Mathias Knutsson
Mitt vårtal valborgsmässoafton 2009
God afton,
Efter en lång och mörk vinter så står vi äntligen här – tillsammans - och ska hälsa den så efterlängtade våren välkommen åter. Jag är mycket glad – och hedrad - över att få hålla talet till våren och att tillsammans med er alla fira vårens, ljusets och värmens ankomst till vår hembygd.
I år – liksom alla tidigare år - förundras jag över vårens vidunderliga kraft som väcker allt till liv och rörelse efter vintervilan. Allt som varit försjunket i djupaste dvala under så många månader förändras helt plötsligt och slår ut i full blom på bara några korta ögonblick. Under några veckor – och ibland bara några få dagar – får vi följa en fantastisk förvandling av vår värld.
Våren är Moder Naturs vackraste föreställning och bjuder oss på många och smått omtumlande upplevelser.
Låt oss bara för ett kort ögonblick förnimma känslan som fyller oss när vi sitter i trädgården och låter den första vårsolens stråla värma våra ansikten. Eller hur vi lyssnar till ljudet av vårens första gök. Minnas hur vi i barndomen tog av både strumpor och skor för att springa barfota i det mjuka gröngräset.
Hur vi följde fjärilen som med skira vingar lyfte från blomma till blomma. Upplevelsen av att stå under ett blommande fruktträd efter ett stilla regn och bara andas in den milda och smått förtrollande väldoften.
Det är lätt att nästan bli överväldigad av vårens alla intryck och kraften i naturens förvandling. Våren tycks väcka en oemotståndlig förtjusning hos oss alla, och just denna kväll – valborgsmässoafton - har i årtusenden markerat vinterns slut och välkomnandet av vårens segertåg.
Våra historieböcker förtäljer att vi har firat valborgsmässoafton sedan urminnes tider. Seden att tända stora eldar var inte enbart ett sätt att fördriva vintern, mörkret och kylan utan de första valborgsmässoeldarna i vårt land tändes även för att skrämma bort farliga djur och alla tänkbara – och otänkbara – övernaturliga varelser.
De mörka skuggor som idag skrämmer och hotar oss kommer i en helt annan skepnad. Idag fruktar de flesta av oss den djupa lågkonjunkturen, oron i samhället, stigande arbetslöshet, ökat utanförskap och miljöproblemen betydligt mer än alla gräsliga häxor, spöken och troll.
Dagens finanskris, varselvåg och växthuseffekt tycks inte vara lika lätt att fördriva som forna tiders oknytt och rovdjur, men det är viktigt att inse att dåtidens försvar mot mörkret egentligen var så mycket mer än att bara tända eldar på Valborgsmässoafton. Bygdens främsta styrka och försvar mot hot var en stark gemenskap, gott samarbete och stor tilltro till den egna kraften och förmågan. De stora eldar som tändes symboliserade att befolkningen enad stod upp mot vintermörkret och TILLSAMMANS klarar övergången från den karga bistra vintern till den varma välsignade våren.
Steget vi nu gemensamt ska ta får mig att tänka på några strofer i Karin Boyes underbara dikt:
”Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger.”
Låt oss se valborgsmässobålet som en symbol för att vi lämnar det gamla bakom oss för att ge plats för det pånyttfödda och framtiden.
I kväll tänder vi inte ett stort gemensamt bål utan var och en av oss får istället tända elden inombords och bejaka den egna skaparkraften, framtidstron och kreativiteten. Och glöm inte att vi (likväl) har styrkan i gemenskapen med övriga som bor och verkar i vår stad.
För vi vet att det kommer ljusare tider – oavsett om vi syftar på att vår kommer efter vinter eller att ekonomin vänder uppåt igen. Våren – och valborg - är en enda stor hyllning till den förändring, förnyelse och växtkraft som formligen spränger fram ur myllan i vår bygd.
Jag har förmånen att ha utveckling som mitt arbete som samhällsutvecklare och näringslivsansvarig i vår kommun. Hela mitt uppdrag handlar om att utveckla: att ständigt gå omkring besjälad av entreprenörsanda, fylld av ett barns nyfikenhet och med vårkänslor och se nya möjligheter för vår kommun att stärkas, förbättras och ta nya framsteg.
Och mina vänner - jag ser dagligen mängder av nya och spännande möjligheter. Jag är övertygad om att vi går en ny vår till mötes och det som krävs är att vi kraftsamlar för att möta framtiden och tillvarata alla nya möjligheter.
För att vår framtid ska bli så ljus som möjligt är krävs en stark gemenskap, en rejäl gnutta mod och stor tilltro till vår egen kraft. Tage Danielsson har skrivit en kort liten dikt som så väl fångar hur mycket vi behöver varandra.
"En droppe, Droppad i livets älv har ej någon kraft att flyta själv. Det ställs ett krav på var enda droppe. Hjälp till att hålla de andra uppe."
Mina vänner,
Du och jag – Vi - är dropparna i vår bygd, vårt land och vår värld. Vi finns för att vi ska hjälpa varandra och stärkas tillsammans. Tillsammans kan vi åstadkomma så mycket mer än vad som är möjligt på egen hand. Med gemenskap, framtidstro och hopp tänder vi nu tillsammans den inre eld som både värmer oss denna afton och som leder oss framåt.
Och låt oss nu hälsa våren välkommen till vår bygd genom att förenas i ett fyrfaldigt leve för våren och en ljusnande framtid:
Hipp Hipp Hurra Hurra Hurra Hurra!
Jag har förmånen att ha utveckling som mitt arbete som samhällsutvecklare och näringslivsansvarig i vår kommun. Hela mitt uppdrag handlar om att utveckla: att ständigt gå omkring besjälad av entreprenörsanda, fylld av ett barns nyfikenhet och med vårkänslor och se nya möjligheter för vår kommun att stärkas, förbättras och ta nya framsteg.
Och mina vänner - jag ser dagligen mängder av nya och spännande möjligheter. Jag är övertygad om att vi går en ny vår till mötes och det som krävs är att vi kraftsamlar för att möta framtiden och tillvarata alla nya möjligheter.
För att vår framtid ska bli så ljus som möjligt är krävs en stark gemenskap, en rejäl gnutta mod och stor tilltro till vår egen kraft. Tage Danielsson har skrivit en kort liten dikt som så väl fångar hur mycket vi behöver varandra.
"En droppe, Droppad i livets älv har ej någon kraft att flyta själv. Det ställs ett krav på var enda droppe. Hjälp till att hålla de andra uppe."
Mina vänner,
Du och jag – Vi - är dropparna i vår bygd, vårt land och vår värld. Vi finns för att vi ska hjälpa varandra och stärkas tillsammans. Tillsammans kan vi åstadkomma så mycket mer än vad som är möjligt på egen hand. Med gemenskap, framtidstro och hopp tänder vi nu tillsammans den inre eld som både värmer oss denna afton och som leder oss framåt.
Och låt oss nu hälsa våren välkommen till vår bygd genom att förenas i ett fyrfaldigt leve för våren och en ljusnande framtid:
Hipp Hipp Hurra Hurra Hurra Hurra!
