Mathias Knutsson

Ett några dagars intensiv debatt som verkligen har avslöjat skråmentaliteten och kotteriet inom sjukvården så har den ansvariga kammaråklagaren hävt häktningsbeslutet och den misstänkta kvinnan är försatt på fri fot. Det ännu för tidigt att ens spekulera i skuldfrågan, men de senaste dagarnas absurda övertoner i debatten och drevet mot en åklagare som faktiskt bara gjort sitt jobb talar sitt tydliga språk: kulturen inom sjukvård präglas av starkt förblindande kollegialitet och en synnerligen skev självbild. ”Den som lärt mig denna konst, skall jag akta lika högt som mina föräldrar, dela med honom vad jag äger och vid förefallande behov hjälpa honom”... Allt för många röststarka debattörer har utan skammens rodnad på kinderna försökt att blanda bort korten och mot bättre vetande hävda att utredningen av ett misstänkt mord/dråp just i det här specifika fallet ska hanteras av andra än polis och åklagare. För de hävdar förhoppningsvis inte att vårdpersonal ska stå över lagen… Jag anser att...

Tänk om… Upprörd bankdirektör kritiserar åklagare för att allvarligt skada vårt finansiella system. "Kammaråklagaren XX har gjort stor skada med sin häktningsorder och bör ställas till svars. Det aktuella fallet med den häktade finansmannen kommer att leda till att vi måste fortsätta att ge även av de mest hopplösa fallen stöd och de finansiella institutionerna blir därmed helt blockerade" "Konsekvenserna av häktningen av banktjänstemannen blir att det finansiella systemet kommer att kollapsa och Sveriges ekonomi sparkas tillbaka till medeltiden." Civilekonomernas ordförande instämmer i kritiken: ”Det här är inte utredning för polisen eller ekobrottsmyndigheten”, och ”Jag kan inte uttrycka mig om detaljerna för dem känner jag inte till. Men jag är mycket kritisk till brottsrubriceringen och att detta utreds av polisen.” ”De har inte kunskaperna om de finansiella (medicinska) förutsättningar som gäller för den här typen av transaktioner (vård av en patient i livets s...

Numera skall det mycket till innan jag häpnar över kotteriet, skråtänkandet och den skeva självbilden som är ovanligt utbredd inom läkarkåren, men de senaste dagarnas händelseutveckling efter att en läkare har blivit häktad misstänkt för dråp på en patient överträffar tyvärr det mesta jag har upplevt tidigare. Hur kan det komma sig att vårdpersonal utan någon som helst kunskap om faktiska omständigheter direkt uttalar sitt stöd för den misstänka kvinnan? Det är även på sin plats att påtala för all vårdpersonal som uttryckt sitt stöd för den häktade läkaren att det verkliga offret är en liten flicka som lämnade jordelivet allt för tidigt. Att helt utan fakta med undantag för en misstänkt gärningsmans yrkesval uttala sitt stöd för personen ifråga vittnar om en absurd kollegialitet eller acceptans för att all vårdpersonal när de finner det lämpligt släcker andra människors liv. Läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm drar resonemanget till sin spets när hon säger ”polisen har ...

Det är svårt att tro det, men Gudrun Schyman har faktiskt lyckats att sätta ett nytt lågvattenmärke. I sin iver att synas i media, få nya rubriker och väcka uppmärksamhet så exploaterat och politiserar Schyman nu skilsmässan mellan Linda och Johan Skugge. Ni hittar Schymans skamlösa utnyttjande av familjen Skugges privatliv på Newsmill . I en artikel som osar skadeglädje generaliserar Schyman vilt och letar i sedvanlig ordning stödjande information för tesen att kärnfamiljen bara är ett förlegat uttryck för förtryck av vissa (väljar-)grupper . I drapan om kärnfamiljen så hycklar Schyman dessutom hejdlöst när hon poängterar att hon inte är intresserad av Skugges privatliv, men ”som den symbol hon är finns det en intressant utveckling” och ”Tänk om det är så att Skugges skilsmässa är ett tecken på att kärnfamiljtrenden håller på att förlora greppet, också inom kulturen? I så fall är det ett gott tecken. Något att glädjas över så här före 8 mars”. Det är uppenbart att i Schymans värld är ...

Maciej Zaremba är idéhistorikern och kulturskribenten som alltid erbjuder alltid sina och DN:s läsare träffsäkra och mycket läsvärda reportage. Ni minns kanske ”Du gamla, du sjuka” och ”Den polske rörmokaren” som väckte stor uppmärksamhet för några år sedan? Den nya artikelserie heter ”I väntan på Sverige” och beskriver hur integrationsarbetet fungerar, eller rättare sagt inte fungerar, i landets kommuner. I den första artikeln beskriver Zaremba verksamheten i Kristianstad och hans inblick avslöjar allt för många tillkortakommanden och misstag i en av våra mest centrala och viktiga verksamheter: integrationen av nyanlända invandrare. Ett utdrag ur artikeln: "Issa och Haddad har ändå haft tur. En tredje irakisk doktor ville integrerarna skicka till Kristianstad Lego för att skruva ihop lampor. ”Det är viktigt med erfarenhet av svenskt arbetsliv”, fick han höra. (På integrationskontoret har den praktiken ett annat namn: Han får ”en nära-jobbet-upplevelse”, skrockar handläggarna.) Om...

Beslutet att lägga ner Trolle Ljungby skola är djupt olyckligt. Jag beklagar att elever, föräldrar och personal ska behöva drabbas så oerhört hårt av barn- och utbildningsnämndens (BUN) beslut. När frågan om framtiden för småskolorna var uppe på den politiska agendan 2007 och 2008 insåg jag att flera partier redan innan utredningsarbetet hade inletts hade bestämt sig för att nämndens ekonomiska problem i huvudsak bottnade i småskolornas existens och att den enda lösningen var att lägga ner dessa skolor. Jag försökte påverka övriga politiker i nämnden genom att föreslå att utredningens fokus skulle förskjutas från att enbart handla om de mindre skolorna och deras ekonomi till att handla om en större del av skolorganisationen och utbildningarnas kvalitet. Jag tycker att det är viktigare att utgå från elevperspektivet och driva frågan att alla elever – oavsett var de bor i kommunen - ska ha tillgång till utbildningar av yppersta klass istället för att ständigt återkomma till frågorna om ...