Nyhetstorka, återvinning och bikinivaxning

Mitt i högsommaren blir det ofta nyhetstorka - oavsett hur mycket regnet öser ner... Så när Aftonbladet än en gång lyfter frågan om bikinivaxning så återanvänder jag helt enkelt mitt blogginlägg från 2008. Som var lika aktuellt 1996, 2004 och säkerligen kommer att dyka upp - igen - i kvällstidningarna 2018.

Inlägget "Moralpanik och feministiska ramaskri är värre bikinivaxning" (26 augusti 2008)


I sedvanlig ordning väcker en ”nyhet” som rör flickor och deras kön (missriktad)moralpanik och feministiska ramaskri. Det är lätt att inse att varför flickor och unga kvinnor är besvärade över generande hårväxt eftersom bara tanken på att en tolvårig flicka skulle vaxa bikinilinjen skapar enorm uppståndelse och debatt. Läs mer i Barometern och Aftonbladet samt lägg märke till att artikeln är den mest kommenterade nyheten på Sveriges största nyhetsportal.

Jag är hälsosamt ointresserad av tolvåringars bikinilinje, men som medmänniska och pappa till en liten flicka blir jag bedrövad av att följa diskussionen. I motsats till så många andra debattörer känner jag mig varken manad eller ”kvalificerad” att ha synpunkter på när det är lämpligt för andra människor att börja klippa, raka eller vaxa sin kroppsbehåring. Jag tycker att den frågan ligger inom den strikt privata sfären och behöver inte ventileras i en offentlig diskussion.

Jag vill istället kommentera själva debatten med alla dess övertoner, inkonsekvens och felsteg. Det som förvånar mig är att så många debattörer tycks fördöma att just unga flickor tar bort oönskad kroppsbehåring. Minns inte alla dessa antagligen vuxna debattörer hur tufft det var att komma in i puberteten? Och vet de inte att barn inte gör som vi säger utan som vi själva gör? Så jag är inte det minsta förvånad över att en tolvåring som har könshår faktiskt gör precis som de flesta unga vuxna kvinnor: rakar, klipper, plockar, sliter och vaxar…

Diskussionerna präglas av besynnerlig inkonsekvens för det är så många som hävdar att det är så förfärligt att ta bort lite hår i underlivet samtidigt som ingen finner det problematiskt att ungdomar i samma ålder ändrar sitt utseende genom att exempelvis sminka sig, pyssla med håret på övriga kroppen, träna styrketräning, sola, fixa naglarna eller skaffa piercingar .

Debattörer som förfasar sig över bikinivaxningar och påstår att det leder till en sexualisering av ungdomar blir dock oss svaret skyldiga på frågan hur vi ska vända denna negativa utveckling. Jag tror faktiskt inte att det finns något samband mellan antalet bikinivaxningar och en ökad sexualisering av unga. Jag tror att det enklaste och bästa motmedlet mot att reduceras till (enbart) ett sexobjekt är gott självförtroende, försiktighet och kanske rentav återhållsamhet...

För mig är det uppenbart att reaktionen mot bikinivaxning faktiskt är en stor del av problemet – inte bara en reaktion eller ett symptom på problemet. Självklart så präglas barn och ungdomar av att en struntfråga som ”generande hårväxt” blåses upp och får gigantiska proportioner. Jag hoppas att fler inser att allt som är privat inte behöver eller bör blåsas upp till jättediskussioner i media. Låt de unga vara unga och fördöm inte tonårstjejer som plockar några hårstrån som sticker ut under bikinitrosan. Det finns betydligt viktigare jämlikhets- och rättvisefrågor att arbeta med…

Oviljan att arbeta med de verkligt viktiga och avgörande frågorna är tyvärr ett centralt problem i den svenska jämställdhetsdebatten. Debatten reduceras allt för ofta till att handla om små struntfrågor som bikinivaxning eller bara bröst i simhallar istället för barnäktenskap, utanförskap och könsstympning av både pojkar och flickor. Det är hög tid att förändra debatten och skifta fokus från vänsterfeminism, kvasivetenskapliga genusteorier och populism till att verka för ett jämlikt samhälle.

Mathias Knutsson