Kan väl knappast påstå att jag trodde att mina gamla åttiotalsfavoriter skulle vinna Melodifestivalen, men visst förtjänade Lustans Lakejer i alla fall att gå vidare till finalen i Globen. Den enda rimliga förklaringen till debaclet är att det tycks vara en ”acquired taste” att kunna uppskatta när en distingerad gentleman som Johan Kinde framför textrader som ”vi skulle sålt vår själ till mörkret, vi skulle gett vår högra hand för att få sätta flickors hjärtan i brand”.
Men när jag efter så var det nog egentligen likadant på åttiotalet… Vi var ju inte speciellt många tonårsgrabbar som verkligen fick se "hur nymfer höll varann i hand samtidigt som vi läppjade på champagnen och tänkte lite sakta hur moralen ändå hade malts till sand. Jag undrade om de själar som blott glider genom natten i salonger ständigt fulla ut av glam,någonsin känner smärta, känner glädje eller känner minsta skam”.
En man som kan skriva dessa odödliga rader från ”Begärets dunkla mål” vid den späda åldern av 17 år kommer jag alltid att vara skyldig minst en magnumbutelj Bollinger Special Cuvée.
Om ni vill utforska Lustans Lakejers låtskatt kan ni börja med att besöka deras myspacesida.
Mathias Knutsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar