The Best Year of My Life (So Far) Day 2 of 365 - What truly gives life meaning
Ju mer jag reflekterar över livet, desto oftare återkommer jag till en fråga som inte riktigt släpper taget: Vad är det som faktiskt ger mening – bortom tempo, prestation och yta?
Jag tror inte att svaret är särskilt spektakulärt. Men det är krävande. Och kanske rentav utmanade. För vi behöver göra något. Försöka att utgöra en skillnad.
Mening uppstår när vi låter våra liv beröra andra. När vi engagerar oss i något som är större än vår egen bekvämlighet. När vi tar ansvar – även när det vore enklare att kliva åt sidan.
Jag har sett det gång på gång. I arbete, i ideella sammanhang, i samhällsengagemang, i politiken (se ex den gamla artikeln från 2008) och i vardagen. De människor som verkar mest tillfreds är sällan de som fokuserar mest på sig själva, utan de som upplever att de behövs.
Samtidigt kräver detta balans. Att ge utan att förbruka sig. Att engagemang ryms tillsammans med återhämtning, rörelse, stillhet och glädje. Ett gott liv är inget självuppoffrande projekt – det är ett samspel.
Det här året vill jag därför utforska hur man kan leva rikt utan att hela tiden addera mer. Hur man kan fördjupa det som redan finns: relationer, ansvar, samtal, kultur, natur, kropp och tanke.
Ibland kommer jag att skriva om världen i stort. Ibland om en löprunda, ett museum, en konsert eller ett samtal vid köksbordet. Allt filtrerat genom samma fråga:
Hur lever vi ett gott liv – tillsammans – i vår tid?
Om du som läser vill dela vad som ger dig mening just nu, eller vad du själv försöker ge mer utrymme i ditt liv, gör gärna det.
Samtalet är, i sig, en del av svaret.
I do not think the answer is particularly spectacular. But it is demanding. And maybe even challenging. We have to make an effort. Try to make a difference.
Meaning emerges when we allow our lives to affect others. When we engage in something larger than our own comfort. When we take responsibility – even when it would be easier to step aside.
I have seen this repeatedly: in professional life, in civic engagement, in politics (the article from 2008), in voluntary work and in everyday encounters. The people who seem most at ease are rarely those most focused on themselves, but those who feel that they are needed.
At the same time, this requires balance. Giving without depletion. Allowing engagement to coexist with rest, movement, stillness and joy. A good life is not an act of self-sacrifice – it is a form of harmony.
This year, I want to explore how to live richly without constantly adding more. How to deepen what already exists: relationships, responsibility, conversation, culture, nature, body and thought.
Sometimes I will write about the wider world. Sometimes about a run, a museum, a concert or a conversation at the kitchen table. All through the same lens:
How do we live a good life – together – in our time?
If you feel inclined to share what gives your life meaning right now, or what you are trying to make more space for, I would genuinely welcome it.
Conversation, in itself, is part of the answer.
Comments