Vilken fråga är viktigast: Vem ska styra – eller vart vi ska?

Det finns något djupt otillfredsställande i den politiska debatt som just nu breder ut sig i Sverige. Vår politiken reduceras till positionering – och varför det är farligt

Inte för att konflikter saknas.

Inte för att skillnaderna mellan partierna har suddats ut.

Utan för att själva utgångspunkten för samtalet har förskjutits.

Från idéer – till positioner.

Från politik – till taktik.

Från framtidsfrågor – till regeringsmatematik.

Det blev tydligt i gårdagens samtal mellan Vänsterpartiet och Centerpartiet i SVT:s Agenda, liksom i diskussionerna kring det så kallade “Sverigelöftet” från Liberalerna och Sverigedemokraterna.

Det är inte innehållet i enskilda förslag som oroar mest.

Det är logiken bakom dem.

Att sälja skinnet innan björnen är skjuten

Vi ser allt oftare hur partier försöker:

• förhandla regeringsunderlag i förväg

• låsa fast positioner innan valet

• reducera väljarnas roll till att bekräfta redan fattade beslut

Det är, för att använda ett gammalt uttryck, att sälja skinnet innan björnen är skjuten.

I ett parlamentariskt system – särskilt ett som det svenska, med en lång tradition av minoritetsregeringar – är detta en märklig utveckling.

Historiskt har modellen varit tydlig:

1. Partier presenterar sin politik

2. Väljarna tar ställning

3. Därefter formas regeringar och samarbeten

Det är inte bara en teknisk ordning.

Det är en demokratisk princip.

Åtta partier – men allt färre perspektiv i debatten

I riksdagen sitter åtta partier.

Aldrig tidigare har vi haft så många politiska perspektiv representerade – och samtidigt en debatt som allt oftare tycks vilja reducera denna mångfald till två färdigförhandlade alternativ.

Det är en farlig utveckling.

Ett öppet och demokratiskt samhälle behöver flera perspektiv, inte färre.

Det behöver idéer som bryts mot varandra – inte positioner som låses i förväg.

De stora samhällsutmaningarna – klimatet, energin, konkurrenskraften, integrationen – kräver just detta:

• olika infallsvinklar

• olika lösningar

• en levande politisk idédebatt

När vi istället reducerar politiken till block och förhandsöverenskommelser riskerar vi att förlora just det som gör demokratin stark.

Trianguleringen – och dess verkliga vinnare

När partier i mitten börjar positionera sig primärt utifrån hur de ska förhålla sig till Sverigedemokraterna sker ofta en klassisk politisk rörelse:

triangulering.

Man närmar sig motståndarens problemformuleringar och prioriteringar – i hopp om att vinna tillbaka väljare.

Men erfarenheten visar något annat.

Triangulering tenderar inte att försvaga det parti man försöker möta.

Den tenderar att förskjuta hela den politiska debatten – och i förlängningen stärka just den kraft man vill begränsa.

Det är en lärdom vi gör klokt i att ta på allvar.

När regeringsfrågan blir viktigare än politiken

Om partier i praktiken signalerar att regeringsunderlaget redan är givet – vad återstår då för väljarna att avgöra?

Spelar det någon roll vem man röstar på? Varför går ens Tidöpartierna till val som fyra partier? Handlar valet enbart om att statsministern ska komma från Sölvesborg, Strängnäs eller Nacka?

I förlängningen riskerar detta att urholka något fundamentalt: känslan av att varje röst faktiskt spelar roll.

Jag vill tro att att politik handlar om mer att besätta politiska uppdrag. Det handlar om vilken framtid vi ser för vårt land.

Låt oss ta ut en ny liberal, grön och europeisk riktning för Sverige

Det finns ett alternativ till denna utveckling.

Ett alternativ som tar sin utgångspunkt i:

• liberala värderingar – individens frihet, rättsstatens principer

• gröna perspektiv – hållbar utveckling och ansvar för kommande generationer

• europeiskt samarbete – öppenhet, handel och gemensamma lösningar

Det är en tradition som har tjänat Sverige väl. Vi har under våra mest framgångsrika år varit öppet, innovativt och internationellt orienterat land. 

I detta ligger också en viktig påminnelse: Vår framtid ligger inte i mer slutenhet och taktisk positionering utan på framåtsyftande samarbete och idéburen politik.

En påminnelse från Europa

I detta sammanhang är det också värt att lyfta fram att det finns partier i Europa som konsekvent har hållit fast vid denna linje.

Ett exempel är Democrats 66 i Nederländerna – ett parti som kombinerar:

• liberalism

• grön politik

• stark europeisk övertygelse

med en tydlig idé om att politikens uppgift är att lösa samhällsproblem – inte att låsa fast sig i blockpolitik. Det är en hållning som förtjänar att tas på allvar även i svensk kontext.

Och det är en hållning som i många avseenden också återfinns hos Centerpartiet när partiet står som starkast: självständigt, värderingsdrivet och med blicken riktad framåt snarare än in i det politiska spelet.

Vad borde vi göra istället?

Vi behöver inte mindre politik. Vi behöver mer och bättre politik.

Det innebär att partier bör:

• presentera tydliga reformförslag

• ta ansvar för sina idéer

• våga stå för sina värderingar

Och låta väljarna avgöra riktningen. Först därefter bör regeringar formas.

En avslutande reflektion

Demokrati är inte bara ett system för att fördela makt. 

Det är ett sätt att föra ett samtal om framtiden.

När detta samtal reduceras till taktiska positioneringar förlorar vi något viktigt:

• idéerna

• perspektiven

• riktningen

Och i värsta fall även förtroendet.

Politik handlar inte i första hand om vem som ska styra.

Den handlar om hur vi vill att Sverige ska utvecklas - och det är först när vi återvänder till den insikten som den politiska debatten kan bli värdig sitt uppdrag igen."

Mathias Knutsson