Kvällens budgetfullmäktige blev förhållandevis lugnt och avslutades ovanligt tidigt. Jag intog en något mer tillbakadragen roll eftersom jag är lite sliten efter att ha drabbats av både förkylning och ögoninfektion. Men det fanns några frågor som hade varit värda att kommenterar i talarstolen – både i sak och huruvida vissa frågor är lämpliga att diskutera i fullmäktige.
Frågestunden använde oppositionen till att upprepa tidigare ställda frågor om E22 och ABK. Jag slås av socialdemokraternas nypåfunna vilja att diskutera E22:an – tänk om (s) hade varit lika engagerade i frågan när de satt vid makten och faktiskt försökt att stoppa den dåvarande (s)-regeringen när Göran, Mona och gänget skrotade planerna på att rusta upp E22:an.
Senare under kvällen skedde något jag faktiskt knappt trodde var möjligt – kommunfullmäktige satte två lågvattenmärken under en och samma kväll. I ett medborgarförslag kritiserades på sedvanligt vänstermaner staten Israel, den enda demokratin i Mellanöstern, för bestialiska övergrep mot palestinierna och förslagsställaren krävde att kommunen skulle bojkotta israeliska produkter. Men inte nog med att förslagsställaren väljer att angripa den enda stat i regionen där araber och palestinier har några demokratiska rättigheter värda namnet, utan han väljer också att attackera en av kommunfullmäktiges ledamöter i ett hätskt yttrade över sitt förslag. Förslagsställaren gör sig skyldig till ett fruktansvärt övertramp och agerande vittnar dessutom om den bedrövliga demokratisyn som präglar hela förslaget. Det är uppenbart att yttrandet över förslaget aldrig skulle ha hamnat på fullmäktiges bord.
Men sen kom kvällens riktiga bottennapp. Socialdemokraterna försökte ställa folkpartiets gruppledare Pierre Månsson mot vägen för att han har valt det pensionssystem som är mest förmånligt för honom själv. Bakgrunden till frågan är ett beslut som fattades i slutet av förra året. Då antog fullmäktige ett pensionssystem för de förtroendevalda som i klartext medförde att pensionerna blev mindre förmånliga för de unga politikerna. En politiker, Pierre Månsson, hamnar i skarven mellan systemen och får därför välja vilket system han ska tillhöra. Nu kritiserar (s) honom för att han gör det rationella valet och väljer det något mer förmånliga systemet. Det vill säga det system som det äldre gardet såg till att de fick behålla utan att tvingas att välja och skylta med sin ”girighet”…
Låt mig bara få säga att jag hade gjort exakt samma val som Pierre och jag är övertygad om att detta gäller för samtliga politiker i kommunfullmäktige. Det är uppenbart att s-gruppen ägnar sig åt den värsta sortens populism som enbart spär på politikerföraktet. För om vi skärskådar socialdemokraternas frågeställning så innebär den att en bra politiker ska minimera sina egna ersättningar vilket rimligtvis betyder att s-gruppen kommer att föreslå sänkta ersättningar och att de förtroendevalda som vill vara ”duktiga” avstår från arvoden och ersättningar, men på något sätt så tror jag inte att (s) kommer att tillämpa dessa principer…
Det är även intressant att konstatera att den politikergeneration som jag och Pierre Månsson tillhör aldrig röstat fram ett pensionsförslag – varken som politiker eller medborgare - som varit mer gynnsamt för ”vår generation” jämfört med våra äldre politikerkollegor. Generationerna före oss tycks ha konstruerat lite för generösa pensionssystem för sig själva och nu när pengarna inte räcker så är det vi som kommer efter som sitter med Svartepetter. Tänk sig så det kan bli…
Mathias Knutsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar