Det är många år sedan jag insåg att jag som 70-talist kommer att få betala en riktigt saftig nota för alla ut(s)vävningar under decennier av ansvarslös och kortsiktig ekonomisk politik. Efter femtio år av ständigt ökad offentlig konsumtion, absurda skatteregler, inflationistisk penningpolitik och ett gammalt pensionssystem som bygger på samma principer som Nigeriabreven så är det oundvikligt att de yngre generationerna kommer att sitta med Svartepetter.
Nu uppmärksammar pensionsförvaltarna återigen problemet och varnar för att en stor del av min generation kommer att bli ”fattigpensionärer” eftersom de etablerar sig för sent på arbetsmarknaden. Enligt Alecta kan fem års fördröjning av etableringen på arbetsmarknaden leda till att den förväntade pensionen minskar med 10 000 kronor i månaden jämfört de som tar steget direkt in i yrkeslivet. I sedvanlig ordning leder denna typ av beräkningar till att olika grupper och generationer ställs mot varandra när vi istället borde kritisera den huvudlösa ekonomiska politik som (s) förde och de s-politiker som satte sprätt kommande generationers pengar för att köpa röster på 50-, 60-, 70-, 80-, 90- och 00-talen…
Låt oss för en gångs skull bortse från alla tramsiga diskussioner om generationsmotsättningar och istället utveckla ett stabilt, rättvist och robust pensionssystem som inte hela tiden missgynnar kommande generationer. Genom att föra en diskussion om rättviseaspekterna över generationerna och aktivera fler unga pensionssparare så kan vi både lägga grunden för ett hållbart pensionssystem och reducera konsekvenserna för de grupper som drabbas hårdast av dagens skattesystem. Låt oss bara hoppas att fler politiker och partier inser behovet av att paradigmskifte inom pensionspolitiken.
Med vänlig hälsning
Mathias Knutsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar