Om konsten att våga välja den svåra vägen

I slutet av förra veckan uppmärksammade Kristianstadsbladet att jag är hövlig och social mot mina kollegor i den politiska sfären i Region Skåne. Detta borde inte vara tidernas största nyhetsscoop, men uppenbarligen så såg både Kristianstadsbladet och den anonyma källa (!) som tipsade tidningen ett visst nyhetsvärde i att jag uppträder korrekt mot övriga politiker i regionfullmäktige. Eller rättare sagt att jag uppträder korrekt och vänligt mot alla politiker i regionfullmäktige…

För det stora avslöjande i artikeln var att jag i begreppet alla politiker även inkluderar representanter för Sverigedemokraterna. Konsekvensen av att jag inte skiljer på folk och folk är att jag faktiskt kan tänka mig att ta en kopp kaffe i personalmatsalen tillsammans med någon av sd:s politiska sekreterare. Jag ser dessutom ett visst värde i att då och då diskutera med människor som har andra åsikter och värderingar…

Det förtjänar dessutom att sägas att dessa informella samtal är en oerhört viktig del av det politiska arbetet och att en av mina arbetsuppgifter är att informera mig om övriga partier i Region Skåne. Jag har dock aldrig misskrediterats för att jag fikat eller ätit lunch tillsammans med en socialdemokrat eller vänsterpartist…

Tidningen uppmärksammar även att jag har accepterat två sverigedemokraters förfrågan om vi ska ”adda” varandra som vänner på Internetnätverket Facebook. Eftersom jag inte vill bemöta samma personer på olika sätt beroende av om jag träffar dem på kontoret eller på Internet så var det rimligt att vi står som kollegor på varandras kontaktlistor på Facebook. Bland mina kontakter finns flera andra kollegor och bland sverigedemokraternas kontakter finns flera andra mycket välkända namn inom politik och opinionsbildning.

Jag står fast vid att jag har fattat rätt beslut och jag kommer att fortsätta att diskutera politik med sverigedemokraterna, ifrågasätta deras värderingar och utmana dem på debatter. Jag antar att jag i likhet med många andra politiker kunde ha valt den enkla vägen och försökt att nonchalera sverigedemokraterna, men jag tror inte på den politiska strategin att undvika sd och vissa politiska frågor. Jag har medvetet valt den ”svåra vägen” med politisk dialog, tuffa diskussioner och möten med mina meningsmotståndare trots att den vägen också innebär att ”någon” kan tipsa lokaltidningen om ”jag anses ha ett alltför tätt med de sverigedemokratiska motsvarigheterna”.

Mathias Knutsson