När kreativ förstörelse blir konstruktiv förnyelse/When Creative Destruction Becomes Constructive Renewal

 Reflektioner över årets Nobelpris i ekonomi

Tre forskare – Joel Mokyr, Philippe Aghion och Peter Howitt – tilldelades i år ekonomipriset till Alfred Nobels minne för sitt arbete om innovationens och den kreativa förstörelsens roll i tillväxt och välfärd. Det är forskning som beskriver ett av mänsklighetens mest kraftfulla men också mest krävande fenomen: vår förmåga att förändra, ersätta och förbättra.

Sedan den industriella revolutionen har varje ny våg av idéer och teknik skapat välstånd – men också oro. Ångmaskinen ersatte häst och vagn, e-handel stängde butiker, artificiell intelligens utmanar yrkesroller. Framsteg är sällan bekväma, men de driver världen framåt. Frågan är inte om vi ska förändras, utan hur vi gör det på ett sätt som stärker både människa och samhälle.

Balansen mellan mod och trygghet

Aghion talar ofta om behovet av ”flex-security” – den danska modellen där samhället kombinerar hög innovationskraft med starka trygghetssystem. Den som förlorar sitt jobb får tid och stöd att skola om sig. Ingen lämnas åt sitt öde när tekniken förändrar spelplanen.

Det är en påminnelse om att framtidstro kräver både frihet att våga och rättvisa att falla mjukt. Om inte – då växer rädslan, och med den populismen.

Skolan som samhällets innovationsmotor

Aghion framhåller också utbildningens roll: ett samhälle som vill förnya sig måste börja i klassrummet. Goda skolor skapar människor som inte bara lär svar, utan lär sig att lära om.

Sverige byggde en gång sitt välstånd på just detta – på bildning, nyfikenhet och jämlikhet. När vår skola sviktar tappar vi inte bara kunskap, utan även framtidstro. Därför är utbildning inte en kostnad, utan den mest långsiktiga investering ett samhälle kan göra.

 Europa – mellan regler och möjligheter

Flera av pristagarnas resonemang knyter också an till Europas utmaning. Mario Draghi har varnat för att EU:s per capita-tillväxt halkar efter USA:s. Vi har idéerna, men inte alltid modet – eller marknaden – att omsätta dem. För att Europa ska bli en ”frontier innovator” krävs en verklig inre marknad, bättre riskkapital, en modern industripolitik och tydliga spelregler som uppmuntrar konkurrens snarare än monopol.

Innovation med mening

Det jag uppskattar mest med årets pris är att det påminner oss om att ekonomisk tillväxt inte är ett mål i sig, utan ett medel för mänsklig utveckling. Innovation måste alltid förenas med ansvar.

När nya företag växer fram, när gamla ersätts och när AI omformar hela branscher, måste vi se till att ingen lämnas kvar. Tillväxt utan medmänsklighet är bara siffror och statistik – men tillväxt som stärker människor, frigör kreativitet och bygger förtroende är civilisationens hjärtslag.

En personlig reflektion

Jag tror att framtidens starka gemenskaper – oavsett om de är företag, städer eller länder – är de som lyckas förena förnyelse med förankring. Som förstår att varje reform, varje uppfinning - och ny varje algoritm - ytterst handlar om människor.

Vi behöver samhällen som vågar förändras, men som också orkar hålla varandra i handen medan det sker. Det är kanske den verkliga, djupa och hoppingivande innebörden av årets Nobelpris i ekonomi.

Mathias Knutsson

 Reflections on the 2025 Nobel Prize in Economic Sciences

Three researchers – Joel Mokyr, Philippe Aghion, and Peter Howitt – have been awarded this year’s Nobel Memorial Prize in Economic Sciences for their work on innovation and creative destruction. Their theories describe one of humanity’s most powerful yet unsettling forces: our ability to reinvent the world by constantly replacing the old with the new.

Since the industrial revolution, every wave of innovation has brought both progress and disruption. Steam engines replaced horses, e-commerce reshaped retail, and artificial intelligence is now redefining entire professions. Progress is rarely comfortable, but it drives civilization forward. The real question is not if we should change, but how we can do so while preserving human dignity and social cohesion.

Balancing Courage and Security

Philippe Aghion often emphasizes “flex-security” – the Danish model that combines economic dynamism with a strong safety net. Innovation requires risk, but societies thrive when risk is shared. Those who lose their jobs during technological shifts receive time, support, and retraining. That combination of freedom to dare and security to adaptturns creative destruction into constructive renewal. Without it, fear fills the gap – and fear, as we know, is fertile soil for populism.

Education – the Engine of Renewal

Aghion also reminds us that education is the foundation of innovation. Good schools don’t just teach answers – they teach people how to learn again.

Sweden once built its prosperity on knowledge, equality, and curiosity. When education falters, we lose not only skills but also confidence in the future. Investing in education is therefore not an expense – it is society’s most valuable form of venture capital.

Europe Between Regulation and Imagination

As Mario Draghi recently pointed out, Europe’s GDP per capita is slowly drifting behind that of the US. We have the ideas, but too often lack the courage – and the single market – to turn them into reality. Europe must dare to become a frontier innovator, with stronger venture capital, smarter industrial policy, and competition rules that favour newcomers rather than incumbents.

Innovation with Meaning

What I find most inspiring in this year’s prize is its reminder that growth is not an end in itself.

Innovation must always serve a higher purpose: improving lives, not just increasing numbers. Growth without empathy is noise; growth that empowers people and builds trust is the heartbeat of civilization.

Personal Reflection

The future will belong to those – nations, regions, and companies – who can combine renewal with rootedness. Who understand that every algorithm, every reform, every invention is ultimately about people.

Societies that dare to change while still holding one another’s hands are the ones that will truly progress. That, I believe, is the deeper message behind this year’s Nobel Prize in Economics.

Mathias Knutsson