Mathias Knutsson

Det finns uppenbarligen vissa högst oväntade risker med att "smygstarta jobbandet" sista semesterveckan. Jag sätter mig bekvämt tillrätta på sängen med datorn och försöker att komma igång med skrivandet. Helt plötsligt dyker han upp: en naken, busig och leksugen tvååring som har helt andra planer än att låta pappa arbeta i lugn och ro. Han klättrar på pappa; biter lite på pappa (han är visst ett morrande lejon), och sätter klädnypor på pappas näsa samtidigt som han ropar " mamma, titta pappa".  
 Glömde jag att berätta att han även är kletig av hemgjord glass, monsterskrattar hela tiden och är världens absolut gulligaste?  Mathias Knutsson

Jag har ofta en personlig ton när skriver, men jag är oerhört noggrann med att aldrig bli (för) privat. Dessa rader blir måhända ett avsteg från denna princip då jag väljer att berätta om en händelse som i vissa avseenden befinner inom den strikt privata sfären – men i vissa andra avseende verkligen behöver berättas och spridas. För häromdagen så hände det… Jag upptäckte en knöl på min kropp. En knöl där det vanligtvis inte ska vara någon knöl. På en kroppsdel som uppskattningsvis bara hälften av mina bloggläsare har. Jag upptäckte dessutom den av ren slump; jag hade inte min vanliga kalsongmodell på mig och var tvungen att hålla undan kläderna på ett annat sätt när jag besökte toaletten. En otäck och obehaglig knöl på helt fel ställe på kroppen. Inte speciellt stor och den gjorde (gör) inte ont, men när jag kände den så frös jag till, en stöt gick genom hela min kropp och kände hur varje del av min kropp spändes. Jag hörde mig själv andas och jag tänkte: gode gud, ...

Vissa dagar blir – mer än andra – bitterljuva promenader längs minnenas allé. Häromdagen så blev det så tydligt att de senaste veckorna vistelse i Stockholm har återuppväckt minnen och känslor från min förra huvudstadssejour. Då – för tjugo år sedan – var jag en mycket ung man som för första gången verkligen prövade mina vingar. Vi flyttade upp till Stockholm sommaren 1993 för att inleda våra studier och det vara verkligen inledningen på ett fantastiskt äventyr. Några veckor innan terminsstart besökte jag Handelshögskolan för första gången, och jag minns hur tagen jag var av den vackra byggnaden med de enorma dörrarna och det otroliga biblioteket. Det var svårt – för att inte säga omöjligt - att förstå och föreställa vilken otrolig resa jag skulle uppleva de därefter kommande åren. Så när jag för första gången på många år reser med t-banans gröna linje och passerar stationen Rådsmansgatan minns jag så väl hur jag kände mig för nästan exakt tjugo år sedan. Spänd ...