Socialdemokraterna Thomas Östros och Luciano Astudillo står för dagens stora ickenyhet när de på DN:s debattsida tillstår att ”s förtjänade inte att vinna valet 2006”. Herrarna Östros och Astudillo har fått i uppdrag att ”förnya, modernisera och utveckla” socialdemokraternas jobbpolitik som enligt partiets egen analys inte höll måttet och fick väljarna att överge partiet.
Sent ska syndaren vakna, men frågan är om inte både Östros och Astudillo egentligen vill stanna kvar i sängen, dra täcket över huvudet och beklaga sig över högerspökena… För det är inte mycket till självkritik som framkommer i artikeln: alliansen vann egentligen inte valet – det var socialdemokraterna som förlorade valet på grund av jobbkonjunkturen inte vände tillräckligt snabbt. Och alla nya arbeten som har skapats efter valet är egentligen de försmådda socialdemokraternas förtjänst. Och alliansen lurade visst regeringen i en fälla (!!!) genom att diskutera jobbfrågan. Och borgarna är förtvivlat elaka som dels lurade sossarna i en fälla och dels tvingar människor att ta ”flera extremt lågt avlönade jobb för att klara sin grundläggande försörjning” (så att alla ska tänka på hur ruskigt det är i länder (USA, USA, USA) där det finns okvalificerad arbeten för de som saknar utbildning).
Östros och Astudillo illustrerar på ett nästan tragikomiskt sätt varför socialdemokraterna förlorade valet 2006. Deras argumentation vittnar om hur oförmögna socialdemokraterna är att se och diskutera en av vår tids stora politiska utmaningar: hur vi ska skapa goda förutsättningar för fler riktiga jobb. Socialdemokraterna tycks helt sakna självkritik och probleminsikt samt är helt obekymrade över att deras argumentation är djupt motsägelsefull. För vilket ansvar anser att socialdemokraterna för att arbetslösheten och utanförskapet ökade år efter år under deras tid vid makten? Östros och Astudillo berör inte ens frågan utan ingenjörerna bakom morgondagens socialdemokratiska jobbpolitik reducerar massarbetslösheten till en smärre bagatell som hade på något sätt hade ordnat sig om ”jobbkonjunkturen” hade varit starkare och socialdemokraterna hade haft mer oförtjänt tur…
Den enkla och bistra sanningen är att Östros och Astudillo enbart har rätt i en enda sak: socialdemokraterna förtjänade inte att vinna valet 2006. Men frågan är om de hundratusentals svenskar som tvingades ut i arbetslöshet och utanförskap till följd av socialdemokraternas förödande arbetsmarknadspolitik tycker att s förtjänade valsegrarna 2002, 1998 eller 1994?
Och hur kommer väljarna att resonera om tre år? Kommer socialdemokraterna verkligen att hålla fast vid gårdagens socialistiska lösningar eller kommer de att erbjuda väljarna något nytt? Östros och Astudillo presenterar inte några nydanande förslag i sin artikel – de nöjer sig med att konstatera att det är viktigt att bekämpa arbetslösheten. I synnerhet ungdoms- och långtidsarbetslösheten… Och satsa på forskning och utbildning samt se till att människor upplever trygghet under förändringar och omställningar…
Det blir lite patetiskt att självklarheter presenteras som vägmärken och paradigmskiften av Östros och Astudillo. Frågan är om socialdemokraterna tror att väljarna är så lätta att dupera eller om socialdemokraterna helt enkelt inte förmår att presentera något bättre.
Mathias Knutsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar