Det flesta förstår nog att det är oerhört svårt och smärtsamt att vara på flykt och söka skydd i ett främmande land. Det är lätt att inse att barn i asylsökande familjer upplever tillvaron som hård, skrämmande och fruktansvärt osäker så det borde vara självklart att vi bör hjälpa barnen att förstå och hantera den uppkomna situationen. Migrationsverket har därför beställt ett specialnummer av serietidningen Bamse där asylsökande barn får inblick i asylprocessen genom att följa två asylsökande familjer där en familj får stannar i Sverige och den andra återvänder till ”Varganien”.
Tidningen” Bamse: Mim och Meles” har dock väckt starka reaktioner och kritiserats för att vara på ”myndigheternas sida mot de svaga” och för att den inte tar upp ”riskerna med död, tortyr eller förföljelse”. För mig är uppenbart att många som kritiserar Bamsetidningen egentligen kritiserar den svenska asylpolitiken och bygger hela sin argumentation på att mängder av barnfamiljer utvisas på felaktiga grunder. Men har inte dessa debattörer glömt att vi har en reglerad och begränsad invandring? För om vi ser verkligheten såsom den faktiskt är så inser alla att det finns barnfamiljer som utvisas på goda grunder (i enlighet med gällande regler) och att det är dessa barn som är målgruppen för tidningen.
Jag hoppas att de debattörer som tycker att världens snällaste björn har sålt sin själ, gjort sig skyldig till medlöperi och blivit en ondskans lakej funderar lite mer på om vi inte har en skyldighet att informera och hjälpa de flyktingbarn som utvisas från Sverige. Ska vi låta dem sväva i ovisshet? Eller skrämma upp dem med beskrivningar om en nära förestående ond bråd död i hemlandet? Nej – det är vår skyldighet att göra den obegripliga och outhärdliga asylprocessen lite mer begriplig och uthärdlig. Det är det minsta vi kan göra för några av våra mest utsatta barn.
Läs mer i HD, HD, SvD, SvD, Aftonbladet och Migrationsverket.
Mathias Knutsson
8 kommentarer:
Fast det handlar om någon som många av oss människorättsaktivister ser som en förebild, rent av en ideolog. En antikapitalist som alltid står upp för de svaga. Vi sympatiserar med Bamse och är säkra på att om han fanns på riktigt, då skulle han stå där bredvid oss på blockaderna. Lyfta upp bilen, plocka ut de som ska deporteras och hjälpa dem efter bästa förmåga.
Inte rycka på axlarna åt något inhumant. Det är inte så socialister gör. Vi rycker inte på axlarna, vi kämpar!
Antikapitalist eller inte - vill man göra något för barn som ska skickas tillbaka till landet de flytt från är det kanske inte en rosafluffig skildring som slutar med hur fint och kramigt allt blir därhemma som är vägen?
Det finns gott om exempel på hur barnböcker klarar av riktigt mörka teman utan att ljuga för barnen. Astrid Lindgren kommer osökt upp.
Satt i kontext mot hur många avvisningar på mycket tvivelaktiga grunder som sker, lämnar Bamse en mycket fadd eftersmak, så visst handlar kritiken till en del om politiken.
Hej,
Tack för din kommentar! Jag har full förståelse för ditt resonemang och jag delar din starka önskan att hjälpa våra utsatta medmänniskor. Ibland måste vi dock inse att vi inte kan nå ända fram och att vi då måste försöka att göra det som är näst bäst. Det är ibland mycket svårare och tuffare men inte mindre viktigt. Jag tror att Migrationsverkets Bamsetidning verkligen hjälper barnen och det är väl det allra viktigaste?
Mvh
Mathias Knutsson
Jag är tveksam till hur mycket den hjälper. Den kanske tröstar en kort stund, men inte mer.
Nyckelorden är som sagt "vackra lögner", och jag tror och hoppas att de flesta barn är smartare än Bamse-episoden ger dem credit för.
Annars slår verkligheten dubbelt så hårt sen.
Men, men...
Migrationsverkets arbete står och faller inte med en Bamsetidning.
Intressant vad som utlöser starka reaktioner och vad som flyter obemärkt förbi, eller hur? ;)
Varför har ingen klagat på att Bamse i sin gamla "antikapitalistiska" form inte berättat för barnen att antikapitalism/socialism alltid är någonting ont och människofientligt, sin förföriska grundtanke och bedrägliga argumentation om "solidaritet och medmänsklighet" till trots?
Det finns ju inte ett enda exempel på socialiststyre som slutat annorlunda, någonstans. Borde det inte vara ett lika stort hån att Bamse förespråkat socialism när en döv, blind idiot vet att socialistism alltid och varje gång det prövats slutat i förtryck, förföljelse, folkmord och misär?
F ö är nog Bamses bild av konsekvenserna av en avvisning betydligt sannare än myten om regelmässig förföljelse, förtryck och ond, bråd död. Alla pratar om "hur hemskt det blir" för återsända flyktingar, men ingen har hittills lyckats producera ett enda trovärdigt reportage som kunnat påvisa detta annat än i enstaka undantagsfall.
Det är ju faktiskt bara 5% av de som får asyl i Sverige som är flyktingar. Resten kommer hit för jobb eller bidrag.
Jag tycker det var flera faktafel i Bamseserien som borde gjorts annorlunda.
För det första var scenerna när krokodilsoldaterna invaderade alldeles för snälla och förskönar verkligheten. Åtminstone någon våldtäkt eller bestialiskt mord borde ha visats i detalj så att barnen känner igen sig. Kanske kunde någon av krokodilerna ha kört upp något i underlivet på ett litet grävlingbarn och sedan skurit av halsen... eller nåt sånt där som det är på riktigt.
För det andra borde den utvisade grävlingfamiljen ha hämtats på flygplatsen av elaka vargar, satt i läger och torterats ihjäl av islamiste… Förlåt, USA eller Israel ska det förstås vara. Höll på att göra bort mig där.
För det tredje borde den kaninfamilj som fick PUT ha satts i ett ghetto med andra kaniner i ett land bebott enbart av grisar. Man borde varit tydlig med att de alla blivit kriminella och antingen knarkat ihjäl sig eller blivit ihjälsparkade/huggna/skjutna av rivaliserande kaningäng innan vuxen ålder.
De få kaniner som överlever till vuxen ålder får gå arbetslösa på bidrag eller mocka i stian medan grisarna grymtar åt dem och sjunka ner i självförnedring innan de super ihjäl sig.
Alla utom en av kaninerna, som blir vänsterbloggare och krönikör, blir rik på att skriva böcker och föreläsa för politiker och skolbarn om hur det är att vara kanin och för pengarna fort som f-n flyttar från kaninflocken till ett griskvarter. Där sippar hon latte och rosévin dagarna i ända medan hon ivrigt argumenterar för att anledningen alla kaniner inte har det lika bra som hon är att grisar är onda och att det finns för lite socialism i världen.
Vi vill ju inte idealisera bilden på något sätt. Lika bra att lära ungarna från början att det troligen är kört för dem oavsett hur det går.
Det sista faktafelet i Bamseserien är förstås det mest uppenbara: djur kan inte prata. Borde man inte förklara det för barnen i serien, så de inte förleds att tro en massa som inte stämmer med verkligheten?
Första blogg som inte lever uppe i det blå. På de andra humanistbloggarna skall alla som anländer till Sverige, utan undantag, få stanna. Kanske dags vi börjar rätta mun efter matsäcken.
Skicka en kommentar