Får jag väcka en svår fråga denna vackra vårkväll?
Varför blir det så starka reaktioner efter att några flyktingbåtar förlist i Medelhavet?
Dessa händelser är förvisso stora tragedier och det är rätt att reagera, men varför ser vi inte samma bestörtning och fasa över lidandet, terrorn och folkmorden i länderna som dessa arma människor flyr? Flyktingarna mötte döden i havets djup, men de hade faktiskt lyckats att lämna h-lvetet på jorden bakom sig och hade hopp om en bättre framtid.
Oavsett om det var hundratals eller tusentals människor som blev vågornas rov så är antalet drunknade ändå bara en liten bråkdel av krigets offer i Syrien, Irak eller någon annan konflikthärd.
Eller så kan vi jämföra med antalet barn under fem år som dör varje dag: 17 000 barn. De flesta av dessa barn dör av undernäring eller sjukdomar som vi ofta enkelt kan förebygga. 17 000 barn - det motsvarar en flyktingbåt med enbart småbarn som kapsejsar varje timme. Hela tiden - varje dag, varje vecka - året om.
Det finns många tänkbara förklaringar till varför vi reagerar på detta sätt - men innan jag delger er mina tankar så vill jag gärna ta del av era funderingar och reflektioner.
Mathias Knutsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar