107 Days – And The Long Road Ahead

107 Days Is more than a Memoir — It is a Reminder of What is at Stake

When a former Vice President writes a memoir about the most turbulent 107 days of her political life, the words carry weight. Kamala Harris’ new book, 107 Days, is not only a personal reflection on her sprint for the presidency. It is also a mirror held up to our time: a period when democratic institutions are tested, political discourse is frayed, and trust in leadership is at risk.

Harris recounts the chaos of a truncated campaign, the relentless attacks on her identity, and the difficult balance between loyalty and leadership. She offers candid insights into her strained relationship with President Biden and her refusal to be baited by Donald Trump’s insults. She writes with both conviction and vulnerability — admitting missteps, but also reminding us of the stakes when character collides with ambition and power.

Yet 107 Days is not simply about the past. It forces us to confront questions about the present, and about the future: What kind of politics do we want to build? What kind of leaders do we demand?




A Warning and a Call

Harris’ reflections reveal two sobering truths. First, that the erosion of democratic norms rarely comes from one individual alone — it is enabled when institutions, industries, and leaders choose silence over courage. Second, that authoritarian impulses do not disappear with a single election. They linger, waiting for moments of weakness to re-emerge.

But she also reminds us that people still hold power. Civic engagement matters. Voices raised in defense of democracy can still move institutions, shape outcomes, and bend the arc toward justice.


The Virtues We Must Reclaim

If 107 Days leaves us with a challenge, it is this: to rebuild our politics around values that endure beyond any campaign cycle.

  • Respect — to see dignity in those who disagree, and to reject the poison of personal attacks.

  • Reason — to anchor debate in knowledge, facts, and the courage to confront reality.

  • Responsibility — to accept that democracy is not someone else’s job; it is ours to defend, nurture, and improve.

These are not abstract ideals. They are the foundation of the social contract — the trust that binds citizens to each other, and to the institutions that serve them.


Beyond 107 Days

For America, for Europe, and for all democracies facing turbulence, Harris’ book is both a cautionary tale and a call to action. It reminds us that politics cannot be reduced to soundbites, vendettas, or fragile egos. Politics must be about service, solutions, and the stubborn belief that tomorrow can be better than today.

The path forward will not be easy. But if we hold fast to respect, reason, and responsibility, we can renew the conversation — not only in Washington or Brussels, but in every town hall, every parliament, every local council.

Because democracy is not only tested in 107 days of crisis. It is tested every single day — in how we choose to speak, to listen, and to lead.


Mathias Knutsson

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Murens fall följdes av två fantastiska decennier

Murens fall i Berlin den 9 november 1989 markerade i flera avseenden slutet på det kommunistiska vanvettet och förtrycket i Europa. Tjugoårsjubileet firas med pompa och ståt i den återförenade tyska huvudstaden, men jag har likväl en känsla av att många inte inser vilken fantastisk och epokgörelse händelse vi bevittnade när både Berlinmuren och ondskans imperium föll. President Ronald Reagans klassiska "Riv denna mur" -tal vid Brandenburger Tor 1987 (talet hördes ända in i Östberlin ) För de som inte minns vill jag påminna om att många då spådde en mycket mörk framtid för Europa. Många fruktade en återförenad stark tysk stat, varnade för ökad nationalism och befarade en fullständig kollaps i de forna kommunistdiktaturerna i Centraleuropa. Jag vill inte på något sätt förringa krigets fasor på Balkan under inledningen av nittiotalet eller förneka att flera tidigare Sovjetrepubliker fortfarande styrs av makthungriga despoter, men vi får inte låta dessa tragiska händelser översk...
Läs mer

En förblindande kollegialitet inom sjukvården

Ett några dagars intensiv debatt som verkligen har avslöjat skråmentaliteten och kotteriet inom sjukvården så har den ansvariga kammaråklagaren hävt häktningsbeslutet och den misstänkta kvinnan är försatt på fri fot. Det ännu för tidigt att ens spekulera i skuldfrågan, men de senaste dagarnas absurda övertoner i debatten och drevet mot en åklagare som faktiskt bara gjort sitt jobb talar sitt tydliga språk: kulturen inom sjukvård präglas av starkt förblindande kollegialitet och en synnerligen skev självbild. ”Den som lärt mig denna konst, skall jag akta lika högt som mina föräldrar, dela med honom vad jag äger och vid förefallande behov hjälpa honom”... Allt för många röststarka debattörer har utan skammens rodnad på kinderna försökt att blanda bort korten och mot bättre vetande hävda att utredningen av ett misstänkt mord/dråp just i det här specifika fallet ska hanteras av andra än polis och åklagare. För de hävdar förhoppningsvis inte att vårdpersonal ska stå över lagen… Jag anser att...
Läs mer

Thirty Years in the EU: Time for Sweden to Embrace our Role within the EU

Bild
Yesterday marked exactly thirty years since the historic 1994 referendum when Swedes made the monumental choice to join the European Union. Three decades ago, we voted to step out of isolation and into a new era of cooperation and shared responsibility. Those of us who supported membership saw it as a leap forward—an opportunity to help shape Europe’s future alongside our neighbors. But even now, after three decades, a certain reluctance remains among many Swedes to fully embrace a European identity or to take an active, progressive role within the EU. The Reluctance to Identify as European  Sweden’s hesitation towards EU involvement stems from several complex historical and cultural factors. As a country with a long-standing tradition of neutrality, Swedes have often viewed themselves as outsiders in European politics. Our neutrality was a point of pride, a statement of independence that preserved our voice and identity on the world stage. But this mindset can also lead to a sense...
Läs mer