I en debattartikel i DN hävdar Anders Klevmarken och Björn Lindgren att den demografiska utvecklingen kommer att skapa stora problem i den svenska sjukvården. Klevmarken och Lindgren pekar på att den ökande andelen äldre kommer att leda till en ökad efterfrågan på hälso- och sjukvård.
Så långt är jag helt överens med Klevmarken och Lindgren, men när de hävdar att fyrtiotalisterna kommer att tredubbla våra sjukvårdskostnader fram till år 2040 och att de enda lösningarna är ”en kraftig neddragning av andra offentliga utgifter eller ett nytt sätt att finansiera sjukvården eller betydande skattehöjningar” så kan jag måste jag invända mot debattörernas resonemang. För varför antar Klevmarken och Lindgren – i likhet med de flesta som debatterar sjukvård – att det inte finns några möjligheter att utveckla, effektivisera och rationalisera verksamheten? En kunskapsintensiv och forskningsorienterad verksamhet borde ju faktiskt ha vissa möjligheter att förändras och förbättras under de kommande 32 åren…
Men istället för att tillvarata befintliga resurser och utvecklas kontinuerligt så väljer många den enkla lösningen på ”sjukvårdskrisen”: att anslå mer pengar till vården… . Trots att det mesta tyder på att dagens problem i sjukvården har uppkommit som en följd av politiska misstag, svag styrning och en tungrodd sjukvårdsorganisation.
Det värsta är att Klevmarken och Lindgren kommer att få rätt om vi inte skyndsamt vidtar åtgärder för att stoppa resursslöseriet i vården. Jag befarar att verkligheten år 2040 till och med kan bli värre än deras dystra bedömning eftersom de senaste årens utveckling tyder på att sjukvården präglas av stora problem . För redan idag skenar kostnaderna inom vården – trots att de flesta fyrtiotalister fortfarande är vitala och pigga. I Skåne har det årliga regionbidraget – skattefinansieringen av vården – mer än fördubblats från drygt 11 miljarder kronor till nästan 25 miljarder kronor under de senaste åtta åren. Under samma period har antalet medarbetare inom den skånska vården ökat inom alla yrkeskategorier. Men trots dessa gigantiska resurstillskott så kvarstår problem avseenden dålig tillgänglighet, svagt patientinflytande och obefintlig verksamhetsutveckling inom sjukvården.
Hur har det kunnat bli så här? Svaret är att det är en mängd felaktiga vägval och beslut som har lett fram till dagens smått kaotiska situation, men det grundläggande problemet är att den gamla landstingsorganisationen är ett planekonomiskt, anslagsfinansierat och ineffektivt monopol. Sjukvårdskolossen dränerar både skattebetalarna och medarbetarna på deras resurser samtidigt som skåningarna förvägras vård och omsorg. Det är uppenbart att det nu fordras en översyn och förnyelse av den skånska vården för att vi ska vara rustade att möta morgondagens utmaningar.
Mathias Knutsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar