Under kvällen nåddes jag av nyheten att kommunstyrelsens ordförande Göran B:son Asklöf (m) lämnar sin både sin post och politiken i Kristianstad. Beskedet är varken oväntat eller förvånande givet den senaste tidens händelseutveckling, Asklöfs utsatta position och den politiska kulturen i Kristianstad.
Inför valet 2006 återvände B:son Asklöf till politiken efter tolv års frånvaro och valdes till ledare för moderaterna och den brokiga fempartikonstellationen som styr Kristianstad. B:son Asklöf visste självklart att det skulle bli tufft att stiga in i hetluften igen som lite ringrostig ledare för en spretig majoritet bestående av tre allianspartier och två lokala partier men jag tror att han hade räknat med mer stöd från sitt eget parti och ledande politiker från de andra majoritetspartierna.
Det är inte fel att beskriva Göran B:son Asklöf som en övergångslösning för m och borgerligheten i Kristianstad, men de som vill göra honom till syndabock för majoritetens samlande misslyckanden och tillkortakommanden väljer en allt för enkel förklaring både till hans avgång och kommunledningens problem. Den bistra sanningen är att kommunledningen inte bara har förtvivlat svårt att ta sig upp ur startblocken och sätta lite fart i fyraårsloppet, utan det tycks som om påfallande många av de ledande politikerna i Kristianstad inte ens förmår att ta sig ner i startblocken… Det kan diskuteras om oförmågan bottnar i ointresse eller ålderssvaghet, men oavsett vilket så har vi förtvivlat svårt att få fart på det politiska arbetet. Nu finns en möjlighet till nystart för det borgerliga samarbetet, men frågan är om de politiker som skulle kunna ta tag i arbetet verkligen släpps fram av det gamla gardet? Min telefon har i alla fall inte ringt än…
Mathias Knutsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar