Happy birthday, my love!

I dag fyller min älskande fru Diana år. När jag ser tillbaka på alla de hälsningar jag har skrivit till Diana på födelsedagar, bröllopsdagar och andra bemärkelsedagar så är de fyllda av glädje, tacksamhet och kärlek. Alla har varit uppriktiga. Och ändå inser jag, år efter år, att orden alltid ligger ett steg efter det livet faktiskt är – när man har den stora förmånen att få dela det med rätt människa.

För att älska någon djupt över tid handlar inte bara om att uppmärksamma kärleken vid speciella tillfällen.

Det handlar om gemenskap. I vardagen. 

Om att vakna upp bredvid samma person och fortfarande känna nyfikenhet.

Om att möta komplexitet tillsammans utan att förlora ömhet.

Om skrattet i vardagen – och lugnet när livet skaver.

Diana är min bättre hälft, min själsfrände och min bästa vän.

Men kanske ännu viktigare: hon är den människa med vilken allt i livet faller på plats.

Hon förenar styrka och värme på ett sätt jag sällan mött. Klarhet och omtanke. Engagemang och generositet. Hon bär ansvar utan att göra väsen av det, och hon tar människors behov på allvar – inte genom stora gester, utan genom närvaro.

Jag ser det i hur hon möter barnen.

Jag ser det i hur hon tar sig an sitt arbete och världen omkring sig.

Jag ser det i de stilla ögonblick som sällan syns utåt.

Med Diana har jag lärt mig något avgörande:

att kärlek inte handlar om att bli fullbordad – utan om att få andas, och växa, som den människa man redan är.

Med henne känns livet mindre som något som ska hanteras, och mer som något som faktiskt får levas.

I våra liv finns ansvar, komplexitet och ibland tyngd. Men med Diana finns också vila. Mindre försvar. Mindre ensamhet i besluten. Mer tillit – till livet, till framtiden, till mig själv.

Detta år inleder jag en 365-dagars reflektion över det goda livet: The Best Year of My Life (So Far). Och det känns självklart att stanna upp här och erkänna detta: att mycket av det som gör livet rikt, meningsfullt och värt att luta sig in i, handlar om vem vi väljer att dela det med.

Att älska Diana har aldrig handlat om en enskild dag – ett bröllop, ett jubileum eller en födelsedag.

Det har handlat om dagarnas summa.

Om att välja varandra, om och om igen, med tålamod, humor och respekt.

Jag är oändligt tacksam över att få gå denna väg med dig.

I dag. I morgon. Och i alla de vardagliga, extraordinära dagar som väntar.

Grattis på födelsedagen, min älskade.

Alltid din.

Today, my wife Diana turns another year older. I have written birthday posts and anniversary notes before. Many of them joyful, full of gratitude and love. All of them sincere. And yet, year after year, I realise that words always trail behind what life truly feels like when you are lucky enough to share it with the right person.

Because loving someone deeply over time is not only about displaying affection or writing love letters on special occasions. 

It is about companionship. In our everyday lives. 

It is about waking up next to the same person and still feeling curiosity.

About facing complexity together without losing tenderness.

About laughter in the everyday — and calm when life is difficult.

Diana is my better half, my soulmate, and my best friend.

But more than that, she is the person with whom life makes sense.

She brings together strength and warmth in a way I have rarely encountered. Clarity and compassion. Purpose and generosity. She carries responsibility lightly, and takes people seriously — not through grand gestures, but through presence.

I see it in how she meets the children.

I see it in how she engages with her work and the world around her.

I see it in the quiet moments no one else notices.

With you, I have learned something essential:

that love is not about being completed, but about being allowed to breathe — and to grow — as the person I already am.

With you, life feels less like something to manage, and more like something to live.

There is responsibility in our lives. Complexity. Sometimes weight. But with you there is also rest. Less defence. Less loneliness in decisions. More trust — in life, in the future, and in myself.

As I begin a 365-day reflection on the good life — The Best Year of My Life (So Far) — it feels only right to pause here and acknowledge this: that much of what makes life rich, meaningful, and worth leaning into is who we choose to share it with.

Loving you has never been about a single moment — a wedding day, an anniversary, or a birthday.

It has been about the accumulation of days.

About choosing each other, again and again, with patience, humour, and respect.

I am endlessly grateful to walk this path with you.

Today. Tomorrow. And in all the ordinary, extraordinary days ahead.

Happy birthday, my love.

Always yours.