Idag både inledde och avslutade Handelsanställdas förbund sin blockad mot kristianstadsföretagaren Victoria Frankenius och hennes butik Make Up Store. Ni kan läsa om händelseutvecklingen i Kristianstadsbladet. Det är förvisso glädjande att konflikten tog slut innan Frankenius och hennes företag drabbades allt för hårt av blockaden, men den senaste tidens händelseutveckling i tvekampen mellan landets småföretagare och fackföreningsrörelsen leder ändå till eftertanke. När jag besökte Frankenius under förmiddagen fanns det inget som tydde på att facket var det minsta intresserat av att föra en konstruktiv diskussion med Frankenius. Likväl avslutades konflikten snabbare än vad någon vågat hoppas på och bara några timmar efter att blocken inletts var avtalet undertecknat och Handels hade bett Frankenius om ursäkt för hur facket hade agerat.
Så vad ligger bakom den plötsliga omsvängningen från fackets sida? Eftersom jag diskuterade konflikten och arbetsrättsfrågorna med de stationerade strejk- och blockadvakterna så är jag ganska säker på att initiativet inte kom från den lokala fackklubben. Min egen tes är att någon PR-nisse på Handelsanställdas riksorganisation insåg att mediarapporteringen från Kristianstad inte skulle gynna Handels och därför avslutade facket väldigt snabbt konflikten.
Det kan ju även tänkas att en och annan klok person inom fackförbundet börjat ifrågasätta om facket dels väljer rätt strider och dels om konfliktåtgärderna står in rimlig relation till både konfliktens omfattning och motpartens styrka, men jag betvivlar att Handels agerande bottnar i någonting annat än rent taktiska övervägande. Handels vill inte begå samma misstag som Hotell- och restauranganställdas förbund som fick betala ett mycket högt pris i konflikten med salladsbaren Wild´and Fresh i Göteborg.
Handels agerande vittnar om att det trots allt finns rationella krafter inom förbundet som inte är beredda att satsa hela strejkkassan och allt förtroendekapital bara för att statuera exempel mot småföretagare som är "motspänstiga". Om dessa mer pragmatiska krafter får större inflytande över fackföreningarna agerande så finns det förutsättningar för att i samförstånd utveckla den ”svenska modellen” för arbetsmarknaden. Alternativet är att facket fortsätter att ta fel strider och skapar fler onödiga konflikter vilket på sikt tvingar fram ett politisk ingripande och ny svensk arbetsmarknadspolitik som mer bygger på lagstiftning och mindre utrymme för arbetsmarknadens parter.
Mathias Knutsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar