Ekonomutbildningarna är ett utbildningspolitiskt haveri

Beskedet att 17 av 23 aspirerande lärosäten av kvalitetsskäl inte får utfärda den nya svenska civilekonomexamen vittnar om den socialdemokratiska utbildningspolitikens misslyckanden. Ni kan läsa om mer om beslutet i SvD, DN och DI samt i Högskoleverkets rapport.

Det har varit uppenbart under flera år att civilekonomutbildningarna har präglats av en tilltagande utbildningsinflation – allt fler studenter utexamineras från allt fler lärosäten utan kvalitetskontroll och erforderliga satsningar. Problemen bottnar i ett ersättningssystem till högskolorna som i praktiken var ett direktiv att satsa på kvantitet istället för kvalitet. När s-regimen skulle bygga ut den högre utbildningen för att ge sken av fler unga kunde göra ”klassresor” och dölja den galopperande ungdomsarbetslösheten drabbades ekonomutbildningarna extra hårt. Kombinationen av ekonomutbildningar är relativt billiga att anordna, låga investeringskostnader för utbildningen och en enhetlig ersättning per utexaminerad student till lärosätena medförde att (nästan) varenda högskola drog igång en ekonomutbildning.

Idag ser vi konsekvenserna: enorma kvalitetsskillnader mellan skolorna som skapar osäkerhet hos både studenter och framtida arbetsgivare. Det är anmärkningsvärt att så många debattörer diskuterar Sven-Otto Littorins tvivelaktiga utbildning samtidigt som ytterst få reagerar över förfallet och politiseringen inom den akademiska sfären.

Mathias Knutsson


PS Instiftande av den nya och skyddade civilekonomtiteln bottnar i en ambition att kvalitetssäkra utbildningen men utvecklingen går tyvärr stick i stäv med Bolognamodellen. Det är endast två svenska lärosäten: Handelshögskolan i Stockholm och Uppsala Universitet som följer den gemensamma europeiska linjen i Bolognamodellen. De övriga har valt att satsa på en svensk väg och en nationell examen – civilekonomexamen – som inte är internationellt gångbar. Jag uppmanar alla som vill läsa ekonomi att söka sig till dessa två lärosäten. DS