Mathias Knutsson

Några dagar in på det nya året vill jag påminna mina bloggläsare om era nyårslöften…  Håller ni era löften? Eller blev det än en gång så att ert nya liv tog slut redan under trettonhelgen? Jag är fullt medveten om att många anser att nyårslöften enbart är fromma förhoppningar och fagra löften som (kan) upprepas år efter år utan att vi verkligen förpliktar oss och binder oss själva vid våra löften. Men missar vi då inte en stor möjlighet att verkligen förbättra oss? För ett nyårslöfte behöver inte vara stundens ingivelse som slentrianmässigt avges i all hast strax före det magiska tolvslaget utan kan vara så mycket mer.  För nyårslöftet är ju egentligen inte ett löfte om att göra något i en fjärran avlägsen framtid utan en tydlig, rak och ärlig förklaring att JUST NU - i detta underbara ögonblick när det nya året inleds - ändrar vi attityd, beteende och börjar vårt nya liv. Vi lovar sålunda inte bara bot och bättring någon annan dag utan att vi just nu väljer ...

Då och då ställs vi inför situationer där våra val säger oss något om vilka människor vi är och vilka människor vi vill vara men kanske inte riktigt lyckats att bli. Denna morgon såg jag – på håll - en ensam liten flicka i rosa jacka springa över torget. Jag uppskattar hennes ålder till 6-8 år, men hon kan ha varit nästan 10 år. Hon sprang – hade bråttom och hennes skolväska hoppade på hennes rygg.  Jag tog för givet att hon sprang till någon som väntade runt nästa hörn, men när jag själv gått samma väg så såg jag fortfarande bara den lilla flickan med ryggsäcken. Jag insåg att då att hon antagligen gick helt ensam till skolan genom hela staden mitt i morgontrafiken och jag tänkte instinktivt att jag borde springa ifatt henne för att hjälpa henne. Men jag gjorde inte det… Och nu sitter jag och funderar varför jag inte gjorde det... Det är ju egentligen helt självklart att vuxenvärlden ska finnas där för barnen. För om jag - en fyrabarnspappa – inte ”rycker ut” och...

Årsskiften  är måhända de mest naturliga brytpunkterna som finns i våra liv. Vi vänder blad - kanske rentav avslutar ett helt kapitel i våra liv - och går vidare mot nya utmaningar. När jag nu läser artikeln ”Att våga lyfta blicken” om mig som publicerades som nyårskrönika i Kristianstadsbladet för tre år sedan så känns förvisso mycket fortfarande bekant och aktuellt, men över tiden har vissa minnen bleknat och vissa händelser har fått en helt annan betydelse. Jag känner igen mina drivkrafter, mitt stora samhällsintresse och min starka övertygelse, men idag väljer jag att kanalisera mitt engagemang genom mina företag, föreläsningar och sociala projekt. De senaste tre åren har varit en mycket spännande tid då jag har återvänt till en ”helt civil karriär” utanför politiken och haft förmånen att få pröva på nya verksamheter och yrkesroller. Denna tid har verkligen bekräftat den välkända sanningen att vi behöver förändring och nya utmaningar för stärkas, utvecklas och växa som...

Jag vill inleda bloggåret 2012 med att önska alla gamla och nya läsare ett riktigt gott nytt år! Jag hoppas att ni – i likhet med mig - fick uppleva ett festligt och härligt slut på 2011 tillsammans med nära och kära. Mitt eget nyårsfirande inleddes med att jag och mina äldsta barn uppvaktade min syster som nyligen fyllt femtio år. Efter några timmars trevlig samvaro med släkt och vänner uppe i Småland begav vi oss sedan hemåt för att fira nyår med övriga familjen i Kristianstad.    När jag nu på årets första dag sjunker ner i favoritfåtöljen och blickar tillbaka på det gångna året så återupplever jag ett fantastiskt år som gett mig så mycket glädje, nya idéer och spännande utmaningar. Jag känner främst enorm lycka, tacksamhet och stolthet över min lille son som kom till världen i slutet av mars och som härom dagen fyllde nio månader.  Ute i den stora världen präglades 2011 i hög grad av alla otänkbara och ofattbara händelser: katastroferna i Japan, svälten p...