojektet ”bara” droppen som får bägaren att rinna över…
Jag hoppas att vi kommunpolitiker kan återfå väljarnas förtroende och jag är beredd att anta denna mycket svåra utmaning. Jag informerade min partigrupp den 17 januari att jag är öppen för förutsättningslös diskussion om arenaprojektet och att jag stöder medborgarnas krav på en folkomröstning.
Mathias Knutsson
Kristianstad Arena har diskuterats under flera år men uppenbarligen har allt för lite gjorts för att sprida debatten och förankra arenaprojektet hos kristianstadsborna. I likhet med de flesta politiska projekt i Kristianstad fastnade både diskussionen och beslutsfattandet i rådhusets korridorer och mycket slutna sammanträdesrum. De senaste dagarna händelseutveckling med utspelet ”aldrig att i livet att vi lyssnar på folk eller omprövar vårt beslut” från kommunstyrelsens arbetsutskott samtidigt som samma gäng politiker vill satsa på en informationskampanj för att övertyga kristianstadsborna om arenans förträfflighet bekräftar denna dystra (nid)bild av kommunpolitiken i Kristianstad. För är det verkligen någon som tror att alla kristianstadsbor som kritiska mot arenan byter åsikt bara för att kommunledningen satsar skattebetalarnas pengar på en kampanj som ska upplysa invånarna om att de har fel och att politikerna har rätt?
Dilemmat är att allt för få politiker i Kristianstad (vill) inse att motståndet mot arenan inte bara handlar om arenans lokalisering, inriktning eller kostnad. Folkstormen handlar inte heller om att kristianstadspolitikerna vägrar att lyssna på folket i denna specifika fråga utan bör snarast tolkas som ett symptom på mer generellt och utbrett missnöje med politikerna i vår kommun. Efter alla år av politiska misslyckanden, tillkortakommanden och skandaler så blir arenaprojektet ”bara” droppen som får bägaren att rinna över…
Jag hoppas att vi kommunpolitiker kan återfå väljarnas förtroende och jag är beredd att anta denna mycket svåra utmaning. Jag informerade min partigrupp den 17 januari att jag är öppen för förutsättningslös diskussion om arenaprojektet och att jag stöder medborgarnas krav på en folkomröstning.
Mathias Knutsson
måndag, januari 28, 2008
Elvis Costello: "GOD GIVE ME STRENGTH"
Från den fantastiska skivan "Painted from memory" av Costello och Burt Bacharach
fredag, januari 25, 2008
Opinionshysteri
Under de senaste månaderna har varje opinionsundersökning pekat på ett minskat stöd för regeringspartierna. I den senaste undersökningen från Synovate, som publiceras i DN, Expressen och Aftonbladet, har oppositionspartiernas försprång växt till tjugo procentenheter och ett av allianspartierna har dessutom halkat under fyraprocentsspärren till riksdagen.
Opinionsutvecklingen leder många debattörer till slutsatsen att väljarflykten beror på att regeringen har hamnat i en djup förtroendekris och att det svaga stödet för alliansen tyder på att socialdemokraterna kommer att vinna valet 2010.
Är alliansens läge verkligen så hopplöst? Nja, låt oss analysera hur stor väljarflykten verkligen är…
Ett opinionsmässigt övertag på tjugo procentenheter är faktiskt inte så stort som det verkar – det räcker med att var tionde väljare byter fot och röstar på något av allianspartierna. Omsvängningen kan ske mycket snabbt: många väljare är osäkra och många av dagens s-sympatisörer röstade uppenbarligen på alliansen ”när det var på allvar” valdagen den 17 september 2006. Det är rimligt att anta att många av dessa väljare kommer att återvända till de borgerliga partierna när det blir ”skarpt läge” igen i september 2010.
Vi ska inte heller glömma att alliansregeringen är den första majoritetsregeringen i Sverige på många år. Under socialdemokraternas regeringstid så låg deras väljarstöd oftast under dagens nivåer för alliansregeringen på 37,9 procent. Vid flera tillfällen sjönk socialdemokraternas opinionssiffror under 30 procent, men likväl så lyckades s-regeringen att sitta kvar… Nu är det förvisso en viss skillnad mellan en s-regering och dess regeringsunderlag med stödpartierna vänsterpartiet och miljöpartiet, men låt oss inte förglömma att socialdemokraterna nästan aldrig får förtroendet att leda en majoritetsregering som allianspartierna fick i valet 2006.
Låt oss även reflekterar över en annan skillnad mellan att vara en borgerlig majoritetsregering med en vänsteropposition och en socialdemokratisk minoritetsregering med dels en borgerlig opposition och dels två vänsterpartier som efter behag växlar mellan rollerna som stödparti och oppositionsparti. En besviken alliansväljare kan i dag bara välja ett av de tre vänsterpartierna, men när en s-väljare blev besviken över s-regeringens agerande under åren 1994 - 2006 kunde väljaren gå till vänster och höger. Allt för ofta tar då väljaren det steg som känns enklast - till vänster - trots att både vänstern och miljöpartiet oftast stödjer den politik som väljaren vill protestera mot!
För vad tror ni hade hänt om vi hade haft ett borgerligt oppositionsparti i riksdagen idag? Ett parti som står utanför regeringen men likväl är en del av regeringsunderlaget och som likt v och mp fångar upp besvikna väljare utan att regeringen behöver riskera krigsrubriker i tidningarna om misstroende, väljarflykt och rekordsiffror för oppositionen…
Jag är övertygad om att det hade inte varit något "rekordgap" mellan de politiska blocken om den borgerliga regeringen hade haft en "populistisk säkerhetsventil" som s-regeringarna har haft i form av vänsterpartiet och miljöpartiet. Vår borgerliga regering saknar som bekant denna möjlighet så låt oss istället avkräva s, v och mp tydliga besked i regeringsfrågan i god tid inför nästa val.
Mathias Knutsson, som är övertygad om att alliansen vinner valet 2010
Opinionsutvecklingen leder många debattörer till slutsatsen att väljarflykten beror på att regeringen har hamnat i en djup förtroendekris och att det svaga stödet för alliansen tyder på att socialdemokraterna kommer att vinna valet 2010.
Är alliansens läge verkligen så hopplöst? Nja, låt oss analysera hur stor väljarflykten verkligen är…
Ett opinionsmässigt övertag på tjugo procentenheter är faktiskt inte så stort som det verkar – det räcker med att var tionde väljare byter fot och röstar på något av allianspartierna. Omsvängningen kan ske mycket snabbt: många väljare är osäkra och många av dagens s-sympatisörer röstade uppenbarligen på alliansen ”när det var på allvar” valdagen den 17 september 2006. Det är rimligt att anta att många av dessa väljare kommer att återvända till de borgerliga partierna när det blir ”skarpt läge” igen i september 2010.
Vi ska inte heller glömma att alliansregeringen är den första majoritetsregeringen i Sverige på många år. Under socialdemokraternas regeringstid så låg deras väljarstöd oftast under dagens nivåer för alliansregeringen på 37,9 procent. Vid flera tillfällen sjönk socialdemokraternas opinionssiffror under 30 procent, men likväl så lyckades s-regeringen att sitta kvar… Nu är det förvisso en viss skillnad mellan en s-regering och dess regeringsunderlag med stödpartierna vänsterpartiet och miljöpartiet, men låt oss inte förglömma att socialdemokraterna nästan aldrig får förtroendet att leda en majoritetsregering som allianspartierna fick i valet 2006.
Låt oss även reflekterar över en annan skillnad mellan att vara en borgerlig majoritetsregering med en vänsteropposition och en socialdemokratisk minoritetsregering med dels en borgerlig opposition och dels två vänsterpartier som efter behag växlar mellan rollerna som stödparti och oppositionsparti. En besviken alliansväljare kan i dag bara välja ett av de tre vänsterpartierna, men när en s-väljare blev besviken över s-regeringens agerande under åren 1994 - 2006 kunde väljaren gå till vänster och höger. Allt för ofta tar då väljaren det steg som känns enklast - till vänster - trots att både vänstern och miljöpartiet oftast stödjer den politik som väljaren vill protestera mot!
För vad tror ni hade hänt om vi hade haft ett borgerligt oppositionsparti i riksdagen idag? Ett parti som står utanför regeringen men likväl är en del av regeringsunderlaget och som likt v och mp fångar upp besvikna väljare utan att regeringen behöver riskera krigsrubriker i tidningarna om misstroende, väljarflykt och rekordsiffror för oppositionen…
Jag är övertygad om att det hade inte varit något "rekordgap" mellan de politiska blocken om den borgerliga regeringen hade haft en "populistisk säkerhetsventil" som s-regeringarna har haft i form av vänsterpartiet och miljöpartiet. Vår borgerliga regering saknar som bekant denna möjlighet så låt oss istället avkräva s, v och mp tydliga besked i regeringsfrågan i god tid inför nästa val.
Mathias Knutsson, som är övertygad om att alliansen vinner valet 2010
tisdag, januari 22, 2008
Fred Thompson hoppar av republikanernas primärval
Mitt i bruset från finanskaoset på världens börser nås jag av nyheten att Fred Thompson hoppar republikanernas primärval. Läs gärna mer om Thompsons besked i SvD och den alltid lika utmärkta The New York Times. Många republikaner hade högt ställda förväntningar på den konservative Fred Thompson, men Thompson förmådde aldrig att få igång sin kampanj – än mindre infria de högt ställda förväntningarna hos de väljare som såg honom som en ny Ronald Reagan…
Men det blev platt fall för den tidigare senatorn och skådespelaren. Med facit i hand är det lätt att misstänka att Fred Thompsons besynnerliga strategi med en mycket sen kampanjstart, svaga engagemang och nästa sömniga (!) framtoning helt enkelt bottnade i en viss tvekan inför primärvalscirkusen. Fred Thompsons avhopp är inte oväntat - Thompson har halkat efter övriga kandidater under lång tid och det är klokt av honom att kasta in handduken innan det mycket resurskrävande primärvalet i Florida.
Mathias Knutsson
Men det blev platt fall för den tidigare senatorn och skådespelaren. Med facit i hand är det lätt att misstänka att Fred Thompsons besynnerliga strategi med en mycket sen kampanjstart, svaga engagemang och nästa sömniga (!) framtoning helt enkelt bottnade i en viss tvekan inför primärvalscirkusen. Fred Thompsons avhopp är inte oväntat - Thompson har halkat efter övriga kandidater under lång tid och det är klokt av honom att kasta in handduken innan det mycket resurskrävande primärvalet i Florida.
Mathias Knutsson
söndag, januari 20, 2008
onsdag, januari 16, 2008
Bromsklossen Länsstyrelsen
Idag uppmärksammar Kristianstadsbladet att Länsstyrelsen invänder mot Kristianstads kommuns planer på att bygga fler bostäder i attraktiva områden. Min partikamrat Börje Emilsson är välkommet tydlig och kritisk när han påpekar att Länsstyrelsen knappast hade protesterat mot ett liknande projekt i Malmö...
Det är beklagligt att Länsstyrelsen motarbetar förnyelse- och utvecklingsarbetet i Kristianstad. Är det något vår stad INTE behöver så är det fler bromsklossar…
Mathias Knutsson
Det är beklagligt att Länsstyrelsen motarbetar förnyelse- och utvecklingsarbetet i Kristianstad. Är det något vår stad INTE behöver så är det fler bromsklossar…
Mathias Knutsson
tisdag, januari 15, 2008
Läs gärna Gustavs debattartikel i DN!
Under måndagen och tisdagen är jag på konferens tillsammans med övriga regionledningen. Vi träffas under ett intensivt dygn för att diskutera hur vi ska utveckla och förbättra Region Skånes verksamheter vilket begränsar tiden som jag kan ägna åt min blogg. Jag vill därför ge er ett lästips: besök Dagens Nyheter och läs min gode vän Gustav Anderssons mycket läsvärda replik till folkpartiets populistiska kärnkraftsutspel
Mathias Knutsson
Mathias Knutsson
fredag, januari 11, 2008
Obekväma sanningar för (f)populister
Efter gårdagens diskussion om toplesspopulism har turen kommit till huvudlös (f)populism. På DN:s debattsida propagerar folkpartiledaren Jan Björklund tillsammans med tre andra folkpartister för en utbyggnad av kärnkraftsprogrammet. Ni kan även läsa om utspelet i SvD, Aftonbladet och Expressen.
Det är förvisso beklagligt att opinionssiffrorna för folkpartiet gör att partiledningen känner sig tvingad att göra ett desperat utspel som spräcker regeringens energipolitik och riktar udden mot Centerpartiet, men det är inte tendensen till borgerlig splittring och kannibalism som stör mig (mest). Och jag kan leva med tanken att kompani Björklund missat att fp presenterar sin kärnkraftssatsning mindre än ett år efter att SVT avslöjade säkerhetsbristerna på Forsmark…
Nej, det som gör mig beklämd är folkpartiets argumentation att Sverige måste bygga ut kärnkraften för att klara klimatmålen och minska växthuseffekten. Låt mig ge er några obekväma sanningar som sticker hål på folkpartiets argumentation.
1, Kärnkraften är inte koldioxidneutral om vi beaktar hela processen från brytning till slutförvaring. Och så länge vi inte har löst övriga problem med avfallet, uranbrytningen eller riskerna med driften av verken så är det tveksamt om det är god miljöpolitik att förorda en utbyggnad av kärnkraften.
2, Klimatfrågan är en global utmaning som måste hanteras gemensamt av alla världens länder. Vad blir effekten på marginalen om ett av världens mest kärnkraftsberoende länder – Sverige -ställer om ännu mer ännu mer av sin energiproduktion till kärnkraft?
3, Om vi vill lösa klimatkrisen med hjälp av en utbyggnad av kärnkraften så tvingas vi också att öka antalet kärnkraftverk i världen från dagens 450 till runt 7000. Är det realistiskt eller ens önskvärt? Inser folkpartiet konsekvenserna av att sprida kärnkraften till allt fler länder, däribland Nordkorea, Venezuela och Iran?
4, Det krävs decennier av planering och arbete för att vi ska bygga ut kärnkraftsprogrammen i Sverige och övriga världen. Vi har faktiskt inte den tiden till vårt förfogande om vi vill stoppa klimatförändringarna utan vi måste agera snabbt och vidta åtgärder som får omedelbar effekt.
5, Hur vet folkpartiet att det framtida energibehovet motsvarar (exakt) fyra nya kärnkraftverk? Har fp tillgång till information som är okänd för (andra) liberaler eller hänfaller de till samma planekonomiska tankesätt som socialdemokraterna gjorde när de byggde ut kärnkraften i Sverige? (Svaret på frågan är antagligen att någon PR-nisse har sagt att fyra reaktorer kan vara lämpligt antal i dagens utspel...)
Det är min bestämda uppfattning att vi måste genomföra omfattande satsningar på energieffektivisering, förnyelsebara energikällor och internationella överenskommelser om utsläppsnivåerna om vi ska lösa klimatkrisen. Jag är öppen för en förutsättningslös diskussion om kärnkraftens framtida roll i Sveriges energiförsörjning, men jag vill i motsats till folkpartiet inte förespegla allmänheten att en utbyggnad kärnkraften snabbt och enkelt löser klimatfrågan.
Mathias Knutsson
Det är förvisso beklagligt att opinionssiffrorna för folkpartiet gör att partiledningen känner sig tvingad att göra ett desperat utspel som spräcker regeringens energipolitik och riktar udden mot Centerpartiet, men det är inte tendensen till borgerlig splittring och kannibalism som stör mig (mest). Och jag kan leva med tanken att kompani Björklund missat att fp presenterar sin kärnkraftssatsning mindre än ett år efter att SVT avslöjade säkerhetsbristerna på Forsmark…
Nej, det som gör mig beklämd är folkpartiets argumentation att Sverige måste bygga ut kärnkraften för att klara klimatmålen och minska växthuseffekten. Låt mig ge er några obekväma sanningar som sticker hål på folkpartiets argumentation.
1, Kärnkraften är inte koldioxidneutral om vi beaktar hela processen från brytning till slutförvaring. Och så länge vi inte har löst övriga problem med avfallet, uranbrytningen eller riskerna med driften av verken så är det tveksamt om det är god miljöpolitik att förorda en utbyggnad av kärnkraften.
2, Klimatfrågan är en global utmaning som måste hanteras gemensamt av alla världens länder. Vad blir effekten på marginalen om ett av världens mest kärnkraftsberoende länder – Sverige -ställer om ännu mer ännu mer av sin energiproduktion till kärnkraft?
3, Om vi vill lösa klimatkrisen med hjälp av en utbyggnad av kärnkraften så tvingas vi också att öka antalet kärnkraftverk i världen från dagens 450 till runt 7000. Är det realistiskt eller ens önskvärt? Inser folkpartiet konsekvenserna av att sprida kärnkraften till allt fler länder, däribland Nordkorea, Venezuela och Iran?
4, Det krävs decennier av planering och arbete för att vi ska bygga ut kärnkraftsprogrammen i Sverige och övriga världen. Vi har faktiskt inte den tiden till vårt förfogande om vi vill stoppa klimatförändringarna utan vi måste agera snabbt och vidta åtgärder som får omedelbar effekt.
5, Hur vet folkpartiet att det framtida energibehovet motsvarar (exakt) fyra nya kärnkraftverk? Har fp tillgång till information som är okänd för (andra) liberaler eller hänfaller de till samma planekonomiska tankesätt som socialdemokraterna gjorde när de byggde ut kärnkraften i Sverige? (Svaret på frågan är antagligen att någon PR-nisse har sagt att fyra reaktorer kan vara lämpligt antal i dagens utspel...)
Det är min bestämda uppfattning att vi måste genomföra omfattande satsningar på energieffektivisering, förnyelsebara energikällor och internationella överenskommelser om utsläppsnivåerna om vi ska lösa klimatkrisen. Jag är öppen för en förutsättningslös diskussion om kärnkraftens framtida roll i Sveriges energiförsörjning, men jag vill i motsats till folkpartiet inte förespegla allmänheten att en utbyggnad kärnkraften snabbt och enkelt löser klimatfrågan.
Mathias Knutsson
torsdag, januari 10, 2008
Utan burka eller bara bröst?
I ett intressant debattinlägg i Aftonbladet sätter Inger Stark och Maria Hagberg, initiativtagare till Nätverket mot hedersrelaterat våld, fingret på en mycket öm punkt i den politiska debatten i Sverige – oförmågan att hantera värdeladdade konflikter och motstridiga krav! Debattörerna beskriver förtjänstfullt genom att exemplifiera med simundervisningen i våra skolor hur barn och ungdomar i dagens Sverige av religiösa skäl tvingas in i ett könssegregerat samhälle. Det är hög tid att vi börjar diskutera det orimliga i att muslimska flickor inte deltar i skolans simundervisning eller att detta problem löses genom att simhallen töms på allt manfolk…
Stark och Hagberg efterlyser i likhet med mig en debatt om dessa frågor, men tyvärr så riktar artikelförfattarna sitt upprop främst (läs enbart) till Sveriges feministiska debattörer, vilket tyvärr enbart borgar för fler misslyckande och vänsterpopulism. För var fanns dessa debattörer för några år sedan när vissa skolor ville införa ett så kallat burkaförbud? Det vore mer intressant om vi initierade en bred och övergripande debatt om jämlikhetsarbetet i Sverige och om hur vi ska hantera de konflikter som uppkommer när olika friheter och rättigheter kommer på kollisionskurs. Barnäktenskap och könsstympning – både kvinnlig och manlig – är tydliga exempel på den typ av frågor och konflikter som vi hittills inte förmått att hantera på den politiska arenan.
Det finns allt för få feminister som är intresserade av denna svåra debatt som enligt min mening är oerhört central om vi ska ta avgörande steg mot ett mer jämlikt och modernt samhälle. Dagens feminister tycks vara mer intresserade av att propagera för att de ska få visa brösten i de kommunala simhallarna istället för att arbeta för att unga muslimska flickor överhuvudtaget ska få tillträde till simhallarna, se exempelvis en annan artikel i dagens Aftonbladet, DN och SvD... Simhallsfrågan är ju egentligen bara en mindre del av problemet för bakom denna symbolfråga finns just de värdeladdade konflikter och motstridiga krav som ständigt nonchaleras eller rent av undviks av nästan alla politiker och opinionsbildare i jämställdhetsdebatten. Det är hög tid att förändra debatten och skifta fokus från vänsterfeminism, kvasivetenskapliga genusteorier och toplesspopulism till att verka för ett jämlikt samhälle.
Mathias Knutsson
Stark och Hagberg efterlyser i likhet med mig en debatt om dessa frågor, men tyvärr så riktar artikelförfattarna sitt upprop främst (läs enbart) till Sveriges feministiska debattörer, vilket tyvärr enbart borgar för fler misslyckande och vänsterpopulism. För var fanns dessa debattörer för några år sedan när vissa skolor ville införa ett så kallat burkaförbud? Det vore mer intressant om vi initierade en bred och övergripande debatt om jämlikhetsarbetet i Sverige och om hur vi ska hantera de konflikter som uppkommer när olika friheter och rättigheter kommer på kollisionskurs. Barnäktenskap och könsstympning – både kvinnlig och manlig – är tydliga exempel på den typ av frågor och konflikter som vi hittills inte förmått att hantera på den politiska arenan.
Det finns allt för få feminister som är intresserade av denna svåra debatt som enligt min mening är oerhört central om vi ska ta avgörande steg mot ett mer jämlikt och modernt samhälle. Dagens feminister tycks vara mer intresserade av att propagera för att de ska få visa brösten i de kommunala simhallarna istället för att arbeta för att unga muslimska flickor överhuvudtaget ska få tillträde till simhallarna, se exempelvis en annan artikel i dagens Aftonbladet, DN och SvD... Simhallsfrågan är ju egentligen bara en mindre del av problemet för bakom denna symbolfråga finns just de värdeladdade konflikter och motstridiga krav som ständigt nonchaleras eller rent av undviks av nästan alla politiker och opinionsbildare i jämställdhetsdebatten. Det är hög tid att förändra debatten och skifta fokus från vänsterfeminism, kvasivetenskapliga genusteorier och toplesspopulism till att verka för ett jämlikt samhälle.
Mathias Knutsson
Nu måste vi minska antalet aborter i Sverige!
Statistik från Socialstyrelsen visar att antalet aborter fortsätter att öka i Sverige. Under år 2006 genomfördes 36 045 aborter i Sverige vilket är en ökning med 13 procent jämfört med fem år tidigare. Trenden i Sverige är olycklig, tragisk och avviker från utvecklingen i övriga nordiska länder där antalet aborter har minskat under ett stort antal år.
Det är tydligt att Sverige har mycket att lära av våra grannländers arbete. En kursomläggning skulle inte enbart minska antalet oönskade graviditeter och aborter utan även minska spridningen av könssjukdomar.
Ett synnerligen viktigt och konkret förbättringsområde som jag driver är att vi måste minska antalet oönskade graviditeter och aborter bland tonåringar. De senaste tio åren har tonårsaborterna i Sverige ökat från 17,7 till 25,4 aborter per 1000 kvinnor i åldern 15 till 19 år. Det anmärkningsvärt att den ökning sker samtidigt som det förebyggande arbetet i många andra länder har varit mycket framgångsrikt och minskat antalet aborter radikalt.
Jag hoppas att både det förebyggande arbetet och den politiska debatten i Sverige i högre grad tar intryck av tankegångarna i Norge, Danmark och Finland. Det är hög tid för Sverige att i likhet med våra grannländer aktivt arbeta för att minska det mänskliga lidandet och antalet aborter.
Mathias Knutsson
Det är tydligt att Sverige har mycket att lära av våra grannländers arbete. En kursomläggning skulle inte enbart minska antalet oönskade graviditeter och aborter utan även minska spridningen av könssjukdomar.
Ett synnerligen viktigt och konkret förbättringsområde som jag driver är att vi måste minska antalet oönskade graviditeter och aborter bland tonåringar. De senaste tio åren har tonårsaborterna i Sverige ökat från 17,7 till 25,4 aborter per 1000 kvinnor i åldern 15 till 19 år. Det anmärkningsvärt att den ökning sker samtidigt som det förebyggande arbetet i många andra länder har varit mycket framgångsrikt och minskat antalet aborter radikalt.
Jag hoppas att både det förebyggande arbetet och den politiska debatten i Sverige i högre grad tar intryck av tankegångarna i Norge, Danmark och Finland. Det är hög tid för Sverige att i likhet med våra grannländer aktivt arbeta för att minska det mänskliga lidandet och antalet aborter.
Mathias Knutsson
onsdag, januari 09, 2008
Regeringen satsar på E22 och Skåne
På DN:s debattsida får vi äntligen beskedet vi väntat så länge på: den borgerliga regeringen kommer att bygga ut E22 i Skåne. Satsningen kommer att lyftas in redan i höstens budgetarbete vilket innebär att upprustningen och utbyggnaden av E22 prioriteras mycket högt av alliansregeringen. Det gläder mig att Centerpartiet och infrastrukturminister Åsa Torstensson (c) förmått att driva frågan så framgångsrikt att projektet kan realiseras redan under de närmaste åren.
Nu märker skåningarna värdet av en regering med stort centerinflytande som tar utvecklings- och infrastrukturfrågorna på allvar och - som i motsats till s-regeringarna - även satsar de resurser som krävs för att genomföra investeringarna.
Mathias Knutsson
Nu märker skåningarna värdet av en regering med stort centerinflytande som tar utvecklings- och infrastrukturfrågorna på allvar och - som i motsats till s-regeringarna - även satsar de resurser som krävs för att genomföra investeringarna.
Mathias Knutsson
Ron Paul kommenterar kritiken mot honom
Presidentkandidaten Ron Paul kommenterar kritiken mot honom och han hävdar att han aldrig gjort de rasistiska utspel som han tillskrevs i artikeln i The New Republic. Ryktena om Ron Paul har cirkulerat under lång tid och det är föga förvånande att debatten och ryktesspridningen tog förnyad fart under primärvalet i New Hampshire.
Mathias Knutsson
Mathias Knutsson
Ron Pauls mörka sida
Under de senaste månaderna har jag vid flera tillfällen fått frågan varför jag inte sympatiserar med Ron Paul. Ron Paul beskrivs ofta som det stora hoppet för alla liberala krafter och en ledande frihetskämpe, men jag anser att kongressledamot Paul och hans politik inte håller för en noggrannare granskning. Ron Paul har vid flera tillfällen gjort uttalanden som är rasistiska, homofoba och antisemitiska samt präglas av diverse konspirationsteorier. Ni hittar några av Ron Pauls utspel på The New Republic och Pajamas Media.
Ett urval:
“[O]ur country is being destroyed by a group of actual and potential terrorists—and they can be identified by the color of their skin.”
“My friend waved to the tiny [African-American] child, who scowled, stuck out her tongue, and said (somewhat tautologically): “I hate you, white honkey.” And the parents were indulgent. Is any white child taught to hate in this way?” “My friend waved to the tiny [African-American] child, who scowled, stuck out her tongue, and said (somewhat tautologically): “I hate you, white honkey.” And the parents were indulgent. Is any white child taught to hate in this way?”
“I miss the closet. Homosexuals, not to speak of the rest of society, were far better off when social pressure forced them to hide their activities."
"gays in San Francisco do not obey the dictates of good sense," adding: "[T]hese men don't really see a reason to live past their fifties. They are not married, they have no children, and their lives are centered on new sexual partners." Also, "they enjoy the attention and pity that comes with being sick."
Mathias Knutsson
Ett urval:
“[O]ur country is being destroyed by a group of actual and potential terrorists—and they can be identified by the color of their skin.”
“My friend waved to the tiny [African-American] child, who scowled, stuck out her tongue, and said (somewhat tautologically): “I hate you, white honkey.” And the parents were indulgent. Is any white child taught to hate in this way?” “My friend waved to the tiny [African-American] child, who scowled, stuck out her tongue, and said (somewhat tautologically): “I hate you, white honkey.” And the parents were indulgent. Is any white child taught to hate in this way?”
“I miss the closet. Homosexuals, not to speak of the rest of society, were far better off when social pressure forced them to hide their activities."
"gays in San Francisco do not obey the dictates of good sense," adding: "[T]hese men don't really see a reason to live past their fifties. They are not married, they have no children, and their lives are centered on new sexual partners." Also, "they enjoy the attention and pity that comes with being sick."
Mathias Knutsson
tisdag, januari 08, 2008
Nu slipper jag att köra 55 mil för att köpa en flaska Alvedon...
Har du någon gång drabbats av huvudvärk mitt i natten och upptäckt att du inte har några värktabletter hemma? Eller att barnen spottar ut de sista dropparna hostmedicin och att apoteket öppnar först på måndag? Då har du i likhet med alla andra svenskar sett avigsidan av apoteksmonopolet och insett behovet av att reformera, förändra och liberalisera den apoteksmarknaden.
För var ska du få tag på en flaska Alvedon till din febersjuka femåring om barnet trotsar apoteksmonopolet och ”väljer” att insjukna en sen lördagsnatt? Tja, närmaste jourapotek som har öppet dygnet runt ligger på Klarabergsgatan i Stockholm… Oavsett var du bor i vårt avlånga land…
En så frapperande avsaknad av servicetänkande, tillgänglighet och flexibilitet kan bara uppstå i ett offentligt monopol. För är det verkligen någon som tror att alla privata apotek på en omreglerad marknad skulle stänga kvälls- och nattetid? Knappast - idag kan vi handla i stort sett alla mer eller mindre nödvändiga varor och tjänster dygnet runt, men efter midnatt kan vi bara införskaffa livsnödvändiga och viktiga läkemedel på ett enda apotek i hela landet.
Regeringens utredare Lars Rejes förslag till en omreglering som ni kan läsa om i DN och SvD är ett nödvändigt första steg, men det är även nödvändigt att sälja ut Apoteksbolaget och samtliga apotek för att fri konkurrens ska råda på marknaden. Denna fråga ska avgöras längre fram och då hoppas jag att regeringen har modet att fullfölja systemskiftet. Om modet och den politiska viljan finns kan alliansregeringen lägga grunden för en modern, kundorienterad och fungerande apoteksmarknad. Och vem vet - regeringen kanske rent av vågar att använda ordet avreglering istället omreglering…
Mathias Knutsson
För var ska du få tag på en flaska Alvedon till din febersjuka femåring om barnet trotsar apoteksmonopolet och ”väljer” att insjukna en sen lördagsnatt? Tja, närmaste jourapotek som har öppet dygnet runt ligger på Klarabergsgatan i Stockholm… Oavsett var du bor i vårt avlånga land…
En så frapperande avsaknad av servicetänkande, tillgänglighet och flexibilitet kan bara uppstå i ett offentligt monopol. För är det verkligen någon som tror att alla privata apotek på en omreglerad marknad skulle stänga kvälls- och nattetid? Knappast - idag kan vi handla i stort sett alla mer eller mindre nödvändiga varor och tjänster dygnet runt, men efter midnatt kan vi bara införskaffa livsnödvändiga och viktiga läkemedel på ett enda apotek i hela landet.
Regeringens utredare Lars Rejes förslag till en omreglering som ni kan läsa om i DN och SvD är ett nödvändigt första steg, men det är även nödvändigt att sälja ut Apoteksbolaget och samtliga apotek för att fri konkurrens ska råda på marknaden. Denna fråga ska avgöras längre fram och då hoppas jag att regeringen har modet att fullfölja systemskiftet. Om modet och den politiska viljan finns kan alliansregeringen lägga grunden för en modern, kundorienterad och fungerande apoteksmarknad. Och vem vet - regeringen kanske rent av vågar att använda ordet avreglering istället omreglering…
Mathias Knutsson
måndag, januari 07, 2008
Besök gärna "You Decide 2008"
Ett tips till alla som är intresserade av det amerikanska presidentvalet. På den utmärkta hemsidan "You Decide 2008" kan ni se mängder av debatter och intervjuer samt få aktuell information från primärvalskampanjerna.
Mathias Knutsson
Mathias Knutsson
söndag, januari 06, 2008
Hög tid att vitalisera Nato-debatten
Det råder tyvärr stiltje i den politiska debatten om svenskt Nato-medlemskap. Sverige har redan ett långtgående samarbete med Nato men frågan om ett formellt svenskt medlemskap har under många år varit ett tabu i svensk säkerhetspolitisk debatt. Nu tyder dock allt mer på att kristdemokraterna håller på att svänga i frågan och vill ge försvarsberedningen i uppdrag att utreda för- och nackdelar med ett svenskt NATO-medlemskap. Om kristdemokraterna ansluter sig till moderaternas och folkpartiets mer Nato-positiva linje så hoppas jag att mitt eget parti intar en mer öppen hållning och möjliggör en konstruktiv diskussion om ett svenskt Nato-medlemskap.
Mathias Knutsson
Mathias Knutsson
fredag, januari 04, 2008
I väntan på New Hampshire...
Vann Barack Obama presidentvalet igår? När jag tar del av den svenska nyhetsbevakningen av nomineringarna i Iowa så är det omöjligt att bortse från hur vinklade reportagen i DN, SVT, Aftonbladet och Expressen är till demokraterna fördel. Den enorma skillnaden i antal citat, rubriker, bilder och spaltmeter som skrivs om demokraterna och republikanerna vittnar inte enbart om vänstersympatier hos journalistkåren utan även om ett ointresse av att förmedla en korrekt och nyanserad bild av en viktig nyhet. Den enda tidning som avviker från den trista trenden är SvD.
Resultatet av presidentkandidatsnomineringarna i Iowa följer både trenden i de senaste opinionsundersökningarna och det sedvanliga mönstret i delstaten Iowa. Iowa är av hävd en delstat där demokraterna och republikanerna nominerar kandidater som ligger en bra bit till vänster respektive till höger om mittfåran i partierna. Det finns även ett visst inslag av proteströstande mot etablissemanget i nomineringarna av den tidigare guvernören Mick Huckabee och senator Barack Obama – två presidentkandidater som anses stå för förändring och vara mer oberoende än många av de övriga kandidaterna.
Det höga valdeltagandet, i synnerhet bland oberoende och unga väljare, tycks ha gynnat främst Barack Obama. Senator Obama sätter nu press på Hillary Clinton och John Edvards inför primärvalen i New Hampshire. Hillary Clinton har tillgång till enorma resurser och en effektiv kampanjorganisation, men senator Clintons trianguleringsstrategi och fokuseringen på hennes mångåriga politiska erfarenhet har inte varit framgångsrik när väljarna efterfrågar tydliga värderingar och förändring. Demokraternas andrahandsval i Iowa och tillika vicepresidentkandidat 2004, John Edvards, är en skicklig populist som säkert är rejält revanschsugen efter misslyckandet i primärvalet för fyra år sedan. Edvards egen presidentkampanj 04 tog slut redan i New Hampshire efter att han då liksom nu erövrat andraplatsen i Iowademokraternas nominering.
Inom republikanerna är läget än mer ovisst. Mick Huckabee har förvisso etablerat sig som en stark kandidat, men i New Hampshire lär Huckabee få betydligt tuffare motstånd både politiskt och ekonomiskt. I New Hampshire genomförs ett ”vanligt” val; trosfrågorna har mindre betydelse; behovet av kampanjresurser är betydligt större och de övriga republikanska kandidaterna är mer engagerade i sina kampanjer.
Nu lägger jag snabbt nomineringen i Iowa till handlingarna och går vidare. Jag tror att resultatet i New Hampshire blir mer betydelsefullt för både primärvalskampanjerna och presidentvalet i november.
Mathias Knutsson
Resultatet av presidentkandidatsnomineringarna i Iowa följer både trenden i de senaste opinionsundersökningarna och det sedvanliga mönstret i delstaten Iowa. Iowa är av hävd en delstat där demokraterna och republikanerna nominerar kandidater som ligger en bra bit till vänster respektive till höger om mittfåran i partierna. Det finns även ett visst inslag av proteströstande mot etablissemanget i nomineringarna av den tidigare guvernören Mick Huckabee och senator Barack Obama – två presidentkandidater som anses stå för förändring och vara mer oberoende än många av de övriga kandidaterna.
Det höga valdeltagandet, i synnerhet bland oberoende och unga väljare, tycks ha gynnat främst Barack Obama. Senator Obama sätter nu press på Hillary Clinton och John Edvards inför primärvalen i New Hampshire. Hillary Clinton har tillgång till enorma resurser och en effektiv kampanjorganisation, men senator Clintons trianguleringsstrategi och fokuseringen på hennes mångåriga politiska erfarenhet har inte varit framgångsrik när väljarna efterfrågar tydliga värderingar och förändring. Demokraternas andrahandsval i Iowa och tillika vicepresidentkandidat 2004, John Edvards, är en skicklig populist som säkert är rejält revanschsugen efter misslyckandet i primärvalet för fyra år sedan. Edvards egen presidentkampanj 04 tog slut redan i New Hampshire efter att han då liksom nu erövrat andraplatsen i Iowademokraternas nominering.
Inom republikanerna är läget än mer ovisst. Mick Huckabee har förvisso etablerat sig som en stark kandidat, men i New Hampshire lär Huckabee få betydligt tuffare motstånd både politiskt och ekonomiskt. I New Hampshire genomförs ett ”vanligt” val; trosfrågorna har mindre betydelse; behovet av kampanjresurser är betydligt större och de övriga republikanska kandidaterna är mer engagerade i sina kampanjer.
Nu lägger jag snabbt nomineringen i Iowa till handlingarna och går vidare. Jag tror att resultatet i New Hampshire blir mer betydelsefullt för både primärvalskampanjerna och presidentvalet i november.
Mathias Knutsson
Ni kan följa diskussionerna i Iowa på CNN...
Nomineringsprocessen inför det amerikanska presidentvalet har startat i Iowa. Jag följer via CNN demokraternas och republikanernas möten i Merrill Middle School in Des Moines. Mötena kommer att hålla på i flera timmar så jag rekommendera alla nattugglor att följa diskusssionerna i Iowa. De allra första resultaten har börjar att komma från demokraternas möten och det är tydligt att de blir en hård kamp mellan förhandsfavoriterna Clinton, Edwards och Obama.
Mathias Knutsson
Mathias Knutsson
torsdag, januari 03, 2008
Attackerna i Charlottesborg är skamliga och förkastliga
I Kristianstadsbladet (artikel I och II), Sydsvenskan och SvD kan vi läsa om den senaste tidens upplopp, vandalisering och attacker mot räddningstjänsten i Kristianstad. Händelserna i förorterna Charlottesborg och Näsby eller på nattbussen till Åhus vittnar om de djupa sprickor som finns i vårt samhälle OCH behovet av KRAFTTAG mot missdådarna. Attacker på brandmän, poliser, busschaufförer och sjukvårdspersonal som rycker ut för att rädda liv och egendom är skamliga, förkastliga och hör inte hemma i ett civiliserat samhälle.
Och vad ska vi göra för att lösa problemen? Kortsiktigt måste vi vidta kraftfulla åtgärder mot våldsverkarna och garantera räddningstjänstens säkerhet. På längre sikt så måste vi förändra värderingar, betona det egna ansvaret och genomföra ett perspektivskifte som bryter med den segregerande integrationspolitik som hittills förts och öppnar vägen för en inkluderande och framåtsyftande utvecklingspolitik i våra förorter.
Mathias Knutsson
Och vad ska vi göra för att lösa problemen? Kortsiktigt måste vi vidta kraftfulla åtgärder mot våldsverkarna och garantera räddningstjänstens säkerhet. På längre sikt så måste vi förändra värderingar, betona det egna ansvaret och genomföra ett perspektivskifte som bryter med den segregerande integrationspolitik som hittills förts och öppnar vägen för en inkluderande och framåtsyftande utvecklingspolitik i våra förorter.
Mathias Knutsson
onsdag, januari 02, 2008
Ström skakar om statsfeministerna
I dagens SvD lyckas debattören Per Ström skaka om och provocera alla som i varierande grad har anslutit sig till den svenska statsfeminismen. Men jag vill faktiskt ta Ströms resonemang ett steg längre och hävda att det finns ett direkt samband mellan de problem som präglar jämställdhetsarbetet och vänsterrörelsens starka ställning i Sverige. Statsfeminismen har frodats i vårt vänstervridna samhälle där klasskampsretoriken av naturliga skäl blev lite sliten efter några decennier av socialdemokratisk hegemoni. Feministerna använder samma typ av teorier, argumentation och retorik som marxisterna – feministerna har ju i praktiken bara bytt ut begreppet ”klass” mot ”kön” lite här och var i sina texter…
Nu påstår jag inte att kvinnor inte diskrimineras i Sverige, men det är ett gigantiskt problem att vi har anammat vänsterextrema förklaringsmodeller som allenarådande sanningar. Jag hoppas att Per Ströms artikel vitaliserar debatten i Sverige om hur vi ska forma ett jämlikt och rättvist samhälle för alla.
Mathias Knutsson
Nu påstår jag inte att kvinnor inte diskrimineras i Sverige, men det är ett gigantiskt problem att vi har anammat vänsterextrema förklaringsmodeller som allenarådande sanningar. Jag hoppas att Per Ströms artikel vitaliserar debatten i Sverige om hur vi ska forma ett jämlikt och rättvist samhälle för alla.
Mathias Knutsson
Inför primärvalen i Iowa
På torsdag hålls de första primärvalen i Iowa och vi översköljs med mängder av opinionsundersökningar, rykten och spekulationer. Ni kan ta del av de senaste rapporterna i DN, Svd eller varför inte utmärkta Washington Post :-)
Svensk media har i sedvanlig ordning fokuserat på demokraternas kandidater och redan utnämnt antingen Hillary Clinton eller Barack Obama till ny president. Men bevakningen av demokraternas kandidater är i många avseenden lika ytlig, bristfällig och tendentiös som bevakningen av republikanernas kandidater är obefintlig så jag misstänker att många kommer att bli överraskade över utfallet i både primärvalen och presidentvalet.
En nyhet som helt försvunnit eller aldrig ens nått fram till Sverige är New Yorks populäre borgmästare Michael Bloombergs tydliga besked att han inte kommer att kandidera till presidentposten. Men när jag tar del av de senaste opinionsundersökningar från Iowa som indikerar att Barack Obama går fram rejält om de oberoende väljarna i högre grad går till valurnorna så drar jag mig till minnes att Obama och Bloomberg har träffats vid flera tillfällen under de senaste månaderna.
Är det månntro så att senator Obama försöker att rekrytera en vicepresidentkandidat? En vicepresidentkandidat som skulle fånga upp många oberoende väljare, tillföra en gigantisk kampanjkassa, knycka republikanska väljare och dessutom se till Obama får stöd i New York - på Hillary Clintons hemmaplan?
Mathias Knutsson
Svensk media har i sedvanlig ordning fokuserat på demokraternas kandidater och redan utnämnt antingen Hillary Clinton eller Barack Obama till ny president. Men bevakningen av demokraternas kandidater är i många avseenden lika ytlig, bristfällig och tendentiös som bevakningen av republikanernas kandidater är obefintlig så jag misstänker att många kommer att bli överraskade över utfallet i både primärvalen och presidentvalet.
En nyhet som helt försvunnit eller aldrig ens nått fram till Sverige är New Yorks populäre borgmästare Michael Bloombergs tydliga besked att han inte kommer att kandidera till presidentposten. Men när jag tar del av de senaste opinionsundersökningar från Iowa som indikerar att Barack Obama går fram rejält om de oberoende väljarna i högre grad går till valurnorna så drar jag mig till minnes att Obama och Bloomberg har träffats vid flera tillfällen under de senaste månaderna.
Är det månntro så att senator Obama försöker att rekrytera en vicepresidentkandidat? En vicepresidentkandidat som skulle fånga upp många oberoende väljare, tillföra en gigantisk kampanjkassa, knycka republikanska väljare och dessutom se till Obama får stöd i New York - på Hillary Clintons hemmaplan?
Mathias Knutsson
Årets första snö
Det var inte (bara) regn som slog mot fönstren… Strax efter midnatt började årets första snö falla över Kristianstad och nu täcks stadens gator och torg av ett mycket tunt snötäcke. Jag hoppas att Kung Bore och ”snöovädret” blir kvar några timmar så att barnen får en riktig jullovsmorgon med långsamt fallande snöflingor, gnistrande rimfrost och ordentlig vinterkänsla.
Mathias Knutsson
Mathias Knutsson
Arbete pågår...
Under de första dagarna av 2008 kommer min blogg att uppdateras och förändras. Jag kommer bland annat att ändra utseendet på sidan, ordna länkarna och lägga till nya funktioner som besöksräknare och omröstningar. Synpunkter och förbättringsförslag tas tacksamt emot!
Mathias Knutsson
Mathias Knutsson
tisdag, januari 01, 2008
Gott nytt år!
Jag vill önska alla mina läsare ett gott nytt år och hälsa er välkomna tillbaka till min blogg efter julledigheten. Jag hoppas att ni har haft en härlig tid tillsammans med nära och kära samt att ni har fått en förträfflig start på det nya året.
Mathias Knutsson
Mathias Knutsson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)