Ett vägval för svensk politik I

Den senaste Novus-mätningen visar en fortsatt oroande trend för alla som värnar Sveriges demokratiska utveckling. Socialdemokraterna och Moderaterna tappar mark, flera partier balanserar kring riksdagsspärren – samtidigt som Sverigedemokraterna fortsätter att växa och befäster sin roll som regeringsunderlagets starkaste parti.

Detta är inte en isolerad svensk företeelse. Vi ser samma mönster i stora delar av Europa och i USA: Alternative für Deutschland i Tyskland, Rassemblement National i Frankrike och MAGA-rörelsen i USA. Nationalism, populism och i vissa fall extremism vinner mark genom att exploatera människors oro och genom att konsekvent driva berättelsen om ”vi mot dem”. Resultatet riskerar att underminera både förtroendet för demokratiska institutioner och tilltron till framtiden.

Triangulering – ett kraftfullt verktyg som kan slå fel... 

En del av förklaringen till utvecklingen står att finna i det politiska begreppet triangulering. I sin ursprungliga form handlar triangulering om att formulera en egen politik som attraherar mittenväljare, ofta genom att plocka de bästa elementen från motståndarens argument – utan att förlora sin egen identitet.

Moderaternas mest framgångsrika period illustrerar detta väl. Under Fredrik Reinfeldts ledarskap triangulerade partiet mot Socialdemokraterna genom att kombinera arbetslinje med socialt ansvar, reformvilja med stabilitet. Resultatet blev det mest framgångsrika borgerliga regeringsprojektet i modern tid – i termer av både regeringsduglighet och valsegrar.

Men triangulering är ett verktyg som kräver precision. I dag tycks trianguleringen i allt högre grad ske i förhållande till Sverigedemokraterna, snarare än mot Socialdemokraterna eller mitten. Fokus hamnar på att bevaka högerflanken istället för att offensivt formulera en egen framtidsberättelse. Effekten blir att SD:s problemformuleringar normaliseras och legitimeras – samtidigt som mitten lämnas som ett politiskt vakuum. 

Källa/bild: Novus, TV4 och Expressen

När marknadsföring lär oss något om politik.. 

Här finns en lärdom från näringslivet. I bilindustrin byggde Volvo under decennier ett närmast oantastligt varumärke kring säkerhet. När Mercedes i början av 2000-talet försökte positionera sig som ”världens säkraste bil” tvingades man efter juridisk prövning backa från budskapet. Resultatet blev inte att Volvos position försvagades – utan tvärtom att deras narrativ bekräftades.

Poängen är enkel men viktig: den som försöker konkurrera på motståndarens kärnposition riskerar att stärka den, inte underminera den. Översatt till politik innebär det att när etablerade partier anammar SD:s språk, problemformuleringar och världsbild, så förstärks bilden av att det är SD som sätter dagordningen.

Samtidigt bör vi vara intellektuellt hederliga: även Socialdemokraterna triangulerar i dag delvis mot Sverigedemokraterna. Retoriken kring migration, kriminalitet och ”ordning och reda” har hårdnat markant. I vissa frågor har man rört sig mot en världsbild som för bara några år sedan betraktades som ytterkantspolitik.

Konsekvensen blir att både M och S – om än på olika sätt – bidrar till att legitimera delar av SD:s problemformulering. Väljarna uppfattar då Sverigedemokraterna som det parti som driver utvecklingen, medan övriga partier framstår som reaktiva snarare än ledande.

Detta bidrar också till att Socialdemokraternas relativt starka opinionsläge till viss del är oförtjänt. Partiet växer inte primärt genom en offensiv idéutveckling, utan därför att många mittenväljare tvekar inför en moderatledd regering som är beroende av SD:s stöd.

Mer än ett val – en riktning för landet...

Den avgörande frågan är därför inte taktisk, utan strategisk:

Ska svensk politik styras av rädslan att förlora väljare till Sverigedemokraterna – eller av modet att formulera en egen, framåtsyftande vision för Sverige?

Triangulering mot SD stärker bara SD. Triangulering mot mitten – och mot framtiden – är däremot ett sätt att återta initiativet.

Jag är övertygad om att det senare är den enda långsiktigt hållbara vägen. Sverige behöver en tydlig grön, liberal och europavänlig mittenröst – som förenar konkurrenskraft och klimatomställning, trygghet och öppenhet, ekonomiskt ansvar och social sammanhållning.

Detta handlar inte bara om nästa valrörelse. Det handlar om vilket samhällsklimat vi vill bygga, vilken politisk kultur vi vill värna och vilken roll Sverige ska spela i Europa och världen.

Låt oss därför samla oss kring en politik som bygger på ansvar, reformvilja och framtidstro. Som vågar leda istället för att reagera. Och som förstår att demokrati inte stärks genom rädsla – utan genom tydliga idéer, respektfullt samtal och modet att peka ut en gemensam riktning framåt.

Mathias Knutsson

At a Crossroad for Swedish Politics 

The latest Novus poll points to a troubling trend for anyone who cares about Sweden’s democratic development. Both the Social Democrats and the Moderates are losing ground, several parties hover around the parliamentary threshold – while the Sweden Democrats continue to grow and consolidate their position as the strongest force supporting the government.

This is not a uniquely Swedish phenomenon. Across Europe and the United States we see similar patterns: Alternative für Deutschland in Germany, Rassemblement National in France, and the MAGA movement in the US. Nationalism and populism gain traction by exploiting uncertainty and fear, framing politics as a struggle of “us versus them.” The long-term risk is the erosion of trust in democratic institutions and in the future itself.

Triangulation – a powerful tool that can backfire

One explanation lies in the political concept of triangulation. At its best, triangulation means formulating a distinct political vision that appeals to the political center – sometimes by adopting elements of an opponent’s agenda without losing one’s own identity.

This was a defining feature of the Moderates’ most successful era. Under Fredrik Reinfeldt’s leadership, the party triangulated primarily against the Social Democrats, combining economic responsibility with social inclusion and reform-minded pragmatism. The result was the most electorally successful center-right government in modern Swedish history.

Today, however, the dynamics look different. Increasingly, triangulation seems to occur in relation to the Sweden Democrats rather than toward the center. The focus shifts to guarding the right flank instead of articulating an independent, forward-looking agenda. The unintended consequence is that the Sweden Democrats’ problem definitions gain legitimacy, while the political center is left underrepresented.

A lesson from the business world

There is a useful analogy from the automotive industry. Volvo spent decades building its brand around one core value: safety. When Mercedes later attempted to position itself as the “safest car in the world,” it did not weaken Volvo’s position – it reinforced it. By competing on Volvo’s defining attribute, Mercedes effectively confirmed Volvo’s narrative.

The lesson is straightforward: challenging an opponent on their core identity often strengthens them. In political terms, when established parties adopt the language, framing, and worldview of the Sweden Democrats, they risk amplifying – rather than diminishing – their influence.

At the same time, intellectual honesty requires acknowledging that the Social Democrats also partially triangulate toward the Sweden Democrats. Rhetoric around migration and crime has hardened, and in some areas approaches that were once considered fringe have moved closer to the mainstream.

The result is a political landscape where both major parties, in different ways, contribute to legitimizing parts of the Sweden Democrats’ agenda. Voters increasingly perceive SD as the agenda-setter, while others appear reactive rather than leading.

This also helps explain why the Social Democrats’ current polling strength is, to some extent, undeserved. Their gains are driven less by bold policy renewal and more by hesitation among centrist voters who are uneasy with a Moderate-led government dependent on SD support.

Fear or direction – a defining choice

The crucial question is therefore not tactical, but strategic:

Should Swedish politics be driven by fear of losing voters to the Sweden Democrats – or by the courage to articulate an independent, forward-looking vision for the country?

Triangulating toward SD strengthens SD. Triangulating toward the center – and toward the future – is how political leadership is regained.

Sweden urgently needs the latter. A green, liberal, and pro-European center voice is essential – one that combines competitiveness with climate transition, security with openness, and economic responsibility with social cohesion.

More than an election – a direction for Sweden

This is not merely about the next election cycle. It is about the political culture we want to uphold and the role Sweden should play in Europe and the world.

Let us therefore rally around a politics that leads rather than reacts – grounded in responsibility, reform, and confidence in the future. Democracy is not strengthened by fear, but by clear ideas, respectful dialogue, and the courage to chart a shared path forward.

Mathias Knutsson