Nytt grönt affärsprojekt: Green2Green!

Jag vill tipsa mina bloggläsare om ett nytt spännande projekt, Green2Green, som jag startat tillsammans med några andra studenter på kursen Technology Entrepreneurship på Stanford.


Jag hoppas att ni har tid att besöka vår Facebooksida och blogg (som båda är under uppbyggnad) och läsa mer om vårt arbete. Ni är alltid välkomna att ställa frågor, kommentera och diskutera vårt projekt! 


Soliga sommarhälsningar
Mathias Knutsson

Nyhetstorka, återvinning och bikinivaxning

Mitt i högsommaren blir det ofta nyhetstorka - oavsett hur mycket regnet öser ner... Så när Aftonbladet än en gång lyfter frågan om bikinivaxning så återanvänder jag helt enkelt mitt blogginlägg från 2008. Som var lika aktuellt 1996, 2004 och säkerligen kommer att dyka upp - igen - i kvällstidningarna 2018.

Inlägget "Moralpanik och feministiska ramaskri är värre bikinivaxning" (26 augusti 2008)


I sedvanlig ordning väcker en ”nyhet” som rör flickor och deras kön (missriktad)moralpanik och feministiska ramaskri. Det är lätt att inse att varför flickor och unga kvinnor är besvärade över generande hårväxt eftersom bara tanken på att en tolvårig flicka skulle vaxa bikinilinjen skapar enorm uppståndelse och debatt. Läs mer i Barometern och Aftonbladet samt lägg märke till att artikeln är den mest kommenterade nyheten på Sveriges största nyhetsportal.

Jag är hälsosamt ointresserad av tolvåringars bikinilinje, men som medmänniska och pappa till en liten flicka blir jag bedrövad av att följa diskussionen. I motsats till så många andra debattörer känner jag mig varken manad eller ”kvalificerad” att ha synpunkter på när det är lämpligt för andra människor att börja klippa, raka eller vaxa sin kroppsbehåring. Jag tycker att den frågan ligger inom den strikt privata sfären och behöver inte ventileras i en offentlig diskussion.

Jag vill istället kommentera själva debatten med alla dess övertoner, inkonsekvens och felsteg. Det som förvånar mig är att så många debattörer tycks fördöma att just unga flickor tar bort oönskad kroppsbehåring. Minns inte alla dessa antagligen vuxna debattörer hur tufft det var att komma in i puberteten? Och vet de inte att barn inte gör som vi säger utan som vi själva gör? Så jag är inte det minsta förvånad över att en tolvåring som har könshår faktiskt gör precis som de flesta unga vuxna kvinnor: rakar, klipper, plockar, sliter och vaxar…

Diskussionerna präglas av besynnerlig inkonsekvens för det är så många som hävdar att det är så förfärligt att ta bort lite hår i underlivet samtidigt som ingen finner det problematiskt att ungdomar i samma ålder ändrar sitt utseende genom att exempelvis sminka sig, pyssla med håret på övriga kroppen, träna styrketräning, sola, fixa naglarna eller skaffa piercingar .

Debattörer som förfasar sig över bikinivaxningar och påstår att det leder till en sexualisering av ungdomar blir dock oss svaret skyldiga på frågan hur vi ska vända denna negativa utveckling. Jag tror faktiskt inte att det finns något samband mellan antalet bikinivaxningar och en ökad sexualisering av unga. Jag tror att det enklaste och bästa motmedlet mot att reduceras till (enbart) ett sexobjekt är gott självförtroende, försiktighet och kanske rentav återhållsamhet...

För mig är det uppenbart att reaktionen mot bikinivaxning faktiskt är en stor del av problemet – inte bara en reaktion eller ett symptom på problemet. Självklart så präglas barn och ungdomar av att en struntfråga som ”generande hårväxt” blåses upp och får gigantiska proportioner. Jag hoppas att fler inser att allt som är privat inte behöver eller bör blåsas upp till jättediskussioner i media. Låt de unga vara unga och fördöm inte tonårstjejer som plockar några hårstrån som sticker ut under bikinitrosan. Det finns betydligt viktigare jämlikhets- och rättvisefrågor att arbeta med…

Oviljan att arbeta med de verkligt viktiga och avgörande frågorna är tyvärr ett centralt problem i den svenska jämställdhetsdebatten. Debatten reduceras allt för ofta till att handla om små struntfrågor som bikinivaxning eller bara bröst i simhallar istället för barnäktenskap, utanförskap och könsstympning av både pojkar och flickor. Det är hög tid att förändra debatten och skifta fokus från vänsterfeminism, kvasivetenskapliga genusteorier och populism till att verka för ett jämlikt samhälle.

Mathias Knutsson

Ett stort grattis till Köpenhamn!

Det är förvisso ingen stor sak, men SVT:s val av Malmö som värdstad för Eurovisionsschlagerfestivalen 2013 är både förvånande och olyckligt. Malmö är förvisso en trevlig liten stad med stora förtjänster, men Stockholm har betydligt fler och helt avgörande fördelar.

Stockholm och Solna har en nybyggd arena med mångdubbelt fler platser än Malmö arena, och huvudstaden har – i motsats till Malmö - det utbud som krävs för att både göra ESC13 till ett fantastiskt event och marknadsföra Sverige i världen. Valet att genomföra schlagerfestivalen i Malmö istället för Friends Arena innebär att ESC inte blir den otroligt härliga och stora folkfest som landets schlagerälskare hoppades på - antalet biljetter minskar från runt 35 000 till 15 000 per kväll varav några tusen alltid reserveras för inbjudna gäster.

SVT hävdar att det är ett medvetet val att krympa formatet och genomföra ESC i en mindre arena, vilket bara kan tolkas som om de inte förstår (eller vill förstå) att ESC faktiskt är ett gigantiskt stort schlagerspektakel som antagligen inte går att minska ner till ett mer behändigt, intimt och svenskt ”lagomformat”.

Malmö är dessutom en mycket liten stad som saknar det nöjes-, kultur- och upplevelseutbud som de flesta partyglada internationella schlagerbesökare efterfrågar vilket innebär att de flesta kommer att bo och vistas i Köpenhamn istället för Malmö. En inte allt för vågad gissning är att de flesta besökarna kommer spendera merparten av sin tid och sina pengar i Danmark istället för Sverige. De stora vinnarna kommer sålunda att bli hotellen, butikerna och nöjesföretagen i Köpenhamn. Denna utveckling var mycket tydlig under den starkt ifrågasatta skånska satsningen på kappseglingen Americas Cup 2005 då många – i synnerhet de mest kapitalstarka - besökarna i alla avseenden valde Köpenhamn istället för förorten Malmö.

Avslutningsvis så reagerar jag över SVT:s vd Eva Hamiltons uttalande att det ”mångkulturella Malmö är den idealiska staden för det här internationella evenemanget”. Om nu denna aspekt är betydelsefull så blir det än mer obegripligt varför SVT inte väljer Stockholm som är en betydligt mer kosmopolitisk och framtidsorienterad stad. Den stora skillnaden mellan Malmö/Skåne och Stockholm/Mälardalen avseende invandring och mångfald är ju inte andelen utrikes födda utan hur väl invandrare kommer in i samhället och på arbetsmarknaden. Om SVT och Eva Hamilton vill använda ESC för politiska syften och visa upp positiva exempel så finns det betydligt mer att hämta i Storstockholm där integration och inträde på arbetsmarknaden fungerar betydligt bättre än i Malmö.

Men oavsett detta så ser jag och familjen fram emot en härlig musikfest och jag är övertygad om att Malmö, givet sina (begränsade) förutsättningar, kommer att vara en riktigt bra och framgångsrik värdstad. Jag tror dock att en annan stad hade kunnat göra det så mycket bättre....

Så lycka till Malmö! Jag hoppas verkligen att ESC 2013 blir en oförglömlig upplevelse för både artister och besökare!

Mathias Knutsson

Läs gärna mer DN, SvD, SvD, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Aftonbladet, Expressen 

Lärarfacken har både rätt och fel...

Lärarkåren är med rätta upprörda över bedrövlig arbetsmiljö, absurt låga löner och obefintlig respekt för läraryrket, men lärarfackens senaste kampanjer och utspel kommer - trots berättigade krav och högt tonläge - knappast att förändra situationen.   

Jag håller helt med om att lärarna status, löner och arbetsvillkor måste förbättras, men oavsett hur berättigade lärarnas anspråk må vara så kommer de inte att få genomslag i den svenska debatten eller verkligheten ute i skolorna. En av de viktigaste förklaringarna är att lärarfacken inte sätter in skol- och lönefrågorna i ett vidare samhällsperspektiv med en svensk bildningskultur som successivt försvagats och en arbetsmarknad där den ekonomiska avkastningen på akademiska studier är mycket låg.

Den bistra sanningen är nämligen att de flesta svenska akademikerna hade tjänat på att söka arbete utomlands. Den svenska arbetsmarknaden kännetecknas inte bara av underbetalda akademiker utan även av små löneskillnader både mellan och inom branscher. Det spelar sålunda ingen större roll vilken utbildning du har - eller om du gör ett bra jobb – i Sverige ska alla ha i samma lön.

Så när lärarfacken lyfter fram löneskillnaderna mellan tyska och svenska lärare så väljer de att bortse från den bakomliggande problematiken. Även tidigare utspel har präglats av detta: lönejämförelser mellan svenska lärare, ekonomer, jurister och ingenjörer beaktade inte att inom de tre sistnämnda grupperna finns en mycket större spridning avseenden yrke, karriärutveckling och lönespridning. Det kan ju exempelvis vara så att en civilekonom och en lärare går lika många år på högskola, men det finns betydligt fler möjligheter för en ekonom att avancera i karriären.

Lärarkåren borde istället arbeta för att samla SACO och TCO för att driva frågorna om ökad lönespridning och ökad individuell lönesättning för samtliga akademikergrupper samt fler karriärvägar och fler alternativ på arbetsmarknaden för lärare. Då finns möjligheter att verkligen förändra situationen och förbättra villkoren för dagens – och morgondagens – lärare.

Mathias Knutsson

Läs gärna mer i SvD och DN.