Den ryska sidan tycks bli allt mer aggressiv och det råder ingen tvekan längre att Rysslands mål är att kväsa den västvänliga regeringen i Tbilisi. Kriget blir en blodig och plågsam maktdemonstration av Rysslands militära styrka och beredskap att omsätta hot i praktisk handling när grannländerna blir allt för demokratiska, marknadsliberala och västorienterade. Läs mer i Svd, DN och Aftonbladet.
Det är uppenbart att FN inte förmår att sätta press på Ryssland. Den allt mer paralyserade diskussionsklubben i FN-skrapan skakar inte järntsaren Putin nämnvärt eftersom det enda han (eventuellt) fruktar är att NATO agerar och skyddar Georgien. Den blivande amerikanske presidenten John McCains beskrivning av Vladimir Putin framstår som allt mer träffsäker: jag såg in i Putins ögon och såg ett K, ett G och ett B”.
Den svenska regeringens och EU:s fördömande är förvisso tydligare och kraftfullare, men så länge vi inte skramlar med vapen så lär knappast Rysslands hot och attacker minska i omfattning. Jag befarar dessutom att Ryssland avser att öka trycket på övriga grannländer, främst Ukraina, att överge sin västvänliga attityd.
Den enda möjligheten att rädda den positiva utvecklingen i de forna Sovjetstaterna och garantera deras framtida trygghet är att snabbt öppna för ett fullvärdigt NATO-medlemskap för dessa länder. Jag hoppas även att Sverige på allvar börjar att diskutera ett svenskt NATO-medlemskap – inte bara för vår egen trygghet utan även för att vi har en moralisk skyldighet och historisk uppgift att befria andra länder från förtryck och diktatur.
Mathias Knutsson
1 kommentar:
Du förstår nog att svenskarna vill ha ett försvar. Och då menar jag inte NATO som ändå inte kommer hjälpa till när det hettar till.
Svenskarna vill ha en EGEN försvarsmakt!!
Skicka en kommentar