När jag läser statsminister Stefan Löfvens absurda uttalande om att jämställdheten utvecklas åt rätt håll i Saudiarabien tänker jag inte bara på Göran Perssons ökända beröm av den politiska stabiliteten i Kina utan även på en annan socialdemokratisk statsminister, Olof Palme.
För drygt 30 år sedan, bara en vecka före mordet, sammanfattade Olof Palme sin syn på kampen mot apartheid: ”Det är genom att ta gemensamt ansvar som vi kan bidra till att avskaffa apartheidsystemet. Detta system kan bara leva vidare därför att det får stöd utifrån. Om stödet rycks undan och förbyts i ett motstånd så kan apartheid inte bestå. Om världen bestämmer sig för att avskaffa apartheid som kommer apartheid att försvinna. … I grunden är detta en djupt emotionell fråga, som djupt rör våra känslor, därför att det är ett sådant sällsynt vedervärdigt system. Allt på grund av att det för människors hudfärgs skull, lämnar dem till en fattig tillvaro. Det är en skam för världen så länge detta system består.”
Ersätt ordet hudfärg med kön i Palmes anförande och parallellen mellan Sydafrika och Saudiarabien är uppenbar. Varför har inte dagens svenska ledare samma styrka och mod att stå upp mot förtrycket?
Mathias Knutsson
