Den alltid lika läsvärda The New Republic skriver insiktsfullt om den svenska ”yttrandefrihetscharaden”. Utgångspunkten är Aftonbladets famösa artikel om påstådd organstöld och den därpå följande svenska pseudodebatten om att all internationell kritik mot artikeln bara handlade om att omvärlden inte förstår den ”fina svenska yttrande- och tryckfriheten”.
Debatten om Aftonbladets publicering börjar bli överspelad, men i The New Republic lyfts den mycket berättigade frågan varför vi i Sverige tycks bedöma olika opinionsyttringa r helt olika beroende av vem som är måltavlan för kritiken. Artikelförfattaren exemplifierar bland annat med Aftonbladets agerande i samband med JyllandsPostens publicering av Muhammedkarikatyrerna:
”Aftonbladet hasn’t even acknowledged its record of hypocrisy. As most European publications stood in solidarity with Jyllands-Posten and other Danish newspapers during the 2006 controversy, the Swedish tabloid branded Denmark “the most prejudiced, bigoted and narrow-minded country in Western Europe.” But now that its own work is under attack, Aftonbladet has embraced the free-speech defense (and unlike Jyllands-Posten, which apologized for its slight, has expressed no regrets).”
För mig är det uppenbart att den svenska yttrande- och tryckfriheten ger Aftonbladet rätt att publicera artikeln, men frågan är varför Aftonbladet publicerade en illa underbyggd artikeln fylld med svepande anklagelser om organhandel? Eftersom det inte finns ett uns av bevis för de teser som förs fram så tycker inte jag att artikeln överensstämmer med en god pressetik.
Mathias Knutsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar