Det är oerhört viktigt att förstå att nationalekonomi baseras på olika antaganden och att olika modeller givet avgränsningar och premisser har en viss begränsad giltighet.
När vi analyserar migrationspolitik bör vi skilja på olika sorters migration, och den viktigaste distinktionen inom ekonomisk analys av migration är sannolikt mellan arbetskraftsinvandring och flykting/asylinvandring.
Sammanfattningsvis (och grovt förenklat) säger nationalekonomisk teori och forskning följande:
* Arbetskraftsinvandring är ofta samhällsekonomiskt fördelaktigt
* Flykting/asyl/anhöriginvandring är i bästa fall samhällsekonomiskt neutralt
Givet detta är det uppenbart att Sverige står inför stora utmaningar. Vi tar emot stora volymer av den sistnämnda flyktingkategorin, och vi har dessutom ett (extremt) dyrt mottagningssystem. De initiala kostnaderna är dock marginella jämfört de kostnader och utmaningar som uppstår på längre sikt när flyktingarna ska integreras i samhället och bli produktiva medborgare. För att detta ska bli möjligt krävs stora förändringar av bl.a. utbildningssystemen, välfärdsprogrammen, arbetsmarknaden, bostadspolitiken och sannolikt även pensionerna.
För att Sverige ska klara dessa utmaningar krävs politiskt mod och stora förändringar för att skapa de förutsättningar som krävs för fortsatt tillväxt och utveckling. Om detta inte sker, på grund av exempelvis politisk rädsla eller oförmåga, så kommer vi ändå att få uppleva stora förändringar - dock av en helt annan och mycket negativ karaktär.
Vi måste välja väg. Vi måste våga att välja rätt väg - även om den är svår och utmanade.
Mathias Knutsson
