Idag uppmärksammar flera tidningar (DN, Sydsvenskan och AB) hur en stockholmare blev diskriminerad när han sökte ett jobb på Semcon i Lund. Kandidaten var tydligen för stockholmsk vilket återspeglades i hans ansökan: ”Den andades gott självförtroende. Sånt uppskattas inte här. Här gillar man folk som är lågmälda och timida”, säger gruppchefen Linus Magnusson. Han fortsätter ”Det är ingen tvekan om att stockholmare här nere anses som dryga och att de tar stor plats. Mycket snack och lite verkstad, om jag säger så. Där spelar dialekten givetvis en roll.”
Händelsen på Semcon i Lund är ett tillspetsat exempel på en företeelse som är mycket vanlig hos många företag och organisationer – både i Skåne och övriga Sverige. Svenska arbetsgivare tycks i hög grad rekryterar medarbetare efter den så kallade fikarumsprincipen. Principen innebär att arbetsgivarna helt enkelt väljer medarbetare som liknar övriga medarbetare och smälter bra in (i den grå massan) på arbetsplatsen. Alla kandidater som sticker ut hakan; är för duktiga; har fel dialekt/brytning eller fel namn plockas bort eftersom de avviker för mycket från den gängse mallen.
Det är sällan som problemet blir så uppenbart som på Semcon. I de flesta så sägs det aldrig explicit att en persons ursprung var den avgörande faktorn vid en rekrytering eftersom det inte varken politiskt korrekt eller förenligt med gällande lagstiftning. Fikarumsprincipen tycks finnas över hela landet – kanske i mindre i grad i Stockholm eftersom den lokala arbetsmarknaden under en längre tid har haft ett tillflöde av människor från andra kulturer, länder eller som bara är lite extra kaxiga.
Det skulle inte förvåna mig om gruppchefen Magnusson snart får börja leta efter ett nytt jobb. Jag misstänker att många kommer att läsa hans ”lågmälda och timida” ansökan med stort intresse och följa hans tappra försök att sälja in sig själv som kandidaten utan självförtroende till potentiella arbetsgivare.
Mathias Knutsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar