I en debattartikel i DN hävdar Anders Klevmarken och Björn Lindgren att den demografiska utvecklingen kommer att skapa stora problem i den svenska sjukvården. Klevmarken och Lindgren pekar på att den ökande andelen äldre kommer att leda till en ökad efterfrågan på hälso- och sjukvård. Så långt är jag helt överens med Klevmarken och Lindgren, men när de hävdar att fyrtiotalisterna kommer att tredubbla våra sjukvårdskostnader fram till år 2040 och att de enda lösningarna är ”en kraftig neddragning av andra offentliga utgifter eller ett nytt sätt att finansiera sjukvården eller betydande skattehöjningar” så kan jag måste jag invända mot debattörernas resonemang. För varför antar Klevmarken och Lindgren – i likhet med de flesta som debatterar sjukvård – att det inte finns några möjligheter att utveckla, effektivisera och rationalisera verksamheten? En kunskapsintensiv och forskningsorienterad verksamhet borde ju faktiskt ha vissa möjligheter att förändras och förbättras under de kommande 3...