Det låter nästan som rötmånadshistoria, men Svetlana Diatchkovas berättelse om hur hon - som behörig lärare - har sökt över 400 jobb utan att bli kallad till en enda intervju eller ens få ett enda svarsbrev visar att verkligheten ibland överträffar dikten. Läs gärna mer i Helsingborgs Dagblad och Aftonbladet.
Det är svårt att beskriva och förklara det skandallösa bemötandet av Svetlana Diatchkova utan att använda ord som diskriminering, trångsynthet, främlingsfientlighet, inskränkthet, fördomsfullhet och rasism. Händelsen är dock ett mycket tillspetsat exempel på en företeelse som är mycket vanlig hos många arbetsgivare: rekrytering av medarbetare efter den så kallade fikarumsprincipen.
Principen innebär att arbetsgivarna helt enkelt väljer medarbetare som liknar övriga medarbetare och smälter bra in (i den grå massan) på arbetsplatsen. Fikarumsprincipen är så klart en del av vårt erbarmliga jantelagstänkande, konformitetssträvan och ”lagom är bäst attityd”. Alla kandidater som avviker plockas bort eftersom de avviker för mycket från den gängse mallen. En ”lämplig” kandidat bör inte sticka ut hakan eller knappt märkas… Inte vara för duktig eller komma dragandes med nya idéer, religiösa tokerier eller främmande kulturella impulser. Och definitivt inte ha fel dialekt, brytning eller ett konstigt utländskt namn.
Jag tror tyvärr att Svetlana Diatchkova i likhet med så många andra duktiga och driftig invandrare drabbas dubbelt av denna problematik. De har inte bara fel namn utan de har även ”fel” attityd när arbetsgivarna kräver att kandidaterna ska var både medelsvenssons och medelmåttor...
Mathias Knutsson
söndag, augusti 31, 2008
onsdag, augusti 27, 2008
Bara när jag blundar...
Så fantastiskt bra...
Peter LeMarc framför "Bara när jag blundar" från albumet "Kärlek i Tystnadens tid".
Mathias Knutsson
Peter LeMarc framför "Bara när jag blundar" från albumet "Kärlek i Tystnadens tid".
Mathias Knutsson
tisdag, augusti 26, 2008
Moralpanik och feministiska ramaskri är värre bikinivaxning
I sedvanlig ordning väcker en ”nyhet” som rör flickor och deras kön (missriktad)moralpanik och feministiska ramaskri. Det är lätt att inse att varför flickor och unga kvinnor är besvärade över generande hårväxt eftersom bara tanken på att en tolvårig flicka skulle vaxa bikinilinjen skapar enorm uppståndelse och debatt. Läs mer i Barometern och Aftonbladet samt lägg märke till att artikeln är den mest kommenterade nyheten på Sveriges största nyhetsportal.
Jag är hälsosamt ointresserad av tolvåringars bikinilinje, men som medmänniska och pappa till en liten flicka blir jag bedrövad av att följa diskussionen. I motsats till så många andra debattörer känner jag mig varken manad eller ”kvalificerad” att ha synpunkter på när det är lämpligt för andra människor att börja klippa, raka eller vaxa sin kroppsbehåring. Jag tycker att den frågan ligger inom den strikt privata sfären och behöver inte ventileras i en offentlig diskussion.
Jag vill istället kommentera själva debatten med alla dess övertoner, inkonsekvens och felsteg. Det som förvånar mig är att så många debattörer tycks fördöma att just unga flickor tar bort oönskad kroppsbehåring. Minns inte alla dessa antagligen vuxna debattörer hur tufft det var att komma in i puberteten? Och vet de inte att barn inte gör som vi säger utan som vi själva gör? Så jag är inte det minsta förvånad över att en tolvåring som har könshår faktiskt gör precis som de flesta unga vuxna kvinnor: rakar, klipper, plockar, sliter och vaxar…
Diskussionerna präglas av besynnerlig inkonsekvens för det är så många som hävdar att det är så förfärligt att ta bort lite hår i underlivet samtidigt som ingen finner det problematiskt att ungdomar i samma ålder ändrar sitt utseende genom att exempelvis sminka sig, pyssla med håret på övriga kroppen, träna styrketräning, sola, fixa naglarna eller skaffa piercingar .
Debattörer som förfasar sig över bikinivaxningar och påstår att det leder till en sexualisering av ungdomar blir dock oss svaret skyldiga på frågan hur vi ska vända denna negativa utveckling. Jag tror faktiskt inte att det finns något samband mellan antalet bikinivaxningar och en ökad sexualisering av unga. Jag tror att det enklaste och bästa motmedlet mot att reduceras till (enbart) ett sexobjekt är gott självförtroende, försiktighet och kanske rentav återhållsamhet...
För mig är det uppenbart att reaktionen mot bikinivaxning faktiskt är en stor del av problemet – inte bara en reaktion eller ett symptom på problemet. Självklart så präglas barn och ungdomar av att en struntfråga som ”generande hårväxt” blåses upp och får gigantiska proportioner. Jag hoppas att fler inser att allt som är privat inte behöver eller bör blåsas upp till jättediskussioner i media. Låt de unga vara unga och fördöm inte tonårstjejer som plockar några hårstrån som sticker ut under bikinitrosan. Det finns betydligt viktigare jämlikhets- och rättvisefrågor att arbeta med…
Oviljan att arbeta med de verkligt viktiga och avgörande frågorna är tyvärr ett centralt problem i den svenska jämställdhetsdebatten. Debatten reduceras allt för ofta till att handla om små struntfrågor som bikinivaxning eller bara bröst i simhallar istället för barnäktenskap, utanförskap och könsstympning av både pojkar och flickor. Det är hög tid att förändra debatten och skifta fokus från vänsterfeminism, kvasivetenskapliga genusteorier och populism till att verka för ett jämlikt samhälle.
Mathias Knutsson
Jag är hälsosamt ointresserad av tolvåringars bikinilinje, men som medmänniska och pappa till en liten flicka blir jag bedrövad av att följa diskussionen. I motsats till så många andra debattörer känner jag mig varken manad eller ”kvalificerad” att ha synpunkter på när det är lämpligt för andra människor att börja klippa, raka eller vaxa sin kroppsbehåring. Jag tycker att den frågan ligger inom den strikt privata sfären och behöver inte ventileras i en offentlig diskussion.
Jag vill istället kommentera själva debatten med alla dess övertoner, inkonsekvens och felsteg. Det som förvånar mig är att så många debattörer tycks fördöma att just unga flickor tar bort oönskad kroppsbehåring. Minns inte alla dessa antagligen vuxna debattörer hur tufft det var att komma in i puberteten? Och vet de inte att barn inte gör som vi säger utan som vi själva gör? Så jag är inte det minsta förvånad över att en tolvåring som har könshår faktiskt gör precis som de flesta unga vuxna kvinnor: rakar, klipper, plockar, sliter och vaxar…
Diskussionerna präglas av besynnerlig inkonsekvens för det är så många som hävdar att det är så förfärligt att ta bort lite hår i underlivet samtidigt som ingen finner det problematiskt att ungdomar i samma ålder ändrar sitt utseende genom att exempelvis sminka sig, pyssla med håret på övriga kroppen, träna styrketräning, sola, fixa naglarna eller skaffa piercingar .
Debattörer som förfasar sig över bikinivaxningar och påstår att det leder till en sexualisering av ungdomar blir dock oss svaret skyldiga på frågan hur vi ska vända denna negativa utveckling. Jag tror faktiskt inte att det finns något samband mellan antalet bikinivaxningar och en ökad sexualisering av unga. Jag tror att det enklaste och bästa motmedlet mot att reduceras till (enbart) ett sexobjekt är gott självförtroende, försiktighet och kanske rentav återhållsamhet...
För mig är det uppenbart att reaktionen mot bikinivaxning faktiskt är en stor del av problemet – inte bara en reaktion eller ett symptom på problemet. Självklart så präglas barn och ungdomar av att en struntfråga som ”generande hårväxt” blåses upp och får gigantiska proportioner. Jag hoppas att fler inser att allt som är privat inte behöver eller bör blåsas upp till jättediskussioner i media. Låt de unga vara unga och fördöm inte tonårstjejer som plockar några hårstrån som sticker ut under bikinitrosan. Det finns betydligt viktigare jämlikhets- och rättvisefrågor att arbeta med…
Oviljan att arbeta med de verkligt viktiga och avgörande frågorna är tyvärr ett centralt problem i den svenska jämställdhetsdebatten. Debatten reduceras allt för ofta till att handla om små struntfrågor som bikinivaxning eller bara bröst i simhallar istället för barnäktenskap, utanförskap och könsstympning av både pojkar och flickor. Det är hög tid att förändra debatten och skifta fokus från vänsterfeminism, kvasivetenskapliga genusteorier och populism till att verka för ett jämlikt samhälle.
Mathias Knutsson
måndag, augusti 25, 2008
Åsikterna som inte framförs på demokraternas konvent
Dagens moderna media och internet ställer ibland till det för oss politiker. Inget glöms utan allt sparas och arkiveras. Uttalanden som vid ett tillfälle tycks vara "helt rätt" kan några år senare vara något vi helst vill glömma...
Ni lär knappast höra Obama, Biden eller Clinton upprepa hyllningarna av John McCain på demokraternas konvent i Denver. Jag vill särskilt uppmärksamma Hillary Clintons "I know Senator McCain has a lifetime of experience that he will bring to the White House, and Senator Obama has a speech he gave in 2002.”
Nu hoppas jag bara att någon kan hitta intervjuerna med Joe Biden från 2004 där han hoppas att John McCain ska ställa upp som John Kerrys och demokraternas vicepresidentkandidat...
Läs mer om demokraternas konvent i DN, SvD och Aftonbladet , Aftonbladet och Aftonbladet .
Mathias Knutsson
Ni lär knappast höra Obama, Biden eller Clinton upprepa hyllningarna av John McCain på demokraternas konvent i Denver. Jag vill särskilt uppmärksamma Hillary Clintons "I know Senator McCain has a lifetime of experience that he will bring to the White House, and Senator Obama has a speech he gave in 2002.”
Nu hoppas jag bara att någon kan hitta intervjuerna med Joe Biden från 2004 där han hoppas att John McCain ska ställa upp som John Kerrys och demokraternas vicepresidentkandidat...
Läs mer om demokraternas konvent i DN, SvD och Aftonbladet , Aftonbladet och Aftonbladet .
Mathias Knutsson
onsdag, augusti 20, 2008
Tre hundra inlägg på min blogg
Leona Lewis vackra ballad ”Footprints In The Sand” får markera att min blogg har nått tre hundra inlägg. Det har varit oerhört givande att få delge er mina tankar kring aktuella händelser och jag hoppas att mina läsare även fortsättningsvis kommer att följa min blogg.
Titeln ”Footprints In The Sand” är även en passande metafor för bloggandet eftersom många inlägg bara läses under en mycket begränsad tid och ett avtryck i den digitala sanden försvinner därför oerhört snabbt.
Mathias Knutsson
Titeln ”Footprints In The Sand” är även en passande metafor för bloggandet eftersom många inlägg bara läses under en mycket begränsad tid och ett avtryck i den digitala sanden försvinner därför oerhört snabbt.
Mathias Knutsson
tisdag, augusti 19, 2008
Måste alla ha det lika j-vligt i den svenska sjukvården?
I DN protesterar barnläkaren Lars H Gustafsson tillsammans socialdemokraterna Amir Daneshpip och Makan Amini mot det privata Barnsjukhuset Martina. Men den enkla sanningen är att om landets barnläkare och sjukvårdspolitiker hade skött sina jobb bättre så hade det knappt funnits någon marknad för privata alternativ. Det är faktiskt vedervärdigt att läsa hur vårdpersonal och politiker ondgör sig över att en annan aktör erbjuder vård och omsorg på patienternas villkor. Är det verkligen bättre att patienterna på Barnsjukhuset Martina tvingas att försmäkta i den offentliga sjukvårdens väntrum? Är det verkligen nödvändigt att alla ska ha det lika j-vligt?
Under många år har den svenska sjukvårdsdebatten dominerats av ständiga larm om vårdköer, tillgänglighetsproblem och personalbrist. Många hävdar att den enkla lösningen på problemen är att anslå ”än mer pengar till vården” men historiskt sett har inte mer pengar löst problemen i vården utan bara köpt vänsterpolitiker och vårdpersonal utan idéer och lösningar fria från sitt ansvar.
Det är därför naturligt att många politiker, tyckare och anställda inom vården skyr alla förbättringsförslag som pesten. Vänsterpolitiker är rädda för att förlora sitt problemformuleringsprivilegium och vårdpersonal som motsätter sig förändringar gör det ofta av helt andra skäl av patientintresset. De tre debattörerna på DN:s debattsida illustrerar detta problem: istället för att ta ansvar för att den offentliga vården fungerar som den borde så ondgör de sig över att privata alternativ erbjuder akutvård för barn och föräldrar som tröttnat på att sitta timme efter timme i allt mer överfyllda väntrum. Då tycker Gustafsson, Daneshpip och Amini att det är läge att starta ett "uppror" på internet mot de nya privatsjukhusen. För ve och fasa om folk inser att det faktiskt går att bedriva sjukvård utan köer och väntetider… Även i Sverige och inte bara i England. Frankrike, Spanien, Belgien, USA eller Tyskland…
Och det finns ingen resursbrist i svensk sjukvård. Låt mig exemplifiera med utvecklingen i den skånska sjukvården. Under de senaste åtta åren har det årliga regionbidraget – skattefinansieringen av vården i Skåne – mer än fördubblats från drygt 11 miljarder kronor till nästan 25 miljarder kronor. Under samma period har antalet medarbetare inom den skånska vården ökat inom alla yrkeskategorier. Men trots dessa gigantiska satsningar så kvarstår problem som dålig tillgänglighet, långa köer, svagt patientinflytande och obefintlig verksamhetsutveckling.
Hur har det kunnat bli så här? Svaret är att det är en mängd felaktiga vägval och beslut som har lett fram till dagens smått kaotiska situation, men det grundläggande problemet är att den gamla landstingsorganisationen är ett planekonomiskt, anslagsfinansierat och ineffektivt monopol. Sjukvårdskolossen dränerar både skattebetalarna och medarbetarna på deras resurser samtidigt som medborgarna förvägras vård och omsorg. Det är uppenbart att det nu fordras en översyn och förnyelse av sjukvården för att vi ska vara rustade att möta morgondagens utmaningar.
Det behövs också ett nytt ledarskap: sparka ut alla medicinare som trots att de helt saknar nödvändig kunskap, kompetens och färdigheter tillåts att nå ledande befattningar och chefspositioner inom sjukvården. Det finns nämligen ett skråväsende inom sjukvården som hela tiden gör gällande att chefen måste vara medicinare eftersom ingen annan begriper något om vården… Jag har alltid ansett att min egen topputbildning inom ekonomi och management hjälper mig att leda genom att min kunskap möjliggör för mig att förklara och tydliggöra komplexa samband för mina medarbetare. Men inom vården används kunskap(sövertag) som ett sätt att exkludera övriga grupper. Påminner en hel del om forna tiders schamaner och häxdoktorer...
Läs även bloggaren Jakob Heidbrinks utmärkta inlägg.
Under många år har den svenska sjukvårdsdebatten dominerats av ständiga larm om vårdköer, tillgänglighetsproblem och personalbrist. Många hävdar att den enkla lösningen på problemen är att anslå ”än mer pengar till vården” men historiskt sett har inte mer pengar löst problemen i vården utan bara köpt vänsterpolitiker och vårdpersonal utan idéer och lösningar fria från sitt ansvar.
Det är därför naturligt att många politiker, tyckare och anställda inom vården skyr alla förbättringsförslag som pesten. Vänsterpolitiker är rädda för att förlora sitt problemformuleringsprivilegium och vårdpersonal som motsätter sig förändringar gör det ofta av helt andra skäl av patientintresset. De tre debattörerna på DN:s debattsida illustrerar detta problem: istället för att ta ansvar för att den offentliga vården fungerar som den borde så ondgör de sig över att privata alternativ erbjuder akutvård för barn och föräldrar som tröttnat på att sitta timme efter timme i allt mer överfyllda väntrum. Då tycker Gustafsson, Daneshpip och Amini att det är läge att starta ett "uppror" på internet mot de nya privatsjukhusen. För ve och fasa om folk inser att det faktiskt går att bedriva sjukvård utan köer och väntetider… Även i Sverige och inte bara i England. Frankrike, Spanien, Belgien, USA eller Tyskland…
Och det finns ingen resursbrist i svensk sjukvård. Låt mig exemplifiera med utvecklingen i den skånska sjukvården. Under de senaste åtta åren har det årliga regionbidraget – skattefinansieringen av vården i Skåne – mer än fördubblats från drygt 11 miljarder kronor till nästan 25 miljarder kronor. Under samma period har antalet medarbetare inom den skånska vården ökat inom alla yrkeskategorier. Men trots dessa gigantiska satsningar så kvarstår problem som dålig tillgänglighet, långa köer, svagt patientinflytande och obefintlig verksamhetsutveckling.
Hur har det kunnat bli så här? Svaret är att det är en mängd felaktiga vägval och beslut som har lett fram till dagens smått kaotiska situation, men det grundläggande problemet är att den gamla landstingsorganisationen är ett planekonomiskt, anslagsfinansierat och ineffektivt monopol. Sjukvårdskolossen dränerar både skattebetalarna och medarbetarna på deras resurser samtidigt som medborgarna förvägras vård och omsorg. Det är uppenbart att det nu fordras en översyn och förnyelse av sjukvården för att vi ska vara rustade att möta morgondagens utmaningar.
Det behövs också ett nytt ledarskap: sparka ut alla medicinare som trots att de helt saknar nödvändig kunskap, kompetens och färdigheter tillåts att nå ledande befattningar och chefspositioner inom sjukvården. Det finns nämligen ett skråväsende inom sjukvården som hela tiden gör gällande att chefen måste vara medicinare eftersom ingen annan begriper något om vården… Jag har alltid ansett att min egen topputbildning inom ekonomi och management hjälper mig att leda genom att min kunskap möjliggör för mig att förklara och tydliggöra komplexa samband för mina medarbetare. Men inom vården används kunskap(sövertag) som ett sätt att exkludera övriga grupper. Påminner en hel del om forna tiders schamaner och häxdoktorer...
Läs även bloggaren Jakob Heidbrinks utmärkta inlägg.
Vänsterpropaganda mot friskolor, valfrihet och rättvisa
Jag får erkänna att det ska mycket till innan jag förvånas över hur vänstervridna media är i Sverige, men frågan är om Aftonbladets artikel om friskolorna inte är ett nytt lågvattenmärke. Formuleringar som ”ministrarnas klassamhälle”; ”friskolan är den nya elitskolan”, och ”det blir mer och mer segregering” passar faktiskt bättre i en socialistisk skolpolitisk pamflett än bland det redaktionella materialet i en rikstidning.
Och det känns nästan lite löjeväckande när artikelförfattarna ”glömmer” att berätta ”Petter Elmeroths och Kristoffer Engdahls unika enkätstudie vid Kalmar högskola” är en vanlig uppsats av två lärarstudenter i Kalmar…
Det är svårt att förstå hur någon kan hävda att friskolor och ökad valfrihet ger upphov till ökad segregering. Innan den borgerliga friskolereformen så var det ju enbart de riktigt rika som hade möjlighet att välja skola. Tidigare fanns nämligen bara två alternativ för en elev som ville byta till en bättre skola: att föräldrarna köpte en plats på en privatskola eller en bostad i ett mycket attraktivt och dyrt bostadsområde. För mig är det uppenbart att friskolor ökar valfriheten och skapar valmöjligheter för alla – inte enbart de med välfylld plånbok – för nu har alla dels rätt välja en annan skola och dels finns det ofta ett reell alternativ i form av en lokal friskola.
Jag kan inte påstå att jag är förvånad över att de flesta barnen på friskolor kommer hyfsat välbeställda akademikerhem. Denna grupp har alltid varit en aktiv och krävande grupp som gör aktiva och välinformerade val, så det är inte det minsta förvånande att de agerar på samma sätt när de som föräldrar ska välja skola åt sina barn.
Aftonbladets artikel om vilka skolor de borgerliga ministrarna har valt åt sina barn är lika löjlig som den är vinklad för att förmedla bilden att det enbart är borgerliga politiker som väljer friskolor. För självklart är det inte bara borgerliga politiker som väljer friskolor, exempelvis både Mona Sahlin och Lars Ohly har valt friskolor åt sina barn… Men det var visst inte intressant att skriva om?
Jag minns ett uttalande av Lars Ohly i Dagens Industri i augusti 2006 och följande text är hämtad från min blogg den tredje juli 2006. DI intervjuade riksdagspartiernas partiledare inför valet och gav läsarna möjlighet att ställa frågor till politikerna. En frågeställare påtalar att familjen Ohlys egna val inte helt överensstämmer med vänsterns politik…
”Hur försvarar du att vänsterpartiet är emot privatskolor när ditt eget barn går på privatskola?/Skruvat Lars Ohly svarar: Det är jag som är partiledare och därmed en offentlig person, mina barns livsval har ingen med att göra.
Det var ett utmärkt klargörande Lars Ohly! Då vill ju du och jag exakt samma sak: att våra egna barn ska få göra sina egna livsval och fritt välja skola! Skillnaden mellan oss tycks då vara att jag tycker att dina barn ska samma rättigheter och valfrihet som mina barn, medan du vill begränsa mina barns möjligheter att välja skola… Men det är klart - någon skillnad måste det ju vara mellan partiledarens barn och andras ungar!”
Läs mer i Aftonbladets tre artiklar, Aftonbladet, Aftonbladet och Aftonbladet.
Läs även bloggaren Callistos kommentar
Mathias Knutsson
Och det känns nästan lite löjeväckande när artikelförfattarna ”glömmer” att berätta ”Petter Elmeroths och Kristoffer Engdahls unika enkätstudie vid Kalmar högskola” är en vanlig uppsats av två lärarstudenter i Kalmar…
Det är svårt att förstå hur någon kan hävda att friskolor och ökad valfrihet ger upphov till ökad segregering. Innan den borgerliga friskolereformen så var det ju enbart de riktigt rika som hade möjlighet att välja skola. Tidigare fanns nämligen bara två alternativ för en elev som ville byta till en bättre skola: att föräldrarna köpte en plats på en privatskola eller en bostad i ett mycket attraktivt och dyrt bostadsområde. För mig är det uppenbart att friskolor ökar valfriheten och skapar valmöjligheter för alla – inte enbart de med välfylld plånbok – för nu har alla dels rätt välja en annan skola och dels finns det ofta ett reell alternativ i form av en lokal friskola.
Jag kan inte påstå att jag är förvånad över att de flesta barnen på friskolor kommer hyfsat välbeställda akademikerhem. Denna grupp har alltid varit en aktiv och krävande grupp som gör aktiva och välinformerade val, så det är inte det minsta förvånande att de agerar på samma sätt när de som föräldrar ska välja skola åt sina barn.
Aftonbladets artikel om vilka skolor de borgerliga ministrarna har valt åt sina barn är lika löjlig som den är vinklad för att förmedla bilden att det enbart är borgerliga politiker som väljer friskolor. För självklart är det inte bara borgerliga politiker som väljer friskolor, exempelvis både Mona Sahlin och Lars Ohly har valt friskolor åt sina barn… Men det var visst inte intressant att skriva om?
Jag minns ett uttalande av Lars Ohly i Dagens Industri i augusti 2006 och följande text är hämtad från min blogg den tredje juli 2006. DI intervjuade riksdagspartiernas partiledare inför valet och gav läsarna möjlighet att ställa frågor till politikerna. En frågeställare påtalar att familjen Ohlys egna val inte helt överensstämmer med vänsterns politik…
”Hur försvarar du att vänsterpartiet är emot privatskolor när ditt eget barn går på privatskola?/Skruvat Lars Ohly svarar: Det är jag som är partiledare och därmed en offentlig person, mina barns livsval har ingen med att göra.
Det var ett utmärkt klargörande Lars Ohly! Då vill ju du och jag exakt samma sak: att våra egna barn ska få göra sina egna livsval och fritt välja skola! Skillnaden mellan oss tycks då vara att jag tycker att dina barn ska samma rättigheter och valfrihet som mina barn, medan du vill begränsa mina barns möjligheter att välja skola… Men det är klart - någon skillnad måste det ju vara mellan partiledarens barn och andras ungar!”
Läs mer i Aftonbladets tre artiklar, Aftonbladet, Aftonbladet och Aftonbladet.
Läs även bloggaren Callistos kommentar
Mathias Knutsson
måndag, augusti 18, 2008
Obama och McCain på Rick Warrens Faith Forum
Nya och fullständiga videoklipp från Rick Warrens "Faith Forum". På YouTube-filmerna saknades tyvärr en stor del av intervjun med John McCain.
Mathias Knutsson
Mathias Knutsson
söndag, augusti 17, 2008
Försvarspolitisk vattvälling eller FRA-propaganda?
Det svenska försvaret är inte bara i en djup kris utan försvaret tycks även sakna intresse för sin huvuduppgift: att skydda Sverige.
I sedvanlig ordning beror inte tillkortakommanden i den offentliga sektorn på pengabrist. Sverige har jämfört med övriga västländer en väl tilltagen försvarsbudget. Försvaret kostar fortfarande de svenska skattebetalarna 40 miljarder kronor varje år men till skillnad från exempelvis våra nordiska grannar så får vi ytterst lite försvar och säkerhet för varje satsad skattekrona. En stor del av problematiken bottnar i mer eller mindre tokiga politiska vägval som baserats på regional-, närings-, industri- och sysselsättningspolitiska hänsynstaganden istället för försvars- och säkerhetspolitiska överväganden. Lägg därtill försvarets, dess anställdas och andra parters intresse att bevara otidsenliga, ineffektiva och extremt kostsamma – men för de berörda ack så bekväma och lukrativa - strukturer så har vi det svenska försvarets problem i ett nötskal.
Problemen inom försvaret är lika välkända som de är allvarliga, så dagens debattinlägg i SvD av försvarsminister Sten Tolgfors känns mest som ett slag i luften. Förutsatt att syftet med artikeln inte enbart var att få skriva en eller två rader till stöd för FRA…
Jag uppskattar försvarsminister Tolgfors kraftiga markering mot Ryssland, med i övrigt är försvarsministerns argumentation minst sagt besynnerlig. För Tolgfors skriver följande:
”Förutsättningen för det tidigare storskaliga invasionshotet mot Sverige från en militär supermakt är borta. Östersjön kantas idag av Nato- och EU-länder. Den europeiska säkerhetsordningen är vidgad till de länder i vårt närområde som tidigare kontrollerades av Sovjetunionen. ”
"Rysslands militärutgifter ökar starkt, men utgör ändå bara en bråkdel av USA:s och kom först 2006 tillbaka på 1992 års nivå. De är betydligt lägre än till exempel Tysklands och bara hälften av Kinas (i PPP).”
”Ryssland vill kunna projicera makt, inte minst gentemot sina södra gränser. I svensk debatt har förutsatts att östvästkonflikten dominerar ryskt tänkande och den är central.”
”Att vårt närområde ser helt annorlunda ut än Kaukasus betyder inte att vi kan utesluta risk för militära kriser och incidenter i vårt närområde. På Östersjön kan på sikt finnas risk för intressekonflikter… Rysslands patrullering och stationering av strategiska styrkor visar landets intressen.”
Om jag nu förstår försvarsministern så blåser han först faran över, men sen så är han rätt oroad över den ryska upprustningen samtidigt som den inte bekymrar honom så mycket eftersom USA, Tyskland och Kina satsar ännu mer… (Jag ska inte ens väcka frågan varför andra länder satsar så mycket på försvaret…) Därefter hävdar han att den svenska debatten har varit oinformerad och präglats av en vanföreställning att Rysslands fokus är gränsen mot väster. Sen stödjer han den nyss nämnda och avfärdade missuppfattningen genom att påså att Rysslands agerande och ”intressekonflikter” kan leda till militära kriser och incidenter i vårt närområde.
Försvarsministern säger vidare att kriget i Georgien tvingar Sverige att modernisera och effektivisera vårt försvar. Nu ska vi nämligen kräva att de 20 000 av 30 000 man som enligt Tolgfors saknar militära uppgifter faktiskt ska göra något vettigt... Tänka sig att det ska krävas en kris i det avlägsna Kaukasus – som ser helt annorlunda ut än vårt närområde – för att det svenska försvaret ska bli intresserat av att se till att två av tre medarbetare verkligen gör någon nytta för sin uppdragsgivare. Sen kan det vara intressant att reflektera över hur många soldater det finns plats för i Tolgfors framtida insatsorganisation. För om styrkan ska krympas till 10 000 man så lär det bli få platser kvar för fotfolket när dagens drygt 9 500 yrkesofficerare har fått något att göra.
Sen avslutar Sten Tolgfors i bästa ”för övrigt anser jag”-stil:
”Kriget i Georgien visar vikten av en effektiv underrättelseverksamhet. Detta för att vi tidigt ska kunna se och analysera förändringar i hotbild, men även för vår möjlighet att genomskåda de ofta motstridiga uppgifter som kringgärdar dagens konflikter.
Inte minst för Sveriges möjligheter att fatta välgrundande och självständiga politiska beslut är en välfungerande underrättelseverksamhet av vikt. Därför är också den nya signalspaningslagen en förutsättning för den som vill värna vår säkerhet och militära alliansfrihet.”
Jahaja… Så exakt hur skulle FRA snappat upp information om kriget i Georgien genom att avlyssna svenska kablar och läsa mina mejl? Måhända hade FRA fått lite information om de hade följt mina Internetspår till exempelvis Washington Post eller RIA Novosti…
Mathias Knutsson
I sedvanlig ordning beror inte tillkortakommanden i den offentliga sektorn på pengabrist. Sverige har jämfört med övriga västländer en väl tilltagen försvarsbudget. Försvaret kostar fortfarande de svenska skattebetalarna 40 miljarder kronor varje år men till skillnad från exempelvis våra nordiska grannar så får vi ytterst lite försvar och säkerhet för varje satsad skattekrona. En stor del av problematiken bottnar i mer eller mindre tokiga politiska vägval som baserats på regional-, närings-, industri- och sysselsättningspolitiska hänsynstaganden istället för försvars- och säkerhetspolitiska överväganden. Lägg därtill försvarets, dess anställdas och andra parters intresse att bevara otidsenliga, ineffektiva och extremt kostsamma – men för de berörda ack så bekväma och lukrativa - strukturer så har vi det svenska försvarets problem i ett nötskal.
Problemen inom försvaret är lika välkända som de är allvarliga, så dagens debattinlägg i SvD av försvarsminister Sten Tolgfors känns mest som ett slag i luften. Förutsatt att syftet med artikeln inte enbart var att få skriva en eller två rader till stöd för FRA…
Jag uppskattar försvarsminister Tolgfors kraftiga markering mot Ryssland, med i övrigt är försvarsministerns argumentation minst sagt besynnerlig. För Tolgfors skriver följande:
”Förutsättningen för det tidigare storskaliga invasionshotet mot Sverige från en militär supermakt är borta. Östersjön kantas idag av Nato- och EU-länder. Den europeiska säkerhetsordningen är vidgad till de länder i vårt närområde som tidigare kontrollerades av Sovjetunionen. ”
"Rysslands militärutgifter ökar starkt, men utgör ändå bara en bråkdel av USA:s och kom först 2006 tillbaka på 1992 års nivå. De är betydligt lägre än till exempel Tysklands och bara hälften av Kinas (i PPP).”
”Ryssland vill kunna projicera makt, inte minst gentemot sina södra gränser. I svensk debatt har förutsatts att östvästkonflikten dominerar ryskt tänkande och den är central.”
”Att vårt närområde ser helt annorlunda ut än Kaukasus betyder inte att vi kan utesluta risk för militära kriser och incidenter i vårt närområde. På Östersjön kan på sikt finnas risk för intressekonflikter… Rysslands patrullering och stationering av strategiska styrkor visar landets intressen.”
Om jag nu förstår försvarsministern så blåser han först faran över, men sen så är han rätt oroad över den ryska upprustningen samtidigt som den inte bekymrar honom så mycket eftersom USA, Tyskland och Kina satsar ännu mer… (Jag ska inte ens väcka frågan varför andra länder satsar så mycket på försvaret…) Därefter hävdar han att den svenska debatten har varit oinformerad och präglats av en vanföreställning att Rysslands fokus är gränsen mot väster. Sen stödjer han den nyss nämnda och avfärdade missuppfattningen genom att påså att Rysslands agerande och ”intressekonflikter” kan leda till militära kriser och incidenter i vårt närområde.
Försvarsministern säger vidare att kriget i Georgien tvingar Sverige att modernisera och effektivisera vårt försvar. Nu ska vi nämligen kräva att de 20 000 av 30 000 man som enligt Tolgfors saknar militära uppgifter faktiskt ska göra något vettigt... Tänka sig att det ska krävas en kris i det avlägsna Kaukasus – som ser helt annorlunda ut än vårt närområde – för att det svenska försvaret ska bli intresserat av att se till att två av tre medarbetare verkligen gör någon nytta för sin uppdragsgivare. Sen kan det vara intressant att reflektera över hur många soldater det finns plats för i Tolgfors framtida insatsorganisation. För om styrkan ska krympas till 10 000 man så lär det bli få platser kvar för fotfolket när dagens drygt 9 500 yrkesofficerare har fått något att göra.
Sen avslutar Sten Tolgfors i bästa ”för övrigt anser jag”-stil:
”Kriget i Georgien visar vikten av en effektiv underrättelseverksamhet. Detta för att vi tidigt ska kunna se och analysera förändringar i hotbild, men även för vår möjlighet att genomskåda de ofta motstridiga uppgifter som kringgärdar dagens konflikter.
Inte minst för Sveriges möjligheter att fatta välgrundande och självständiga politiska beslut är en välfungerande underrättelseverksamhet av vikt. Därför är också den nya signalspaningslagen en förutsättning för den som vill värna vår säkerhet och militära alliansfrihet.”
Jahaja… Så exakt hur skulle FRA snappat upp information om kriget i Georgien genom att avlyssna svenska kablar och läsa mina mejl? Måhända hade FRA fått lite information om de hade följt mina Internetspår till exempelvis Washington Post eller RIA Novosti…
Mathias Knutsson
Nej, du skall inte alltid hålla god min i elakt spel…
De flesta tycks stödja brottaren Ara Abrahamian och hans protest mot korruptionen inom brottningen. De få som invänder, förutom de som bara är motvallskärringar eller debattsugna bloggare, anser att hans agerande är barnsligt och inte hör hemma i OS så därför var det helt i sin ordning att Abrahamian kastades ut från tävlingarna. De tycks anse att eftersom Ara Abrahamian tävlar i en bedömningssport så borde han lärt sig hur ”systemet” fungera och den som ger sin in i leken får också leken tåla… Läs mer i Aftonbladet, DN och SvD.
Men frågan är då när och hur en enskild idrottsutövare ska protestera mot mygel, fiffel och problem? Eller skall vi förvänta oss att alla idrottsutövare i bedömningssporter hänger sig åt korruption? Det är inte vad jag kommer att lära mina barn om de visar intresse för brottning, gymnastik eller konståkning. Tvärtom, jag förväntar mig att bedömningsidrotterna ständigt utvecklar domarbedömningarna och strävar efter att vara ledstjärnor för utövare och domaren inom andra idrotter.
Det massiva stödet för Ara Abrahamian bottnar i en längtan efter klassiska ideal som civilkurage, mod och integritet. Ideal som borde hyllas i de olympiska spelen istället för att tryckas ner...
Jag tror inte att någon som börjar att träning i brottning gör det med tanken att vägen till framgång går via mutor eller falskspel. Ara Abrahamians protest vittnar om att det finns hopp för brottningen. Så länge det finns personer som engagerar sig, reagerar mot orättvisor och törs protestera så finns det alltid en möjlighet att förändra och förbättra.
Det är lätt att dra en parallell till en annan bedömningssport: politiken. Tänk exempelvis på turbulensen kring riksdagens beslut om FRA eller de besynnerliga turerna och vänskapskorruptionen inom partiorganisationerna. Det behövs verkligen fler modiga sanningssägare som Ara Abrahamian, både inom brottningen och politiken…
Mathias Knutsson
Men frågan är då när och hur en enskild idrottsutövare ska protestera mot mygel, fiffel och problem? Eller skall vi förvänta oss att alla idrottsutövare i bedömningssporter hänger sig åt korruption? Det är inte vad jag kommer att lära mina barn om de visar intresse för brottning, gymnastik eller konståkning. Tvärtom, jag förväntar mig att bedömningsidrotterna ständigt utvecklar domarbedömningarna och strävar efter att vara ledstjärnor för utövare och domaren inom andra idrotter.
Det massiva stödet för Ara Abrahamian bottnar i en längtan efter klassiska ideal som civilkurage, mod och integritet. Ideal som borde hyllas i de olympiska spelen istället för att tryckas ner...
Jag tror inte att någon som börjar att träning i brottning gör det med tanken att vägen till framgång går via mutor eller falskspel. Ara Abrahamians protest vittnar om att det finns hopp för brottningen. Så länge det finns personer som engagerar sig, reagerar mot orättvisor och törs protestera så finns det alltid en möjlighet att förändra och förbättra.
Det är lätt att dra en parallell till en annan bedömningssport: politiken. Tänk exempelvis på turbulensen kring riksdagens beslut om FRA eller de besynnerliga turerna och vänskapskorruptionen inom partiorganisationerna. Det behövs verkligen fler modiga sanningssägare som Ara Abrahamian, både inom brottningen och politiken…
Mathias Knutsson
Obama och McCain på Rick Warrens Faith Forum
Pastorn Rick Warren bjöd in presidentkandidaterna Barack Obama och John McCain till det första gemensamma mötet inför presidentvalet i november.
Mathias Knutsson
lördag, augusti 16, 2008
Det är allt mer uppenbart att ondskans imperium har återuppstått…
Polen och USA har ingått ett avtal om radarövervakning och ett missilförsvar i form av missiler som enbart skjuter ner andra missiler. Denna överenskommelse har irriterat Ryssland så pass att generalen Anatolij Nogovitsyn hotar Polen med en kärnvapenattack eftersom de tio missilerna i missilsköld uppfattas som ett hot mot Ryssland. Läs mer i DN, SvD, Aftonbladet och Washington Post.
General Nogovitsyns uttalande ”Genom att tillåta missilförsvaret blottar sig Polen för en attack - till hundra procent” vittnar inte enbart om att ordkriget har trappats upp utan att påtryckningspolitiken övergår till mer öppet aggressiv fas.
Det är svårt att se hur tio försvarsmissiler med kort räckvidd kan vara ett verkligt hot mot Ryssland som förfogar över drygt 5 000 kärnvapenmissiler… Dessa tio missiler och en missilsköld är enbart hot mot Kremls förlegade världsbild och vanföreställningen att de tidigare medlemsstaterna i Warszawapakten fortfarande är lydstater under Ryssland.
Ondskans imperium tycks ha återuppstått – frågan är om det ens gick under inledningen av nittiotalet? När Rysslands förste folkvalde presidenten Boris Jeltsin gick bort i april 2007 ställde jag frågan om den demokratiska utvecklingen under president Jeltsin var början på en ny rysk epok eller bara en parantes. Jag befarar att jag har fått svaret…
Mathias Knutsson
General Nogovitsyns uttalande ”Genom att tillåta missilförsvaret blottar sig Polen för en attack - till hundra procent” vittnar inte enbart om att ordkriget har trappats upp utan att påtryckningspolitiken övergår till mer öppet aggressiv fas.
Det är svårt att se hur tio försvarsmissiler med kort räckvidd kan vara ett verkligt hot mot Ryssland som förfogar över drygt 5 000 kärnvapenmissiler… Dessa tio missiler och en missilsköld är enbart hot mot Kremls förlegade världsbild och vanföreställningen att de tidigare medlemsstaterna i Warszawapakten fortfarande är lydstater under Ryssland.
Ondskans imperium tycks ha återuppstått – frågan är om det ens gick under inledningen av nittiotalet? När Rysslands förste folkvalde presidenten Boris Jeltsin gick bort i april 2007 ställde jag frågan om den demokratiska utvecklingen under president Jeltsin var början på en ny rysk epok eller bara en parantes. Jag befarar att jag har fått svaret…
Mathias Knutsson
onsdag, augusti 13, 2008
En liten nyhet på bloggen
På allmän begäran (!) har jag lagt till en samlingslista över de ämnen, så kallade etiketter, som jag har skrivit om på min blogg. Ni finner listan ganska långt ner i högerkolumnen.
Observera att listan inte är komplett eftersom jag började etikettera tämligen sent och ämnesindelningen är tyvärr inte helt konsekvent. Jag ska se över och förbättra den här funktionen så att det blir lättare för mina läsare att hitta de ämnen som intresserar dem.
Mathias Knutsson
Observera att listan inte är komplett eftersom jag började etikettera tämligen sent och ämnesindelningen är tyvärr inte helt konsekvent. Jag ska se över och förbättra den här funktionen så att det blir lättare för mina läsare att hitta de ämnen som intresserar dem.
Mathias Knutsson
tisdag, augusti 12, 2008
Vi kan förvänta oss mer maktspel från KGB...
Den ryska sidan tycks bli allt mer aggressiv och det råder ingen tvekan längre att Rysslands mål är att kväsa den västvänliga regeringen i Tbilisi. Kriget blir en blodig och plågsam maktdemonstration av Rysslands militära styrka och beredskap att omsätta hot i praktisk handling när grannländerna blir allt för demokratiska, marknadsliberala och västorienterade. Läs mer i Svd, DN och Aftonbladet.
Det är uppenbart att FN inte förmår att sätta press på Ryssland. Den allt mer paralyserade diskussionsklubben i FN-skrapan skakar inte järntsaren Putin nämnvärt eftersom det enda han (eventuellt) fruktar är att NATO agerar och skyddar Georgien. Den blivande amerikanske presidenten John McCains beskrivning av Vladimir Putin framstår som allt mer träffsäker: jag såg in i Putins ögon och såg ett K, ett G och ett B”.
Den svenska regeringens och EU:s fördömande är förvisso tydligare och kraftfullare, men så länge vi inte skramlar med vapen så lär knappast Rysslands hot och attacker minska i omfattning. Jag befarar dessutom att Ryssland avser att öka trycket på övriga grannländer, främst Ukraina, att överge sin västvänliga attityd.
Den enda möjligheten att rädda den positiva utvecklingen i de forna Sovjetstaterna och garantera deras framtida trygghet är att snabbt öppna för ett fullvärdigt NATO-medlemskap för dessa länder. Jag hoppas även att Sverige på allvar börjar att diskutera ett svenskt NATO-medlemskap – inte bara för vår egen trygghet utan även för att vi har en moralisk skyldighet och historisk uppgift att befria andra länder från förtryck och diktatur.
Mathias Knutsson
Det är uppenbart att FN inte förmår att sätta press på Ryssland. Den allt mer paralyserade diskussionsklubben i FN-skrapan skakar inte järntsaren Putin nämnvärt eftersom det enda han (eventuellt) fruktar är att NATO agerar och skyddar Georgien. Den blivande amerikanske presidenten John McCains beskrivning av Vladimir Putin framstår som allt mer träffsäker: jag såg in i Putins ögon och såg ett K, ett G och ett B”.
Den svenska regeringens och EU:s fördömande är förvisso tydligare och kraftfullare, men så länge vi inte skramlar med vapen så lär knappast Rysslands hot och attacker minska i omfattning. Jag befarar dessutom att Ryssland avser att öka trycket på övriga grannländer, främst Ukraina, att överge sin västvänliga attityd.
Den enda möjligheten att rädda den positiva utvecklingen i de forna Sovjetstaterna och garantera deras framtida trygghet är att snabbt öppna för ett fullvärdigt NATO-medlemskap för dessa länder. Jag hoppas även att Sverige på allvar börjar att diskutera ett svenskt NATO-medlemskap – inte bara för vår egen trygghet utan även för att vi har en moralisk skyldighet och historisk uppgift att befria andra länder från förtryck och diktatur.
Mathias Knutsson
måndag, augusti 11, 2008
Krigsoffer och brickor i ett maktpolitiskt spel
Flyktingarna från Sydossetien ger en skrämmande inblick i krigets fasor och de övergrep som civilbefolkningen har utsatts för av de stridande parterna. Det är min bestämda uppfattning att internationella hjälporganisationer måste agera snabbt och bistå flyktingarna med stöd för tyvärr så lär de stridande dels prioritera andra hjälpinsatser och dels är flyktingarna och deras lidande värdefulla i propagandakriget. Läs gärna mer i SvD, SvD Brännpunkt, DN och Aftonbladet.
Det är som bekant aldrig ens fel att två träter, men fakta talar entydigt för att Ryssland bär huvudansvaret för både tillkomsten och upptrappningen av konflikten i Georgien. Rysslands engagemang i utbrytarprovinserna har tre tydliga syften som tycks vara överordnade alla andra hänsynstaganden: att säkra ryska ekonomiska intressen, upprätthålla Rysslands fullständiga kontroll över sitt närområde och förhindra att ryska grannländer ansluts till Nato.
Den ryska strategin för att nå målen är lika uppenbar: Ryssland vill få bort Georgiens västvänliga regering från makten. En snabb, farlig och möjligtvis mördande effektiv metod men knappast modern, fredlig eller smärtfri…
Mathias Knutsson
Det är som bekant aldrig ens fel att två träter, men fakta talar entydigt för att Ryssland bär huvudansvaret för både tillkomsten och upptrappningen av konflikten i Georgien. Rysslands engagemang i utbrytarprovinserna har tre tydliga syften som tycks vara överordnade alla andra hänsynstaganden: att säkra ryska ekonomiska intressen, upprätthålla Rysslands fullständiga kontroll över sitt närområde och förhindra att ryska grannländer ansluts till Nato.
Den ryska strategin för att nå målen är lika uppenbar: Ryssland vill få bort Georgiens västvänliga regering från makten. En snabb, farlig och möjligtvis mördande effektiv metod men knappast modern, fredlig eller smärtfri…
Mathias Knutsson
Allt hetare debatt i FN - närmar vi oss ett nytt kallt krig?
CNN har gjort en bra sammanfattning av både debatten i FN och utvecklingen av konflikten. Det är också helt tydligt att Ryssland vill bli av med den mycket västvänlige georgiska presidenten Mikheil Saakashvili och kallt räknar med att varken EU eller USA kommer att sätta hårt mot hårt.
Mathias Knutsson
söndag, augusti 10, 2008
Vem hjälper David mot Goliat?
Under de senaste dagarna har oron och striderna i Sydossetien, Abchazien och Georgien eskalerat till ett regelrätt krig. Rysslands aggressiva attityd, påtryckningspolitik och vapenskrammel håller nu på att övergå till en fullskalig invasion i samma omfattning som Sovjets intåg i Afghanistan 1979 och Tjeckoslovakien 1968.
I god Kremlanda fortsätter den ryska sidan envist att hävda att attackerna är en fredsskapande insats, trots att ”fredsskapandet” nu sker med attackflyg, bombmattor och mobilisering av Svartahavsflottan…
Nu måste omvärlden reagera kraftfullt och kräva att striderna upphör, de ryska trupperna omedelbart lämnar Georgien, förhandlingar inleds och internationella fredsstyrkor går in i konfliktområdena.
Läs även uttalandet från fyra europeiska presidenter samt rapporteringen från kriget i DN, SvD och Aftonbladet.
Mathias Knutsson
I god Kremlanda fortsätter den ryska sidan envist att hävda att attackerna är en fredsskapande insats, trots att ”fredsskapandet” nu sker med attackflyg, bombmattor och mobilisering av Svartahavsflottan…
Nu måste omvärlden reagera kraftfullt och kräva att striderna upphör, de ryska trupperna omedelbart lämnar Georgien, förhandlingar inleds och internationella fredsstyrkor går in i konfliktområdena.
Läs även uttalandet från fyra europeiska presidenter samt rapporteringen från kriget i DN, SvD och Aftonbladet.
Mathias Knutsson
lördag, augusti 09, 2008
08.08.08 - låt spelen och propagandan börja...
Invigningen av de 29:e olympiska spelen var en magnifik tillställning – en passande inledning på en gigantisk propagandaföreställning. Det kinesiska kommunistpartiet har satsat enorma resurser, både ekonomiskt och politiskt, på de olympiska spelen och en möjlighet att marknadsföra det moderna Kina.
Dagens Kina präglas av både hyperkapitalism och kommunistiska dogmer samt en oerhört stark vilja att skapa en positiv bild av Kina i omvärlden. Kinas vägval kan te sig besynnerligt, men i ljuset av vad som hände i – och med – ondskans imperium under 1990-talet så insåg säkerligen de kinesiska ledarna att de inte kunde klamra sig fast vid varken Marx eller Maos irrläror utan att de var tvungna att förändra, reformera och öppna Kina.
Men trots omvälvningen av ekonomin och ambitionen att marknadsföra det nya Kina så har ytterst lite gjorts för att stärka och trygga de mänskliga rättigheterna i Kina. Kommunistregimens övergrepp, kränkningar och brott är fortfarande lika uppenbara som de är vidriga: avsaknaden av politiska friheter, tiotusentals politiska fångar, slavarbetare, tortyr, påtvingade aborter, tystade journalister och svaga religiösa rättigheter. Lägg därtill Kinas agerande i och förhållningssätt till exempelvis Darfur, Tibet, Burma, Taiwan, Turkmenistan, och Nordkorea så är det uppenbart att Kina har en mycket lång resa kvar att göra innan landet förtjänar den positiva bild som landets ledare så desperat försöker att förmedla till omvärlden.
Mathias Knutsson
Dagens Kina präglas av både hyperkapitalism och kommunistiska dogmer samt en oerhört stark vilja att skapa en positiv bild av Kina i omvärlden. Kinas vägval kan te sig besynnerligt, men i ljuset av vad som hände i – och med – ondskans imperium under 1990-talet så insåg säkerligen de kinesiska ledarna att de inte kunde klamra sig fast vid varken Marx eller Maos irrläror utan att de var tvungna att förändra, reformera och öppna Kina.
Men trots omvälvningen av ekonomin och ambitionen att marknadsföra det nya Kina så har ytterst lite gjorts för att stärka och trygga de mänskliga rättigheterna i Kina. Kommunistregimens övergrepp, kränkningar och brott är fortfarande lika uppenbara som de är vidriga: avsaknaden av politiska friheter, tiotusentals politiska fångar, slavarbetare, tortyr, påtvingade aborter, tystade journalister och svaga religiösa rättigheter. Lägg därtill Kinas agerande i och förhållningssätt till exempelvis Darfur, Tibet, Burma, Taiwan, Turkmenistan, och Nordkorea så är det uppenbart att Kina har en mycket lång resa kvar att göra innan landet förtjänar den positiva bild som landets ledare så desperat försöker att förmedla till omvärlden.
Mathias Knutsson
torsdag, augusti 07, 2008
Kristianstad Arena - en kommunal hundramiljonerssatsning utan folkligt stöd?
Frågan om Kristianstad kommun ska satsa på att bygga en arena har dominerat den lokala politiska debatten under de senaste åren. Dagens besked att kommunstyrelsens arbetsutskott föreslås avslå kravet på en folkomröstning är tyvärr lika väntat som det är olyckligt. Läs mer i Kristianstadsbladet och NSK.
För trots att kravet på en folkomröstning har undertecknats 3 763 personer och Kristianstadsbladets opinionsundersökning tyder på ett massivt stöd för en folkomröstning så vinner folkets röster inget gehör i rådhuset. Frågan anses nämligen redan vara avgjord i och med att kommunfullmäktige redan har tillstyrkt arenaprojektet.
Kristianstad Arena har förvisso diskuterats under lång tid men uppenbarligen har allt för lite gjorts för att sprida debatten och förankra arenaprojektet hos kristianstadsborna. I likhet med de flesta politiska projekt i Kristianstad fastnade både diskussionen och beslutsfattandet i rådhusets korridorer och mycket slutna sammanträdesrum.
Jag har mycket svårt att dela en uppfattning som i praktiken innebär att krav på kommunala folkomröstningar skall avvisas enbart på grund av att vi politiker har en annan uppfattning eller redan har fattat beslut i sakfrågan. Jag är därför öppen för förutsättningslös diskussion om arenaprojektet och att jag stöder medborgarnas krav på en folkomröstning.
För trots att kravet på en folkomröstning har undertecknats 3 763 personer och Kristianstadsbladets opinionsundersökning tyder på ett massivt stöd för en folkomröstning så vinner folkets röster inget gehör i rådhuset. Frågan anses nämligen redan vara avgjord i och med att kommunfullmäktige redan har tillstyrkt arenaprojektet.
Kristianstad Arena har förvisso diskuterats under lång tid men uppenbarligen har allt för lite gjorts för att sprida debatten och förankra arenaprojektet hos kristianstadsborna. I likhet med de flesta politiska projekt i Kristianstad fastnade både diskussionen och beslutsfattandet i rådhusets korridorer och mycket slutna sammanträdesrum.
Jag har mycket svårt att dela en uppfattning som i praktiken innebär att krav på kommunala folkomröstningar skall avvisas enbart på grund av att vi politiker har en annan uppfattning eller redan har fattat beslut i sakfrågan. Jag är därför öppen för förutsättningslös diskussion om arenaprojektet och att jag stöder medborgarnas krav på en folkomröstning.
Dubbelplusobra, Fredrik Reinfeldt
Statsminister Fredrik Reinfeldt bryter nu tystnaden och kommenterar för första gången hans partikamraters invändningar mot FRA-lagen. Läs gärna artiklarna i DN, SvD och Aftonbladet. Ett kort ögonblick tändes ett litet hopp om bot och bättring, men efter att ha tagit del av statsministerns uttalande så kan jag inte bli något annat än djupt besviken för Reinfeldt verkar i grunden helt opåverkad av alla kritiska röster mot ”Lex Orwell”.
För hör och häpna: Reinfeldt säger sig vara ”öppen för förslag på förbättringar" och beredd att ”lyssna in”… Det är förvånande att banaliteter, självklarheter och svepande formuleringar slås upp som revolutionerande nyheter, men tyvärr är det nog så att både statsministern och media anser att det de facto ÄR en nyhet att alliansregeringen är öppen för förslag på förbättringar och intresserade av att lyssna in istället för att bara lyssna av…
Mathias Knutsson
För hör och häpna: Reinfeldt säger sig vara ”öppen för förslag på förbättringar" och beredd att ”lyssna in”… Det är förvånande att banaliteter, självklarheter och svepande formuleringar slås upp som revolutionerande nyheter, men tyvärr är det nog så att både statsministern och media anser att det de facto ÄR en nyhet att alliansregeringen är öppen för förslag på förbättringar och intresserade av att lyssna in istället för att bara lyssna av…
Mathias Knutsson
Hur påverkar höghastighetståg framtiden för de "vanliga" tågen?
Höghastighetståg är en intressant, miljövänlig och framåtsyftande trafiklösning, men frågan är om de skandinaviska länderna har tillräckligt stor befolkning och är tillräckligt tätbefolkade för att skapa ett underlag för flera separata linjer höghastighetståg. För trots att jag förordar tåg framför flyg och bil så är det frapperade att så många beslutsfattare och opinionsbildare så lätt sveps med och förordar investeringar för hundratals miljarder kronor utan att ha genomfört en ordentlig analys. Läs mer i DN.
En fråga som måste belysas är hur många resenärer som krävs för att en höghastighetslinje ska bli lönsam? I Kalifornien diskuteras för närvarande ett storleksmässigt jämförbart sammanhängande trafiksystem med höghastighetståg som förväntas att betjäna runt 100 miljoner resenärer per år. I Sverige kan vi i bästa fall räkna med en bråkdel av denna resandevolym vilket borde väcka en hel del frågor om det är försvarbart att bygga ytterligare ett trafiksystem parallellt med flera befintliga.
En förhoppning som ofta lyfts i debatten är att höghastighetståg ska kunna locka många flygresenärer att välja ett mer miljövänligt alternativ. Men eftersom Götalandsbanan och Europabanan tillsammans enbart täcker in en handfull av de flygplatsorter som erbjuder direktflyg till Stockholm så är det tveksamt hur många som kommer att välja tåget om de först måste åka tio mil till tågstationen istället för att ta flyget från hemstaden.
En annan fråga som inte berörs i debatten är hur det ”vanliga” tåget att påverkas av förlora en stor del av passagerarunderlaget? Redan idag går faktiskt tågen mellan Stockholm, Malmö och Göteborg halvtomma. En stor del av förklaringen är en tågbiljett ofta kostar mer än att resa med bil eller flyg vilket ur miljöhänseende är helt förkastligt. Frågan är om det inte är mer miljövänligt och ekonomiskt klokt att satsa mer på det befintliga nätet, modernisera dagens tåg och skapa konkurrens genom att släppa in flera aktörer i det svenska tågnätet än att lägga än mer räls…
Jag tror dock att höghastighetståg kan ha en framtid, men då krävs ett övergripande europeiskt perspektiv. Det är nödvändigt att dels koordinera satsningar så att passagerarunderlaget maximeras och dels att garantera att trafiken att kan passera nationsgränserna utan dagens problem med olika spårbredd och andra tekniska aspekter. Jag ser fram emot att få ta del av den utredning om höghastighetståg som regeringen beställt av Banverket och jag hoppas att de frågor jag ställer kommer att besvaras.
Mathias Knutsson
En fråga som måste belysas är hur många resenärer som krävs för att en höghastighetslinje ska bli lönsam? I Kalifornien diskuteras för närvarande ett storleksmässigt jämförbart sammanhängande trafiksystem med höghastighetståg som förväntas att betjäna runt 100 miljoner resenärer per år. I Sverige kan vi i bästa fall räkna med en bråkdel av denna resandevolym vilket borde väcka en hel del frågor om det är försvarbart att bygga ytterligare ett trafiksystem parallellt med flera befintliga.
En förhoppning som ofta lyfts i debatten är att höghastighetståg ska kunna locka många flygresenärer att välja ett mer miljövänligt alternativ. Men eftersom Götalandsbanan och Europabanan tillsammans enbart täcker in en handfull av de flygplatsorter som erbjuder direktflyg till Stockholm så är det tveksamt hur många som kommer att välja tåget om de först måste åka tio mil till tågstationen istället för att ta flyget från hemstaden.
En annan fråga som inte berörs i debatten är hur det ”vanliga” tåget att påverkas av förlora en stor del av passagerarunderlaget? Redan idag går faktiskt tågen mellan Stockholm, Malmö och Göteborg halvtomma. En stor del av förklaringen är en tågbiljett ofta kostar mer än att resa med bil eller flyg vilket ur miljöhänseende är helt förkastligt. Frågan är om det inte är mer miljövänligt och ekonomiskt klokt att satsa mer på det befintliga nätet, modernisera dagens tåg och skapa konkurrens genom att släppa in flera aktörer i det svenska tågnätet än att lägga än mer räls…
Jag tror dock att höghastighetståg kan ha en framtid, men då krävs ett övergripande europeiskt perspektiv. Det är nödvändigt att dels koordinera satsningar så att passagerarunderlaget maximeras och dels att garantera att trafiken att kan passera nationsgränserna utan dagens problem med olika spårbredd och andra tekniska aspekter. Jag ser fram emot att få ta del av den utredning om höghastighetståg som regeringen beställt av Banverket och jag hoppas att de frågor jag ställer kommer att besvaras.
Mathias Knutsson
onsdag, augusti 06, 2008
Bloggtips: "Petri är på gång"
Petri Salonen, en av mina kolleger i Stockholms läns landsting, har nyligen börjat att blogga på "Petri är på gång". Jag rekommenderar er att besöka Petris läsvärda blogg och ta del av allt från hans recept till hans betraktelser över indisk politik.
Mathias Knutsson
Mathias Knutsson
Varför återuppbygger Irak inte landet med oljemiljarderna?
Under de senaste åren har oljepriset skjutit i höjden och Irak har i likhet med övriga oljeproducerande länder tjänat enormt mycket pengar. Vid årets slut kommer den irakiska statskassan att vara mycket välfylld: den senaste prognosen pekar på ett ackumulerat överskott på 79 miljarder US-dollar eller 490 miljarder svenska kronor. Den irakiska regeringen har dock valt att låta oljemiljarderna stanna på banken och bara en försvinnande liten del har satsats på återuppbyggnaden och moderniseringen av landet.
Det finns nu ett utbrett missnöje i både Irak och USA med den irakiska regeringens oförmåga - eller ovilja - att investera oljemiljarderna. I veckan presenterades en ny amerikansk rapport som pekar det orimliga i att amerikanska skattebetalare fortsätter att betala projekt som den irakiska staten kan finansiera på egen hand. Lägg därtill att de projekt som de facto ligger i den irakiska investeringsbudgeten sällan genomförs utan skjuts på framtiden, endast 28 procent av budgeten förbrukades under 2008 och den irakiska staten missköter underhållet av gjorda amerikanska investeringar så inser alla situationen blir helt ohållbar när den amerikanska ekonomin befinner sig i kris.
Nu måste den irakiska regeringen ta sitt ansvar och satsa några av de hundratals miljarder kronor som ligger undangömda på diverse bankkonton på att återuppbygga Irak. Om så inte sker befarar jag att både den demokratiska och ekonomiska utvecklingen i Irak kommer att stanna av.
Mathias Knutsson
Det finns nu ett utbrett missnöje i både Irak och USA med den irakiska regeringens oförmåga - eller ovilja - att investera oljemiljarderna. I veckan presenterades en ny amerikansk rapport som pekar det orimliga i att amerikanska skattebetalare fortsätter att betala projekt som den irakiska staten kan finansiera på egen hand. Lägg därtill att de projekt som de facto ligger i den irakiska investeringsbudgeten sällan genomförs utan skjuts på framtiden, endast 28 procent av budgeten förbrukades under 2008 och den irakiska staten missköter underhållet av gjorda amerikanska investeringar så inser alla situationen blir helt ohållbar när den amerikanska ekonomin befinner sig i kris.
Nu måste den irakiska regeringen ta sitt ansvar och satsa några av de hundratals miljarder kronor som ligger undangömda på diverse bankkonton på att återuppbygga Irak. Om så inte sker befarar jag att både den demokratiska och ekonomiska utvecklingen i Irak kommer att stanna av.
Mathias Knutsson
Sätt press på militärjuntan i Burma
Drygt tre månader efter orkanen Nargis våldsamma framfart i Burma så tvingas de nödställda inte bara att kämpa mot naturens krafter utan även mot den styrande militärjuntan. Trots att hundratusentals burmeser lever i misär efter katastrofen har hjälpinsatser förhindrats och nu kräver militärregimen att orkanoffren ska återbetala bistånd och hjälp till staten. Läs mer i SvD.
De hjälpsökande har inget val än att acceptera bistånd på kredit, vilket i förlängningen enbart kommer att förvärra och förlänga katastrofen eftersom avgörande hjälpinsatser fördröjs eller uteblir. Lån till företag och organisationer kan förvisso vara en del av ett framgångsrikt biståndsprogram, men människor som svälter, saknar dricksvatten och löper stor risk att drabbas av sjukdomar som kolera och difteri ska inte tvingas att ta lån för att kunna överleva.
I dagsläget saknar tre av fyra burmesiska hushåll rent dricksvatten och varannan familj sakar tillräckligt med mat. Enligt internationella hjälporganisationer kommer jordbruket i Burma att ge sin första riktiga skörd efter cyklonen först i november 2009, och om det finns en stor risk att hundratusentals familjer kommer att svälta som en direkt följd av militärregimens agerande.
Det är hög att reagera och sätta press på regimen i Burma. Om världssamfundet inte agerar så kommer efterdyningarna av orkanen Nargi de facto att bli än värre än när cyklonen svepte fram och hemsökte Burma.
De hjälpsökande har inget val än att acceptera bistånd på kredit, vilket i förlängningen enbart kommer att förvärra och förlänga katastrofen eftersom avgörande hjälpinsatser fördröjs eller uteblir. Lån till företag och organisationer kan förvisso vara en del av ett framgångsrikt biståndsprogram, men människor som svälter, saknar dricksvatten och löper stor risk att drabbas av sjukdomar som kolera och difteri ska inte tvingas att ta lån för att kunna överleva.
I dagsläget saknar tre av fyra burmesiska hushåll rent dricksvatten och varannan familj sakar tillräckligt med mat. Enligt internationella hjälporganisationer kommer jordbruket i Burma att ge sin första riktiga skörd efter cyklonen först i november 2009, och om det finns en stor risk att hundratusentals familjer kommer att svälta som en direkt följd av militärregimens agerande.
Det är hög att reagera och sätta press på regimen i Burma. Om världssamfundet inte agerar så kommer efterdyningarna av orkanen Nargi de facto att bli än värre än när cyklonen svepte fram och hemsökte Burma.
Now you can read my blog in English
Since I have several foreign regular readers of my blog I have decided to add an automatic translation service. It is the good people at Google that provide this excellent service to me and my readers. If you want read a translation of the blog into English you just click on the link in the box “In English”.
Mathias Knutsson
Mathias Knutsson
söndag, augusti 03, 2008
Nu kan ni prenumerera på nyheter på min blogg
Nu kan du prenumerera på nyheter på min blogg med hjälp av din feedläsare. Klicka bara på länken i rutan ”Prenumerera på nyheter” så får kontinuerlig information om uppdateringarna av min blogg.
Mathias Knutsson
Mathias Knutsson
Skandalöst agerat av Barnens dag
Det är sällan jag skriver om händelser i min egen vardag men idag kommer jag att göra ett undantag. Jag tror nämligen att jag aldrig har blivit så illa behandlad som kund tidigare i mitt liv och det värsta är att min femårige son drabbades än hårdare av dagens smått skandalösa händelse…
Händelsen utspelades på "Barnens dag" i Tivoliparken i Kristianstad strax före stängningsdags klockan 17. Ni kan läsa mer om "Barnens dag" på deras hemsida och i Kristianstadsbladets två artiklar, I och II.
Jag och min son kom direkt från ponnyridningen - där ingen kund längre bak i kön tycktes avvisas – till kön till ansiktsmålningen. Det gavs ingen information om att enbart ett visst antal kunder kunde betjänas utan jag ställde mig i kön tillsammans med min son som nu hoppades att han skulle få komma hem utklädd till Spindelmannen. Observera att om någon hade informerat oss om att de tyvärr inte kunde betjäna fler personer så hade jag gladeligen accepterat beskedet, men någon sådan information gavs inte vid kön.
Men efter tio minuters köande så anländer en äldre herre och meddelar att min son som enda barn i kön inte kommer bli målad! Personen ifråga manifesterar därefter sin ståndpunkt med ett hugg i luften mellan mig och den näst sista personen i kön samt understryker att kunden före mig i kön är den sista personen som de ämnar att betjäna…
Förvånad frågar jag då om det verkligen är rimligt att avvisa en kund innan stängningsdags och varför denna information inte gavs vid kön i form av en skylt eller en informatör. Svaret jag fick var att personen ifråga hade stått där tidigare, men han hade blivit sugen på att gå och äta en korv så nu var det bara för mig och min son att gå för att det var HAN som bestämde…
Jag vill ogärna hamna i polemik inför mina egna och andras barn men jag kunde inte låta bli att fråga representanten för "Barnens dag" om han verkligen inte insåg att de hade brustit i informationen och det orimliga i att förvägra en enda liten pojke i kön nöjet att bli ansiktsmålad. Då tyckte uppenbarligen den anställde att jag blev besvärlig och han började kritisera min attityd, påstod att jag inte tog hänsyn till min egen son och han fällde avslutningsvis en nedlåtande kommentar om min intellektuella förmåga…
Det är min bestämda åsikt att dylikt beteende är oacceptabelt i alla sammanhang – och i synnerhet i en verksamhet som riktar sig till barn. Jag förväntar mig att arrangörerna bakom Barnens Dag framför en ursäkt till mig, men främst till min son som ikväll somnade undrades varför han av alla barn i kön inte fick bli ansiktsmålad.
Det kan säkerligen diskuteras vem av oss vuxna som hade mest rätt eller fel, men en person som driver en verksamhet för barn kan inte behandla ett litet barn på det sättet som "Barnens dag" behandlade min son – oavsett omständigheterna.
"Barnens dag" kränkte och sparkade ut en femåring enbart för att de själva inte skötte sina åtaganden. Om information hade givits om att inga fler kunder betjänades så hade jag aldrig ställt mig i kön och min sons förhoppningar om en ansiktsmålning hade aldrig väckts.
Personen som skulle ha informerat oss valde istället att äta korv och valde därefter att behandla både mig och min son illa. Det värsta är dock den avslutande kränkningen av ett litet barn. En person som väljer att behandla en femåring så illa ska definitivt inte hålla i ett evenemang som riktar sig till barn och barnfamiljer. Jag uppmanar till bojkott av "Barnens dag" i Kristianstad tills arrangörerna ger mig och min son en ursäkt.
Mathias Knutsson
Händelsen utspelades på "Barnens dag" i Tivoliparken i Kristianstad strax före stängningsdags klockan 17. Ni kan läsa mer om "Barnens dag" på deras hemsida och i Kristianstadsbladets två artiklar, I och II.
Jag och min son kom direkt från ponnyridningen - där ingen kund längre bak i kön tycktes avvisas – till kön till ansiktsmålningen. Det gavs ingen information om att enbart ett visst antal kunder kunde betjänas utan jag ställde mig i kön tillsammans med min son som nu hoppades att han skulle få komma hem utklädd till Spindelmannen. Observera att om någon hade informerat oss om att de tyvärr inte kunde betjäna fler personer så hade jag gladeligen accepterat beskedet, men någon sådan information gavs inte vid kön.
Men efter tio minuters köande så anländer en äldre herre och meddelar att min son som enda barn i kön inte kommer bli målad! Personen ifråga manifesterar därefter sin ståndpunkt med ett hugg i luften mellan mig och den näst sista personen i kön samt understryker att kunden före mig i kön är den sista personen som de ämnar att betjäna…
Förvånad frågar jag då om det verkligen är rimligt att avvisa en kund innan stängningsdags och varför denna information inte gavs vid kön i form av en skylt eller en informatör. Svaret jag fick var att personen ifråga hade stått där tidigare, men han hade blivit sugen på att gå och äta en korv så nu var det bara för mig och min son att gå för att det var HAN som bestämde…
Jag vill ogärna hamna i polemik inför mina egna och andras barn men jag kunde inte låta bli att fråga representanten för "Barnens dag" om han verkligen inte insåg att de hade brustit i informationen och det orimliga i att förvägra en enda liten pojke i kön nöjet att bli ansiktsmålad. Då tyckte uppenbarligen den anställde att jag blev besvärlig och han började kritisera min attityd, påstod att jag inte tog hänsyn till min egen son och han fällde avslutningsvis en nedlåtande kommentar om min intellektuella förmåga…
Det är min bestämda åsikt att dylikt beteende är oacceptabelt i alla sammanhang – och i synnerhet i en verksamhet som riktar sig till barn. Jag förväntar mig att arrangörerna bakom Barnens Dag framför en ursäkt till mig, men främst till min son som ikväll somnade undrades varför han av alla barn i kön inte fick bli ansiktsmålad.
Det kan säkerligen diskuteras vem av oss vuxna som hade mest rätt eller fel, men en person som driver en verksamhet för barn kan inte behandla ett litet barn på det sättet som "Barnens dag" behandlade min son – oavsett omständigheterna.
"Barnens dag" kränkte och sparkade ut en femåring enbart för att de själva inte skötte sina åtaganden. Om information hade givits om att inga fler kunder betjänades så hade jag aldrig ställt mig i kön och min sons förhoppningar om en ansiktsmålning hade aldrig väckts.
Personen som skulle ha informerat oss valde istället att äta korv och valde därefter att behandla både mig och min son illa. Det värsta är dock den avslutande kränkningen av ett litet barn. En person som väljer att behandla en femåring så illa ska definitivt inte hålla i ett evenemang som riktar sig till barn och barnfamiljer. Jag uppmanar till bojkott av "Barnens dag" i Kristianstad tills arrangörerna ger mig och min son en ursäkt.
Mathias Knutsson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)