Promenad längs minnenas allé

Vissa dagar blir – mer än andra – bitterljuva promenader längs minnenas allé. Häromdagen så blev det så tydligt att de senaste veckorna vistelse i Stockholm har återuppväckt minnen och känslor från min förra huvudstadssejour.

Då – för tjugo år sedan – var jag en mycket ung man som för första gången verkligen prövade mina vingar. Vi flyttade upp till Stockholm sommaren 1993 för att inleda våra studier och det vara verkligen inledningen på ett fantastiskt äventyr. Några veckor innan terminsstart besökte jag Handelshögskolan för första gången, och jag minns hur tagen jag var av den vackra byggnaden med de enorma dörrarna och det otroliga biblioteket. Det var svårt – för att inte säga omöjligt - att förstå och föreställa vilken otrolig resa jag skulle uppleva de därefter kommande åren.

Så när jag för första gången på många år reser med t-banans gröna linje och passerar stationen Rådsmansgatan minns jag så väl hur jag kände mig för nästan exakt tjugo år sedan. Spänd av förväntan, glädje och entusiasm tog jag ett av de största sprången i mitt liv – mot nya och utmanade mål.

Tjugo år senare är jag en något äldre man som återigen reser genom tunnlar – genom jord och tid. När jag nu ser tillbaka på de två senaste decennierna tycks en hel del så klart – annat betydligt mer vagt och diffust. Men när jag äter lunch på Govindas och på kvällen går på konsert med Depeche Mode återkommer än fler minnen – jag minns så många människor, samtal och upplevelser som verkligen förändrat mitt liv.

Samtidigt så känner jag att jag verkligen lever i nuet – jag har stärkts, utvecklats och växt som människa under alla dessa år. Och det kommer att fortsätta. Jag kommer att ta nya språng. Bli än bättre. Minnas. Gå vidare.  Leva och växa.

Mathias Knutsson