From Strength to Strength – A Summer Reflection

Reading Arthur C. Brooks under a quiet Swedish sky…

There’s something about summer that invites deeper reflection. Maybe it’s the slower pace, the stillness between responsibilities, or simply the luxury of time to think without interruption. This summer, I’ve found myself immersed in a book that speaks directly to that quiet inner space: From Strength to Strength by Arthur C. Brooks.

It’s a rare kind of book – one that doesn’t offer quick fixes or flashy slogans, but rather presents a profound and uncomfortable truth: that the strength which brought us success in the first half of life is not the same strength that will sustain us in the second.



Drawing on research in neuroscience, psychology, and philosophy, Brooks makes a compelling case for why we should not fear decline, but embrace transition. His central idea is this: our cognitive strengths change over time. The analytical, innovative energy that drives early-career success gives way – gradually, and then suddenly – to other kinds of intelligence: relational wisdom, strategic insight, and moral clarity. The key is not to cling to past peaks, but to climb a different mountain.


Reading this while stretched out in a sun chair beside our little summer cottage, I found myself both comforted and challenged. Comforted, because Brooks reminds us that a meaningful life is not about endless growth or achievement. Challenged, because letting go of ambition, identity, and ego is no small task – especially in a culture that rewards productivity above all.


But here’s what stayed with me: the idea that life’s later chapters can be the most rewarding, if we are willing to shift our focus – from résumé virtues to eulogy virtues; from climbing ladders to building bridges; from striving to serving.


As someone who has spent many years in leadership, development, and public service, this message resonates deeply. We all reach moments when we must ask: what now? Who am I becoming? What do I truly want to give back?


Brooks offers no final answers – only an invitation to live more deliberately, and with greater love. And perhaps, in the end, that is the most important strength of all.


If you’re looking for thoughtful summer reading that lingers well beyond the last page, From Strength to Strength is worth your time. And maybe even more than that, your attention.


Have you read the book – or are you reflecting on similar questions in your own life? I’d love to hear your thoughts in the comments. Let’s start a conversation that matters.

Mathias Knutsson 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Murens fall följdes av två fantastiska decennier

Murens fall i Berlin den 9 november 1989 markerade i flera avseenden slutet på det kommunistiska vanvettet och förtrycket i Europa. Tjugoårsjubileet firas med pompa och ståt i den återförenade tyska huvudstaden, men jag har likväl en känsla av att många inte inser vilken fantastisk och epokgörelse händelse vi bevittnade när både Berlinmuren och ondskans imperium föll. President Ronald Reagans klassiska "Riv denna mur" -tal vid Brandenburger Tor 1987 (talet hördes ända in i Östberlin ) För de som inte minns vill jag påminna om att många då spådde en mycket mörk framtid för Europa. Många fruktade en återförenad stark tysk stat, varnade för ökad nationalism och befarade en fullständig kollaps i de forna kommunistdiktaturerna i Centraleuropa. Jag vill inte på något sätt förringa krigets fasor på Balkan under inledningen av nittiotalet eller förneka att flera tidigare Sovjetrepubliker fortfarande styrs av makthungriga despoter, men vi får inte låta dessa tragiska händelser översk...
Läs mer

En förblindande kollegialitet inom sjukvården

Ett några dagars intensiv debatt som verkligen har avslöjat skråmentaliteten och kotteriet inom sjukvården så har den ansvariga kammaråklagaren hävt häktningsbeslutet och den misstänkta kvinnan är försatt på fri fot. Det ännu för tidigt att ens spekulera i skuldfrågan, men de senaste dagarnas absurda övertoner i debatten och drevet mot en åklagare som faktiskt bara gjort sitt jobb talar sitt tydliga språk: kulturen inom sjukvård präglas av starkt förblindande kollegialitet och en synnerligen skev självbild. ”Den som lärt mig denna konst, skall jag akta lika högt som mina föräldrar, dela med honom vad jag äger och vid förefallande behov hjälpa honom”... Allt för många röststarka debattörer har utan skammens rodnad på kinderna försökt att blanda bort korten och mot bättre vetande hävda att utredningen av ett misstänkt mord/dråp just i det här specifika fallet ska hanteras av andra än polis och åklagare. För de hävdar förhoppningsvis inte att vårdpersonal ska stå över lagen… Jag anser att...
Läs mer

Thirty Years in the EU: Time for Sweden to Embrace our Role within the EU

Bild
Yesterday marked exactly thirty years since the historic 1994 referendum when Swedes made the monumental choice to join the European Union. Three decades ago, we voted to step out of isolation and into a new era of cooperation and shared responsibility. Those of us who supported membership saw it as a leap forward—an opportunity to help shape Europe’s future alongside our neighbors. But even now, after three decades, a certain reluctance remains among many Swedes to fully embrace a European identity or to take an active, progressive role within the EU. The Reluctance to Identify as European  Sweden’s hesitation towards EU involvement stems from several complex historical and cultural factors. As a country with a long-standing tradition of neutrality, Swedes have often viewed themselves as outsiders in European politics. Our neutrality was a point of pride, a statement of independence that preserved our voice and identity on the world stage. But this mindset can also lead to a sense...
Läs mer