Mathias Knutsson

Organisationen Läkare i världen presenterade idag en ny rapport om papperslösa och gömda flyktingars möjlighet att få sjukvård i elva europeiska länder. Undersökningen visar dels att Sverige tyvärr fortfarande har Europas mest restriktiva regelverk beträffande tillgången till vård för asylsökande, papperslösa och gömda flyktingar, och dels att fri sjukvård inte leder till ökad migrantströmmar och ”sjukvårdsturism”. Jag tror inte många känner till att Sverige tillsammans med Österrike är de enda länderna i EU som inte ger vård till papperslösa och gömda flyktingar. FN har vid flera tillfällen kritiserat Sverige för vår restriktiva hållning som strider mot både FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och Barnkonventionen. För mig är det helt oacceptabelt att Sverige fortsätter att bryta mot internationella överenskommelser och förvägrar de mest utsatta och sårbara grupperna i samhället hälso- och sjukvård. Jag har tillsammans med flera partikamrater varit engagerad i frågan under mång...

Tankesmedjan FORES bjöd nyligen in till ett mycket intressant seminarium om det framgångsrika integrationsarbetet i Kanada. Howard Duncan, chef för The Metropolis Project, var inbjuden för att diskutera och "avslöja" framgångsreceptet. Kanada är ett av västvärldens mest framgångsrika samhällen i fråga om integration. Invandrare har relativt snabbt kunnat etablera sig i landets större städer och skaffat egen försörjning, boende och utbildning. Det finns sålunda mycket att lära av den kanadensiska modellen. Vid seminariet medverkade även Fredrik Rosenqvist och Martin Ådahl. Mathias Knutsson

Jag hoppas att Dilsa Demirbag-Stens utmärkta inlägg i DN vitaliserar den svenska debatten om religionsutövning kontra andra fri- och rättigheter. I likhet med Dilsa Demirbag – Sten har jag under lång tid efterlyst en öppen diskussion om de värdeladdade konflikter som uppstår när olika fri- och rättigheter kommer på kollisionskurs. Läs exempelvis mitt blogginlägg ” Utan burka eller bara bröst ". Det är uppenbart att bärandet av niqab är svårt att förena med många andra företeelser i ett modernt västerländskt samhälle. Det är inget konstigt med det – människor har i alla tider inom alla religioner valt att ge religionen en så central roll i livet att deras val begränsat deltagandet i det övriga samhällslivet. Det är faktiskt miljontals människor som varje år väljer klosterliv, ställer sig utanför det moderna samhället, väljer bort familjebildning för att tjäna Gud eller bara väljer att bära en mycket specifik klädsel. De flesta av dessa människor gör aktiva val – väl medvetna...

Den alltid lika läsvärda T he New Republic skriver insiktsfullt om den svenska ”yttrandefrihetscharaden” . Utgångspunkten är Aftonbladets famösa artikel om påstådd organstöld och den därpå följande svenska pseudodebatten om att all internationell kritik mot artikeln bara handlade om att omvärlden inte förstår den ”fina svenska yttrande- och tryckfriheten”. Debatten om Aftonbladets publicering börjar bli överspelad, men i The New Republic lyfts den mycket berättigade frågan varför vi i Sverige tycks bedöma olika opinionsyttringa r helt olika beroende av vem som är måltavlan för kritiken. Artikelförfattaren exemplifierar bland annat med Aftonbladets agerande i samband med JyllandsPostens publicering av Muhammedkarikatyrerna: ”Aftonbladet hasn’t even acknowledged its record of hypocrisy. As most European publications stood in solidarity with Jyllands-Posten and other Danish newspapers during the 2006 controversy, the Swedish tabloid branded Denmark “the most prejudiced, bigoted and ...

“This is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning” Winston Churchill, efter slaget vid El-Alamein i Egypten 1942 Efter sex härliga, spännande och fantastiskt utvecklande år i Kristianstad så har jag och min familj bestämt oss för att flytta till Växjö. Beslutet har växt fram under det senaste året och i augusti gick flyttlasset tolv mil uppströms längs Helgeå. Det har varit ett svårt - men samtidigt självklart – val att lämna Kristianstad. Det finns nämligen starka familje- och hälsoskäl bakom beslutet att flytta till Växjö. Vi får dels ett starkare socialt nätverk vilket sannerligen behövs när barnaskaran växer och dels hoppas vi att våra barns astmaproblem kommer att bli lindrigare när vi bor i de djupa, gröna och friska småländska skogarna. Det har ingalunda varit enkelt att lämna Kristianstad. Vi saknar alla våra underbara vänner och den förträffliga stämningen i Lilla Paris. Jag har dessutom mycket svårt att...