Lärarkåren är med rätta upprörda över bedrövlig arbetsmiljö,
absurt låga löner och obefintlig respekt för läraryrket, men lärarfackens senaste
kampanjer och utspel kommer - trots berättigade krav och högt tonläge - knappast
att förändra situationen.
Jag håller helt med om att lärarna status, löner och
arbetsvillkor måste förbättras, men oavsett hur berättigade lärarnas anspråk må
vara så kommer de inte att få genomslag i den svenska debatten eller
verkligheten ute i skolorna. En av de viktigaste förklaringarna är att lärarfacken
inte sätter in skol- och lönefrågorna i ett vidare samhällsperspektiv med en
svensk bildningskultur som successivt försvagats och en arbetsmarknad där den
ekonomiska avkastningen på akademiska studier är mycket låg.
Den bistra sanningen är nämligen att de flesta svenska
akademikerna hade tjänat på att söka arbete utomlands. Den svenska
arbetsmarknaden kännetecknas inte bara av underbetalda akademiker utan även av små
löneskillnader både mellan och inom branscher. Det spelar sålunda ingen större
roll vilken utbildning du har - eller om du gör ett bra jobb – i Sverige ska
alla ha i samma lön.
Så när lärarfacken lyfter fram löneskillnaderna mellan tyska
och svenska lärare så väljer de att bortse från den bakomliggande problematiken.
Även tidigare utspel har präglats av detta: lönejämförelser mellan svenska
lärare, ekonomer, jurister och ingenjörer beaktade inte att inom de tre sistnämnda
grupperna finns en mycket större spridning avseenden yrke, karriärutveckling
och lönespridning. Det kan ju exempelvis vara så att en civilekonom och en
lärare går lika många år på högskola, men det finns betydligt fler möjligheter
för en ekonom att avancera i karriären.
Lärarkåren borde istället arbeta för att samla SACO och TCO
för att driva frågorna om ökad lönespridning och ökad individuell lönesättning
för samtliga akademikergrupper samt fler karriärvägar och fler alternativ på
arbetsmarknaden för lärare. Då finns möjligheter att verkligen förändra
situationen och förbättra villkoren för dagens – och morgondagens – lärare.
Mathias Knutsson
4 kommentarer:
Den statistik som redovisades i helgen verkar vara mera realistisk än tjatet om att lärare bara tjänar 25000. De tjänar mer än 30000!, i bruttolön.
Om vi nu skall jämföra löner i olika länder, då måste vi också se efter vad som är inkluderat i lönen. Jag har arbetat utomlands och där fick jag själv betala avgifter till tjänstepension och det som vi i Sverige kallar arbetsgivaravgifter. Min bruttolön var hög, men efter att jag betalt de nämnda avgifterna var lönen i nivå med svenska löner.
Hur skulle lönejämförelsen se ut om vi plussade på med arbetsgivaravgifter, pensionsavsättningar och annat som vi har inkluderat men som andra får betala med sin bruttolön.Vi borde kanske inte diskutera bruttolönen eftersom denna knappast är jämförbar mellan länder. Om vi istället införde ett begrepp som baserade sig på totala lönekostnaden för arbetsgivaren. Då tror jag att svenska lärare har bra löner.
Hej Doris,
Tack för din kommentar! Du har helt rätt - det är viktigt att beakta hela arbetskraftskostnaden.
De flesta länder har någon form av arbetsgivaravgift som pendlar mellan 20 och 40 procent. Om dessa skatter och avgifter läggs samman så kommer självklart Sverige högre upp i sammanställningen, men faktum kvarstår att de svenska akademikerlönerna generellt sett är mycket låga. Glöm inte heller att det finns stora skillnader mellan systemen i olika länder. I många länder finns ett stark samband mellan den enskildes inbetalningar och ersättningsnivåer, men Sverige har höga avgifter/skatter i kombination med "tak" som begränsar individens ersättningsnivåer vilket gör att systemen generar stora överskott som går direkt in i statsskassan.
Hälsningar
Mathias
Ni missar båda att man måste jämföra med vad lärarna kan välja på. Individuella löner hjälper nämligen inte om förtroendet för lönesättningen är noll och läraren erbjuds ett bättre yrkesliv någon annanstans. Själv hade jag 27 000 efter 14 år i yrket trots att jag hade utökat ansvar i förhållande till kollegor när det gällde It och fortbildning för arbetskamrater. Det funkade bra tills jag en dag insåg att det inte fanns plats för något eget liv överhuvudtaget. Nu forskar jag i stället. Idag kan jag ägna tid både åt min familj och nöjen. Kort sagt: fler "lärare" inser att det finns ett bättre liv utanför skolan. Inga av era argument kan ändra på det.
Hej,
Tack för din kommentar! Jag tror inte att våra åsikter egentligen ligger så långt ifrån varandra. Du tycks vara besviken över att den individuella lönesättningen inte fungerar som den ska - jag menar att det är oerhört viktigt att den fungerar :-). Sen lyfter du en mycket viktig fråga: betydelsen av att vara rörlig på arbetsmarknaden och byta både jobb och bransch lite då och då. Jag har under de senaste åren provat att arbeta i skolans värld "trots" att jag har en helt annan bakgrund. Det är kolossalt givande och utvecklande att testa något nytt och jag rekommenderar verkligen alla att prova sina vingar. (Det är dock en sak att ta steget till något som verkligen lockar - en helt annan att uppleva att du måste fly ett yrke för det är fruktansvärt tufft och tär på familjelivet.)
Lycka till med den nya karriären!
Hälsningar
Mathias
Skicka en kommentar