Mathias Knutsson

Då och då blir det långa uppehåll i mitt bloggande. Långa pauser som efter ett tag tenderar att bli längre och längre. Till slut har det gått evigheter sedan jag senast skrev några rader och den litterära motsvarigheten till ringrost kommer smygande: jag förlorar det som tidigare (i alla fall enligt mig själv) var ett förhållandevis otvunget och flyhänt skrivande. Jag kommer på mig själv att snegla lite avundsjukt på allt från modebloggare vars bloggar i praktiken är upphottade och bildtunga Facebookstatusar till skickliga, drivna och heltidsanställda skribenter vars produktion aldrig tycks sina… Jag vet dock att den sistnämnda kategorin verkligen kämpar med sina alster – det är sällan texten bara skrivs av sig själv eller den gudomliga inspirationen. Huruvida den förstnämnda gruppen bloggare svettas i sina modekreationer och sliter med sina texter vet jag faktiskt inte, men jag tror att deras fall är texterna underordnad och många lägger mycket tid och kraft på att finna rätt mate...

Vår främste tenor genom tiderna, Jussi Björling, ger oss en underbar tolkning av en sång som för många är en "inofficell" nationalhymn. "Sverige, Sverige, fosterland, vår längtans bygd, vårt hem på jorden. Nu spela källorna, där härar lysts av brand, och dåd blev saga, men med hand vid hand svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden." "Fall, julesnö, och susa, djupa mo! Brinn, österstjärna genom junikvällen! Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro, du land, där våra barn än gång få bo och våra fäder sova under kyrkohällen." "Sverige" ingår egentligen i ett körverk komponerat av Willhelm Stenhammar och Verner von Heidenstam. Jag önskar er alla en riktigt härlig nationaldag! Mathias Knutsson