Mathias Knutsson

Ibland vaknar både politikern och nationalekonomen i mig till liv...  Läser att Aftonbladets vänsterorienterade ledarskribenter uppmanar till ett upprop mot regeringens planerade skattesänkningar. Låt mig då få informera er om följande:  Sveriges offentliga utgifter uppgick till 1735 miljarder kronor 2012. Regeringen vill sänka skatten med 16 miljarder kronor. Vänstern och Aftonbladet protesterar alltså mot en skattesänkning som motsvarar mindre än 0,9 procent av de totala utgifterna.  I ärlighetens namn så är benägenheten att framställa små marginella nyansskillnader som enormt stora oerhört vanligt inom politiken - om ni exempelvis jämför olika partiers budgetalternativ i er hemkommun eller ert hemlandsting så kommer ni att upptäcka att det är ytterst sällan som den faktiska skillnaden är större än en eller två procent. Om jag jämför budgeterna med ett äpple (!) så är skillnaderna faktiskt inte större (eller tjockare) än äpplets skal!     Ma...

OK... Det har varit en lång varm dag vilket uppenbarligen påverkar fler än mig. Mikael Wiehe - En gammal kommunist och diktaturkramare som spelar på stödgalor för Castroregimen på Kuba vill inte att hans "En sång till modet" framförs på tioårsdagen för mordet på Anna Lindh. Varför? Lindh stoppade transporten av två terrormisstänkta till Egypten. Jaja, hyckleri är som bekant grunden för god moral... DN:s tv-krönikör Johan Croneman efterlyser mer grävande, granskande och kvalificerad journalistik. Rätt så långt, men frågan är varför SVT är den stora boven och inte DN? Tala med dina egna kollegor först... Sen är det för mig obegripligt att Croneman anser att problemet bottnar i att " högervridningen i svenska medier är absurd, och accepterad, och noll ifrågasatt" . I synnerhet när hans kritik exemplifieras med att SVT inte granskat statligt ägda Vattenfalls idiotiska affärer och EU:s bedrövliga miljardstöd till jordbruket. Bäste Croneman - tro mig, det är få på...

Det finns uppenbarligen vissa högst oväntade risker med att "smygstarta jobbandet" sista semesterveckan. Jag sätter mig bekvämt tillrätta på sängen med datorn och försöker att komma igång med skrivandet. Helt plötsligt dyker han upp: en naken, busig och leksugen tvååring som har helt andra planer än att låta pappa arbeta i lugn och ro. Han klättrar på pappa; biter lite på pappa (han är visst ett morrande lejon), och sätter klädnypor på pappas näsa samtidigt som han ropar " mamma, titta pappa".  
 Glömde jag att berätta att han även är kletig av hemgjord glass, monsterskrattar hela tiden och är världens absolut gulligaste?  Mathias Knutsson

Jag har ofta en personlig ton när skriver, men jag är oerhört noggrann med att aldrig bli (för) privat. Dessa rader blir måhända ett avsteg från denna princip då jag väljer att berätta om en händelse som i vissa avseenden befinner inom den strikt privata sfären – men i vissa andra avseende verkligen behöver berättas och spridas. För häromdagen så hände det… Jag upptäckte en knöl på min kropp. En knöl där det vanligtvis inte ska vara någon knöl. På en kroppsdel som uppskattningsvis bara hälften av mina bloggläsare har. Jag upptäckte dessutom den av ren slump; jag hade inte min vanliga kalsongmodell på mig och var tvungen att hålla undan kläderna på ett annat sätt när jag besökte toaletten. En otäck och obehaglig knöl på helt fel ställe på kroppen. Inte speciellt stor och den gjorde (gör) inte ont, men när jag kände den så frös jag till, en stöt gick genom hela min kropp och kände hur varje del av min kropp spändes. Jag hörde mig själv andas och jag tänkte: gode gud, ...

Vissa dagar blir – mer än andra – bitterljuva promenader längs minnenas allé. Häromdagen så blev det så tydligt att de senaste veckorna vistelse i Stockholm har återuppväckt minnen och känslor från min förra huvudstadssejour. Då – för tjugo år sedan – var jag en mycket ung man som för första gången verkligen prövade mina vingar. Vi flyttade upp till Stockholm sommaren 1993 för att inleda våra studier och det vara verkligen inledningen på ett fantastiskt äventyr. Några veckor innan terminsstart besökte jag Handelshögskolan för första gången, och jag minns hur tagen jag var av den vackra byggnaden med de enorma dörrarna och det otroliga biblioteket. Det var svårt – för att inte säga omöjligt - att förstå och föreställa vilken otrolig resa jag skulle uppleva de därefter kommande åren. Så när jag för första gången på många år reser med t-banans gröna linje och passerar stationen Rådsmansgatan minns jag så väl hur jag kände mig för nästan exakt tjugo år sedan. Spänd ...

Då och då blir det långa uppehåll i mitt bloggande. Långa pauser som efter ett tag tenderar att bli längre och längre. Till slut har det gått evigheter sedan jag senast skrev några rader och den litterära motsvarigheten till ringrost kommer smygande: jag förlorar det som tidigare (i alla fall enligt mig själv) var ett förhållandevis otvunget och flyhänt skrivande. Jag kommer på mig själv att snegla lite avundsjukt på allt från modebloggare vars bloggar i praktiken är upphottade och bildtunga Facebookstatusar till skickliga, drivna och heltidsanställda skribenter vars produktion aldrig tycks sina… Jag vet dock att den sistnämnda kategorin verkligen kämpar med sina alster – det är sällan texten bara skrivs av sig själv eller den gudomliga inspirationen. Huruvida den förstnämnda gruppen bloggare svettas i sina modekreationer och sliter med sina texter vet jag faktiskt inte, men jag tror att deras fall är texterna underordnad och många lägger mycket tid och kraft på att finna rätt mate...

Vår främste tenor genom tiderna, Jussi Björling, ger oss en underbar tolkning av en sång som för många är en "inofficell" nationalhymn. "Sverige, Sverige, fosterland, vår längtans bygd, vårt hem på jorden. Nu spela källorna, där härar lysts av brand, och dåd blev saga, men med hand vid hand svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden." "Fall, julesnö, och susa, djupa mo! Brinn, österstjärna genom junikvällen! Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro, du land, där våra barn än gång få bo och våra fäder sova under kyrkohällen." "Sverige" ingår egentligen i ett körverk komponerat av Willhelm Stenhammar och Verner von Heidenstam. Jag önskar er alla en riktigt härlig nationaldag! Mathias Knutsson

Vi är säkert många som kommer att samlas i afton för att välkomna våren till vår hembygd. Jag hoppas att vi kommer att få njuta av stämningsfulla valborgsbål, vacker körsång och inspirerande vårtal. För några år sedan hade jag äran att få hålla årets tal till våren och jag bjuder därför på mitt "gamla" hyllningstal till tiden som nu kommer.Glad valborg till er alla!  Mathias Knutsson Mitt vårtal valborgsmässoafton 2009 God afton, Efter en lång och mörk vinter så står vi äntligen här – tillsammans - och ska hälsa den så efterlängtade våren välkommen åter. Jag är mycket glad – och hedrad - över att få hålla talet till våren och att tillsammans med er alla fira vårens, ljusets och värmens ankomst till vår hembygd.  I år – liksom alla tidigare år - förundras jag över vårens vidunderliga kraft som väcker allt till liv och rörelse efter vintervilan. Allt som varit försjunket i djupaste dvala under så många månader förändras helt plötsligt och slår ut i full blom på bara några korta...

Jag och några av mina affärspartners erbjuder då och då föreläsningar och kurser pro bono (dvs gratis ;-) ). Vi vänder oss främst till ungdomar, studenter, arbetssökande och andra som av olika skäl inte har möjlighet att delta på våra  vanliga föreläsningar. Vi väljer intressanta föreläsningar från våra egna kurser och föreläsningsserier, exempelvis: • Motivation, teambuilding och personlig utveckling • Entreprenörskap - hur du förverkligar din dröm! • Inspirationsföreläsningar - hur du gör rätt saker på rätt sätt! • Varumärkesbyggande för företag, organisationer och privatpersoner • Omvärldsanalys, framtidsspaning och utveckling Tveka inte att kontakta mig om du är intresserad av att delta. Hälsningar Mathias Knutsson

Hittade en mycket i ntressant uppsats av Lena Forsberg på LTU  som bekräftar en gammal tes: stallet är en förträfflig plats för personlig utveckling och att lära sig ledarskap. Från den engelska sammanfattningen - uppsatsen är på svenska:  "Since the horse is not safe to handle the girls need to be  determined, distinct and ready to take action . Through this they create a self image of  courage, action and determination . The legitimacy of the culture is shaped by the discourses: Responsibility and Work, Care giving and Military discipline. Through these the girls learn that the milieu with horses means hard work and severe challenges, which they are expected to manage. In return they are seen and look upon themselves as industrious and responsible persons."  Mina stora småttingar och deras fantastiska ridlärare Ingegerd under julfirandet på ridklubben! "My conclusion is that girls in the stable have a place where they can create a gender i...