Jag har ofta en personlig ton när skriver, men jag är
oerhört noggrann med att aldrig bli (för) privat. Dessa rader blir måhända ett
avsteg från denna princip då jag väljer att berätta om en händelse som i vissa
avseenden befinner inom den strikt privata sfären – men i vissa andra avseende
verkligen behöver berättas och spridas.
För häromdagen så hände det… Jag upptäckte en knöl på min
kropp. En knöl där det vanligtvis inte ska vara någon knöl. På en kroppsdel som
uppskattningsvis bara hälften av mina bloggläsare har. Jag upptäckte dessutom
den av ren slump; jag hade inte min vanliga kalsongmodell på mig och var
tvungen att hålla undan kläderna på ett annat sätt när jag besökte toaletten.
En otäck och obehaglig knöl på helt fel ställe på kroppen.
Inte speciellt stor och den gjorde (gör) inte ont, men när jag kände den så
frös jag till, en stöt gick genom hela min kropp och kände hur varje del av min
kropp spändes. Jag hörde mig själv andas och jag tänkte: gode gud, är det...?
Jag tog ett djupt andetag och såg mig själv i spegeln. Nej,
nej, nej, nej, nej... Jag blev egentligen inte rädd, eller så valde jag att
fokusera på allt annat än mig själv för att hantera eller förtränga rädslan. På
bara några sekunder passerad en mängd tankar genom mitt nyss morgontrötta huvud:
allt från hur jag ska hantera en eventuell cancerbehandling och hur det kommer
att påverka familjen till hur barnen kommer att hantera min bortgång och utformningen
av min begravning.
Jag mer eller mindre stapplade ut från toaletten – tacksam
för att familjen fortfarande sov – och slog numret till min vårdcentral. Märkte
att min röst inte lät som min egen röst… Med grötig och lite osäker stämma
berättade för jag sköterskan att jag hittat en knöl på en av mina testiklar och
att jag ville träffa min läkare.
I situationer som denna agerar sjukvården - tacksamt nog –
snabbt och effektivt: inom ett dygn har jag träffat en semestervikarierande
familjeläkare på vårdcentralen; ultraljudsundersökts på sjukhuset och hunnit få
en mycket positiv diagnos. Den lilla knölen är ingen tumör utan antagligen bara
en ofarlig blåsa som förhoppningsvis kommer att försvinna inom några månader.
Men… Det kunde mycket väl varit en elak liten knöl och
då är det oerhört viktigt att snabbt ta kontakt med sjukvården. För utöver att
sjukvårdspersonalen var synnerligen trevlig, professionell och
serviceorienterad så påtalade alla hur bra, viktigt och ofta helt nödvändigt
det är att patienter inte tvekar att kontakta vården när vi misstänker att vi
drabbats av cancer.
Så mina vänner, jag ber er: lär känna er kropp lite bättre.
Leta, känn och kläm lite här och där - det kan faktiskt rädda ert liv. Ta väl hand om er och passa på att njuta av
den fantastiska sommaren och den underbara känslan av att ”bara” leva och må
bra! Vi som är friska tar ofta vår egen hälsa för given och först när vi
förlorat den så inser vi hur viktig hälsan är för oss och det liv vi lever.
Och
helt omistlig för det liv vi vill leva.
Mathias Knutsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar