tisdag, december 10, 2013

Vänstern borde lärt sig att inte kasta sten i glashus...


Den som inte är bevandrad i vår nutidshistoria kan efter att exempelvis sett den gamle kommunistledaren Lars Ohly smått triumfatoriskt anklaga moderaterna för deras ställningstagande förledas att tro att moderaterna de facto stöttande segregationspolitiken. Så var inte fallet – moderaterna var i likhet med sina syskonpartier i västvärlden motståndare till apartheid men trodde inte att sanktioner var det bästa sättet att förändra situationen i Sydafrika.

Det är både bedrägligt och osmakligt att påstå att moderaterna stöttade förtrycket när de egentligen stod på samma sida i kampen mot apartheid men ansåg att andra påtryckningsmedel var mer effektiva. Vi vet ju inte ens med säkerhet att den dåvarande moderata hållningen var felaktig – för trots att jag inte finner det sannolikt så kan vi inte utesluta att sanktionerna under vissa perioder exempelvis förstärkte våldet och kaoset som främst drabbade de svagaste och mest utsatta grupperna. Moderaterna uttryckte även en tveksamhet till den väpnade kamp som bedrevs av ANC:s militär gren, "Nationens spjut" och att flera andra organisationer, däribland fackförbundet Metall, motsatte sig sanktioner mot Sydafrika.

Vad vi dock vet med säkerhet är att moderaterna var motståndare till apartheidregimen. Vi vet även att moderaterna var övertygade motståndare till det förtrycket, vanvettet och massmorden i Sovjet, Kina, Baltikum, Östeuropa, Kuba, Nordkorea, Kambodja och alla andra kommunistregimer.

Men hur var det nu med den svenska vänsterrörelsens förhållningssätt till de kommunistiska diktaturerna? Vilka sanktioner eller andra påtryckningsmedel ville dåvarande Vänsterpartiet Kommunisterna använda för att förändra situationen i dessa länder?

Inga… Vpk hyllade istället massmördarna efter att ha åkt på flotta studieresor till de kommunistiska mönsterstaterna och mottagit generösa bidrag från diktaturerna.


Mathias Knutsson

Inga kommentarer: