SSU har nyligen slutit upp bakom Feministiskt Initiativs absurda förslag att män som anklagas för våldtäkt måste kunna bevisa att kvinnan givit sitt samtycke till sexuellt umgänge. Den föreslagna lagändringen innebär i praktiken att lagstiftaren anser att det är bättre att döma tio oskyldiga för våldtäkt än att en skyldig våldsman går fri…
SSU:s ordförande Anna Sjödin tycks dock inte se några problem med att en åtalad person ska tvingas att bevisa sin oskuld för att undvika en fällande dom och ett långvarigt fängelsestraff. Tankarna vandrar osökt tillbaka till de medeltida häxjakterna och inkvisitionens summariska ”rättsprocesser”. Frågan är om SSU vill begränsa rättstryggheten än mer och föreslå liknande lagändringar för andra våldsbrott, exempelvis för våld mot tjänsteman, våldsamt motstånd, egenmäktigt förfarande och förolämpning…
Jag tror inte att SSU fullt ut har insett konsekvenserna av sitt förslag. För hur ska lagstiftaren kunna definiera aktivt samtycke till sexuellt umgänge? Hur länge gäller samtycket – måste frågan ställas igen efter en stunds umgänge? Skall avtalet vara skriftligt eller muntligt? Och vad skulle hända om en person som är åtalad för våldtäkt helt plötsligt lämnar in en motanmälan? Kommer båda att dömas för att våldtagit varandra?
Mathias Knutsson
(Som faktiskt inte kan bevisa att jag höll hastighetsbegränsningarna när jag körde hem i kväll – kommer jag att få böter eller körkortet indraget direkt?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar