Efter Nelson Mandelas bortgång tog det inte lång tid innan
den svenska vänstern tog tillfället i akt och kritiserade moderaterna för hyckleri gällande deras tidigare hållning mot apartheidregimen i Sydafrika.
Den som inte är bevandrad i vår nutidshistoria kan efter att
exempelvis sett den gamle kommunistledaren Lars Ohly smått triumfatoriskt anklaga moderaterna för deras ställningstagande förledas att tro att
moderaterna de facto stöttande segregationspolitiken. Så var inte fallet –
moderaterna var i likhet med sina syskonpartier i västvärlden motståndare till
apartheid men trodde inte att sanktioner var det bästa sättet att förändra
situationen i Sydafrika.
Det är både bedrägligt och osmakligt att påstå att
moderaterna stöttade förtrycket när de egentligen stod på samma sida i kampen
mot apartheid men ansåg att andra påtryckningsmedel var mer effektiva. Vi vet
ju inte ens med säkerhet att den dåvarande moderata hållningen var felaktig – för
trots att jag inte finner det sannolikt så kan vi inte utesluta att
sanktionerna under vissa perioder exempelvis förstärkte våldet och kaoset som
främst drabbade de svagaste och mest utsatta grupperna. Moderaterna uttryckte även en tveksamhet till den väpnade kamp som bedrevs av ANC:s militär gren, "Nationens spjut" och att flera andra organisationer, däribland fackförbundet Metall, motsatte sig sanktioner mot Sydafrika.
Vad vi dock vet med säkerhet är att moderaterna var
motståndare till apartheidregimen. Vi vet även att moderaterna var övertygade motståndare
till det förtrycket, vanvettet och massmorden i Sovjet, Kina, Baltikum,
Östeuropa, Kuba, Nordkorea, Kambodja och alla andra kommunistregimer.
Men hur var det nu med den svenska vänsterrörelsens
förhållningssätt till de kommunistiska diktaturerna? Vilka sanktioner eller andra
påtryckningsmedel ville dåvarande Vänsterpartiet Kommunisterna använda för att
förändra situationen i dessa länder?
Inga… Vpk hyllade istället massmördarna efter att ha åkt på
flotta studieresor till de kommunistiska mönsterstaterna och mottagit generösa
bidrag från diktaturerna.
Mathias Knutsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar